Nehemja 6-10

Kapitel 6Försåtliga anslag mot Nehemja. Muren färdig.
1. När nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och våra övriga
fiender hörde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer
fanns någon rämna i den — om jag ock vid den tiden ännu icke
hade satt in dörrar i portarna —
2. då sände Sanballat och Gesem bud till mig och läto säga: »Kom,
låt oss träda tillsammans i Kefirim i Onos dal.» De tänkte
nämligen göra mig något ont.
3. Men jag skickade bud till dem och lät säga: »Jag har ett stort
arbete för händer och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke
vila, såsom dock måste ske, om jag lämnade det och komme ned
till eder.»
4. Och de sände samma bud till mig fyra gånger; men var gång gav
jag dem samma svar som förut.
5. Då sände Sanballat för femte gången till mig sin tjänare med
samma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.
6. Däri var skrivet: »Det förljudes bland folken, och påstås jämväl
av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att
det är därför du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras
konung — sådant säger man.
7. Du lär ock hava beställt profeter som i Jerusalem skola utropa
och förkunna att du är konung i Juda. Eftersom nu konungen nog
får höra talas härom, därför må du nu komma, så att vi få rådslå
med varandra.»
8. Då sände jag bud till honom och lät svara: »Intet av det du
säger har någon grund, utan det är dina egna påfund.»
9. De ville nämligen alla skrämma oss, i tanke att vi då skulle
förlora allt mod till arbetet, och att detta så skulle bliva
ogjort.

Styrk du nu i stället mitt mod!

10. Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till
Mehetabel; han höll sig då inne. Och han sade: »Låt oss
tillsammans gå till Guds hus, in i templet, och sedan stänga
igen templets dörrar. Ty de skola komma för att dräpa dig; om
natten skola de komma för att dräpa dig.»
11. Men jag svarade: »Skulle en man sådan som jag vilja fly? Eller
kan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vid
liv? Nej, jag vill icke gå dit.»
12. Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att han
förebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hade
lejt honom.
13. Han var lejd, för att jag skulle låta skrämma mig till att göra
såsom han sade och därmed försynda mig; på detta sätt ville de
framkalla ont rykte om mig, för att sedan kunna smäda mig.

14. Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat, efter dessa hans
gärningar, så ock på profetissan Noadja och de andra profeterna
som ville skrämma mig!

15. Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul, efter
femtiotvå dagar.
16. När nu alla våra fiender hörde detta, betogos de, alla de
kringboende folken, av fruktan, och sågo att de hade kommit illa
till korta; ty de förstodo nu att detta arbete var vår Guds
verk.

17. Vid denna tid sände ock Juda ädlingar många brev till Tobia, och
brev från Tobia ankommo ock till dem.
18. Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han var
nämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade
tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
19. Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jag
sade buro de fram till honom. Tobia sände ock brev för att
skrämma mig.

Kapitel 7Bevakningen av Jerusalem. Förteckning på de med Serubbabel återkomna.
1. När nu muren var uppbyggd, satte jag in dörrarna; och
dörrvaktare, sångare och leviter blevo anställda.
2. Och till befälhavare över Jerusalem satte jag min broder Hanani
jämte Hananja, hövitsman i borgen, ty denne hölls för en
pålitlig man och var gudfruktig mer än många andra.
3. Och jag sade till dem: »Jerusalems portar må icke öppnas, förrän
solen är högt uppe; och medan vakten ännu står kvar, skall man
stänga dörrarna och sätta bommarna för. Och I skolen ställa ut
vakter av Jerusalems invånare, var och en på hans post, så att
envar får stå framför sitt eget hus.»

4. Och staden var vidsträckt och stor, men där fanns icke mycket
folk, och husen voro icke uppbyggda.

5. Och min Gud ingav mig i hjärtat att jag skulle församla
ädlingarna, föreståndarna och folket för att upptecknas i
släktregister. Då fann jag släktförteckningen över dem som först
hade dragit upp, och jag fann däri så skrivet:

6. »Dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den
landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda
av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände tillbaka till
Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,
7. i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja,
Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och
Baana.

