Psaltaren 21-30

21 Psalmen
Konungens kraft till seger.

1 För sångmästaren; en psalm av David.

2 HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!

3 Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.

4 Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.

5 Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.

6 Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.

7 Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.

8 Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.

9 Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.

10 Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.

11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.

12 Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.

13 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.

14 Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.

22 Psalmen
Den rättfärdiges lidande och härlighet.

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

32 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

23 Psalmen
Den gode herden.

1 En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

2 han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

3 han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.

4 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

5 Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

6 Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

24 Psalmen
Ärans konungs intåg i sin helgedom.

1 Av David; en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.

2 Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.

3 Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?

4 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.

5 Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.

6 Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.

7 Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

8 Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.

9 Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

10 Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.

25 Psalmen
Bön om HERRENS hjälp och ledning.

1 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

2 Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

3 Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

4 HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

5 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

6 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

7 Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

8 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

10 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

11 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

12 Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

13 Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

14 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

15 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

16 Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

17 Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

18 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

19 Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

20 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

22 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.

26 Psalmen
Den oskyldiges fasta tillit till HERREN.

1 Av David. Skaffa mig rätt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag förtröstar på HERREN utan att vackla.

2 Pröva mig, HERRE, och försök mig; rannsaka mina njurar och mitt hjärta.

3 Ty din nåd är inför mina ögon, och jag vandrar i din sanning.

4 Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse.

5 Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke.

6 Jag tvår mina händer i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,

7 för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under.

8 HERRE, jag har din boning kär och den plats där din härlighet bor.

9 Ryck icke min själ bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga,

10 i vilkas händer är skändlighet, och vilkas högra hand är full av mutor.

11 Jag vandrar ju i ostrafflighet; förlossa mig och var mig nådig.

12 Ja, min fot står på jämn mark; i församlingarna skall jag lova HERREN.

27 Psalmen
Längtan efter HERRENS umgängelse. Bön under en tid av nöd.

1 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?

2 När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.

3 Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.

4 Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.

5 Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

6 Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

7 Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.

8 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;

9 fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.

10 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

11 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.

12 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.

13 Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.

14 Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.

28 Psalmen
Bön om de gudlösas bestraffning.

1 Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i graven.

2 Hör mina böners ljud, när jag ropar till dig, när jag upplyfter mina händer mot det allraheligaste i din helgedom.

3 Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med ogärningsmännen, som tala vänligt med sin nästa men hava ondska i sina hjärtan.

4 Giv dem efter deras gärningar och efter deras onda väsende, giv dem efter deras händers verk, vedergäll dem vad de hava gjort.

5 Ty de akta icke på HERRENS gärningar, icke på hans händer verk; därför skall han slå dem ned och ej mer bygga upp dem.

6 Lovad vare HERREN, ty han har hört mina böners ljud!

7 HERREN är min starkhet och min sköld; på honom förtröstade mitt hjärta. Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka honom.

8 HERREN är sitt folks starkhet, och ett frälsningens värn är han för sin smorde.

9 Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, och var deras herde och bär dem till evig tid.

29 Psalmen
Herrens härlighet uppenbarad i tordönet.

1 En psalm av David. Given åt HERREN, I Guds sönder, given åt HERREN ära och makt;

2 given åt HERREN hans namns ära, tillbedjen HERREN i helig skrud.

3 HERRENS röst går ovan vattnen; Gud, den härlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen.

4 HERRENS röst ljuder med makt, HERRENS röst ljuder härligt.

5 HERRENS röst bräcker cedrar, HERREN bräcker Libanons cedrar.

6 Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon såsom unga vildoxar.

7 HERRENS röst sprider ljungeldslågor.

8 HERRENS röst kommer öknen att bäva, HERREN kommer Kades’ öken att bäva.

9 HERRENS röst bringar hindarna att föda; skogarnas klädnad rycker den bort. I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.

10 HERREN på sin tron bjöd floden komma, och HERREN tronar såsom konung evinnerligen.

11 HERREN skall giva makt åt sitt folk, HERREN skall välsigna sitt folk med frid.

30 Psalmen
Tacksägelse för räddning.

1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

13 Därför skall min ära[1] lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

bibeln på svenska