Kapitel 26 – Dörrvaktarnas avdelningar. Tillsyningsmännen över tempelskatterna. Innehavarna av de världsliga sysslorna.
1. Vad angår dörrvaktarnas avdelningar, så hörde till koraiterna
Meselemja, Kores son, av Asafs barn.
2. Och Meselemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediael
den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde,
3. Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenai den sjunde.
4. Och Obed-Edom hade söner: Semaja var den förstfödde, Josabad den
andre, Joa den tredje, Sakar den fjärde, Netanel den femte,
5. Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletai den åttonde; ty
Gud hade välsignat honom.
6. Åt hans son Semaja föddes ock söner, som blevo furstar inom sin
familj, ty de voro dugande män.
7. Semajas söner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans
bröder, dugliga män, Elihu och Semakja.
8. Alla dessa hörde till Obed-Edoms avkomlingar, de själva och
deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten,
tillsammans sextiotvå avkomlingar av Obed-Edom.
9. Meselemja hade ock söner och bröder, dugliga män, tillsammans
aderton.
10. Och Hosa, av Meraris barn, hade söner: Simri var huvudmannen, ty
visserligen var han icke förstfödd, men hans fader insatte honom
till huvudman;
11. Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den
fjärde. Hosas söner och bröder voro tillsammans tretton.

12. Dessa avdelningar av dörrvaktarna, nämligen dessa deras
huvudmän, fingo nu, likasåväl som deras bröder, sina åligganden
för att göra tjänst i HERRENS hus.
13. Och om var port kastade de lott, den minste såväl som den
störste, efter sina familjer.
>1 Krön. 24,31. 25,8.
14. Den lott som angav öster föll då på Selemja; och för hans son
Sakarja, en rådklok man, kastade man lott, och för honom kom ut
den lott som angav norr;
15. för Obed-Edom den lott som angav söder, under det att hans söner
fingo på sin del förrådshuset;
16. för Suppim och för Hosa den lott som angav platsen västerut, vid
Salleketporten, där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället
invid det andra.
17. Österut voro sex leviter, norrut fyra för var dag, söderut fyra
för var dag, och vid förrådshuset två i sänder;
18. vid Parbar västerut voro fyra vid vägen och två vid själva
Parbar.
>2 Kon. 23,11.
19. Dessa voro dörrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och
av Meraris barn.

20. Och av leviterna hade Ahia uppsikten över Guds hus skatter och
vården om de förråd som utgjordes av vad som hade blivit helgat
åt HERREN.
21. Laedans barn, nämligen gersoniternas barn av Laedans släkt,
huvudmannen för gersoniten Laedans familj, jehieliterna,
>1 Krön. 23,7 f.
22. det är jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade
uppsikten över skatterna i HERRENS hus.
23. Vad angår amramiterna, jishariterna, hebroniterna och
ossieliterna,
24. så var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, överuppsyningsman
över skatterna.
>1 Krön. 23,16 f.
25. Och hans bröder av Eliesers släkt voro dennes son Rehabja, dennes
son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son
Selomot.
>1 Krön. 24,21.
26. Denne Selomot och hans bröder hade uppsikten över alla förråd
som utgjordes av vad som hade blivit helgat åt HERREN av konung
David, så ock av huvudmännen för familjerna, ävensom av över-
och underhövitsmännen och av härhövitsmännen.
27. Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla
HERRENS hus vid makt;
>4 Mos. 31,25 f.
28. likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis’ son, och Abner,
Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat — korteligen, var
och en som helgade något lämnade det under Selomits och hans
bröders vård.
>1 Sam. 9,9.

29. Av jishariterna togos Kenanja och hans söner till de världsliga
sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmän och domare.
30. Av hebroniterna togos Hasabja och hans bröder, dugliga män, ett
tusen sju hundra, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra
sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt HERREN
och till konungens tjänst.
31. För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter
deras ättföljd och familjer. (I Davids fyrtionde regeringsår
anställdes undersökning rörande dem; och bland dem funnos då
dugande män i Jaeser i Gilead.)
32. Hans bröder, dugliga män, vore två tusen sju hundra, huvudmän
för familjer. Dem satte konung David över rubeniterna, gaditerna
och ena hälften av Manasse stam, för att ombesörja alla Guds och
konungens angelägenheter.

Kapitel 27 – De tolv häravdelningarna. Israels stamhövdingar. Tillsyningsmännen över konungens skatter och jordegendom. Andra ämbetsmän.
1. Och detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal
med huvudmännen för deras familjer och med över- och
underhövitsmännen och med deras tillsyningsmän vilka tjänade
konungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, vilka
avdelningar kommo och avgingo skiftevis för var och en av årets
alla månader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.

2. Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första
månaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, befälet. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
>1 Krön. 11,11.
3. Han hörde till Peres’ barn och var huvudanförare för alla
härhövitsmän som tjänstgjorde under första månaden.
4. Över den andra månadens avdelning hade ahoaiten Dodai befälet,
det var hans avdelning; där var ock fursten Miklot. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
>2 Sam. 23,9 f. 1 Krön. 11,12.
5. Den tredje härhövitsmannen, den som tjänstgjorde under tredje
månaden, var Benaja, prästen Jojadas son, såsom
huvudanförare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
>2 Sam. 23,29 f. 1 Krön. 11,22 f.
6. Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet
över de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.
7. Den fjärde, den som tjänstgjorde under fjärde månaden, var
Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och i
hans avdelning voro tjugufyra tusen
>2 Sam. 2,18 f. 23,24 f. 1 Krön. 11,26 f.
8. Den femte, den som tjänstgjorde under femte månaden, var
hövitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
9. Den sjätte, den som tjänstgjorde under sjätte månaden, var
tekoaiten Ira, Ickes’ son. Och i hans avdelning voro tjugufyra
tusen.
10. Den sjunde, den som tjänstgjorde under sjunde månaden, var
peloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
11. Den åttonde, den som tjänstgjorde under åttonde månaden, var
husatiten Sibbekai, som hörde till seraiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
>2 Sam. 21,18. 1 Krön. 20,4.
12. Den nionde, den som tjänstgjorde under nionde månaden, var
anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
13. Den tionde, den som tjänstgjorde under tionde månaden, var
netofatiten Maherai, som hörde till seraiterna. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.
14. Den elfte, den som tjänstgjorde under elfte månaden, var
pirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro
tjugufyra tusen.
15. Den tolfte, den som tjänstgjorde under tolfte månaden, var
netofatiten Heldai, som hörde till Otniels släkt. Och i hans
avdelning voro tjugufyra tusen.

16. Och Israels stamhövdingar voro dessa: furste för rubeniterna var
Elieser, Sikris son; för simeoniterna Sefatja, Maakas son;
17. för Levi Hasabja, Kemuels son; för Arons släkt Sadok;
18. för Juda Elihu, en av Davids bröder; för Isaskar Omri, Mikaels
son;
19. för Sebulon Jismaja, Obadjas son; för Naftali Jerimot, Asriels
son;
20. för Efraims barn Hosea, Asasjas son; för ena hälften av Manasse
stam Joel, Pedajas son;
21. för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son;
för Benjamin Jaasiel, Abners son;
22. för Dan Asarel, Jerohams son. Dessa voro Israels stamhövdingar.

23. Men David tog i förteckningen icke upp dem som voro under tjugu
år, ty HERREN hade lovat att han ville föröka Israel såsom
stjärnorna på himmelen.
>1 Mos. 15,5. 22,17. 26,4. 4 Mos. 1,2 f.
24. Joab, Serujas son, begynte räkningen, men fullbordade den icke,
ty genom den kom förtörnelse över Israel; och antalet togs icke
upp i någon förteckning i konung Davids krönika.
>2 Sam. 24,13 f. 1 Krön. 21,4 f.

25. Uppsikten över konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; över
förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen
Jonatan, Ussias son;
26. över dem som arbetade på fältet med jordbruket Esri, Kelubs son;
27. över vingårdarna ramatiten Simei; över de vinförråd som man hade
samlat i vingårdarna sifmiten Sabdi;
28. över olivplanteringarna och mullbärsfikonträden i Låglandet
gaderiten Baal-Hanan; över oljeförråden Joas.
29. Över de fäkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och över
fäkreaturen i dalarna Safat, Adlais son;
30. över kamelerna ismaeliten Obil; över åsninnorna meronotiten
Jedeja;
31. över småboskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsmän
över konung Davids ägodelar.
32. Men Jonatan, Davids farbroder, var rådgivare; han var en
förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var
anställd hos konungens söner.
33. Ahitofel var konungens rådgivare, och arkiten Husai var
konungens vän[1].
>2 Sam. 15,12, 37.
34. Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joab
var konungens härhövitsman.
>2 Sam. 8,16 f. 1 Krön. 18,15 f.

[1] Se Vän i Ordförkl.

