Rut

Kapitel 1Elimelek utvandrar till Moabs land. Hans hustru återvänder efter hans död till Bet-Lehem och med henne Rut, hennes sonhustru.
1. På den tid då domarna regerade uppstod hungersnöd i landet. Då
drog en man från Bet-Lehem i Juda åstad med sin hustru och sina
båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid.
2. Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans båda söner
Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, från Bet-Lehem i Juda.
Så kommo de nu till Moabs land och vistades där.
3. Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina båda
söner.
4. Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och
den andra Rut.
5. Och sedan de hade bott där vid pass tio år, dogo också de båda,
Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina båda söner
och sin man.
6. Då stod hon upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från
Moabs land; ty hon hade hört i Moabs land att HERREN hade sett
till sitt folk och givit det bröd.

7. Så begav hon sig, jämte sina båda sonhustrur, från det ställe
där hon hade vistats. Men när de nu gingo sin väg fram, för att
komma tillbaka till Juda land,
8. sade Noomi till sina båda sonhustrur: »Vänden om och gå hem
igen, var och en till sin moder.
9. HERREN bevise godhet mot eder, såsom I haven gjort mot de båda
döda och mot mig. HERREN give eder att I mån finna ro, var i sin
mans hus.» Därefter kysste hon dem. Men de brusto ut i gråt
10. och sade till henne: »Nej, vi vilja följa med dig tillbaka till
ditt folk.»
11. Men Noomi svarade: »Vänden om, mina döttrar. Varför skullen I gå
med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka
kunna bliva män åt eder?
12. Vänden om, mina döttrar, och gån hem, ty jag är nu för gammal
att överlämna mig åt en man. Och om jag än kunde tänka: ’Jag har
ännu hopp’, ja, om jag ock redan i natt överlämnade mig åt en
man och så verkligen födde söner,
13. icke skullen I därför vänta, till dess att de hade blivit
fullvuxna, icke skullen I därför stänga eder inne och förbliva
utan män? Bort det, mina döttrar! Jag känner redan bedrövelse
nog för eder skull, eftersom HERRENS hand så har drabbat mig.»
14. Då brusto de åter ut i gråt. Och Orpa kysste sin svärmoder till
avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne.
15. Då sade hon: »Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk
och till sin gud; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.»
16. Men Rut svarade: »Sök icke intala mig att övergiva dig och vända
tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du
stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud
är min Gud.
17. Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven.
HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden
kommer att skilja mig från dig.»
18. Då hon nu såg att denna stod fast i sitt beslut att gå med
henne, upphörde hon att tala därom med henne.

19. Så gingo de båda med varandra, till dess att de kommo till
Bet-Lehem. Och när de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i
rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: »Detta är ju
Noomi!»
20. Men hon sade till dem: »Kallen mig icke Noomi, utan kallen mig
Mara, ty den Allsmäktige har låtit mycken bedrövelse komma över
mig.
21. Rik drog jag härifrån, och tomhänt har HERREN låtit mig komma
tillbaka. Varför kallen I mig då Noomi, när HERREN har vittnat
emot mig, när den Allsmäktige har låtit det gå mig så illa?»

22. Så kom då Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i
det hon vände tillbaka från Moabs land. Och de kommo till
Bet-Lehem, när kornskörden begynte.

Kapitel 2Rut plockar ax på Boas’ åker.
1. Men Noomi hade en frände på sin mans sida, en rik man av
Elimeleks släkt, vid namn Boas.
2. Och moabitiskan Rut sade till Noomi: »Låt mig gå ut på åkern och
plocka ax efter någon inför vilkens ögon jag finner nåd.» Hon
svarade henne: »Ja, gå, min dotter.»
3. Då gick hon åstad och kom till en åker och plockade där ax efter
skördemännen; och det hände sig så för henne att åkerstycket
tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.
4. Och Boas kom just då dit från Bet-Lehem; och han sade till
skördemännen: »HERREN vare med eder.» De svarade honom: »HERREN
välsigne dig.»
5. Och Boas frågade den bland tjänarna, som hade uppsikt över
skördemännen: »Vem tillhör den unga kvinnan där?»
6. Tjänaren som hade uppsikt över skördemännen svarade och sade:
»Det är en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit
hit från Moabs land.
7. Hon bad att hon skulle få plocka och hopsamla ax bland kärvarna,
efter skördemännen; och så kom hon, och hon har hållit på allt
sedan i morse ända till denna stund, utom att hon nyss har vilat
något litet därinne.»
8. Då sade Boas till Rut: »Hör, min dotter: du skall icke gå bort
och plocka ax på någon annan åker, ej heller gå härifrån, utan
du skall hålla dig till mina tjänarinnor här.
9. Se efter, var skördemännen arbeta på åkern, och gå efter dem;
jag har förbjudit mina tjänare att göra dig något för när. Och
om du bliver törstig, så gå till kärlen och drick av det som
mina tjänare hämta.»
10. Då föll hon ned på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och
sade till honom: »Varför har jag funnit sådan nåd för dina ögon,
att du tager dig an mig, fastän jag är en främling?»
11. Boas svarade och sade till henne: »För mig har blivit berättat
allt vad du har gjort mot din svärmoder efter din mans död, huru
du har övergivit din fader och din moder och ditt fädernesland,
och vandrat åstad till ett folk som du förut icke kände.
12. HERREN vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön
tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du har
kommit, för att finna tillflykt under hans vingar.»
13. Hon sade: »Så må jag då finna nåd för dina ögon, min herre; ty
du har tröstat mig och talat vänligt med din tjänarinna, fastän
jag icke är såsom någon av dina tjänarinnor.»

