Kapitel 26 – Ny mönstring av Israels stammar, på Moabs hedar.
1. Efter denna hemsökelse talade HERREN till Mose och till Eleasar,
prästen Arons son, och sade:

2. »Räknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som
äro tjugu år gamla eller därutöver, efter deras familjer, alla
stridbara män i Israel.»

3. Och Mose och prästen Eleasar talade till dem på Moabs hedar, vid
Jordan mitt emot Jeriko, och sade:

4. »De som äro tjugu år gamla eller därutöver skola räknas.» Så
hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit
ut ur Egyptens land.

5. Ruben var Israels förstfödde. Rubens barn voro: Av Hanok
hanokiternas släkt, av Pallu palluiternas släkt,

6. av Hesron hesroniternas släkt, av Karmi karmiternas släkt.

7. Dessa voro rubeniternas släkter. Och de av dem som inmönstrades
utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.

8. Men Pallus söner voro Eliab.

9. Och Eliabs söner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den
Datan och den Abiram, båda ombud för menigheten, som satte sig
upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, när dessa satte
sig upp emot HERREN,

10. varvid jorden öppnade sin mun och uppslukade dem jämte Kora, vid
det tillfälle då dennes hop omkom, i det att elden förtärde de
två hundra femtio männen, så att de blevo till en varnagel.

11. Men Koras söner omkommo icke.

12. Simeons barn, efter deras släkter, voro: Av Nemuel nemueliternas
släkt, av Jamin jaminiternas släkt, av Jakin jakiniternas släkt,

13. av Sera seraiternas släkt, av Saul sauliternas släkt.

14. Dessa voro simeoniternas släkter, tjugutvå tusen två hundra.

15. Gads barn, efter deras släkter, voro: Av Sefon sefoniternas
släkt, av Haggi haggiternas släkt, av Suni suniternas släkt,

16. av Osni osniternas släkt, av Eri eriternas släkt,

17. av Arod aroditernas släkt, av Areli areliternas släkt.

18. Dessa voro Gads barns släkter, så många av dem som inmönstrades,
fyrtio tusen fem hundra.

19. Judas söner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans
land.

20. Och Juda barn, efter deras släkter, voro: Av Sela selaniternas
släkt, av Peres peresiternas släkt, av Sera seraiternas släkt.

21. Men Peres’ barn voro: Av Hesron hesroniternas släkt, av Hamul
hamuliternas släkt.

22. Dessa voro Juda släkter, så många av dem som inmönstrades,
sjuttiosex tusen fem hundra.

23. Isaskars barn, efter deras släkter, voro: Av Tola tolaiternas
släkt, av Puva puniternas släkt,

24. av Jasub jasubiternas släkt, av Simron simroniternas släkt.

25. Dessa voro Isaskars släkter, så många av dem som inmönstrades,
sextiofyra tusen tre hundra.

26. Sebulons barn, efter deras släkter, voro: Av Sered serediternas
släkt, av Elon eloniternas släkt, av Jaleel jaleeliternas släkt.

27. Dessa voro sebuloniternas släkter, så många av dem som
inmönstrades, sextio tusen fem hundra.

28. Josefs barn, efter deras släkter voro Manasse och Efraim.

29. Manasse barn voro: Av Makir makiriternas släkt; men Makir födde
Gilead; av Gilead kom gileaditernas släkt.

30. Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas släkt, av Helek
helekiternas släkt,

31. av Asriel asrieliternas släkt, av Sikem sikemiternas släkt,

32. av Semida semidaiternas släkt och av Hefer heferiternas släkt.

33. Men Selofhad, Hefers son, hade inga söner, utan allenast
döttrar; och Selofhads döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka
och Tirsa.

34. Dessa voro Manasse släkter, och de av dem som inmönstrades
utgjorde femtiotvå tusen sju hundra.

35. Dessa voro Efraims barn, efter deras släkter: Av Sutela
sutelaiternas släkt, av Beker bekeriternas släkt, av Tahan
tahaniternas släkt.

36. Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas släkt

37. Dessa voro Efraims barns släkter, så många av dem som
inmönstrades trettiotvå tusen fem hundra.

Dessa voro Josefs barn, efter deras släkter.

