Kapitel 16 – Offer och lovsånger, när arken föres in i Jerusalem. Anordningar för gudstjänsten vid arken.
1. Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som
David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer
och tackoffer inför Guds ansikte.
>2 Sam. 6,17 f. 1 Krön. 15,1.
2. När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han
folket i HERRENS namn.
>4 Mos. 6,23 f.
3. Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav
han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

4. Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför
HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN,
Israels Gud:
>Syr. 47,9 f.
5. Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare
Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom
och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå
cymbaler.
6. Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina
trumpeter framför Guds förbundsark.
7. På den dagen var det som David först fastställde den ordningen
att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta
sätt:

8. »Tacken HERREN,
åkallen hans namn,
gören hans gärningar kunniga bland folken.
>Ps. 105,1 f. Jes. 12,4.
9. Sjungen till hans ära,
lovsägen honom,
talen om alla hans under.
10. Berömmen eder av hans heliga namn;
glädje sig av hjärtat
de som söka HERREN.

11. Frågen efter HERREN och hans makt,
söken hans ansikte beständigt.
12. Tänken på de underbara verk som han har gjort,
på hans under och hans muns domar,
>5 Mos. 26,8.
13. I Israels, hans tjänares, säd,
I Jakobs barn, hans utvalda.

14. Han är HERREN, vår Gud;
över hela jorden gå hans domar.
15. Tänken evinnerligen på hans förbund,
intill tusen släkten på vad han har stadgat,
16. på det förbund han slöt med Abraham
och på hans ed till Isak.
>1 Mos 15,18. 17,1 f. 22,16 f. 26,2 f. Luk. 1,72 f.

17. Han fastställde det för Jakob till en stadga,
för Israel till ett evigt förbund;
18. han sade: ’Åt dig vill jag giva Kanaans land,
det skall bliva eder arvedels lott.’
>1 Mos. 13,13. 28,13. 35,12.
19. Då voren I ännu en liten hop,
I voren ringa och främlingar därinne.

20. Och de vandrade åstad ifrån folk till folk
ifrån ett rike bort till ett annat.
21. Han tillstadde ingen att göra dem skada,
han straffade konungar för deras skull:
>1 Mos. 12,17. 20,3, 7, 18.
22. ’Kommen icke vid mina smorda,
och gören ej mina profeter något ont.’

23. Sjungen till HERRENS ära,
alla länder,
båden glädje var dag,
förkunnen hans frälsning.
>Ps. 96,1 f.
24. Förtäljen bland hedningarna hans ära,
bland alla folk hans under.

25. Ty stor är HERREN
och högt lovad,
och fruktansvärd är han
mer än alla gudar.
>2 Mos. 15,11. Ps. 86,8.
26. Ty folkens alla gudar äro avgudar,
men HERREN är den som har gjort himmelen.
27. Majestät och härlighet äro inför hans ansikte,
makt och fröjd i hans boning.

28. Given åt HERREN,
I folkens släkter,
given åt HERREN
ära och makt;
29. given åt HERREN
hans namns ära,
bären fram skänker
och kommen inför hans ansikte,
tillbedjen HERREN
i helig skrud.
>Ps. 29,1 f.
30. Bäven för hans ansikte,
alla länder;
se, jordkretsen står fast
och vacklar icke.

31. Himmelen vare glad,
och jorden fröjde sig,
och bland hedningarna säge man:
’HERREN är nu konung!’
>Ps. 97,1.
32. Havet bruse
och allt vad däri är,
marken glädje sig
och allt som är därpå;
>Ps. 98,7 f.
33. ja, då juble
skogens träd
inför HERREN, ty han kommer
för att döma jorden.

34. Tacken HERREN, ty han är god,
ty hans nåd varar evinnerligen,
>Ps. 106,1. 107,1. 118,1. 136,1.
35. och sägen: ’Fräls oss, du vår frälsnings Gud,
församla oss och rädda oss från hedningarna,
så att vi få prisa ditt heliga namn
och berömma oss av ditt lov.’
>Ps. 106,47 f.

36. Lovad vare HERREN, Israels Gud,
från evighet till evighet!»

Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.
>PS. 41,14 . 72,18.

37. Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans
bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag
med de för den dagen bestämda sysslorna.
38. Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom,
Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
39. Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han
inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,
>1 Kon. 3,4. 1 Krön. 21,29. 2 Krön. 1,3.
40. för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på
brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var
föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;
>2 Mos. 29,38 f. 4 Mos. 28,3 f.
41. och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda,
på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar
evinnerligen.
42. Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter
och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter
som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till
dörrvaktare.
43. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David
vände om för att hälsa sitt husfolk.
>2 Sam. 6,19 f.