Kapitel 28 – David ställer Salomo fram för folket; giver honom mönsterbilder och beskrivningar till ledning vid tempelbygget.
1. Och David församlade till Jerusalem alla Israels hövdingar,
stamhövdingarna och häravdelningarnas hövitsmän, dem som voro i
konungens tjänst, och över- och underhövitsmännen och
uppsyningsmännen över alla konungens och hans söners ägodelar
och boskap, så ock hovmännen och hjältarna och alla tappra
stridsmän.
2. Och konung David stod upp från sin plats och sade: »Hören mig,
mina bröder och mitt folk. Jag hade själv i sinnet att bygga ett
hus till vilostad för HERRENS förbundsark och för vår Guds
fotapall, och jag hade skaffat förråd till byggnadsverket.
>2 Sam. 7,2 f. 1 Kon. 8,17 f. 1 Krön 17,1 f. 22,7 f.
3. Men Gud sade till mig: ’Du skall icke bygga ett hus åt mitt
namn, ty du är en krigsman och har utgjutit blod.’
>1 Kon. 5,3.
4. Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till
att vara konung över Israel evärdligen. Ty Juda utvalde han
till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders
söner hade han behag till mig, så att han gjorde mig till konung
över hela Israel.
>1 Mos. 49,8 f. 1 Sam. 16,1, 12 f. 1 Krön. 5,2.
5. Och bland alla mina söner — ty HERREN har givit mig många söner
— utvalde han min son Salomo till att sitta på HERRENS
konungatron och härska över Israel.
>1 Krön. 17,11 f.
6. Och han sade till mig: ’Din son Salomo är den som skall bygga
mitt hus och mina förgårdar; ty honom har jag utvalt till min
son, och jag skall vara hans fader.
>2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 6,12. Ps. 89,4 f.
7. Och jag skall befästa hans konungamakt för evigt, om han är
ståndaktig i att göra efter mina bud och rätter, såsom han nu
gör.’
8. Och nu säger jag inför hela Israel, HERRENS församling, och
inför vår Gud, som hör det: Hållen och akten på alla HERRENS,
eder Guds, bud, så att I fån besitta det goda landet och lämna
det såsom arv åt edra barn efter eder till evärdlig tid.
9. Och du, min son Salomo, må lära känna din faders Gud och tjäna
honom med hängivet hjärta och med villig själ; ty HERREN
rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du
söker honom, så låter han sig finnas av dig, men om du övergiver
honom, då förkastar han dig evinnerligen.
>5 Mos. 1O,17. 1 Sam. 16,7. 2 Krön. 15,2. Ps. 7,10. Jes. 55,6.
>Jer. 11,20. 17,1O. 20,12. Upp. 2,23.
10. Så se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till
helgedomen. Var frimodig och gå till verket.»

11. Och David gav åt sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och
tempelbyggnaderna, och av förrådskamrarna, de övre salarna och
de inre rummen, och av nådastolens[1] boning;
12. vidare en mönsterbild av allt som han hade tänkt ut i sitt sinne
rörande förgårdarna till HERRENS hus, och rörande alla kamrarna
runt omkring för Guds hus’ skatter och för de förråd som
utgjordes av vad som hade blivit helgat åt HERREN;
13. vidare föreskrifter rörande prästernas och leviternas
avdelningar och alla sysslor som skulle förekomma vid
tjänstgöringen i HERRENS hus, och rörande alla kärl som skulle
användas vid tjänstgöringen i HERRENS hus,
14. och rörande guldet, med uppgift på den vikt i guld, som kom på
vart särskilt kärl till tjänstgöringen, och rörande alla kärl av
silver, med uppgift på den vikt som kom på vart särskilt kärl
till tjänstgöringen.
15. Och han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande
lampor av guld, med uppgift på vikten i var särskild ljusstake
med dess lampor, så ock rörande silverljusstakarna, med uppgift
på vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter
beskaffenheten av den tjänstförrättning vid vilken ljusstaken
skulle användas;
16. likaledes rörande vikten på guldet till skådebrödsborden, vart
bord för sig, och rörande silvret till silverborden.
17. Och han gav honom föreskrifter rörande gafflarna och skålarna
och kannorna av rent guld, och rörande de gyllene bägarna, med
uppgift på vikten i var särskild bägare, och rörande
silverbägarna, med uppgift på vikten i var särskild bägare;
18. likaså rörande rökelsealtaret av rent guld, med uppgift på
vikten; så ock en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna,
som skulle breda ut sina vingar och övertäcka HERRENS
förbundsark.
>Ps. 18,11.
19. »Om alltsammans», sade han, »har HERREN undervisat mig genom en
skrift av sin hand, om allt som skall utföras enligt
mönsterbilden.»