Detta var antalet män av Israels meniga folk:
8. Pareos’ barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;
9. Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;
10. Aras barn: sex hundra femtiotvå;
11. Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta
hundra aderton;
12. Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
13. Sattus barn: åtta hundra fyrtiofem;
14. Sackais barn: sju hundra sextio;
15. Binnuis barn: sex hundra fyrtioåtta;
16. Bebais barn: sex hundra tjuguåtta;
17. Asgads barn: två tusen tre hundra tjugutvå;
18. Adonikams barn: sex hundra sextiosju;
19. Bigvais barn: två tusen sextiosju;
20. Adins barn: sex hundra femtiofem;
21. Aters barn av Hiskia: nittioåtta;
22. Hasums barn: tre hundra tjuguåtta;
23. Besais barn: tre hundra tjugufyra;
24. Harifs barn: ett hundra tolv;
25. Gibeons barn: nittiofem;
26. männen från Bet-Lehem och Netofa: ett hundra åttioåtta;
27. männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta;
28. männen från Bet-Asmavet: fyrtiotvå;
29. männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra
fyrtiotre;
30. männen från Rama och Geba: sex hundra tjuguen;
31. männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;
32. männen från Betel och Ai: ett hundra tjugutre;
33. männen från det andra Nebo: femtiotvå;
34. den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
35. Harims barn: tre hundra tjugu;
36. Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
37. Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;
38. Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.

39. Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
40. Immers barn: ett tusen femtiotvå;
41. Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;
42. Harims barn: ett tusen sjutton.

43. Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn:
sjuttiofyra;
44. av sångarna: Asafs barn: ett hundra fyrtioåtta;
45. av dörrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs
barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettioåtta.

46. Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
47. Keros’ barn, Sias barn, Padons barn,
48. Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,
49. Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,
50. Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,
51. Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,
52. Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,
53. Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
54. Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
55. Barkos’ barn, Siseras barn, Temas barn,
56. Nesias barn, Hatifas barn.

57. Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas
barn,
58. Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
59. Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons
barn.

60. Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans
tre hundra nittiotvå.

61. Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa,
Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
och sin släkt, och huruvida de voro av Israel:
62. Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotvå.
63. Och av prästerna: Habajas barn, Hackos’ barn, Barsillais barn,
hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till hustru och
blev uppkallad efter deras namn.
64. Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde icke finna
dem; därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.
65. Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det
högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.

66. Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre
hundra sextio,
67. förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre
hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra fyrtiofem
sångare och sångerskor.
68. [1]
69. Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju
hundra tjugu åsnor.

70. Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo skänker till
arbetet. Ståthållaren gav till kassan i guld ett tusen dariker,
därtill femtio skålar och fem hundra trettio prästerliga
livklädnader.
71. Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo till
arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver två tusen
två hundra minor.
72. Och det övriga folkets gåvor utgjorde i guld tjugu tusen dariker
och i silver två tusen minor, så ock sextiosju prästerliga
livklädnader.
73. Och prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av
meniga folket samt tempelträlarna, korteligen hela Israel,
bosatte sig i sina städer.»

[1] V. 68 se Gamla testamentets text i Ordförkl.

Kapitel 8Lagen föreläses. Lövhyddohögtiden firas.
1. När sjunde månaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina
städer, församlade sig folket, alla såsom en man, på den öppna
platsen framför Vattenporten; och de bådo Esra, den skriftlärde,
att hämta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit åt
Israel.
2. Då framlade prästen Esra lagen för församlingen, för både män
och kvinnor, alla som kunde förstå vad de hörde; detta var på
första dagen i sjunde månaden.
3. Och han föreläste därur vid den öppna platsen framför
Vattenporten, från dagningen till middagen, för män och kvinnor,
dem som kunde förstå det; och allt folket lyssnade till
lagboken.
4. Och Esra, den skriftlärde, stod på en hög träställning som man
hade gjort för det ändamålet; och bredvid honom stodo Mattitja,
Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja på hans högra sida, och
till vänster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana,
Sakarja och Mesullam.
5. Och Esra öppnade boken, så att allt folket såg det, ty han stod
högre än allt folket; och när han öppnade den, stod allt folket
upp.
6. Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade:
»Amen, Amen», med uppräckta händer; och de böjde sig ned och
tillbådo HERREN med ansiktet mot jorden.
7. Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia,
Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra
leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod där, var
och en på sin plats.
8. Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade
meningen, så att man förstod det som lästes.

