Kapitel 16 – Jesus avvisar några som begära tecken från himmelen, varnar för fariséernas och sadducéernas surdeg, bekännes av Petrus vara Messias, Guds Son, förutsäger sitt lidande, talar om sin efterföljelse.
1. Och fariséerna och sadducéerna kommo dit och ville sätta honom
på prov; de begärde att han skulle låta dem se något tecken från
himmelen.
2. Men han svarade och sade till dem: »Om aftonen sägen I: ’Det
bliver klart väder, ty himmelen är röd’,
3. och om morgonen: ’Det bliver oväder i dag, ty himmelen är mulen
och röd.’ Ja, om himmelens utseende förstån I att döma, men om
tidernas tecken kunnen I icke döma.
4. Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det än Jonas’ tecken.» Och så
lämnade han dem och gick sin väg.
5. När sedan lärjungarna foro åstad, över till andra stranden, hade
de förgätit att taga med sig bröd.
6. Och Jesus sade till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara
för fariséernas och sadducéernas surdeg.»
7. Då talade de med varandra och sade: »Det är därför att vi icke
hava tagit med oss bröd.»
8. Men när Jesus märkte detta, sade han: »I klentrogne, varför
talen I eder emellan om att I icke haven bröd med eder?
9. Förstån I ännu ingenting? Och kommen I icke ihåg de fem bröden
åt de fem tusen, och huru många korgar I då togen upp?
10. Ej heller de sju bröden åt de fyra tusen, och huru många korgar
I då togen upp?
11. Huru kommer det då till, att I icke förstån att det ej var om
bröd som jag talade till eder? Tagen eder till vara för
fariséernas och sadducéernas surdeg.»
12. Då förstodo de att det icke var för surdeg i bröd som han hade
bjudit dem att taga sig till vara, utan för fariséernas och
sadducéernas lära.
13. Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han
sina lärjungar och sade: »Vem säger folket Människosonen vara?»
14. De svarade: »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra
åter Jeremias eller en annan av profeterna.»
15. Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»
16. Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande
Gudens Son.»
17. Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon,
Jonas’ son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig,
utan min Fader, som är i himmelen.
18. Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa[1]
skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke
bliva henne övermäktiga.
19. Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på
jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser
på jorden, det skall vara löst i himmelen.»
20. Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var
Messias.
21. Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att
han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och
översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva
dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen.
22. Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och
sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras
dig.»
23. Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och
stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar
äro icke Guds tankar, utan människotankar.»
24. Därefter sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill
efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på
sig: så följe han mig.
25. Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det.
26. Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men
förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen
för sin själ?
27. Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina
änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans
gärningar.
28. Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några
som icke skola smaka döden, förrän de få se Människosonen komma
i sitt rike.»
Kapitel 17 – Jesus förklaras, botar en månadsrasande gosse, förutsäger på nytt sitt lidande, betalar tempelskatten.
1. Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där
de voro allena.
2. Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken
såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.
3. Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
4. Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, här är oss
gott att vara; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åt
dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
5. Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och
ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min älskade Son, i
vilken jag har funnit behag; hören honom.»
6. När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten i
stor förskräckelse.
7. Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stån upp, och
varen icke förskräckta.»
8. När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.
9. Då de sedan gingo ned från berget, bjöd Jesus dem och sade:
»Omtalen icke för någon denna syn, förrän Människosonen har
uppstått från de döda.»
10. Men lärjungarna frågade honom och sade: »Huru kunna då de
skriftlärde säga att Elias först måste komma?»
11. Han svarade och sade: »Elias måste visserligen komma och
upprätta allt igen;
12. men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de ville
icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de
ville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»
13. Då förstodo lärjungarna att det var om Johannes döparen som han
talade till dem.
14. När de därefter kommo till folket, trädde en man fram till honom
och föll på knä för honom
15. och sade: »Herre, förbarma dig över min son ty han är
månadsrasande och plågas svårt; ofta faller han i elden och ofta
i vattnet.
16. Och jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde icke bota
honom.»
17. Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru
länge måste jag vara bland eder? Huru länge måste jag härda ut
med eder? Fören honom hit till mig.»
18. Och Jesus tilltalade honom strängt, och den onde anden for ut ur
honom; och gossen var botad från den stunden.
19. Sedan, när de voro allena, trädde lärjungarna fram till Jesus
och frågade: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
20. Han svarade dem: »För eder otros skull. Ty sannerligen säger
jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett
senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: ’Flytta dig
härifrån dit bort’, och det skall flytta sig; ja, intet skall då
vara omöjligt för eder.»
21. –
22. Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus
till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors
händer,
23. och man skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå
igen.» Då blevo de mycket bedrövade.
24. Och när de hade kommit till Kapernaum, trädde de som uppburo
tempelskatten fram till Petrus och sade: »Plägar icke eder
mästare betala tempelskatt?»
25. Han svarade: »Jo.» När han sedan hade kommit hem, förekom honom
Jesus med frågan: »Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens
konungar tull eller skatt, av sina söner eller av andra
människor?»
26. Han svarade: »Av andra människor.» Då sade Jesus till honom:
»Alltså äro då sönerna fria.
27. Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, så gå ned
till sjön och kasta ut en krok. Tag så den första fisk som du
drager upp, och när du öppnar munnen på den skall du där finna
en silverpenning. Tag den, och giv den åt dem for mig och
dig.»
Kapitel 18 – Jesus undervisar om ödmjukhet, talar om faran av förförelser och om rätt beteende mot felande bröder.
1. I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade:
»Vilken är den störste i himmelriket?»
2. Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem
3. och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder
och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
4. Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han
är den störste i himmelriket.
5. Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager
emot mig.
6. Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom
vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han
sänktes ned i havets djup.
7. Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma;
men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!
8. Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av
den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i
livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda
fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
9. Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta
det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än
att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande
Gehenna.
10. Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger
eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders
ansikte.
11. –
12. Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har
kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går
åstad och söker efter det som har kommit vilse?
13. Och händer det då att han finner det — sannerligen säger jag
eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio
som icke hade kommit vilse.
14. Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av
dessa små skall gå förlorad.
15. Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom
det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din
broder.
16. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller
två, för att ’var sak må avgöras efter två eller tre vittnens
utsago’.
17. Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen.
Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig
såsom en hedning och en publikan.
18. Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det
skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden,
det skall vara löst i himmelen.
19. Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden
komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det
beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.
20. Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt
ibland dem.»
21. Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många
gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot
mig? Är sju gånger nog?»
22. Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan
sjuttio gånger sju gånger.
23. Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla
räkenskap med sina tjänare.
24. Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom
en som var skyldig honom tio tusen pund.
25. Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle
säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för
att skulden måtte bliva betald.
26. Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: ’Hav tålamod med
mig, så skall jag betala dig alltsammans.’
27. Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och
efterskänkte honom hans skuld.
28. Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina
medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar[3];
och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:
’Betala vad du är skyldig.’
29. Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: ’Hav tålamod
med mig, så skall jag betala dig.’
30. Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i
fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
31. Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa
vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade
skett.
32. Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: ’Du
onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig,
eftersom du bad mig därom.
33. Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare,
såsom jag förbarmade mig över dig?’
34. Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas
våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
35. Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av
hjärtat förlåten var och en sin broder.»
Kapitel 19 – Jesus lämnar Galileen, besvarar en fråga om äktenskapsskillnad, välsignar barnen, undervisar en rik ung man om livets väg och lärjungarna om den sanna försakelsens lön.
1. När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileen
och begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens
område.
2. Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka.
3. Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honom
och sade: »Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av
vilken orsak som helst?»
4. Men han svarade och sade: »Haven I icke läst att Skaparen redan
i begynnelsen ’gjorde dem till man och kvinna’
5. och sade: ’Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin
moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett
kött’?
6. Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har
sammanfogat, det må människan icke åtskilja.»
