Kapitel 21 – Folkräkning. Pest. Altaret på Ornans tröskplats.
1. Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att
räkna Israel.
>2 Sam. 24,1 f.
2. Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: »Gån
åstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och given
mig besked därom, så att jag får veta huru många de äro.»
3. Joab svarade: »Må HERREN än vidare föröka sitt folk hundrafalt.
Äro de då icke, min herre konung, allasammans min herres
tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man
därmed draga skuld över Israel?
4. Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab. Alltså
drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom så hem igen
till Jerusalem.

5. Och Joab uppgav för David vilken slutsumma folkräkningen
utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen
svärdbeväpnade män, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen
svärdbeväpnade man.
6. Men Levi och Benjamin hade han icke räknat jämte de andra, ty
konungens befallning var en styggelse för Joab.
>1 Krön. 27,24.

7. Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel.
8. Då sade David till Gud: »Jag har syndat storligen däri att jag
har gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jag
har handlat mycket dåraktigt.»
9. Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
10. »Gå och tala till David och säg: Så säger HERREN: Tre ting
lägger jag fram för dig; välj bland dem ut åt dig ett som du
vill att jag skall göra dig.»
11. Då gick Gad in till David och sade till honom: »Så säger HERREN:
12. Tag vilketdera du vill: antingen hungersnöd i tre år, eller
förödelse i tre månader genom dina ovänners anfall, utan att du
kan undkomma dina fienders svärd, eller HERRENS svärd och pest i
landet under tre dagar, i det att HERRENS ängel sprider fördärv
inom hela Israels område. Eftersinna nu vilket svar jag skall
giva honom som har sänt mig.»
13. David svarade Gad: »Jag är i stor vånda. Men låt mig då falla i
HERRENS hand, ty hans barmhärtighet är mycket stor; i
människohand vill jag icke falla.»
14. Så lät då HERREN pest komma i Israel, så att sjuttio tusen män
av Israel föllo.
15. Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men
när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade
det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren[1]: »Det är
nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vid
jebuséen Ornans tröskplats.
16. När nu David lyfte upp sina ögon och fick se HERRENS ängel
stående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sin
hand, uträckt över Jerusalem, då föllo han och de äldste, höljda
i sorgdräkt, ned på sina ansikten.
17. Och David sade till Gud: »Det var ju jag som befallde att folket
skulle räknas. Det är då jag som har syndat och gjort vad ont
är; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, må
din hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt
folk, så att det bliver hemsökt.»

18. Men HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att David
skulle gå åstad och resa ett altare åt HERREN på jebuséen Ornans
tröskplats.
19. Och David gick åstad på grund av det ord som Gad hade talat i
HERRENS namn.
20. Då Ornan nu vände sig om, fick han se ängeln; och hans fyra
söner som voro med honom, gömde sig. Men Ornan höll på att
tröska vete.
21. Och David kom till Ornan; när då Ornan såg upp och fick se
David, gick han fram ifrån tröskplatsen och föll ned till jorden
på sitt ansikte för David.
22. Och David sade till Ornan: »Giv mig den plats där du tröskar din
säd, så att jag där kan bygga ett altare åt HERREN; giv mig den
för full betalning; och må så hemsökelsen upphöra bland folket.»
23. Då sade Ornan till David: »Tag den, och må sedan min herre
konungen göra vad honom täckes. Se, här giver jag dig
fäkreaturen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet
till spisoffer; alltsammans giver jag.»
24. Men konung David svarade Ornan: »Nej, jag vill köpa det för full
betalning; ty jag vill icke taga åt HERREN det som är ditt, och
offra brännoffer som jag har fått för intet.»
25. Och David gav åt Ornan för platsen sex hundra siklar guld, i
full vikt.
26. Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer
och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med
eld från himmelen på brännoffersaltaret.
>3 Mos. 9,24. 1 Kon. 18,38.
27. Och på HERRENS befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i
skidan.

28. Då, när David förnam att HERREN hade bönhört honom på jebuséen
Ornans tröskplats, offrade han där.
29. Men HERRENS tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod
jämte brännoffersaltaret, vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.
>1 Krön. 16,39.
30. Dock vågade David icke komma inför Guds ansikte för att söka
honom; så förskräckt var han för HERRENS ängels svärd.

[1] Se Fördärvaren i Ordförkl.