14. Och när måltidsstunden var inne, sade Boas till henne: »Kom
hitfram och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinet.» Då
satte hon sig vid sidan av skördemännen; och han lade för henne
rostade ax, och hon åt och blev mätt och fick därtill över.
15. Och när hon därefter stod upp för att plocka ax, bjöd Boas sina
tjänare och sade: »Låten henne ock få plocka ax mellan kärvarna,
och förfördelen henne icke.
16. Ja, I mån till och med draga ut strån ur knipporna åt henne och
låta dem ligga, så att hon får plocka upp dem, och ingen må
banna henne därför.»
17. Så plockade hon ax på åkern ända till aftonen; och när hon
klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa
korn.

18. Och hon tog sin börda och gick in i staden, och hennes svärmoder
fick se vad hon hade plockat. Därefter tog hon fram och gav
henne vad hon hade fått över, sedan hon hade ätit sig mätt.
19. Då sade hennes svärmoder till henne: »Var har du i dag plockat
ax, och var har du arbetat? Välsignad vare han som har tagit sig
an dig!» Då berättade hon för sin svärmoder hos vem hon hade
arbetat; hon sade: »Den man som jag i dag har arbetat hos heter
Boas.»
20. Då sade Noomi till sin sonhustru: »Välsignad vare han av HERREN,
därför att han icke har undandragit sig att bevisa godhet både
mot de levande och mot de döda!» Och Noomi sade ytterligare till
henne: »Den mannen är vår nära frände, en av våra bördemän.»
21. Moabitiskan Rut sade: »Han sade ock till mig: ’Håll dig till
mina tjänare, ända till dess att de hava inbärgat hela min
skörd.’»
22. Då sade Noomi till sin sonhustru Rut: »Ja, det är bäst, min
dotter, att du går med hans tjänarinnor, så att man icke
behandlar dig illa, såsom det kunde ske på en annan åker.»
23. Så höll hon sig då till Boas’ tjänarinnor och plockade ax där,
till dess både korn- och veteskörden voro avslutade. Men hon
bodde hos sin svärmoder.

Kapitel 3Rut vid Boas’ fötter.
1. Och hennes svärmoder Noomi sade till henne: »Min dotter, jag
vill söka skaffa dig ro, för att det må gå dig väl.
2. Så hör då: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varit
tillsammans, är ju vår frände. Och just i natt kastar han korn
på sin tröskplats.
3. Så två dig nu och smörj dig och kläd dig, och gå ned till
tröskplatsen. Men laga så, att mannen icke får se dig, förrän
han har ätit och druckit.
4. När han då lägger sig, så se efter, var han lägger sig, och gå
dit och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där; han
skall då själv säga dig vad du bör göra.»
5. Hon svarade: »Allt vad du säger vill jag göra.»

6. Och hon gick ned till tröskplatsen och gjorde alldeles såsom
hennes svärmoder hade bjudit henne.
7. Ty när Boas hade ätit och druckit, så att hans hjärta blev
glatt, och sedan han hade gått åstad och lagt sig invid
sädeshögen, kom hon oförmärkt och lyfte upp täcket vid hans
fötter och lade sig där.
8. Vid midnattstiden blev mannen uppskrämd och böjde sig framåt och
fick då se en kvinna ligga vid hans fötter.
9. Och han sade: »Vem är du?» Hon svarade: »Jag är Rut, din
tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, ty du är
min bördeman.»
10. Då sade han: »Välsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu
givit ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att du
icke har lupit efter unga män, vare sig fattiga eller rika.
11. Så frukta nu icke, min dotter; allt vad du säger vill jag göra
dig. Ty allt folket i min stad vet att du är en rättskaffens
kvinna.
12. Nu är det visserligen sant att jag är din bördeman; men en annan
bördeman finnes, som är närmare än jag.
13. Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter
bördesrätt, gott, må han då göra det, så sant HERREN lever. Ligg
nu kvar ända till morgonen.»