Kapitel 17 – David vill bygga ett hus åt Herren, men Herren förkunnar att han i stället skall bygga ett hus åt David. Davids tacksägelse och bön.
1. Då nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: »Se,
jag bor i ett hus av cederträ, under det att HERRENS förbundsark
står under ett tält.»
>2 Sam. 7,1 f.
2. Natan sade till David: »Gör allt vad du har i sinnet; ty Gud är
med dig.»
3. Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:
4. »Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Icke du
skall bygga mig det hus som jag skall bo i.
5. Jag har ju icke bott i något hus, från den dag då jag förde
Israel hitupp ända till denna dag, utan jag har flyttat ifrån
tält till tält, ifrån tabernakel till tabernakel.
6. Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela
Israel, talat och sagt så till någon enda av Israels domare, som
jag har förordnat till herde för mitt folk: ’Varför haven I icke
byggt mig ett hus av cederträ?’
7. Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN
Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat
dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.
>1 Sam. 16,11 f. 2 Sam. 5,2. Ps. 78,70 f.
8. Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla
dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, sådant som
de störstes namn på jorden.
9. Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det,
så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat.
Orättfärdiga människor skola icke mer föröda det, såsom fordom
skedde,
10. och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade
domare över mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina
fiender. Så förkunnar jag nu för dig att HERREN skall bygga ett
hus åt dig.
11. Ty det skall ske, att när din tid är ute och du går till dina
fäder skall jag efter dig upphöja din son, en av dina
avkomlingar; och jag skall befästa hans konungamakt.
12. Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron
för evig tid.
>1 Kon. 5,5. 6,1. 1 Krön. 28,6 f. Ps. 89,4 f. 132,13.
13. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min
nåd skall jag icke låta vika ifrån honom, såsom jag lät den vika
ifrån din företrädare.
>Ps. 89,27. Hebr. 1,5.
14. Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för
evig tid, och hans tron skall vara befäst för evig tid.»
>Luk. 1,32 f.

15. Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn
talade nu Natan till David.
16. Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte
och sade: »Vem är jag, HERRE Gud, och vad är mitt hus, eftersom
du har låtit mig komma härtill?
17. Och detta har likväl synts dig vara för litet, o Gud; du har
talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i
tiden. Ja, du har sett till mig på människosätt, for att upphöja
mig, HERRE Gud.
18. Vad skall nu David vidare säga till dig om den ära du har
bevisat din tjänare? Du känner ju din tjänare.
19. HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort
allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
20. HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter
allt vad vi hava hört med våra öron.
>5 Mos. 3,24. 4,32 f. 1 Kon. 8,23. Ps. 86,8. Jes. 37,16.
>Dan. 3,29. Hos. 13,4.
21. Och var finnes på jorden något enda folk som är likt ditt folk
Israel, vilket Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till
ett folk — för att så göra dig ett stort och fruktansvärt namn,
i det att du förjagade hedningarna för ditt folk, det som du
hade förlossat ifrån Egypten?
>5 Mos. 4,7 f.
22. Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig
tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud
23. Så må nu, HERRE, vad du har talat om din tjänare och om hans hus
bliva fast för evig tid; gör såsom du har talat.
24. Då skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, så
att man skall säga: ’HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över
Israel.’ Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
25. Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall
bygga honom ett hus; därför har din tjänare dristat att bedja
inför dig.
26. Och nu, HERRE, du är Gud; och då du har lovat din tjänare detta
goda,
27. så må du nu ock värdigas välsigna din tjänares hus, så att det
förbliver evinnerligen inför dig. Ty vad du, HERRE, välsignar,
det är välsignat evinnerligen.»

Kapitel 18 – Davids segrar och byte. Hans inre styrelse och hans ämbetsmän.
1. En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem. Därvid
tog han Gat med underlydande orter ur filistéernas hand.
>2 Sam. 8,1 f.
2. Han slog ock moabiterna; så blevo moabiterna David underdåniga
och förde till honom skänker.
>4 Mos. 24,17.
3. Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, när
denne hade dragit åstad för att befästa sitt välde vid floden
Frat.
4. Och David tog ifrån honom ett tusen vagnar och tog till fånga
sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lät
avskära fotsenorna på alla vagnshästarna, utom på ett hundra
hästar, som han skonade.
>Jos. 11,6, 9.

5. När sedan araméerna från Damaskus kommo för att hjälpa
Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutvå tusen man
av dem.
6. Och David insatte fogdar bland araméerna i Damaskus; och
araméerna blevo David underdåniga och förde till honom
skänker. Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog fram.
7. Och David tog de gyllene sköldar som Hadaresers tjänare hade
burit och förde dem till Jerusalem.
8. Och från Hadaresers städer Tibhat och Kun tog David koppar i
stor myckenhet; därav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna
och kopparkärlen.
>1 Kon. 7,15, 23, 45.

9. Då nu Tou, konungen i Hamat, hörde att David hade slagit
Hadaresers, konungens i Soba, hela här,
10. sände han sin son Hadoram till konung David för att hälsa honom
och lyckönska honom, därför att han hade givit sig i strid med
Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous
fiende. Han sände ock alla slags kärl av guld, silver och
koppar.
11. Också dessa helgade konung David åt HERREN, likasom han hade
gjort med det silver och guld han hade hemfört från alla andra
folk: från edoméerna, moabiterna, Ammons barn, filistéerna och
amalekiterna.

12. Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edoméerna i Saltdalen,
aderton tusen man,
>Ps. 60,2.
13. insatte han fogdar i Edom; och alla edoméer blevo David
underdåniga. Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog
fram.
>4 Mos. 24,18. 2 Kon. 8,20 f.

14. David regerade nu över hela Israel; och han skipade lag och rätt
åt allt sitt folk.
15. Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat,
Ahiluds son, var kansler.
>2 Sam. 20,23 f.
16. Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro präster,
och Sausa var sekreterare.
17. Benaja, Jojadas son, hade befälet över keretéerna och
peletéerna; men Davids söner voro de förnämste vid konungens
sida.
>1 Kon. 1,38.

Kapitel 19 – Ammons barn vanära Davids sändebud. David slår dem och deras bundsförvanter araméerna.
1. En tid härefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son
blev konung efter honom.
>2 Sam. 10,1 f.
2. Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas’ son, vänskap,
eftersom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David skickade
sändebud för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så
Davids tjänare kommo till Ammons barns land, till Hanun, för att
trösta honom,
3. sade Ammons barns furstar till Hanun: »Menar du att David därmed
att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din
fader? Nej, för att undersöka och fördärva och bespeja landet
hava hans tjänare kommit till dig.»
4. Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka dem och skära av deras
kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.
5. Och man kom och berättade för David vad som hade hänt männen; då
sände han bud emot dem, ty männen voro ju mycket vanärade. Och
konungen lät säga: »Stannen i Jeriko, till dess edert skägg
hinner växa ut, och kommen så tillbaka.»

6. Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för
David, sände Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver för
att leja sig vagnar och ryttare från Aram-Naharaim, från
Aram-Maaka och från Soba.
7. De lejde sig trettiotvå tusen vagnar, ävensom hjälp av konungen
i Maaka med hans folk; dessa kommo och lägrade sig framför
Medeba. Ammons barn församlade sig ock från sina städer och
kommo för att strida.
8. När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de
tappraste krigarna.
9. Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid vid
ingången till staden; men de konungar som hade kommit dit
ställde upp sig för sig själva på fältet.
10. Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom
sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
ställde sedan upp sig mot araméerna.
11. Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, och
dessa fingo ställa upp sig mot Ammons barn.
12. Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du
komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga,
så vill jag hjälpa dig.
13. Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt
folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom
täckes.
14. Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot
araméerna, och de flydde för honom.
15. Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de
för hans broder Absai och begåvo sig in i staden. Då begav sig
Joab till Jerusalem.

16. Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel,
sände de bud att de araméer som bodde på andra sidan floden
skulle rycka ut, anförda av Sofak, Hadaresers härhövitsman.
17. När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel
och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, ställde han
upp sig i slagordning mot dem; och när David hade ställt upp sig
till strid mot araméerna, gåvo dessa sig i strid med honom.
18. Men araméerna flydde undan för Israel, och David dräpte av
araméerna manskapet på sju tusen vagnar, så ock fyrtio tusen man
fotfolk; härhövitsmannen Sofak dödade han ock.
19. Då, alltså Hadaresers tjänare sågo att de hade blivit slagna av
israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom
underdåniga. Efter detta ville araméerna icke vidare hjälpa
Ammons barn.

Kapitel 20 – Rabbas belägring och erövring. Strider med filistéerna.
1. Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält,
tågade Joab ut med krigshären och härjade Ammons barns land, och
kom så och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i
Jerusalem. Och Joab intog Rabba och förstörde det.
>2 Sam. 11,1. 12,26 f.
2. Och David tog deras konungs krona från hans huvud, den befanns
väga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes
nu på Davids huvud. Och han förde ut byte från staden i stor
myckenhet.
3. Och folket därinne förde han ut och söndersargade dem med sågar
och tröskvagnar av järn och med bilor. Så gjorde David mot
Ammons barns alla städer. Sedan vände David med allt folket
tillbaka till Jerusalem.

4. Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Geser; husatiten
Sibbekai slog då ned Sippai, en av rafaéernas avkomlingar; så
blevo de kuvade.
>2 Sam. 21,18. 1 Krön. 11,29. 27,11,

5. Åter stod en strid med filistéerna; Elhanan, Jaurs son, slog då
ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft
liknade en vävbom.
>1 Sam. 17,7. 2 Sam. 21,19.

6. Åter stod en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex
fingrar och sex tår, tillsammans tjugufyra; han var ock en
avkomling av rafaéerna.
>2 Sam. 21,20 f.
7. Denne smädade Israel; då blev han nedgjord av Jonatan, son till
Simea, Davids broder.

8. Dessa voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo för
Davids och hans tjänares hand.
>2 Sam. 21,22.