Kapitel 22 – Davids förberedelser till tempelbyggnaden.
1. Och David sade: »Här skall HERREN Guds hus stå, och här altaret
för Israels brännoffer.»

2. Och David befallde att man skulle samla tillhopa de främlingar
som funnos i Israels land; och han anställde hantverkare, som
skulle hugga ut stenar för att därmed bygga Guds hus.
>2 Krön. 2,17 f.
3. Och David anskaffade järn i myckenhet till spikar på dörrarna i
portarna och till krampor, så ock koppar i sådan myckenhet att
den icke kunde vägas,
4. och cederbjälkar i otalig mängd; ty sidonierna och tyrierna
förde cederträ i myckenhet till David.
5. David tänkte nämligen: »Min son Salomo är ung och späd, men
huset som skall byggas åt HERREN måste göras övermåttan stort,
så att det bliver namnkunnigt och prisat i alla länder; jag vill
därför skaffa förråd åt honom.» Så skaffade David förråd i
myckenhet före sin död.
>1 Krön. 29,1.

6. Och han kallade till sig sin son Salomo och bjöd honom att bygga
ett hus åt HERREN, Israels Gud.
7. Och David sade till sin son Salomo: »Jag hade själv i sinnet att
bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn.
>2 Sam. 7,2 f. 1 Krön. 17,1 f.
8. Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i
myckenhet och fört stora krig; du skall icke bygga ett hus åt
mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden, i
min åsyn.
>1 Kon. 5,2. 1 Krön. 28,3.
9. Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll
man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt
omkring; ty Salomo[1] skall han heta, och
frid[2] och ro skall jag låta vila över Israel i
hans dagar.
10. Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son,
och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans
konungatron över Israel för evig tid.
>2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 1 Krön. 17,11 f.Ps. 89,27.
>Hebr. 1,5.
11. Så vare nu HERREN med dig, min son; må du bliva lyckosam och få
bygga HERRENS, din Guds, hus, såsom han har lovat om dig.
12. Må HERREN allenast giva dig klokhet och förstånd, när han sätter
dig till härskare över Israel, och förhjälpa dig till att hålla
HERRENS, din Guds, lag.
13. Då skall du bliva lyckosam, om du håller och gör efter de
stadgar och rätter som HERREN har bjudit Mose att ålägga
Israel. Var frimodig och oförfärad; frukta icke och var icke
försagd.
>5 Mos. 31,7 f. Jos. 1,7. 1 Kon. 2,2 f. 1 Krön. 28,20.
14. Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus
ett hundra tusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter
silver, därtill av koppar och järn mer än som kan vägas, ty så
mycket är det; trävirke och sten har jag ock anskaffat, och mer
må du själv anskaffa.
>1 Krön. 29,2.
15. Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och
timmermän, och därtill allahanda folk som är kunnigt i allt
slags annat arbete.
16. På guldet, silvret, kopparen och järnet kan ingen räkning
hållas. Upp då och gå till verket; och vare HERREN med dig!»

17. Därefter bjöd David alla Israels furstar att de skulle
understödja hans son Salomo; han sade:
18. »HERREN, eder Gud, är ju med eder och har låtit eder få ro på
alla sidor; ty han har givit landets förra inbyggare i min hand,
och landet har blivit HERREN och hans folk underdånigt.
>1 Krön. 23,25.
19. Så vänden nu edert hjärta och eder själ till att söka HERREN,
eder Gud; och stån upp och byggen HERREN Guds helgedom, så att
man kan föra HERRENS förbundsark och vad annat som hör till Guds
helgedom in i det hus som skall byggas åt HERRENS namn.»

[1] Hebr. Schelomó.
[2] Hebr. schalóm.

Kapitel 23 – Leviternas antal, indelning och ämbetsgöromål.
1. Och när David blev gammal och levnadsmätt, gjorde han sin son
Salomo till konung över Israel.
>1 Kon. 1,13, 33 f.

2. Och han församlade alla Israels furstar, så ock prästerna och
leviterna.
3. Och leviterna blevo räknade, de nämligen som voro trettio år
gamla eller därutöver; och deras antal, antalet av alla personer
av mankön, utgjorde trettioåtta tusen.
4. »Av dessa», sade han, »skola tjugufyra tusen förestå sysslorna
vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmän och domare;
>5 Mos. 16,18.
5. fyra tusen skola vara dörrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga
HERREN till de instrumenter som jag har låtit göra för
lovsången.»
>2 Krön. 29,25.
6. Och David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson
Kehat och Merari.
>1 Mos. 46,11. 1 Krön. 6,1.

