Kapitel 6 – Fortsättning av Jesu bergspredikan.
1. »Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför
människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen
lön hos eder Fader, som är i himmelen.

2. Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för
dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att
de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag
eder: De hava fått ut sin lön.

3. Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få
veta vad den högra gör,

4. så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader,
som ser i det fördolda, vedergälla dig.

5. Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka
gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva
sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått
ut sin lön.

6. Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen
din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din
Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

7. Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna,
vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords
skull.

8. Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven,
förrän I bedjen honom.

9. I skolen alltså bedja sålunda:

’Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn;

10. tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på
jorden;

11. vårt dagliga bröd giv oss i dag;

12. och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss
skyldiga äro;

13. och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.’

14. Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock
eder himmelske Fader förlåta eder;

15. men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder
Fader förlåta edra försyndelser.

16. Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom
skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av
människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava
fått ut sin lön.

17. Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte,

18. för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan
allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din
Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

19. Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra,
och där tjuvar bryta sig in och stjäla,

20. utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke
förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.

21. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.

22. Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela
din kropp ljus.

23. Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i
mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker,
huru djupt bliver då icke mörkret!

24. Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata
den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till
den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud
och Mamon.

25. Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv,
vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I
skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen
mer än kläderna?

26. Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de,
ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske
Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

27. Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln
till sin livslängd?

28. Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på
marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;

29. och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin
härlighet var så klädd som en av dem.

30. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i
morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder,
I klentrogne?

31. Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: ’Vad skola vi
äta?’ eller: ’Vad skola vi dricka?’ eller: ’Vad skola vi kläda
oss med?’

32. Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader
vet att I behöven allt detta.

33. Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så
skall också allt detta andra tillfalla eder.

34. Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen
skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen
plåga.»

Kapitel 7. Slutet av Jesu bergspredikan.
1. »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;

2. ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det
mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.

3. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men
icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?

4. Eller huru kan du säga till din broder: ’Låt mig taga ut grandet
ur ditt öga’, du som har en bjälke i ditt eget öga?

5. Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må
du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

6. Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra
pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under
fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.

7. Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna;
klappen, och för eder skall varda upplåtet.

8. Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner;
och för den som klappar skall varda upplåtet.

9. Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten,
när han beder honom om bröd,

10. eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?

11. Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor,
huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen,
giva vad gott är åt dem som bedja honom!

12. Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det
skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.

13. Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som
leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;

14. och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet,
och få äro de som finna den.

15. Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i
fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.

16. Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl
vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?

17. Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär
ond frukt.

18. Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt
träd bära god frukt.

19. Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i
elden.

20. Alltså skolen I känna dem av deras frukt. —

21. Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig:
’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

22. Många skola på ’den dagen'[1] säga till mig: ’Herre, Herre,
hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’

23. Men då skall jag betyga för dem: ’Jag har aldrig känt eder; gån
bort ifrån mig, I ogärningsmän.’

24. Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han
må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på
hälleberget.

25. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna
blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke
omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.

26. Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem,
han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på
sanden.

27. Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna
blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess
fall var stort.»

28. När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans
förkunnelse;

29. ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och
icke såsom deras skriftlärde.

Kapitel 8 – Jesus botar en spetälsk man och en hövitsmans tjänare, så ock Petrus’ svärmoder och andra sjuka, undervisar om sin efterföljelse, stillar en storm på sjön, botar två besatta.
1. Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk.

2. Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade:
»Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»

3. Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill;
bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska.

4. Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta för
någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den
offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»

5. När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram
till honom och bad honom

6. och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider
svårt.»

7. Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?»

8. Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du
går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min
tjänare frisk.

9. Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock
krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: ’Gå’, så
går han, eller till en annan: ’Kom’, så kommer han; och om jag
säger till min tjänare: ’Gör det’, då gör han så.»

10. När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som
följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke
hos någon funnit så stor tro.

11. Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och
få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,

12. men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där
skall vara gråt och tandagnisslan.»

13. Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det
ske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk.

