Kapitel 6
Fortsättning av inledningen: Varning för borgensförbindelser, lättja, falskhet och lösaktighet.
1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande, >Ords. 11,15. 17,16. 20,16. 22,26. 27,13.

2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer. >Ps. 132,4.

5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis. >Job 12,7,

7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat. >Ords. 30,25.

9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, >Ords. 24,33 f. Pred. 4,5.

11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man. >Ords. 20,13.

12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen, >Ords. 16,30.

13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna. >Ps. 35,19. Ords. 10,10. Syr. 27,22 f.

14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod, >Ords. 12,22. 16,5.

18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning. >Ords. 1,8

21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals. >Ords. 3,3. 7,3.

22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig. >5 Mos. 6,7. Ps. 1,2.

23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg. >Ps. 19,9. 119,105. 2 Petr. 1,19.

24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga. >Ords. 2,16. 5,3. 7,5.

25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus. >2 Mos. 22,1 f.

32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

Kapitel 7
Fortsättning av inledningen: Ytterligare varning för lösaktighet.

1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla. >2 Mos. 13,16. 5 Mos. 6,8. 11,18. Ords. 3,3. 6,21.

4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord. >Ords. 2,16. 5,3. 6,24.

6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde >Joh. 3,20.

10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus. >Ords. 9,13.

12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften. >3 Mos. 3,1 f.

15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv. >Ords. 5,4 f.

24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

27 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar. >Ords. 2,18. 5,5. 9,18.

Kapitel 8
Fortsättning av inledningen: Vishetens maningsrop.

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt. >Ps. 119,75, 151, 160.

9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld. >Job 28,15 f. Ords. 3,14 f. 16,16.

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig. >Vish. 6,12.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet. >Ords. 3,16.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. >Syr. 1,4.

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet, >Vish 9,9.

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar — >Job 38,10 f. Ps. 24,2. 1O4,9. Jer. 5,22.

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN. >Ords. 3,16. 1 Joh. 5,11 f.

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv;

37 alla de som hata mig, de älska döden.

Kapitel 9
Fortsättning av inledningen: Vishetens och fåkunnighetens olika inbjudningar.

1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav. >Matt. 7,6.

8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig. >Ords. 23,9. 28,23.

9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer. >Matt. 13,12.

10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.) >Job 28,28. Ps. 111,10. Ords. 1,7. Syr. 1,14.

11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått. >Ords. 3,16. 4,10. 8,35.

12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.» >Ords. 5,16. 20,17.

18 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. >Ords. 2,18. 7,27.

Kapitel 10
Första samlingen av salomoniska ordspråk (kap. 10—22:16).

1 Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse. >Ords 15,20. l7,21, 25. 19,13. 23,24. 29,3.

2 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden. >Ords. 11,4. Hes. 7,19. Syr. 5,8.

3 HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

4 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom. >Ords. 12,24, 27. 13,4. 19,15. 20,13.

5 En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden. >Ords. 6,8.

6 Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt. >PS. 27,12. Ords. 10,11.

7 Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort. >Ps. 37,9. 22, 28, 38.

8 Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

9 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.

10 Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång. >Ords 6,13. 16,30. Syr. 27,22.

11 Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt. >Ps. 37,30.

12 Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet. >Ords. 17,9. 1 Petr. 4,8. Jak. 5,20.

13 På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris. >Ords. 19,29. 20,30. 26,3.

14 De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka. >Ords. 12,23.

15 Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka. >Ords. 18,11.

16 Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd. >Luk. 16,19 f.

17 Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse. >Ords. 13,l, 18.

18 Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.

19 Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.

20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.

21 Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.

22 Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill >Ps. 127,2.

23 Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis. >Ords. 15,21.

24 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet. >Vish. 3,10.

25 När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består. >Ps. 37,36. 2 Tim. 2,19.

26 Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.

27 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade. >Ps. 55,24

28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet. >Ps. 112,10. Ords. 11,23.

29 HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.

30 Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet. >Ps. 37,28 f. 112,6. Ords. 2,22. 14,11.

31 Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad. >Ps. 37,30. Jes. 57,19.

32 Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.