38. Benjamins barn, efter deras släkter, voro: Av Bela belaiternas
släkt, av Asbel asbeliternas släkt, av Ahiram ahiramiternas
släkt,

39. av Sefufam sufamiternas släkt, av Hufam hufamiternas släkt.

40. Men Belas söner voro Ard och Naaman; arditernas släkt; av Naaman
naamiternas släkt.

41. Dessa voro Benjamins barn, efter deras släkter, och de av dem
som inmönstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.

42. Dessa voro Dans barn, efter deras släkter: Av Suham suhamiternas
släkt. Dessa voro Dans släkter, efter deras släkter.

43. Suhamiternas släkter, så många av dem som inmönstrades, utgjorde
tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.

44. Asers barn, efter deras släkter, voro: Av Jimna Jimnasläkten, av
Jisvi jisviternas släkt, av Beria beriaiternas släkt.

45. Av Berias barn: Av Heber heberiternas släkt, av Malkiel
malkieliternas släkt.

46. Och Asers dotter hette Sera.

47. Dessa voro Asers barns släkter, så många av dem som
inmönstrades, femtiotre tusen fyra hundra.

48. Naftali barn, efter deras släkter, voro: Av Jaseel jaseeliternas
släkt, av Guni guniternas släkt,

49. av Jeser jeseriternas släkt, av Sillem sillemiternas släkt.

50. Dessa voro Naftali släkter, efter deras släkter; och de av dem
som inmönstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.

51. Dessa voro de av Israels barn som inmönstrades, sex hundra ett
tusen sju hundra trettio.

52. Och HERREN talade till Mose och sade:

53. Åt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas
antal.

54. Åt en större stam skall du giva en större arvedel, och åt en
mindre stam en mindre arvedel; åt var stam skall arvedel givas
efter antalet av dess inmönstrade.

55. Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen på
sina fädernestammar skola de få sina arvedelar.

56. Efter lottens utslag skall var stam större eller mindre, få sin
arvedel sig tillskiftad.

57. Och dessa voro de av Levi stam som inmönstrades, efter deras
släkter: Av Gerson gersoniternas släkt av Kehat kehatiternas
släkt, av Merari merariternas släkt.

58. Dessa voro leviternas släkter: libniternas släkt, hebroniternas
släkt maheliternas släkt, musiternas släkt koraiternas
släkt. Men Kehat födde Amram.

59. Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt
Levi i Egypten; och hon födde åt Amram Aron och Mose och deras
syster Mirjam.

60. Och åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

61. Men Nadab och Abihu träffades av döden, när de buro fram
främmande eld inför HERRENS ansikte.

62. Och de av dem som inmönstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av
mankön som voro en månad gamla eller därutöver. De hade nämligen
icke blivit inmönstrade bland Israels barn, eftersom icke någon
arvedel var given åt dem bland Israels barn.

63. Dessa voro de som inmönstrades av Mose och prästen Eleasar, när
dessa mönstrade Israels barn på Moabs hedar, vid Jordan mitt
emot Jeriko.

64. Bland dessa var ingen av dem som förut hade blivit inmönstrade
av Mose och prästen Aron, när dessa mönstrade Israels barn i
Sinais öken,

65. ty om dem hade HERREN sagt: »De skola döden dö i öknen.» Därför
var ingen kvar av dem, förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua,
Nuns son.

Kapitel 27 – Selofhads döttrar. Josua förordnad att efterträda Mose.
1. Och Selofhads döttrar trädde fram Selofhads, som var son till
Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av
Manasses, Josefs sons, släkter. Och hans döttrar hette Mahela,
Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

2. Dessa kommo nu inför Mose och prästen Eleasar och
stamhövdingarna och hela menigheten, vid ingången till
uppenbarelsetältet, och sade:

3. »Vår fader har dött i öknen, men han var icke med i den hop som
rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen
synd, och han hade inga söner.

4. Icke skall nu vår faders namn utplånas ur hans släkt för det att
han icke hade någon son? Giv åt oss en besittning ibland vår
faders bröder.»

5. och Mose bar fram deras sak inför HERREN.

6. Då talade HERREN till Mose och sade:

7. »Selofhads döttrar hava talat rätt. Du skall giva också dem en
arvsbesittning bland deras faders bröder genom att låta deras
faders arvedel övergå till dem.

