Josua 1-5

Kapitel 1Herrens befallning till Josua att gå över Jordan. Josuas uppmaning till de tre östjordanska stammarna att hjälpa sina bröder med erövringen av Västjordanlandet.
1. Efter HERRENS tjänare Moses död sade HERREN till Josua, Nuns
son, Moses tjänare:

2. »Min tjänare Mose är död; så stå nu upp och gå över denna
Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva
dem, giva åt Israels barn.

3. Var ort som eder fot beträder har jag givit eder, såsom jag
lovade Mose.

4. Från öknen till Libanon däruppe och ända till den stora floden,
floden Frat, över hetiternas land och ända till Stora havet
västerut skall edert område sträcka sig.

5. Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar; såsom jag
har varit med Mose, så skall jag ock vara med dig; jag skall
icke lämna dig eller övergiva dig.

6. Var frimodig och oförfärad; ty du skall utskifta åt detta folk
såsom arv det land som jag med ed har lovat deras fäder att giva
dem.

7. Allenast må du vara helt frimodig och oförfärad till att i alla
stycken hålla den lag som min tjänare Mose har givit dig och
göra efter den; vik icke av därifrån vare sig till höger eller
till vänster; på det att du må hava framgång i allt vad du
företager dig.

8. Låt icke denna lagbok vara skild från din mun; tänk på den både
dag och natt, så att du i alla stycken håller det som är skrivet
i den och gör därefter; ty då skola dina vägar vara lyckosamma,
och då skall du hava framgång.

9. Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och oförfärad; så var
nu icke förskräckt eller försagd. Ty HERREN, din Gud, är med dig
i allt vad du företager dig.»

10. Då bjöd Josua folkets tillsyningsmän och sade:

11. »Gån igenom lägret och bjuden folket och sägen: ’Reden till
reskost åt eder; ty om tre dagar skolen I gå över denna Jordan,
för att komma in i och taga i besittning det land som HERREN,
eder Gud, vill giva eder till besittning.’»

12. Men till rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse
stam sade Josua:

13. »Tänken på det som HERRENS tjänare Mose bjöd eder, när han sade:
’HERREN, eder Gud, vill låta eder komma till ro och giva eder
detta land.’

14. Edra hustrur, edra barn och eder boskap må nu stanna kvar i det
land som Mose har givit eder här på andra sidan Jordan; men I
själva, så många av eder som äro tappra stridsmän, skolen draga
väpnade åstad i spetsen för edra bröder och hjälpa dem,

15. till dess att HERREN har låtit edra bröder komma till ro såväl
som eder, när också de hava tagit i besittning det land som
HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan mån I vända tillbaka till
det land som skall vara eder besittning; det mån I då taga i
besittning, det land som HERRENS tjänare Mose har givit eder här
på andra sidan Jordan, på östra sidan.»

16. Då svarade de Josua och sade: »Allt vad du har bjudit oss vilja
vi göra, och varthelst du sänder oss, dit vilja vi gå.

17. Såsom vi i allt hava lytt Mose, så vilja vi ock lyda dig;
allenast må HERREN, din Gud, vara med dig, såsom han var med
Mose.

18. Var och en som är gensträvig mot dina befallningar och icke
lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva
dödad. Allenast må du vara frimodig och oförfärad.»

Kapitel 2Spejare sändas till Jeriko och mottagas av Rahab.
1. Josua, Nuns son, sände hemligen ut två spejare från Sittim och
sade: »Gån och besen landet och Jeriko.» De gingo åstad och
kommo in i ett hus där en sköka bodde, vid namn Rahab, och där
lade de sig till vila.

2. Men för konungen i Jeriko blev inberättat: »I natt hava några
män kommit hit från Israels barn för att utforska landet.»

3. Då sände konungen i Jeriko till Rahab och lät säga: »Lämna ut de
män som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava
kommit hit för att utforska hela landet.»

4. Men kvinnan tog de båda männen och dolde dem; sedan svarade hon:
»Ja, männen kommo till mig, men jag visste icke varifrån de
voro;

5. och när porten skulle stängas, sedan det hade blivit mörkt,
gingo männen ut, och jag vet icke vart de togo vägen; skynden
eder att sätta efter dem, så fån I nog fatt i dem.»

6. Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under
linstjälkar, som hon hade där, utbredda på taket.

7. Så satte nu männen efter dem åt Jordan till, bort emot
vadställena; och man stängde stadsporten så snart förföljarna
hade begivit sig åstad.

8. Men innan de främmande männen hade lagt sig, steg hon upp till
dem på taket

9. och sade till dem: »Jag vet att HERREN har givit eder detta
land, och att förskräckelse för eder har fallit över oss, ja,
att alla landets inbyggare äro i ångest för eder.

10. Ty vi hava hört huru HERREN lät vattnet i Röda havet torka ut
framför eder, när I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort
med amoréernas konungar, de två på andra sidan Jordan, Sihon och
Og, huru I gåven dem till spillo.

