Josua 16-20

Kapitel 16Josefs barns och särskilt Efraims barns arvedel.
1. Och lotten föll ut för Josefs barn sålunda: Landet från Jordan
vid Jeriko till Jerikos vatten österut, öknen, som från Jeriko
höjer sig uppåt Bergsbygden mot Betel.
2. Och gränsen gick vidare från Betel till Lus och så fram till
arkiternas område, mot Atarot.
3. Därefter gick den västerut ned till jafletiternas område, ända
till Nedre Bet-Horons område och till Geser; sedan gick den ut
vid havet.
4. Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
5. Efraims barn fingo, efter sina släkter, sina gränser sålunda:
Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot-Addar ända
till Övre Bet-Horon.
6. Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns.
Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Silo. Därefter
gick den fram där i öster till Janoa.
7. Från Janoa gick den ned till Atarot och Naara, träffade så
Jeriko och gick ut vid Jordan.
8. Från Tappua gick gränsen västerut till Kanabäcken och gick sedan
ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras
släkter.
9. Dit hörde ock de städer som avsöndrades åt Efraims barn inom
Manasse barns arvedel, alla dessa städer med sina byar.
10. Men de fördrevo icke kananéerna som bodde i Geser; därför bodde
ock kananéerna kvar bland Efraims barn, såsom de göra ännu i
dag, men de blevo arbetspliktiga tjänare under dem.

Kapitel 17Manasse arvedel väster om Jordan.
1. Och Manasse stam fick sin lott sålunda, ty han var Josefs
förstfödde: Makir, Manasses förstfödde, Gileads fader, fick
Gilead och Basan, ty han var en stridsman.
2. Manasses övriga barn fingo ock land, efter sina släkter:
Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers
barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons,
manliga avkomlingar, efter deras släkter.
3. Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir,
son till Manasse, hade inga söner, utan allenast döttrar; och
hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
4. Dessa trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och
stamhövdingarna och sade: »HERREN bjöd Mose att giva oss en
arvedel bland våra bröder.» Då gav man dem, efter HERRENS
befallning, en arvedel bland deras faders bröder.
5. Alltså blevo de lotter som tillföllo Manasse tio — förutom
Gileads land och Basan på andra sidan Jordan —
6. eftersom Manasses döttrar fingo en arvedel bland hans söner. Men
Gileads land hade Manasses övriga barn fått.
7. Och Manasse fick sin gräns bestämd sålunda: Den gick från Aser
till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; därefter gick gränsen
åt höger, till En-Tappuas inbyggare.
8. (Tappuas land tillföll nämligen Manasse, men själva Tappua,
inemot Manasse gräns, tillföll Efraims barn.)
9. Och gränsen gick vidare ned till Kanabäcken, söder om bäcken;
men städerna där tillföllo Efraim, fastän de lågo bland Manasse
städer. Manasse gräns gick vidare norr om bäcken och gick sedan
ut vid havet.
10. Det som låg söder om den tillföll Efraim, men det som låg norr
om den tillföll Manasse, och deras gräns var havet; och i norr
nådde de till Aser och i öster till Isaskar.
11. Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande
orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor och
underlydande orter, invånarna i En-Dor och underlydande orter,
invånarna i Taanak och underlydande orter, invånarna i Megiddo
och underlydande orter, de tre höjdernas land.
12. Men Manasse barn kunde icke intaga dessa städer, utan kananéerna
förmådde hålla sig kvar där i landet.
13. När sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananéerna
arbetspliktiga under sig; de fördrevo dem icke heller då.
14. Och Josefs barn talade till Josua och sade: »Varför har du givit
oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastän vi äro
ett talrikt folk, då ju HERREN hitintills har välsignat oss?»
15. Då svarade Josua dem: »Om du är ett för talrikt folk, så drag
upp till skogsbygden och röj dig där mark i perisséernas och
rafaéernas land, eftersom Efraims bergsbygd är dig för trång.»
16. Men Josefs barn sade: »I bergsbygden finnes icke rum nog för
oss; och de kananéer som bo i dalbygden hava allasammans
stridsvagnar av järn, både de som bo i Bet-Sean och underlydande
orter och de som bo i Jisreels dal.»
17. Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: »Du är ett
talrikt folk och har stor kraft, därför skall du icke hava
allenast en lott;
18. utan du skall få en bergsbygd, som ju ock är en skogsbygd, men
som du skall röja upp, så att till och med utkanterna därav
skola tillhöra dig. Ty du måste fördriva kananéerna, eftersom de
hava stridsvagnar av järn och äro så starka.»