8. Och till Israels barn skall du tala och säga: När någon dör utan
att efterlämna någon son, skolen I låta hans arvedel övergå till
hans dotter.

9. Men om han icke har någon dotter, så skolen I giva hans arvedel
åt hans bröder.

10. Har han icke heller några bröder, så skolen I giva hans arvedel
åt hans faders bröder.

11. Men om hans fader icke har några broder, så skolen I giva hans
arvedel åt närmaste blodsförvant inom hans släkt, och denne
skall då taga den i besittning.»

Detta skall vara en rättsstadga för Israels barn, såsom HERREN
har bjudit Mose.

12. Och HERREN sade till Mose: »Stig upp här på Abarimberget, så
skall du få se det land som jag har givit åt Israels barn.

13. Men när du har sett det, skall också du samlas till dina fäder,
likasom din broder Aron har blivit samlad till sina fäder;

14. detta därför att I, i öknen Sin, när menigheten tvistade med
mig, voren gensträviga mot min befallning och icke villen hålla
mig helig genom att skaffa fram vatten inför deras ögon.» Detta
gällde Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin.

15. Och Mose talade till HERREN och sade:

16. »Må HERREN, den Gud som råder över allt kötts anda, sätta en man
över menigheten,

17. som kan gå i spetsen för dem, när de draga ut eller vända åter,
och som kan vara deras ledare och anförare, så att icke HERRENS
menighet kommer att likna får som icke hava någon herde.»

18. HERREN svarade Mose: »Tag till dig Josua, Nuns son, ty han är en
man i vilken ande är, och lägg din hand på honom.

19. Och för honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten,
och insätt honom i hans ämbete inför deras ögon,

20. och lägg något av din värdighet på honom, för att Israels barns
hela menighet må lyda honom.

21. Och hos prästen Eleasar skall han sedan hava att inställa sig,
för att denne genom urims dom må hämta svar åt honom inför
HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vända
åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela
menigheten.»

22. och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua
och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten.

23. Och denne lade sina händer på honom och insatte honom i hans
ämbete, såsom HERREN hade befallt genom Mose.

Kapitel 28 – Lagar om de dagliga offren och högtidsoffren.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:

2. Bjud Israels barn och säg till dem: Mina offer, det som är min
spis av mina eldsoffer, en välbehaglig lukt för mig, dem skolen
I akta på, så att I offren dem åt mig på bestämd tid.

3. Och säg till dem: Detta är vad I skolen offra åt HERREN såsom
eldsoffer: två årsgamla felfria lamm till brännoffer för var dag
beständigt.

4. Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
skall du offra vid aftontiden,

5. och såsom spisoffer en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en
fjärdedels hin olja av stötta oliver.

6. Detta är det dagliga brännoffret, som offrades på Sinai berg,
till en välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt HERREN.

7. Och såsom drickoffer därtill skall du offra en fjärdedels hin,
till det första lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark
dryck utgjutas åt HERREN.

8. Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett
eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.

9. Men på sabbatsdagen skall du offra två årsgamla felfria lamm, så
ock två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, såsom
spisoffer, samt tillhörande drickoffer.

10. Detta är sabbatsbrännoffret, som skall offras var sabbat, jämte
det dagliga brännoffret med tillhörande drickoffer.

11. Och på edra nymånadsdagar skolen I offra till brännoffer åt
HERREN två ungtjurar och en vädur och sju årsgamla felfria lamm,

12. så ock tre tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, såsom
spisoffer till var tjur, två tiondedels efa fint mjöl, begjutet
med olja, såsom spisoffer till väduren,

13. och en tiondedels efa fint mjöl begjutet med olja, såsom
spisoffer till vart lamm: ett brännoffer till en välbehaglig
lukt, ett eldsoffer åt HERREN.

14. Och de tillhörande drickoffren skola utgöras av en halv hin vin
till var tjur och en tredjedels hin till väduren och en
fjärdedels hin till vart lamm. Detta är nymånadsbrännoffret, som
skall offras i var och en av årets månader.

15. Tillika skolen I offra en bock till syndoffer åt HERREN; den
skall offras jämte det dagliga brännoffret med tillhörande
drickoffer.