11. Då vi hörde detta, blevo våra hjärtan förfärade, och numera har
ingen mod att stå eder emot; ty HERREN, eder Gud, är Gud, uppe i
himmelen och nere på jorden.

12. Så loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort
barmhärtighet med min faders hus och giva mig ett säkert tecken
därpå,

13. och låta min fader och min moder, mina bröder och mina systrar
leva, så ock alla som tillhöra dem, och rädda oss från döden.»

14. Männen sade till henne: »Med vårt eget liv svara vi för edert,
såframt I icke förråden vårt förehavande; när HERREN giver oss
landet, skola vi bevisa dig barmhärtighet och trofasthet.»

15. Då släppte hon ned dem genom fönstret med ett tåg; ty hennes hus
låg invid stadsmuren, så att hon bodde invid själva muren.

16. Och hon sade till dem: »Gån upp i bergsbygden, så att edra
förföljare icke träffa på eder; och hållen eder gömda där i tre
dagar, till dess edra förföljare hava kommit tillbaka, så kunnen
I sedan fortsätta eder färd.»

17. Och männen sade till henne: »Vi vilja likväl vara fria ifrån den
ed som du nu har tagit av oss,

18. om du, när vi komma in i landet, underlåter att binda detta röda
snöre i det fönster genom vilket du har släppt ned oss, och
likaledes om du icke har din fader och din moder och dina
bröder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.

19. Dock, om någon går åstad, utom dörrarna till ditt hus, så komme
hans blod över hans huvud, och vi äro utan skuld; om däremot
någons hand kommer vid en av dem som äro inne i ditt hus, så må
dennes blod komma över vårt huvud.

20. Och om du förråder vårt förehavande, så äro vi likaledes fria
ifrån den ed som du har tagit av oss.»

21. Hon svarade: »Vare det såsom I haven sagt.» Och så lät hon dem
gå, och de drogo åstad. Men hon band det röda snöret i fönstret.

22. Så drogo de nu åstad och kommo upp i bergsbygden och stannade
där i tre dagar, till dess att deras förföljare hade vänt
tillbaka; ty dessa hade sökt efter dem överallt på vägarna, men
hade icke funnit dem.

23. Sedan vände de båda männen tillbaka och kommo ned från
bergsbygden och gingo över floden och kommo så till Josua, Nuns
son; och de förtäljde för honom allt vad som hade vederfarits
dem.

24. Och de sade till Josua: »HERREN har givit hela landet i vår
hand; alla landets inbyggare äro i ångest för oss.»

Kapitel 3Övergången av Jordan.
1. Bittida följande morgon bröt Josua med alla Israels barn upp
från Sittim och kom till Jordan; där stannade de om natten,
innan de gingo över.

2. Men efter tre dagar gingo tillsyningsmännen genom lägret

3. och bjödo folket och sade: »Så snart I fån se HERRENS, eder
Guds, förbundsark, och att de levitiska prästerna bära den,
skolen ock I bryta upp från eder plats och följa efter den

4. — låten dock mellan den och eder vara ett avstånd av vid pass
två tusen alnar; närmare mån I icke komma den — på det att I
mån kunna veta vilken väg I skolen gå, ty I haven icke förut
dragit den vägen fram.»

5. Och Josua sade till folket: »Helgen eder, ty i morgon skall
HERREN göra under bland eder.»

6. Därefter sade Josua till prästerna: »Tagen förbundsarken och
dragen åstad framför folket.» Då togo de förbundsarken och gingo
framför folket.

7. Och HERREN sade till Josua: »I dag skall jag begynna att göra
dig stor i hela Israels ögon, på det att de må förnimma, att
såsom jag har varit med Mose, så vill jag ock vara med dig.

8. Bjud du nu prästerna som bära förbundsarken och säg: ’Så snart I
kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I
stanna där, vid Jordan.’»

9. Då sade Josua till Israels barn: »Träden fram hit och hören
HERRENS, eder Guds, ord.»

10. Och Josua sade: »Härav skolen I förnimma att en levande Gud är
mitt ibland eder, och att han förvisso vill fördriva för eder
kananéerna, hetiterna, hivéerna, perisséerna, girgaséerna,
amoréerna och jebuséerna:

11. förbundsarken, hela jordens Herres förbundsark, drager nu
framför eder över Jordan.

12. Väljen alltså ut tolv män ur Israels stammar, en man för var
stam.

13. Så snart då prästerna som bära HERRENS, hela jordens Herres, ark
stå stilla med sina fötter i Jordans vatten, det vatten som
kommer uppifrån, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall stå
såsom en samlad hög.»

14. Folket bröt då upp från sina tält för att gå över Jordan, och
prästerna som buro förbundsarken gingo framför folket.

15. När nu de som buro arken kommo till Jordan, så att prästerna,
som buro arken, med sina fötter vidrörde yttersta randen av
vattnet i Jordan, vilken under hela skördetiden är full över
alla sina bräddar,

16. då stannade det vatten som kom uppifrån, och blev stående såsom
en samlad hög långt borta, uppe vid Adam, staden som ligger
bredvid Saretan; och det vatten som flöt ned mot Hedmarkshavet,
Salthavet, blev sålunda helt och hållet avskuret. Och folket
gick över mitt emot Jeriko.