14. Så låg hon vid hans fötter ända till morgonen, men hon fick stå
upp, innan ännu någon kunde känna igen den andre; ty han tänkte:
»Det får icke bliva känt att kvinnan har kommit hit till
tröskplatsen.»
15. Och han sade: »Räck hit manteln som du har på dig, och håll fram
den.» Och hon höll fram den. Då mätte han upp sex mått korn och
gav henne att bära; därefter gick hon in i staden.

16. Och när hon kom till sin svärmoder, sade denna: »Huru har det
gått för dig, min dotter?» Då berättade hon för henne allt vad
mannen hade gjort mot henne;
17. och hon sade: »Dessa sex mått korn gav han mig, i det han sade:
’Du skall icke komma tomhänt hem till din svärmoder.’»
18. Då svarade hon: »Bida, min dotter, till dess du får se huru
saken avlöper; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre
han i dag för saken till sitt slut.»

Kapitel 4Boas tager Rut till hustru. Hon bliver stammoder till David.
1. Och Boas hade gått upp till stadsporten och satt sig där. Då
hände sig att den bördeman som Boas hade talat om gick där fram;
då nämnde han honom vid namn och sade: »Kom hit och sätt dig
här.» Och han kom och satte sig.
2. Därefter tog Boas till sig tio män av de äldste i staden och
sade: »Sätten eder här.» Och de satte sig.
3. Sedan sade han till bördemannen: »Det åkerstycke som tillhörde
vår broder Elimelek har Noomi sålt, hon som kom tillbaka från
Moabs land.
4. Därefter tänkte jag att jag skulle underrätta dig därom och
säga: Köp det inför dem som här sitta och inför mitt folks
äldste. Om du vill taga det efter bördesrätt, så säg mig det, så
att jag får veta det, ty ingen annan äger bördesrätt än du
och, näst dig, jag själv.» Han sade: »Jag vill taga det efter
bördesrätt.»
5. Då sade Boas: »När du köper åkern av Noomis hand, då köper du
den ock av moabitiskan Rut, den dödes hustru, med skyldighet att
uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.»
6. Bördemannen svarade: »Då kan jag icke begagna mig av min
bördesrätt, ty jag skulle därmed fördärva min egen arvedel.
Börda du åt dig vad jag skulle hava bördat, ty jag kan icke göra
det.»

7. Men när någon bördade något eller avtalade ett byte, var det
fordom sed i Israel att han, till stadfästelse av ett sådant
avtal, drog av sig sin sko och gav den åt den andre; och detta
gällde såsom ett vittnesbörd i Israel.
8. Så sade nu bördemannen till Boas: »Köp du det»; och han drog
därvid av sig sin sko.
9. Då sade Boas till de äldste och till allt folket: »I ären i dag
vittnen till att jag nu har köpt av Noomis hand allt vad som har
tillhört Kiljon och Mahelon.
10. Därjämte har jag ock köpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till
hustru åt mig, för att uppväcka den dödes namn och fästa det vid
hans arvedel, på det att den dödes namn icke må bliva utrotat
bland hans bröder eller ur porten till hans stad. I ären i dag
vittnen härtill.»
11. Och allt folket i stadsporten, så ock de äldste, svarade: »Ja,
och HERREN låte den kvinna som nu går in i ditt hus bliva lik
Rakel och Lea, de båda som hava byggt upp Israels hus. Och må du
förkovra dig storligen i Efrata och göra dig ett namn i
Bet-Lehem.
12. Och blive ditt hus såsom Peres’ hus, hans som Tamar födde åt
Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna
unga kvinna.»

13. Så tog då Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han
gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon
födde en son.
14. Då sade kvinnorna till Noomi: »Lovad vare HERREN, som i dag har
så gjort, att det icke fattas dig en bördeman som skall få ett
namn i Israel!
15. Han skall bliva dig en tröstare och en försörjare på din
ålderdom; ty din sonhustru, som har dig kär, har fött honom, hon
som är mer för dig än sju söner.»
16. Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev dess
sköterska.
17. Och grannkvinnorna sade: »Noomi har fått en son»; och de gåvo
honom namn, de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai,
Davids fader.

18. Och detta är Peres’ släktregister: Peres födde Hesron;
19. Hesron födde Ram; Ram födde Amminadab;
20. Amminadab födde Naheson; Naheson födde Salma;
21. Salmon födde Boas; Boas födde Obed;
22. Obed födde Isai, och Isai födde David.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

bibeln på svenska