16. Och i första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS
påsk.

17. Och på femtonde dagen i samma månad är högtid; då skall man äta
osyrat bröd, i sju dagar.

18. På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingen
arbetssyssla skolen I då göra.

19. Och såsom eldsoffer, såsom brännoffer åt HERREN, skolen I offra
två ungtjurar och en vädur och sju årsgamla lamm; felfria skola
de vara.

20. Och såsom spisoffer därtill skolen I offra fint mjöl, begjutet
med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och
två tiondedels efa till väduren;

21. en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju
lammen;

22. tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa
försoning för eder.

23. Förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret,
skolen I offra detta.

24. Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en
eldsoffersspis, till en välbehaglig lukt för HERREN. Jämte det
dagliga brännoffret skall detta offras, med tillhörande
drickoffer.

25. Och på den sjunde dagen skolen I hålla en helig sammankomst;
ingen arbetssyssla skolen I då göra.

26. Och på förstlingsdagen, då I bären fram ett offer av den nya
grödan åt HERREN, vid eder veckohögtid, skolen I hålla en
helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.

27. Såsom brännoffer till en välbehaglig lukt för HERREN skolen I då
offra två ungtjurar, en vädur, sju årsgamla lamm,

28. och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre
tiondedels efa till var tjur, två tiondedels efa till väduren,

29. en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;

30. tillika skolen I offra en bock till att bringa försoning för
eder.

31. Förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer skolen
I offra detta — felfria skola djuren vara — och därjämte
tillhörande drickoffer.

Kapitel 29 – Fortsättning av offerlagarna.
1. Och i sjunde månaden, på första dagen i månaden, skolen I hålla
en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra. En
basunklangens dag skall den vara för eder.

2. Såsom brännoffer till en välbehaglig lukt för HERREN skolen I då
offra en ungtjur, en vädur, sju årsgamla felfria lamm,

3. och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre
tiondedels efa till tjuren, två tiondedels efa till väduren

4. och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;

5. tillika skolen I offra en bock såsom syndoffer, till att bringa
försoning för eder —

6. detta förutom nymånadsbrännoffret med tillhörande spisoffer, och
förutom det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer, och
förutom de drickoffer som på föreskrivet sätt skola offras till
båda: allt till en välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt HERREN.

7. På tionde dagen i samma sjunde månad skolen I ock hålla en helig
sammankomst, och I skolen då späka eder; intet arbete skolen I
då göra.

8. Och såsom brännoffer till en välbehaglig lukt för HERREN skolen
I då offra en ungtjur, en vädur, sju årsgamla lamm — felfria
skola de vara —

9. och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre
tiondedels efa till tjuren, två tiondedels efa till väduren,

10. en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;

11. tillika skolen I offra en bock såsom syndoffer — detta förutom
försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande
spisoffer, och förutom de drickoffer som höra till båda.

12. På femtonde dagen i sjunde månaden skolen I ock hålla en helig
sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Då skolen I
fira en HERRENS högtid, i sju dagar.

13. Och såsom brännoffer, såsom eldsoffer, skolen I då offra till en
välbehaglig lukt för HERREN tretton ungtjurar, två vädurar,
fjorton årsgamla lamm — felfria skola de vara —

14. och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre
tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, två
tiondedels efa till var och en av de två vädurarna,

15. en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen;

16. tillika skolen I offra en bock såsom syndoffer — detta förutom
det dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och
drickoffer.

17. Och på den andra dagen: tolv ungtjurar, två vädurar, fjorton
årsgamla felfria lamm,

18. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på
föreskrivet sätt,

19. tillika också en bock såsom syndoffer — detta förutom det
dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och det drickoffer
som hör till dem.

20. Och på den tredje dagen: elva tjurar, två vädurar, fjorton
årsgamla felfria lamm,

21. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på
föreskrivet sätt,

22. tillika också en syndoffersbock — detta förutom det dagliga
brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.

23. Och på den fjärde dagen; tio tjurar, två vädurar, fjorton
årsgamla felfria lamm,

24. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på
föreskrivet satt,

25. tillika också en bock såsom syndoffer — detta förutom det
dagliga brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.

26. Och på den femte dagen: nio tjurar, två vädurar, fjorton
årsgamla felfria lamm,

27. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på
föreskrivet sätt,

28. tillika också en syndoffersbock — detta förutom det dagliga
brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.