Kapitel 18Uppenbarelsetältet i Silo. Anordningar till fördelning av landområden åt de sju stammar som ännu ej hade fått någon arvedel. Benjamins stams arvedel.
1. Och Israels barns hela menighet församlade sig i Silo och
uppsatte där uppenbarelsetältet, då nu landet var dem
underdånigt.
2. Men ännu återstodo av Israels barn sju stammar som icke hade
fått sin arvedel sig tillskiftad.
3. Därför sade Josua till Israels barn: »Huru länge viljen I
försumma att gå åstad och taga i besittning det land som HERREN,
edra fäders Gud, har givit eder?
4. Utsen åt eder tre män för var stam, så skall jag sända dem
åstad, för att de må stå upp och draga omkring i landet och
sätta upp en beskrivning däröver, efter som vars och ens arvedel
skall bliva, och så komma tillbaka till mig.
5. De skola nämligen uppdela det åt sig i sju delar, varvid Juda
skall förbliva vid sitt område i söder och Josefs hus förbliva
vid sitt område i norr.
6. Och sedan skolen I sätta upp beskrivningen över landet, efter
dessa sju delar, och bära den hit till mig, så vill jag kasta
lott för eder här inför HERREN, vår Gud.
7. Ty leviterna få ingen särskild del bland eder, utan HERRENS
prästadöme är deras arvedel; och Gad och Ruben och ena hälften
av Manasse stam hava redan fått sin arvedel på andra sidan
Jordan, på östra sidan, den arvedel som HERRENS tjänare Mose gav
dem.»
8. Och männen stodo upp och gingo åstad; och när de gingo åstad
bjöd Josua dem att de skulle sätta upp en beskrivning över
landet, i det han sade: »Gån åstad och dragen omkring i landet
och sätten upp en beskrivning däröver, och vänden sedan tillbaka
till mig, så vill jag kasta lott för eder här inför HERREN i
Silo.»
9. Så gingo då männen åstad och drogo genom landet och satte upp en
beskrivning över det, efter dess sju delar, med dess städer, och
kommo så tillbaka till Josua i lägret vid Silo.
10. Sedan kastade Josua lott för dem i Silo inför HERREN, och Josua
utskiftade där landet åt Israels barn, efter deras avdelningar.
11. Då nu lotten drogs för Benjamins barns stam, efter deras
släkter, föll den ut så, att det område som lotten gav dem låg
mellan Juda barns och Josefs barns områden.
12. Deras gräns på norra sidan begynte vid Jordan, och gränsen drog
sig så upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden
västerut och gick så ut i öknen vid Bet-Aven.
13. Därifrån gick gränsen fram till Lus, till höjden söder om Lus,
det är Betel; sedan gick gränsen ned till Atrot-Addar över
berget söder om Nedre Bet-Horon.
14. Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan
söderut från berget som ligger gent emot Bet-Horon, söder därom,
och gick så ut till Kirjat-Baal, det är staden Kirjat-Jearim
inom Juda barns område. Detta var västra sidan.
15. Och södra sidan begynte vid ändan av Kirjat-Jearims område, och
gränsen gick så åt väster fram till Neftoavattnets källa.
16. Sedan gick gränsen ned till ändan av det berg som ligger gent
emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och därefter ned i
Hinnomsdalen, på södra sidan om Jebus’ höjd, och gick så ned
till Rogelskällan.
17. Därefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskällan och
vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshöjden, och
gick så ned till Bohans, Rubens sons, sten.
18. Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken,
norrut, och så ned till Hedmarken.
19. Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd, norrut, och så
gick gränsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans södra
ända. Detta var södra gränsen.
20. Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var Benjamins barns
arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.
21. Och de städer som tillföllo Benjamins barns stam, efter deras
släkter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
22. Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
23. Avim, Para, Ofra,
24. Kefar-Haammoni, Ofni och Geba — tolv städer med sina byar;
25. Gibeon, Rama, Beerot,
26. Mispe, Kefira, Mosa,
27. Rekem, Jirpeel, Tarala,
28. Sela, Elef, Jebus, det är Jerusalem, Gibeat och Kirjat —
fjorton städer med sina byar. Detta var nu Benjamins barns
arvedel, efter deras släkter.