20. Och David sade till sin son Salomo: »Var frimodig och oförfärad
och gå till verket; frukta icke och var icke försagd. Ty HERREN
Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke lämna dig och
icke övergiva dig, till dess att allt som skall utföras för
tjänstgöringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.
>5 Mos. 31,6 f. Jos. 1,7, 9. I Krön. 22,13.
21. Och se, här äro prästernas och leviternas avdelningar, som skola
förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Och till allt som skall
utföras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med
vishet till allt slags arbete; därjämte äro hövdingarna och allt
folket redo till allt vad du befaller.»

[1] Se Nådastolen i Ordförkl.

Kapitel 29 – Davids och furstarnas gåvor till templet. Davids bön och tacksägelse. Hans död.
1. Och konung David sade till hela församlingen: »Min son Salomo
den ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet är
stort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan för
HERREN Gud.
>1 Krön. 22,5.
2. Därför har jag, så vitt jag har förmått, för min Guds hus
anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det
som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av
koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det
som skall vara av trä, dessutom onyxstenar och andra
infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar,
korteligen, alla slags dyrbara stenar, så ock marmor i
myckenhet.
>1 Krön. 22,14.
3. Och därjämte, eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nu
vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver
allt vad jag förut har anskaffat för det heliga huset:
4. tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenter
renat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar,
5. till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att
göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags
arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag
frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»
>2 Mos. 35,4 f.

6. Då kommo frivilligt familjehövdingarna och Israels
stamhövdingar, så ock över- och underhövitsmännen och tillika
uppsyningsmännen över konungens arbeten,
>2 Mos. 35,21 f., 27 f. 4 Mos. 7,2 f., 10 f. 1 Krön. 28,1 f.
7. och de gåvo till arbetet på Guds hus fem tusen talenter guld,
tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen
talenter koppar och ett hundra tusen talenter järn.
8. Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till
skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård.
>1 Krön. 26,21 f.
9. Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet
hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung
David gladde sig ock högeligen.

10. Och David lovade HERREN inför hela församlingen; David sade:
»Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till
evighet!
11. Dig, HERRE, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och
majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, o
HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över
allt.
>1 Tim. 1,17. Upp. 4,11. 5,12 f.
12. Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din
hand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad som
helst stort och starkt.
>2 Krön. 20,6.
13. Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.
14. Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle
förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer
allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.
15. Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder;
såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här att
lita på.
>3 Mos. 25,23. Job 8,9. 14,1 f. Ps. 39,13. 90,5 f. 102,12.
>119,19. Pred. 7,1. Vish. 2,5. Hebr. 11,13.
16. HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för att
bygga dig ett hus åt ditt heliga namn — från din hand hava de
kommit, och ditt är alltsammans.
17. Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till
vad rätt är. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla
dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huru
ditt folk, som står har, har burit fram åt dig sina frivilliga
gåvor.
>1 Krön. 28,9. Ps. 7,10. Upp. 2,23.
18. HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders, Gud, låt
evinnerligen ditt folks hjärtas håg och tankar vara redo till
sådant, och vänd deras hjärtan till dig.
19. Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller
dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför allt
detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd.»

20. Därefter sade David till hela församlingen: »Loven HERREN, eder
Gud.» Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och
de bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.
21. Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer åt HERREN och
offrade brännoffer åt HERREN: tusen tjurar, tusen vädurar och
tusen lamm med tillhörande drickoffer, därtill slaktoffer i
myckenhet för hela Israel.
22. Och de åto och drucko inför HERRENS ansikte på den dagen med
stor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son,
till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok
till präst.
23. Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader
David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
>1 Kon. 1,35.
24. Och alla hövdingarna och hjältarna och därjämte alla konung
Davids söner underkastade sig konung Salomo.
25. Och HERREN gjorde Salomo övermåttan stor inför hela Israel, och
lät hans konungsliga härlighet bliva större än någons som före
honom hade varit konung över Israel.
>1 Kon. 2,12. 10,23 f. 2 Krön. 1,1.

26. Men David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
27. Den tid han regerade över Israel var fyrtio år; i Hebron
regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
år.
>2 Sam. 5,4 f. 1 Kon. 2,11. 1 Krön. 3,4.
28. Och han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom
och ära. Och hans son Salomo blev konung efter honom.

29. Och vad som är att säga om konung David, om hans första tid
såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels
krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika,
>1 Krön. 21,9.
30. tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de
skickelser som övergingo honom och Israel och alla andra länder
och riken.