Brevet till hebréerna 11-13

Kapitel 11Trons kraft, bevisad av trosvittnen från det gamla förbundets tid.
1. Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en
övertygelse om ting som man icke ser.

2. På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd.

3. Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett
ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något
synligt.

4. Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och
genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i
det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron
talar han ännu, fastän han är död.

5. Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och
»man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort». Förrän han togs
bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts
Gud;

6. men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill
komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem
som söka honom.

7. Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om
något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för
att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och
fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till.

8. Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog
så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut,
fastän han icke visste vart han skulle komma.

9. Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet,
likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och
Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte.

10. Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars
byggmästare och skapare är Gud.

11. Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva
stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som
hade givit löftet.

12. Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som
död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som
sanden på havets strand, som man icke kan räkna».

13. I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var;
de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och
bekänt sig vara »gäster och främlingar» på jorden.

14. De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett
fädernesland.

15. Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade
de haft tillfälle att vända tillbaka dit.

16. Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det
himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty
han har berett åt dem en stad.

17. Genom tron var det som Abraham frambar Isak såsom offer, när han
blev satt på prov; ja, sin ende son frambar han såsom offer, han
som hade mottagit löftena,

18. han till vilken det hade blivit sagt: »Genom Isak är det som säd
skall uppkallas efter dig.»

19. Ty han tänkte på att Gud var mäktig att till och med uppväcka
från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka,
liknelsevis talat.

20. Genom tron gav jämväl Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för
kommande tider.

21. Genom tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och
tillbad, lutad mot ändan av sin stav.

22. Genom tron talade Josef, när han låg för döden, om Israels barns
uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

23. Genom tron blev Moses vid sin födelse dold av sina föräldrar och
hölls av dem gömd i tre månader, eftersom de sågo att »det var
ett vackert barn»; och de läto icke förskräcka sig av konungens
påbud.

24. Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att
kallas Faraos dotterson.

25. Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid
leva i syndig njutning;

26. han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än
Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.

27. Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av
konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige
kunde han härda ut.

28. Genom tron har han ock förordnat om påsken och
blodbestrykningen, på det att »Fördärvaren», som förgjorde allt
förstfött, icke skulle komma vid dem.

29. Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra
landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de.

30. Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått
runt omkring dem.

31. Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de
ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner.

32. Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort,
ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om
David och Samuel och profeterna,

33. om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade
rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,

34. dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från
att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande
härar på flykten.

35. Kvinnor funnos som fingo igen sina döda genom deras
uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke
taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre
uppståndelse.

36. Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill
ock bojor och fängelse;

37. de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De
gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda,
misshandlade, plågade,

38. dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade
omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och
jordkulor.

39. Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd,
undfingo de ändå icke vad utlovat var;

40. ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss
förutan skulle bliva fullkomnade.

Kapitel 12Förmaning till uthållighet, särskilt under Guds aga. Det nya förbundets härlighet.
1. Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må
ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt
synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa
framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.

2. Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på
honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför
honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och
som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

3. Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare,
på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i
edra själar.

4. Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot
synden.

5. Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar
med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke
Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.

6. Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset
var son som han har kär.»

7. Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar
med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver
agad av sin fader?

8. Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav,
så voren I oäkta söner och icke äkta.

9. Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi
visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara
underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?

10. De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem
gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi
skola få del av hans helighet.

11. Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan
till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade
därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.

12. Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän»,

13. och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som
haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.

14. Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse
får ingen se Herren.

15. Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen
giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att
menigheten därigenom bliver besmittad;

16. sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom
Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.

17. I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund
av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna
någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.

18. Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett
som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm,

19. icke till »basunljud» och till en »röst» som talade så, att de
som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.

20. Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: »Också om
det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.»

21. Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: »Jag är
förskräckt och bävar.»

22. Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad,
det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,

23. till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro
uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och
till fullkomnade rättfärdigas andar,

24. och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett
stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.

25. Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om
dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här
på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi
kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från
himmelen?

26. Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt:
»Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock
himmelen att bäva.»

27. Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna
bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att
de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande.

28. Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så
låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till
behag, med helig fruktan och räddhåga.

29. Ty »vår Gud är en förtärande eld».

Kapitel 13Förmaningar till ett heligt liv, till lydnad mot lärare och till förbön för dem. Slutönskan och hälsningar.
1. Förbliven fasta i broderlig kärlek.

2. Förgäten icke att bevisa gästvänlighet; ty genom gästvänlighet
hava några, utan att veta det, fått änglar till gäster.

3. Tänken på dem som äro fångna, likasom voren I deras medfångar,
och tänken på dem som utstå misshandling, eftersom också I
själva haven en kropp.

4. Äktenskapet må hållas i ära bland alla, och äkta säng bevaras
obesmittad; ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall
Gud döma.

5. Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär; låten
eder nöja med vad I haven. Ty han har själv sagt: »Jag skall
icke lämna dig eller övergiva dig.»

6. Alltså kunna vi dristigt säga: »Herren är min hjälpare, jag
skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?»

7. Tänken på edra lärare, som hava talat Guds ord till eder; sen
huru de slutade sin levnad, och efterföljen deras tro.

8. Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.

9. Låten eder icke vilseföras av allahanda främmande läror. Ty det
är gott att bliva styrkt i sitt hjärta genom nåd och icke genom
offermåltider; de som hava befattat sig med sådant hava icke
haft något gagn därav.

10. Vi hava ett altare, från vilket de som göra tjänst vid
tabernaklet icke hava rätt att få något att äta.

11. Det är ju så, att kropparna av de djur, vilkas blod
översteprästen bär in i det allraheligaste till försoning för
synd, »brännas upp utanför lägret».

12. Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sitt
lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.

13. Låtom oss alltså gå ut till honom »utanför lägret» och bära hans
smälek.

14. Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den
tillkommande staden.

15. Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovets
offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.

16. Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådana
offer har Gud behag till.

17. Varen edra lärare hörsamma, och böjen eder för dem; ty de vaka
över edra själar, eftersom de skola avlägga räkenskap. Må de då
kunna göra det med glädje, och icke med suckan, ty detta vore
eder icke nyttigt.

18. Bedjen för oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi
söka att i alla stycken föra en god vandel.

19. Och jag uppmanar eder att göra detta, så mycket mer som jag
hoppas att därigenom dess snarare bliva återgiven åt eder.

20. Men fridens Gud, som från de döda har återfört vår Herre Jesus,
vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden för
fåren,

21. han fullkomne eder i allt vad gott är, så att I gören hans
vilja; och han verke i oss vad som är välbehagligt inför honom,
genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas
evigheter. Amen.

22. Jag beder eder, mina bröder: tagen icke illa upp dessa
förmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.

23. Veten att vår broder Timoteus har blivit lösgiven. Om han snart
kommer hit, vill jag tillsammans med honom besöka eder.

24. Hälsen alla edra lärare och alla de heliga. De italiska bröderna
hälsa eder.

25. Nåd vare med eder alla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

bibeln på svenska