9. Och Nehemja, han som var ståthållare, och prästen Esra, den
skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till
allt folket: »Denna dag är helgad åt HERREN, eder Gud; sörjen
icke och gråten icke.» Ty allt folket grät, när de hörde lagens
ord.
10. Och han sade ytterligare till dem: »Gån bort och äten eder bästa
mat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvor
därav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dag
är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i
HERREN är eder starkhet.»
11. Också leviterna lugnade allt folket och sade: »Varen stilla, ty
dagen är helig; varen icke bedrövade.»
12. Och allt folket gick bort och åt och drack; de sände ock omkring
gåvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada;
ty de hade aktat på det som man hade kungjort för dem.

13. Dagen därefter församlade sig huvudmännen för hela folkets
familjer, så ock prästerna och leviterna, till Esra, den
skriftlärde, för att giva närmare akt på lagens ord.
14. Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit
att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde
månaden,
15. och att man skulle kungöra och låta utropa i alla deras städer
och i Jerusalem och säga: »Gån ut på bergen och hämten löv av
olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmträd
och andra lummiga träd, och gören lövhyddor, såsom det är
föreskrivet.»
16. Då gick folket ut och hämtade sådant och gjorde sig hyddor på
tak och på gårdar, var och en åt sig, så ock på gårdarna till
Guds hus och på den öppna platsen vid Vattenporten och på den
öppna platsen vid Efraimsporten.
17. Och hela församlingen, så många som hade kommit tillbaka ifrån
fångenskapen, gjorde sig lövhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty
från Jesuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen hade Israels
barn icke gjort så. Och där rådde mycket stor glädje.
18. Och man föreläste ur Guds lagbok var dag, från den första dagen
till den sista. Och de höllo högtid i sju dagar, och på åttonde
dagen hölls en högtidsförsamling på föreskrivet sätt.

Kapitel 9Faste-, bot- och bönedag.
1. Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn
och höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina
huvuden.
2. Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar
och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders
missgärningar.
3. Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur
HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under
en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin
Gud.
4. Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och
Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst
till HERREN, sin Gud.
5. Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia,
Sebanja och Petaja sade:

»Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet.
Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov
och pris.
6. Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och
hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt
vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och
himmelens härskara tillbeder dig.
7. Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det
kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
8. Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med
honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas,
hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas
land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är
rättfärdig.

9. Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop
vid Röda havet.
10. Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på
allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt
mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.
11. Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på
torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom
stenar, i väldiga vatten.
12. Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en
eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.
13. Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen
och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och
bud.
14. Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar
och lag genom din tjänare Mose.
15. Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten
komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå
och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat
giva åt dem.

16. Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de
icke hörde på dina bud.
17. De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort
med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en
anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en
förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet;
och du övergav dem icke.
18. Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: ’Detta är din
Gud, han som har fört dig upp ur Egypten’, och fastän de gjorde sig
skyldiga till stora hädelser,
19. så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora
barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde
dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den
väg de skulle gå.
20. Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade
du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.
21. I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem;
deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.
22. Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på
skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde
konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan
23. Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen,
och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att
de skulle komma dit och taga det i besittning.
24. Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för
dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både
konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de
ville.
25. Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i
besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar,
vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto
och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna
goda.

26. Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din
lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och
ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora
hädelser.
27. Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem;
men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från
himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare,
som frälste dem ur deras ovänners hand.
28. När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då
överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda
över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från
himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.
29. Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro
övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina
rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får
leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro
hårdnackade och ville icke höra.
30. Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande
genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du
dem i de främmande folkens hand.
31. Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem
och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

32. Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som
håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all
den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar,
våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska
konungarnas dagar ända till denna dag.
33. Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du
har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
34. Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder
hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de
varningar som du har låtit komma till dem.
35. Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade
givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit
för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina
onda gärningar.
36. Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder,
för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi
andras tjänare,
37. och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra
synders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar och
vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.»
38. På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det
skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra
furstars, våra leviters och våra prästers namn.