7. Till gersoniterna hörde Laedan och Simei.
>2 Mos. 6,17. 4 Mos. 3,18. 1 Krön. 6,16 f.
8. Laedans söner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel,
tillsammans tre.
9. Simeis söner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans
tre. Dessa voro huvudmän för Laedans familjer.
10. Och Simeis söner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voro
Simeis söner, tillsammans fyra.
11. Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och
Beria hade icke många barn; därför fingo de utgöra allenast en
familj, en ordning.

12. Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans
fyra.
>2 Mos. 6,18.
13. Amrams söner voro Aron och Mose. Och Aron blev jämte sina söner
för evärdlig tid avskild till att helgas såsom höghelig, till
att för evärdlig tid antända rökelse inför HERREN och göra tjänst
inför honom och välsigna i hans namn.
>2 Mos. 6,20. 28,1. 4 Mos. 6,23 f. 5 Mos, 10,8. 21,5. Hebr. 5,4.
14. Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.
15. Moses söner voro Gersom och Elieser.
>2 Mos. 2,22. 18,3 f.
16. Gersoms söner voro Sebuel, huvudmannen.
17. Och Eliesers söner voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga
andra söner; men Rehabjas söner voro övermåttan talrika.
18. Jishars söner voro Selomit, huvudmannen.
19. Hebrons söner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre,
Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjärde.
>1 Krön. 24,23.
20. Ussiels söner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.

21. Meraris söner voro Maheli och Musi. Mahelis söner voro Eleasar
och Kis.
22. När Eleasar dog, lämnade han inga söner efter sig, utan allenast
döttrar; men Kis’ söner, deras fränder, togo dessa till hustrur.
>1 Krön. 24,28.
23. Musis söner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
>1 Krön. 24,30.

24. Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmännen för
familjerna, så många av dem som inmönstrades, vart namn räknat
särskilt, var person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid
tjänstgöringen i HERRENS hus, nämligen de som voro tjugu år
gamla eller därutöver.
25. Ty David sade: »HERREN, Israels Gud, har låtit sitt folk komma
till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;
>1 Krön. 22,18.
26. därför behöva icke heller leviterna mer bära tabernaklet och
alla redskap till tjänstgöringen därvid.»
27. (Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av
Levi barn de som voro tjugu år gamla eller därutöver.)
28. De fingo i stället sin plats vid Arons söners sida för
tjänstgöringen i HERRENS hus, i vad som rörde förgårdarna och
kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid
tjänstgöringen i Guds hus,
29. vare sig det gällde skådebröden eller det fina mjölet till
spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller plåtarna eller det
hopknådade mjölet, eller något mått och mål,
30. eller att var morgon göra tjänst genom att tacka och lova
HERREN, och likaledes var afton,
31. eller att offra alla brännoffer åt HERREN på sabbaterna, vid
nymånaderna och vid högtiderna, till bestämt antal och såsom det
var föreskrivet för dem, beständigt, inför HERRENS ansikte.
32. De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
uppenbarelsetältet och vid det heliga, vad Arons söner, deras
bröder, hade att iakttaga vid tjänstgöringen i HERRENS hus.
>4 Mos. 18,4.

Kapitel 24 – Prästernas och leviternas avdelningar.
1. Och Arons söner hade följande avdelningar: Arons söner voro
Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
2. Men Nadab och Abihu dogo före sin fader; och de hade inga
söner. Så blevo allenast Eleasar och Itamar präster.
>3 Mos. 1O,1 f. 4 Mos. 3,4. 26,61.
3. Och David jämte Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av
Itamars söner, indelade dem och bestämde den ordning i vilken de
skulle göra tjänst.
>2 Krön. 8,14.
4. Då nu Eleasars söner befunnos hava flera huvudmän än Itamars
söner, indelade man dem så, att Eleasars söner fingo sexton
huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för
sina familjer.
5. Man indelade dem genom lottkastning, de förra såväl som de
senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos både av
Eleasars söner och av Itamars söner.
6. Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade
upp dem i närvaro av konungen, furstarna och prästen Sadok och
Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för
prästernas och leviternas familjer. Lotterna drogos skiftevis
för Eleasars och för Itamars familjer.
7. Den första lotten föll ut för Jojarib, den andra för Jedaja,
8. den tredje för Harim, den fjärde för Seorim,
9. den femte för Malkia, den sjätte för Mijamin,
10. den sjunde för Hackos, den åttonde för Abia,
>Luk. 1,6.
11. den nionde för Jesua, den tionde för Sekanja,
12. den elfte för Eljasib, den tolfte för Jakim,
13. den trettonde för Huppa, den fjortonde för Jesebab,
14. den femtonde för Bilga, den sextonde för Immer,
15. den sjuttonde för Hesir, den adertonde för Happisses,
16. den nittonde för Petaja, den tjugonde för Hesekiel,
17. den tjuguförsta för Jakin, den tjuguandra för Gamul,
18. den tjugutredje for Delaja, den tjugufjärde för Maasja.
19. Detta blev den ordning i vilken de skulle göra tjänst, när de
gingo in i HERRENS hus, såsom det var föreskrivet för dem genom
deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade
bjudit honom.