14. När Jesus sedan kom in i Petrus’ hus, fick han se hans svärmoder
ligga sjuk i feber.

15. Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon
stod upp och betjänade honom.

16. Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som
voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
alla som voro sjuka botade han,

17. för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, när han sade:
»Han tog på sig våra krankheter,
och våra sjukdomar bar han.»

18. Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skulle
fara över till andra stranden.

19. Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag
vill följa dig varthelst du går.»

20. Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens
fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han
kan vila sitt huvud.»

21. Och en annan av hans lärjungar sade till honom: »Herre, tillstäd
mig att först gå bort och begrava min fader.»

22. Då svarade Jesus honom: »Följ du mig, och låt de döda begrava
sina döda.»

23. Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom.

24. Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna
slogo över båten; men han låg och sov.

25. Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss;
vi förgås.»

26. Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter
stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles
lugnt.

27. Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en,
eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»

28. När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra
stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där.
Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den
vägen fram.

29. Dessa ropade då och sade: »Vad har du med oss att göra, du Guds
Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?»

30. Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet.

31. Och de onda andarna bådo honom och sade: »Om du vill driva ut
oss så låt oss fara in i svinhjorden.»

32. Då sade han till dem: »Faren åstad.» Och de gåvo sig åstad och
foro in i svinen. Och se, då störtade sig hela hjorden utför
branten ned i sjön och omkom i vattnet.

33. Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden,
omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med de
besatta.

34. Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo se
honom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån deras
område.

Kapitel 9 – Jesus botar en lam man, kallar Matteus, undervisar om fasta, botar en kvinna som lider av blodgång, uppväcker från döden en synagogföreståndares dotter, öppnar två blindas ögon, botar en dövstum, vandrar omkring i Galileen.
1. Och han steg i en båt och for över och kom till sin egen stad.

2. Då förde de till honom en lam man, som låg på en säng. När
Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod,
min son; dina synder förlåtas dig.»

3. Då sade några av de skriftlärde vid sig själva: »Denne hädar.»

4. Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tänken I i edra
hjärtan vad ont är?

5. Vilket är lättare, att säga: ’Dina synder förlåtas dig’ eller
att säga: ’Stå upp och gå’?

6. Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på
jorden att förlåta synder, så stå upp» — sade han nu till den
lame — »och tag din säng och gå hem.»

7. Då stod han upp och gick hem.

8. När folket såg detta, blevo de häpna och prisade Gud, som hade
givit sådan makt åt människor.

9. När Jesus därifrån gick vidare fram, fick han se en man, som
hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne:
»Följ mig.» Då stod han upp och följde honom.

10. När han därefter låg till bords i hans hus, kommo många
publikaner och syndare dit och voro bordsgäster där, jämte Jesus
och hans lärjungar.

11. Men då fariséerna sågo detta, sade de till hans lärjungar: »Huru
kan eder mästare äta med publikaner och syndare?»

12. När han hörde detta, sade han: »Det är icke de friska som behöva
läkare, utan de sjuka.

13. Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: ’Jag har
behag till barmhärtighet, och icke till offer.’ Ty jag har icke
kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»

14. Därefter kommo Johannes’ lärjungar till honom och sade: »Varför
fasta icke dina lärjungar då vi och fariséerna ofta fasta?»

15. Jesus svarade dem: »Icke kunna väl bröllopsgästerna sörja, så
länge brudgummen är hos dem? Men den tid skall komma, då
brudgummen tages ifrån dem, och då skola de fasta. —

16. Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel, ty det
isatta stycket skulle riva bort ännu mer av manteln, och hålet
skulle bliva värre.

17. Ej heller slår man nytt vin I gamla skinnläglar; om någon så
gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut,
jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i
nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.»

18. Medan han talade detta till dem, trädde en synagogföreståndare
fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu
dött, men kom och lägg din hand på henne, så bliver hon åter
levande.»

19. Då stod Jesus upp och följde honom med sina lärjungar.

20. Men en kvinna, som i tolv år hade lidit av blodgång, närmade sig
honom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.