7. Då sade de till honom: »Huru kunde då Moses bjuda att man skulle
giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?»
8. Han svarade dem: »För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde
Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen
har det icke varit så.
9. Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för
otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru,
han begår äktenskapsbrott.»
10. Då sade lärjungarna till honom: »Är det så med mannens ställning
till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig.»
11. Men han svarade dem: »Icke alla kunna taga emot det ordet, utan
allenast de åt vilka sådant är givet.
12. Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån
moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av
människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas
ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig
oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot
det.»
13. Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga
händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem.
14. Då sade Jesus: »Låten barnen vara, och förmenen dem icke att
komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.»
15. Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
16. Då trädde en man fram till honom och sade: »Mästare, vad gott
skall jag göra för att få evigt liv?»
17. Han sade till honom: »Varför frågar du mig om vad som är gott?
En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden.»
18. Han frågade: »Vilka?» Jesus svarade: »’Du skall icke dräpa’, ’Du
skall icke begå äktenskapsbrott’, ’Du skall icke stjäla’, ’Du
skall icke bära falskt vittnesbörd’,
19. ’Hedra din fader och din moder’ och ’Du skall älska din nästa
såsom dig själv.’»
20. Då sade den unge mannen till honom: »Allt detta har jag hållit.
Vad fattas mig ännu?»
21. Jesus svarade honom: »Vill du vara fullkomlig, så gå bort och
sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt
i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
22. Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty
han hade många ägodelar.
23. Då sade Jesus till sina lärjungar: »Sannerligen säger jag eder:
För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket.
24. Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in
genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds
rike.»
25. När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade:
»Vem kan då bliva frälst?»
26. Men Jesus såg på dem och sade till dem: »För människor är detta
omöjligt, men för Gud är allting möjligt.»
27. Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava
övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?»
28. Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen
födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets
tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på
tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.
29. Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller
systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods,
för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall
få evigt liv till arvedel.
30. Men många som äro de första skola bliva de sista, och många som
äro de sista skola bliva de första.»
Kapitel 20 – Jesus framställer liknelsen om arbetarna i vingården, förutsäger ännu en gång sitt lidande, tillrättavisar Sebedeus’ söner, giver två blinda deras syn.
1. »Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om
morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.
2. Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss
dagspenning, sände han dem till sin vingård.
3. När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra
stå sysslolösa på torget;
4. och han sade till dem: ’Gån ock I till min vingård, så skall jag
giva eder vad skäligt är.’
5. Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde
och gjorde sammalunda.
6. Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå
där; och han sade till dem: ’Varför stån I här hela dagen
sysslolösa?’
7. De svarade honom: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han
till dem: ’Gån ock I till min vingård.’
8. När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin
förvaltare: ’Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men
begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.’
9. Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var
och en av dem full dagspenning.
10. När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men
också var och en av dem fick samma dagspenning.
11. När de så fingo, knorrade de mot husbonden.
12. och sade: ’Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du
har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga
och solens hetta?’
13. Då svarade han en av dem och sade: ’Min vän, jag gör dig ingen
orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?
14. Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva
lika mycket som åt dig.
15. Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt?
Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?’ —
16. Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de
sista.»
17. Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de
tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:
18. »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva
överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola
döma honom till döden
19. och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas
och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»
20. Då trädde Sebedeus’ söners moder fram till honom med sina söner
och föll ned för honom och ville begära något av honom.
21. Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i
ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din
högra sida, och den andre på din vänstra.»
22. Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen
I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det
kunna vi.»
23. Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men
platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer
det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka
så är bestämt av min Fader.»
24. När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två
bröderna.
25. Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna
uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta
folken känna sin myndighet.
26. Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland
eder, han vare de andras tjänare,
27. och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras
dräng,
28. likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig,
utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»
29. När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.
30. Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det
var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre,
förbarma dig över oss, du Davids son.»
31. Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de
ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du
Davids son.»
32. Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen
I att jag skall göra eder?»
33. De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»
34. Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och
strax fingo de sin syn och följde honom.