20. Vad angår de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Subael,
till Subaels barn Jedeja,
21. till Rehabja, det är till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
22. till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
23. Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den
tredje, och Jekameam, den fjärde.
>1 Krön. 23,19 f.
24. Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hörde Samur.
25. Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hörde Sakarja.
26. Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos söner.
27. Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur
och Ibri.
28. Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga söner.
29. Till Kis, det är Kis’ barn, hörde Jerameel.
30. Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot. Dessa voro
leviternas barn, efter deras familjer.
31. Också dessa kastade lott likasåväl som deras bröder, Arons
söner, i närvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och
huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen
för familjerna likasåväl som deras yngsta bröder.
>1 Krön. 25,8. 26,13.

Kapitel 25 – Tempelsångarnas avdelningar.
1. Och David jämte härhövitsmännen avskilde till tjänstgöring
Asafs, Hemans och Jedutuns söner, som hade profetisk anda till
att spela på harpor, psaltare och cymbaler. Och detta är
förteckningen på dem, på de män som fingo denna tjänstgöring
till åliggande.
2. Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner,
under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela,
under konungens ledning.
3. Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och
Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin
fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och
lovsånger till HERREN.
4. Av Heman: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och
Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser,
Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
5. Alla dessa voro söner till Heman, som var konungens siare,
enligt det löfte Gud hade givit, att han ville upphöja hans
horn; därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.

6. Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, när de
utförde sången i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor
och så gjorde tjänst i Guds hus; de stodo under konungens,
Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.

7. Och antalet av dem jämte deras bröder, av dem som hade blivit
undervisade i sången till HERREN ära, alla de däri kunniga,
utgjorde två hundra åttioåtta.

8. Och de kastade lott om tjänstgöringen, alla, den minste
likasåväl som den störste, den kunnige jämte lärjungen.
>1 Krön. 24,31
9. Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef; den andre
blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans
tolv;
10. den tredje blev Sackur, med sin söner och bröder, tillsammans
tolv
11. den fjärde lotten kom ut för Jisri, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
12. den femte blev Netanja, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv;
13. den sjätte blev Buckia, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv;
14. den sjunde blev Jesarela, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv;
15. den åttonde blev Jesaja, med sin söner och bröder, tillsammans
tolv
16. den nionde blev Mattanja, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv;
17. den tionde blev Simei, med sina söner och bröder, tillsammans
tolv
18. den elfte blev Asarel, med sin söner och bröder, tillsammans
tolv
19. den tolfte lotten kom ut för Hasabja, med hans söner och bröder
tillsammans tolv;
20. den trettonde blev Subael, med sina söner och bröder,
tillsammans tolv;
21. den fjortonde blev Mattitja, med sina söner och bröder,
tillsammans tolv;
22. den femtonde lotten kom ut för Jeremot, med hans söner och
bröder, tillsammans tolv;
23. den sextonde för Hananja, med hans söner och bröder, tillsammans
tolv;
24. den sjuttonde för Josbekasa, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
25. den adertonde för Hanani, med hans söner och bröder, tillsammans
tolv;
26. den nittonde för Malloti, med hans söner och bröder, tillsammans
tolv;
27. den tjugonde för Elijata, med hans söner och bröder, tillsammans
tolv;
28. den tjuguförsta för Hotir, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
29. den tjuguandra för Giddalti, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
30. den tjugutredje för Mahasiot, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv;
31. den tjugufjärde för Romamti-Eser, med hans söner och bröder,
tillsammans tolv.