Kapitel 19Simeons, Sebulons, Isaskars, Asers, Naftalis och Dans stammars arvslotter. Josuas särskilda arvedel.
1. Och den andra lotten föll ut för Simeon, för Simeons barns stam,
efter deras släkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns
arvedel.
2. De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
3. Hasar-Sual, Bala, Esem,
4. Eltolad, Betul, Horma,
5. Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
6. Bet-Lebaot och Saruhen — tretton städer med deras byar;
7. Ain, Rimmon, Eter och Asan — fyra städer med deras byar;
8. därtill alla de byar som lågo runt omkring dessa städer, ända
till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns
arvedel, efter deras släkter.
9. Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda
barns lott var för stor för dem; därför fingo Simeons barn sin
arvedel inom deras arvedel.
10. Den tredje lotten drogs ut för Sebulons barn, efter deras
släkter; och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid.
11. Därifrån drog sig deras gräns västerut uppåt till Mareala och
träffade Dabbeset och träffade vidare dalen som ligger gent emot
Jokneam.
12. På andra sidan från Sarid, österut mot solens uppgång, vände den
sig åt Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp
till Jafia.
13. Därifrån gick den fram österut mot solens uppgång till Gat-Hefer
och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till
Nea.
14. Härförbi böjde sig gränsen i norr till Hannaton och gick så ut
vid Jifta-Els dal.
15. Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem
— tolv städer med deras byar.
16. Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda
städerna med sina byar.
17. För Isaskar föll den fjärde lotten ut, för Isaskars barn, efter
deras släkter.
18. Och deras gräns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
19. Hafaraim, Sion, Anaharat,
20. Rabbit, Kisjon, Ebes,
21. Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
22. och gränsen träffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras
gräns gick ut vid Jordan — sexton städer med deras byar.
23. Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras släkter,
städerna med sina byar.
24. Den femte lotten föll ut för Asers barns stam, efter deras
släkter.
25. Och deras gräns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
26. Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet träffade den Karmel
och Sihor-Libnat.
27. Därefter vände den sig åt öster till Bet-Dagon och träffade
Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel
och gick så ut till Kabul i norr.
28. Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, ända upp till
Stora Sidon.
29. Och gränsen vände sig till Rama och gick fram till den befästa
staden Tyrus; sedan vände sig gränsen till Hosa och gick så ut
vid havet där landsträckan vid Aksib begynner.
30. Och den omfattade Umma, Afek och Rehob — tjugutvå städer med
deras byar.
31. Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras släkter, de
nämnda städerna med sina byar.
32. För Naftali barn föll den sjätte lotten ut, för Naftali barn,
efter deras släkter.
33. Och deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim
till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och gick så
ut vid Jordan.
34. Och gränsen vände sig västerut till Asnot-Tabor och gick vidare
därifrån till Huckok; den träffade Sebulon i söder, och Aser
träffade den i väster och Juda med Jordan i öster.
35. Och den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat,
Rackat och Kinneret,
36. Adama, Rama, Hasor,
37. Kedes, Edrei, En-Hasor,
38. Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes — nitton
städer med deras byar.
39. Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras släkter,
städerna med sina byar.
40. För Dans barns stam, efter deras släkter, föll den sjunde lotten
ut.
41. Och gränsen för deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
42. Saalabbin, Ajalon, Jitla,
43. Elon, Timna, Ekron,
44. Elteke, Gibbeton, Baalat,
45. Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
46. Me-Hajarkon och Harackon, tillika med området framför Jafo.
47. (Men när sedan Dans barns område gick förlorat för dem, drogo
Dans barn upp och belägrade Lesem och intogo det och slogo dess
invånare med svärdsegg; och sedan de så hade tagit det i
besittning, bosatte de sig där och kallade Lesem för Dan, efter
Dans, sin faders, namn.)
48. Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras släkter, de
nämnda städerna med sina byar.
49. När Israels barn så hade utskiftat landet efter dess gränser,
gåvo de åt Josua, Nuns son, en särskild arvedel ibland sig.
50. Efter HERRENS befallning gåvo de honom nämligen den stad som han
begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde
staden och bosatte sig där.
51. Dessa voro de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns
son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar
utskiftade genom lottkastning i Silo inför HERRENS ansikte, vid
ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de nu
fördelningen av landet.

Kapitel 20De sex fristäderna.
1. Och HERREN talade till Josua och sade:
2. »Tala till Israels barn och säg: Utsen åt eder de fristäder om
vilka jag har talat till eder genom Mose,
3. de städer till vilka en dråpare som ouppsåtligen, utan vett och
vilja, har dödat någon må kunna fly; och I skolen hava dem såsom
tillflyktsorter undan blodshämnaren.
4. Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid
ingången till stadsporten och omtala sin sak för de äldste i den
staden; därefter må de taga honom in i staden till sig och giva
honom en plats där han får bo ibland dem.
5. Och om blodshämnaren förföljer honom, skola de icke överlämna
dråparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har dödat
sin nästa, och utan att förut hava burit hat till honom.
6. Och han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått
till rätta inför menigheten, och till dess den dåvarande
översteprästen har dött; sedan må dråparen vända tillbaka och
komma till sin stad från vilken han har flytt.»
7. Så helgade de då därtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd,
Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det är Hebron, i Juda
bergsbygd.
8. Och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan,
utsågo de därtill inom Rubens stam Beser i öknen på slätten,
inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i
Basan.
9. Dessa voro de städer som för alla Israels barn, och för de
främlingar som bodde ibland dem, bestämdes att vara orter till
vilka var och en som ouppsåtligen hade dödat någon finge fly, så
att han skulle slippa dö för blodshämnarens hand, innan han hade
stått till rätta inför menigheten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

bibeln på svenska