Kapitel 1 – Paulus hälsar Titus och meddelar honom föreskrifter om huru äldste skola tillsättas och falska lärare bekämpas.
1. Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka för
Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör
gudsfruktan till,

2. sänd, därför att det finnes ett hopp om evigt liv — ty evigt
liv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedan
utlovat,

3. och när tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan
varmed jag genom Guds, vår Frälsares, befallning blev betrodd —

4. jag, Paulus, hälsar Titus, min sannskyldige son på grund av
gemensam tro. Nåd och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus,
vår Frälsare!

5. När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle
ordna vad som ännu återstod att ordna, och för att du, på det
sätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsätta
äldste,

6. varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en
som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligt
leverne eller vore uppstudsiga.

7. Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det
höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede,
icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem
vinning.

8. Han bör fastmer vara gästvänlig, nitälska för vad gott är, leva
tuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt;

9. han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han har
fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den
sunda läran och att vederlägga dem som säga emot.

10. Ty många finnas som icke vilja veta av någon myndighet, många
som föra fåfängligt tal och bedraga människors sinnen; så göra i
synnerhet de omskurna.

11. På sådana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genom
att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror.

12. En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna,
lögnare jämt, äro odjur, glupska och lata.»

13. Och det vittnesbördet är sant. Du skall därför strängt
tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron

14. och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes av
människor som vända sig från sanningen.

15. Allt är rent för dem som äro rena; men för de orena och otrogna
är intet rent, utan hos dem äro både förstånd och samvete
orenade.

16. De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty
de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till
allt gott verk.

Kapitel 2 – Förmaningar till äldre och yngre medlemmar av församlingen, män och kvinnor, särskilt till tjänarna. Guds nåds kraft.
1. Du åter må tala vad som är den sunda läran värdigt.

2. Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigt
och tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.

3. Förmana likaledes de äldre kvinnorna att skicka sig såsom det
höves heliga kvinnor, att icke gå omkring med förtal, icke vara
trälar under begäret efter vin, utan lära andra vad gott är, för
att fostra dem till tuktighet.

4. Förmana de yngre kvinnorna att älska sina män och sina barn,

5. att föra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmödrar och
att underordna sig sina män, så att Guds ord icke bliver smädat.

6. Förmana likaledes de yngre männen att skicka sig tuktigt.

7. Bliv dem i allo ett föredöme i goda gärningar, och låt dem i din
undervisning finna oförfalskad renhet och värdighet,

8. med sunt, ostraffligt tal, så att den som står oss emot måste
blygas, då han nu icke har något ont att säga om oss.

9. Förmana tjänarna att i allt underordna sig sina herrar, att
skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga,

10. att icke begå någon oärlighet, utan på allt sätt visa dem redbar
trohet, så att de i alla stycken bliva en prydnad för Guds, vår
Frälsares, lära.

11. Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor;

12. den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla
världsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rättfärdigt
och gudfruktigt i den tidsålder som nu är,

13. medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store
Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse
—

14. hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa oss
från all orättfärdighet, och till att rena åt sig ett
egendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.

15. Så skall du tala; och du skall förmana och tillrättavisa dem med
all myndighet. Låt ingen förakta dig.

Kapitel 3 – De troende böra visa lydnad och saktmod mot alla människor, under besinnande av den nåd Gud har låtit vederfaras dem. Varning för gagnlösa lärostrider. Personliga meddelanden. Hälsningar och slutönskan.
1. Lägg dem på minnet att de böra vara underdåniga överheten, dem
som hava myndighet, att de böra visa lydnad och vara redo till
allt gott verk,

2. att de icke må smäda någon, icke vara stridslystna, utan vara
fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla
människor.

3. Vi voro ju själva förut oförståndiga, ohörsamma och
vilsefarande, vi voro trälar under allahanda begärelser och
lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro värda att avskys,
och vi hatade varandra.

4. Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna
uppenbarades,

5. då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar som
vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till
ny födelse och förnyelse i helig ande,

6. som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår
Frälsare,

7. för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårt
hopp är, få evigt liv till arvedel.

8. Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar
härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att
rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för
människorna.

9. Men dåraktiga tvistefrågor och släktledningshistorier må du
undfly, så ock trätor och strider om lagen; ty sådant är
gagnlöst och fåfängligt.

10. En man som kommer partisöndring åstad må du visa ifrån dig,
sedan du en eller två gånger har förmanat honom;

11. ty du vet att en sådan är förvänd och begår synd, ja, han har
själv fällt domen över sig.

12. När jag framdeles sänder Artemas eller Tykikus till dig, låt dig
då angeläget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har
beslutit att stanna där över vintern.

13. Senas, den lagkloke, och Apollos må du med all omsorg utrusta
för deras resa, så att intet fattas dem.

14. Och må jämväl våra bröder, för att icke bliva utan frukt, lära
sig att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden.

15. Alla som äro här hos mig hälsa dig. Hälsa dem som älska oss i
tron. Nåd vare med eder alla.