21. Ty hon sade vid sig själv: »Om jag allenast får röra vid hans
mantel, så bliver jag hulpen.»

22. Då vände Jesus sig om, och när han fick se henne, sade han: »Var
vid gott mod, min dotter; din tro har hjälpt dig.» Och kvinnan
var hulpen från den stunden.

23. När Jesus sedan kom in i föreståndarens hus och fick se
flöjtblåsarna och folket som höjde klagolåt,

24. sade han: »Gån bort härifrån; ty flickan är icke död, hon
sover.» Då hånlogo de åt honom.

25. Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog
flickan vid handen. Då stod hon upp.

26. Och ryktet härom gick ut över hela det landet.

27. När Jesus gick därifrån, följde honom två blinda som ropade och
sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»

28. Och då han kom hem, trädde de blinda fram till honom; och Jesus
frågade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom:
»Ja, Herre.»

29. Då rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»

30. Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strängeligen
att se till, att ingen finge veta detta.

31. Men de gingo åstad och utspridde ryktet om honom över hela det
landet.

32. När dessa voro på väg ut, förde man till honom en dövstum som
var besatt.

33. Och när den onde anden hade blivit utdriven, talade den
dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »Sådant har
aldrig förut varit sett i Israel.»

34. Men fariséerna sade: »Det är med de onda andarnas furste som han
driver ut de onda andarna.»

35. Och Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i
deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade
alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.

36. Och när han såg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom
de voro så illa medfarna och uppgivna, »lika får som icke hava
någon herde.»

37. Därför sade han till sina lärjungar: »Skörden är mycken, men
arbetarna äro få.

38. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare
till sin skörd.»

Kapitel 10 – Jesus sänder ut sina tolv lärjungar.
1. Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt
över orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att bota
alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.

2. Och dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas
Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus’ son,
och Johannes, hans broder;

3. Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
Alfeus’ son, och Lebbeus;

4. Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.

5. Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade:

»Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i
någon samaritisk stad,

6. utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.

7. Och där I gån fram skolen I predika och säga: ’Himmelriket är
nära.’

8. Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut
onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.

9. Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten,

10. icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader,
ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat.

11. Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken
vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I
lämnen den orten.

12. Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det.

13. Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det
komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I
tillönsken det vända tillbaka till eder.

14. Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på
edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden
stoftet av edra fötter.

15. Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall
det på domens dag bliva drägligare än för den staden.

16. Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen
fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.

17. Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder
inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;

18. och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar,
för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.

19. Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmer
för huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
bliva eder givet i den stunden.

20. Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande som
skall tala i eder.

21. Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas,
ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina
föräldrar och skola döda dem.

22. Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men
den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. —

23. När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; och om
de också där förfölja eder, så flyn till ännu en annan. Ty
sannerligen säger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom
alla Israels städer, förrän Människosonen kommer.

24. Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänaren
förmer än sin herre.

25. Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare,
och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de hava
kallat husbonden för Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så
kalla hans husfolk!

26. Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som icke
skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall
bliva känt.

27. Vad jag säger eder i mörkret, det skolen säga i ljuset, och vad
I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken.

28. Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke
hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har
makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna. —

29. Säljas icke två sparvar för en skärv? Och icke en av dem
faller till jorden utan eder Faders vilja.

30. Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.

31. Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.

32. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom
skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen.

33. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock
jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.

34. I skolen icke mena att jag har kommit för att sända frid på
jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd.

35. Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att
’sonen sätter sig upp mot sin fader
och dottern mot sin moder
och sonhustrun mot sin svärmoder,

36. och envar får sitt eget husfolk till fiender’.

37. Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke
värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är
mig icke värdig;

38. och den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig, han
är mig icke värdig.

39. Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister
sitt liv, för min skull, han skall finna det. —

40. Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager
emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.

41. Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han
skall få en profets lön; och den som tager emot en rättfärdig
man, därför att det är en rättfärdig man, han skall få en
rättfärdig mans lön.

42. Och den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt
vatten att dricka, därför att det är en lärjunge — sannerligen
säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.»