17. Men prästerna som buro HERRENS förbundsark stodo orörliga på
torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick över på torr mark,
till dess att allt folket helt och hållet hade kommit över
Jordan.

Kapitel 4Åminnelsestenar i Gilgal och i Jordan.
1. Då nu allt folket helt och hållet hade kommit över Jordan, sade
HERREN till Josua:

2. »Väljen ut bland folket tolv män, en man ur var stam,

3. och bjuden dem och sägen: ’Tagen här ur Jordan, från den plats
där prästerna stodo med sina fötter, tolv stenar, och lyften upp
dem och fören dem över med eder, och läggen ned dem på det
ställe, där I skolen lägra eder i natt.’»

4. Då kallade Josua till sig de tolv män som han hade utsett bland
Israels barn, en man ur var stam.

5. Och Josua sade till dem: »Dragen åstad framför HERRENS, eder
Guds, ark, och gån ut mitt i Jordan; och var och en av eder må
där lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels barns
stammar.

6. Detta skall nämligen bliva ett minnesmärke bland eder. När då
edra barn i framtiden fråga: ’Vad betyda dessa stenar?’,

7. skolen I svara dem så: ’De betyda att Jordans vatten här blev
avskuret i sitt lopp, framför HERRENS förbundsark; ja, när den
gick över Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp.
Därför skola dessa stenar vara ett åminnelsemärke för Israels
barn till evärdlig tid.’»

8. Då gjorde Israels barn såsom Josua bjöd dem; de togo upp tolv
stenar ur Jordan, såsom HERREN hade tillsagt Josua, efter
antalet av Israels barns stammar; och de förde dem över med sig
till lägerstället och lade ned dem där.

9. Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, på samma plats
där prästerna som buro förbundsarken hade stått med sina fötter;
och de finnas kvar där ännu i dag.

10. Och prästerna som buro arken blevo stående mitt i Jordan, till
dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua
att tillsäga folket, alldeles i enlighet med vad Mose förut hade
bjudit Josua; och folket gick över med hast.

11. Men när allt folket helt och hållet hade kommit över, gick ock
HERRENS ark över, jämte prästerna, och tog plats framför folket.

12. Och Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam
drogo väpnade åstad i spetsen för Israels barn, såsom Mose hade
tillsagt dem.

13. Det var vid pass fyrtio tusen män som så drogo åstad, väpnade
till strid, för att kämpa inför HERREN på Jerikos hedmarker.

14. På den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels ögon, och
de fruktade honom, såsom de fruktat Mose, så länge denne levde.

15. Och HERREN sade till Josua:

16. »Bjud prästerna som bära vittnesbördets ark att stiga upp ur
Jordan.»

17. Och Josua bjöd prästerna och sade: »Stigen upp ur Jordan.»

18. När då prästerna som buro HERRENS förbundsark stego upp ur
Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torra landet,
förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och nådde,
såsom förut, upp över alla sina bräddar.

19. Det var på tionde dagen i första månaden som folket steg upp ur
Jordan; och de lägrade sig i Gilgal, på gränsen av östra
Jerikoområdet.

20. Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i
Gilgal.

21. Och han sade till Israels barn: »När nu edra barn i framtiden
fråga sina fäder: ’Vad betyda dessa stenar?’,

22. då skolen I göra det kunnigt för edra barn och säga: ’Israel
gick på torr mark över denna Jordan,

23. i det att HERREN, eder Gud, lät vattnet i Jordan torka ut
framför eder, till dess I haden gått över den, likasom HERREN,
eder Gud, gjorde med Röda havet, som han lät torka ut framför
oss, till dess vi hade gått över det;

24. på det att alla folk på jorden må förnimma huru stark HERRENS
hand är, så att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.’»

Kapitel 5Israels barn omskäras. Påskhögtid hålles i Kanaan, och mannat upphör. Hövitsmannen över Herrens här.
1. Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra
sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN
hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan
vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade
icke längre mod att stå emot Israels barn.

2. Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och
omskär åter Israels barn, för andra gången.»

3. Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid
Förhudshöjden.

4. Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av
mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade
dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.

5. Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget
blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen
under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.

6. Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid
alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten,
förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock
HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med
ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av
mjölk och honung.

7. Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem
omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit
omskurna under vägen.

8. Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där
de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.

9. Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från
eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal,
såsom det heter ännu i dag.

10. Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid
den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.

11. Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax
av landets säd, just på den dagen.

12. Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd,
och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av
landet Kanaans avkastning.

13. Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han
lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett
draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och
frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner?»

14. Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag
har just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sitt
ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min
herre att säga till sin tjänare?»

15. Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina
skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josua
gjorde så.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

bibeln på svenska