Kapitel 10Förbundets förnyelse och innehåll.
1. Följande namn stodo på skrivelserna som buro sigillen: Nehemja,
ståthållaren, Hakaljas son, och Sidkia,
2. Seraja, Asarja, Jeremia,
3. Pashur, Amarja, Malkia,
4. Hattus, Sebanja, Malluk,
5. Harim, Meremot, Obadja,
6. Daniel, Ginneton, Baruk,
7. Mesullam, Abia, Mijamin,
8. Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro prästerna.
9. Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn,
Kadmiel,
10. så ock deras bröder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
11. Mika, Rehob, Hasabja,
12. Sackur, Serebja, Sebanja,
13. Hodia, Bani och Beninu.
14. Folkets huvudmän voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
15. Bunni, Asgad, Bebai,
16. Adonia, Bigvai, Adin,
17. Ater, Hiskia, Assur,
18. Hodia, Hasum, Besai,
19. Harif, Anatot, Nobai,
20. Magpias, Mesullam, Hesir,
21. Mesesabel, Sadok, Jaddua,
22. Pelatja, Hanan, Anaja,
23. Hosea, Hananja, Hassub,
24. Hallohes, Pilha, Sobek,
25. Rehum, Hasabna, Maaseja,
26. Ahia, Hanan, Anan,
27. Malluk, Harim och Baana.

28. Och det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna,
sångarna, tempelträlarna och alla de som hade avskilt sig från de
främmande folken och vänt sig till Guds lag, så ock deras hustrur,
söner och döttrar, alla som hade kommit till moget förstånd,
29. dessa slöto sig till sina förnämligare bröder och gingo ed och
svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit
given genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla och göra
efter alla HERRENS, vår HERRES, bud och rätter och stadgar,
30. att vi icke skulle giva våra döttrar åt de främmande folken, ej
heller taga deras döttrar till hustrur åt våra söner.
31. Och när de främmande folken förde in handelsvaror eller något slags
säd till salu på sabbatsdagen, skulle vi icke köpa det av dem på
sabbat eller helgdag; och vi skulle låta vart sjunde år vara friår
och då avstå från alla slags krav.
32. Och vi fastställde för oss den förpliktelsen att såsom vår gärd
årligen erlägga en tredjedels sikel till tjänsten i vår Guds hus,
33. nämligen till skådebröden, och till det dagliga brännoffret, och
till offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, och till
tackoffren, och till syndoffren för Israels försoning, och till
allt arbete i vår Guds hus.
34. Och vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott angående
vedoffret, huru man årligen skulle föra det till vår Guds hus på
bestämda tider, efter våra familjer, för att antändas på HERRENS,
vår Guds, altare, såsom det är föreskrivet i lagen.
35. Och vi skulle årligen föra till HERRENS hus förstlingen av vår
mark, och förstlingen av all frukt på alla slags träd,
36. och de förstfödda av våra söner och av vår boskap, såsom det är
föreskrivet i lagen; vi skulle föra till vår Guds hus de förstfödda
både av våra fäkreatur och av vår småboskap, till prästerna som
gjorde tjänst i vår Guds hus.
37. Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergärder, så ock av allt
slags trädfrukt, av vin och olja skulle vi föra till prästerna, in
i kamrarna i vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna;
ty det var leviterna som skulle uppbära tionden i alla de städer
vid vilka vi brukade jorden.
38. Och en präst, en av Arons söner, skulle vara med leviterna, när
leviterna uppburo tionden; och själva skulle leviterna föra tionden
av sin tionde upp till vår Guds hus, in i förrådshusets kamrar.
39. Ty såväl de övriga israeliterna som Levi barn skulle föra sin
offergärd av säd, vin och olja in i dessa kamrar, där helgedomens
kärl och de tjänstgörande prästerna, ävensom dörrvaktarna och
sångarna voro. Alltså skulle vi icke försumma vår Guds hus.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

bibeln på svenska