1 Psalmen
De rättfärdigas sällhet och de ogudaktigas undergång.

1 Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta,

2 utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt.

3 Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.

4 Icke så de ogudaktiga, utan de äro såsom agnar som vinden bortför.

5 Därför skola de ogudaktiga icke bestå i domen, ej heller syndarna i de rättfärdigas församling.

6 Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg förgås.

2 Psalmen
Sions konung och hans vedersakare.

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

3 Psalmen
Den betrycktes rop till Herren.

1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.

4 Psalmen
Förtröstansfull aftonbön i nöden.

1 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David.

2 När jag ropar, så svara mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål skaffar mig rum; var mig nådig och hör min bön.

3 I herrar, huru länge skall min ära vara vänd i smälek, huru länge skolen I älska fåfänglighet och fara efter lögn? Sela.

4 Besinnen dock att HERREN har utvalt åt sig den fromme; HERREN hör, när jag ropar till honom.

5 Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjärtan, på edra läger, och varen stilla. Sela.

6 Offren rätta offer, och förtrösten på HERREN.

7 Många säga: »Vem skall låta oss se det gott är?» Upplyft du över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.

8 Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de få säd och vin i myckenhet.

9 I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, låter mig bo avskild och i trygghet.

5 Psalmen
Morgonpsalm i templet: Bön mot de ogudaktiga.

1 För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.

2 Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

3 Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

4 HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

5 Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

6 De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

7 Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

8 Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

9 HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

10 Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

11 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

12 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

13 Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.

6 Psalmen
Bön och bönhörelse i djup nöd.

1 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.

2 HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.

3 Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

4 Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?

5 Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.

6 Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?

7 Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.

8 Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.

9 Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.

10 HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.

11 Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.

7 Psalmen
Bön om Herrens dom i rättvis sak.

1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus’ ords skull.

2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,

3 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.

4 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,

5 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,

6 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära[1] i stoftet. Sela.

7 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.

8 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.

9 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.

10 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.

11 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.

12 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.

13 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;

14 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.

15 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.

16 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.

17 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.

18 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.

8 Psalmen
Gud och människa.

1 För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.

2 HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

3 Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.

4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,

5 vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.

6 Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

7 Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:

8 får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,

9 fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar.

10 HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!

9 Psalmen[2]
Tacksägelse för seger över fiender.

1 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

2 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

3 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

4 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

5 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

6 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

7 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

8 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

9 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

11 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

12 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

13 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

14 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

15 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

16 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

17 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

18 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

19 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

20 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

21 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.

10 Psalmen[3]
Klagan och bön mot de ogudaktigas övermod.

1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.

5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»

7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»

12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.