Kapitel 21
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill. >Ps. 33,15.

2 Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan. >Ords. 16,2.

3 Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer. >1 Sam. 15,22. Jes. 1,11 f. Hos. 6,6.

4 Stolta ögon och högmodigt hjärta — de ogudaktigas lykta är dem till synd. >Ps. 101,5. Ords. 10,16. 13,9.

5 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust. >Ords. 10,4. 13,4. 14,23. 28,20.

6 De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden. >Ords. 10,2. Jak. 5,1 f.

7 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.

8 En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt

9 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna. >Ords. 25,24.

10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.

11 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap. >Ords. 19,25.

12 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka. >Pred. 5,7.

13 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.

14 En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring. >Ords. 17,8, 23. 18,16.

15 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.

16 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.

17 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik. >Ords. 23,20 f. Luk. 15,13 f.

18 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe. >Est. 7,9 f. Ords. 11,8.

19 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna. >Ords. 25,24. Syr. 25,16.

20 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.

21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.

22 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan. >Ords. 24,5. Pred. 7,20. 9,16, 18.

23 Den som bevarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd. >Ords. 13,3.

24 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.

25 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta. >Ords. 20,4.

26 Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.

27 De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt. >Ords. 15,8. Jes. 1,13 f. Syr. 34,21 f.

28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala. >5 Mos. 19,18 f. Ords. 19,5, f.

29 En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.

30 Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN. >Job 5,12 f. Ords 11,21. Jes. 8,10.

31 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer. >Ps. 33,16 f. 147,10 f.

Kapitel 22
Slutet av den första samlingen av salomoniska ordspråk. »De vises ord» (22:17—24:22).

1 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld. >Pred 7,9.

2 Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda. >5 Mos. 15,11. Ords. 14,31. 17,6. 29,13.

3 Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför. >Ords. 27,12.

4 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv. >Ords. 15,33. 18,12.

5 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.

6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

7 Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

8 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände. >Job 4,8. Ords. 11,18.

9 Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme. >Syr. 31,23.

10 Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände. >Ords. 26,20.

11 Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen. >Ords. 16,13.

12 HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.

13 Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.» >Ords. 26,13.

14 En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri. >Ords. 7,26 f. 23,27.

15 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort. >Ords. 13,21. 19,18. 23,13.

16 Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust.

17 Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat. >Ords. 1,5 f. 2,1 f. 3,1 f. 4,1 f. 5,1 f.

18 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.

19 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

20 Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,

21 för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.

22 Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten[1].

23 Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet. >Ords. 23,11.

24 Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man, >Ords. 29,22.

25 på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

26 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån. >Ords. 11,15. 17,18. 20,16. 27,13.

27 Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?

28 Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp. >5 Mos. 19,14. 27,17. Ords. 23,10.

29 Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.

Kapitel 23
Fortsättning av »De vises ord».

1 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig, >Syr. 31,12 f.

2 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.

3 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

4 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

5 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

6 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

7 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

8 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

9 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger. >Ords. 9,8. Matt. 7,6.

10 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar. >2 Mos. 22,22 f. 5 Mos. 19,14. 27.17. Ords. 22,28.

11 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig. >2 Mos. 22,23. 3 Mos. 25,26. Ps. 68,6. Ords. 22,23.

12 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap. >Ords. 19,27.

13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden; >Ords. 13,24. 19,18. 22,16. Syr. 30,1 f

14 ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta; >Ords. 10,1. 27,11. 29,3.

16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt. >Ords. 24,1.

18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet. >Ps. 37,37. Ords. 24,14, 20.

19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder. >Ords. 21,17.

22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal. >Ords. 1,8. Syr. 3,2 f.

23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom. >Ords. 10,1. 15,20.

25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn. >Ords. 22,14.

28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker. >Jes. 5,11 f., 22.

31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned. >Ef. 5,18.

32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

35 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»

Kapitel 24
Slutet av »De vises ord» jämte tillägg (v. 23—34).