29. Och på den sjätte dagen: åtta tjurar, två vädurar, fjorton
årsgamla felfria lamm,

30. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på
föreskrivet sätt,

31. tillika också en syndoffersbock — detta förutom det dagliga
brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.

32. Och på den sjunde dagen: sju tjurar, två vädurar, fjorton
årsgamla felfria lamm,

33. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjurarna, vädurarna och lammen, efter deras antal, på
föreskrivet sätt,

34. tillika också en syndoffersbock — detta förutom det dagliga
brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.

35. På den åttonde dagen skolen I hålla en högtidsförsamling; ingen
arbetssyssla skolen I då göra.

36. Och såsom brännoffer, såsom eldsoffer, skolen I då offra till en
välbehaglig lukt för HERREN en tjur, en vädur, sju årsgamla
felfria lamm,

37. med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
till tjuren, väduren och lammen, efter deras antal, på
föreskrivet sätt,

38. tillika också en syndoffersbock — detta förutom det dagliga
brännoffret med tillhörande spisoffer och drickoffer.

39. Dessa offer skolen I offra åt HERREN vid edra högtider, förutom
edra löftesoffer och frivilliga offer, dessa må nu vara
brännoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer.

Kapitel 30 – Lagar om löften.
1. Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles såsom HERREN
hade bjudit honom.

2. Och Mose talade till Israels barns stamhövdingar och sade: Detta
är vad HERREN har bjudit:

3. om någon gör ett löfte åt HERREN, eller svär en ed genom vilken
han förbinder sig till återhållsamhet i något stycke, så skall
han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken göra vad
hans mun har talat.

4. Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och ännu är
ung, gör ett löfte åt HERREN och förbinder sig till
återhållsamhet i något stycke,

5. och hennes fader hör hennes löfte och huru hon förbinder sig
till återhållsamhet, och hennes fader icke säger något till
henne därom, så skola alla hennes löften hava gällande kraft,
och alla hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava
gällande kraft.

6. Men om hennes fader samma dag han hör det säger nej därtill, då
skola hennes löften och hennes förbindelser till återhållsamhet
alla vara utan gällande kraft; och HERREN skall förlåta henne,
eftersom hennes fader sade nej till henne.

7. Och om hon bliver gift, och löften då vila på henne, eller något
obetänksamt ord från hennes läppar, varmed hon har bundit sig,

8. och hennes man får höra därom, men icke säger något till henne
därom samma dag han hör det, så skola hennes löften hava
gällande kraft, och hennes förbindelser till återhållsamhet
skola hava gällande kraft.

9. Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej därtill,
då upphäver han därmed hennes givna löfte och det obetänksamma
ord från hennes läppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN
skall förlåta henne det.

10. Men en änkas eller en förskjuten hustrus löfte skall hava
gällande kraft för henne, vartill hon än må hava förbundit sig.

11. Och om en kvinna i sin mans hus gör ett löfte, eller med ed
förbinder sig till återhållsamhet i något stycke,

12. och hennes man hör det, men icke säger något till henne därom —
icke säger nej till henne — så skola alla hennes löften hava
gällande kraft, och alla hennes förbindelser till återhållsamhet
skola hava gällande kraft.

13. Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då skall
allt som hennes läppar hava talat vara utan gällande kraft, det
må nu vara löften eller någon förbindelse till återhållsamhet;
hennes man har upphävt dem, därför skall HERREN förlåta henne.

14. Åt alla hennes löften och åt alla hennes edliga förbindelser
till att späka sig kan hennes man giva gällande kraft, och
hennes man kan ock upphäva dem.

15. Men om hennes man icke före påföljande dags ingång säger
någonting till henne därom, så giver han gällande kraft åt alla
hennes löften och åt alla de förbindelser till återhållsamhet,
som vila på henne; han giver dem gällande kraft därigenom att
han icke säger något till henne därom samma dag han hör dem.

16. Men om han upphäver dem först någon tid efter det han har hört
dem, då kommer han att bära på hennes missgärning.

17. Dessa äro de stadgar som HERREN av Mose angående förhållandet
mellan en man och hans hustru, och angående förhållandet mellan
en fader och hans dotter, medan denna ännu är ung och vistas i
sin faders hus.