1 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem. >Ords 1,10. 23,17.

2 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.

3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.

4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft. >Ords. 21,22. Pred. 9,16, 18.

6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl. >Ords. 11,14. 15,22. 20,18.

7 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.

8 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.

9 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

10 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

11 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen. >Ps. 82,3 f. Ords. 31,8 f.

12 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar. >Job 34,11. Ps. 62,13. Jer. 32,19 Rom. 2,6. Upp. 22,12.

13 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun. >Ords. 25,16, 27.

14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet. >Ords. 23,18.

15 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.

16 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan. >Ps. 34,20. 37,24. Mik 7,8.

17 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända, >Job 31,29.

18 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

19 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga. >Ps. 37,1. Pred. 7,10.

20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut. >Job 18,5. Ps. 37,33. Ords. 13,9.

21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän. >1 Petr. 2,17.

22 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände?

23 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt. >5 Mos. 1,17. Ords. 18,5. 28,21.

24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.

25 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

26 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.

27 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo. >Ords. 12,11.

28 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar? >Ords. 14,5.

29 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.» >Ords. 20,22. Matt. 5,44.

30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.

31 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.

32 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.

33 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila, >Ords. 6,6 f.

34 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.

Kapitel 25
Hiskias mäns samling av salomoniska ordspråk (kap. 25—29).

1 Dessa ordspråk äro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, män hava gjort detta utdrag. >2 Kon. 18,1 f.

2 Det är Guds ära att fördölja en sak, men konungars ära att utforska en sak. >Rom. 11,33.

3 Himmelens höjd och jordens djup och konungars hjärtan kan ingen utrannsaka.

4 Skaffa slagget bort ifrån silvret, så får guldsmeden fram en klenod därav.

5 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjänst, så varder hans tron befäst genom rättfärdighet. >Ords. 16,12. 20,8, 28.

6 Förhäv dig icke inför konungen, och träd icke fram på de stores plats. >Syr. 7,4. 13,9 f.

7 Ty det är bättre att man säger till dig: »Stig hitupp», än att man flyttar ned dig för någon förnämligare man, någon som dina ögon redan hava sett. >Luk. 14,8 f.

8 Var icke för hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest göra längre fram, om din vederpart kommer dig på skam?

9 Utför din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet, >Ords 11,8. 20,19. Syr. 19,7 f. 42,1.

10 på det att icke envar som hör det må lasta dig och ditt rykte bliva ont för beständigt.

11 Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid. >Ords. 15,23.

12 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

13 Såsom snöns svalka på en skördedag, så är en pålitlig budbärare för avsändaren; sin herres själ vederkvicker han. >Ords 13,17. 26,8.

14 Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn, så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord. >Judas v. 12.

15 Genom tålamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben. >Ords. 15,1. Pred. 10,4.

16 Om du finner honung, så ät icke mer än du tål, så att du ej bliver övermätt därav och får utspy den. >Ords. 24,13.

17 Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, Så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.

18 En stridshammare och ett svärd och en skarp pil är den som bär falskt vittnesbörd mot sin nästa. >Ps. 57,6. 59,8.

19 Såsom en gnagande tand och såsom ett skadedjurs fot är den trolöses tillförsikt på nödens dag. >Jes. 42,17. Dan. 7,7.

20 Såsom att taga av dig manteln på en vinterdag, och såsom syra på lutsalt, så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta. >Rom. 12,15.

21 Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, och om han är törstig, så giv honom att dricka; >Matt. 5,44. Rom. 12,20.

22 så samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall vedergälla dig.

23 Nordanvind föder regn och en tasslande tunga mulna ansikten.

24 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna. >Ords. 21,9, 19.

25 Såsom friskt vatten för den försmäktande, så är ett gott budskap ifrån fjärran land.

26 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

27 Att äta för mycket honung är icke gott, och den som vinner ära får sin ära nagelfaren.

28 Såsom en stad vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man som icke kan styra sitt sinne.