Esra 6-10

Kapitel 6Svar från konung Darejaves. Tempelbyggnadens fullbordan och invigning. Påskhögtid.
1. Då gav konung Darejaves befallning att man skulle göra
efterforskningar i kansliet i Babel, där skatterna nedlades.
2. Och i Ametas borg, i hövdingdömet Medien, fann man en bokrulle i
vilken följande var upptecknat till hågkomst:
3. »I konung Kores’ första regeringsår gav konung Kores denna
befallning: ’Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp
till att vara en plats där man frambär offer; och dess
grundvalar skola göras fasta. Det skall byggas sextio alnar
högt och sextio alnar brett,
>2 Krön. 36,22 f. Esr. 1,1 f.
4. med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke; och
vad som fordras för omkostnaderna skall utgivas från konungens
hus.
>1 Kon. 6,36.
5. De kärl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur
templet i Jerusalem och förde till Babel, skall man ock giva
tillbaka, så att de komma åter till sin plats i templet i
Jerusalem, och man skall sätta in dem i Guds hus.’ —
>Esr. 1,7. 5,14.
6. Alltså, du Tattenai, som är ståthållare i landet på andra sidan
floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de nämndas
medbröder på andra sidan floden: hållen eder fjärran därifrån.
>Esr. 5,3.
7. Lämnen arbetet på detta Guds hus ostört. Judarnas ståthållare
och judarnas äldste må bygga detta Guds hus på dess plats.
8. Och härmed giver jag befallning om huru I skolen förfara med
dessa judarnas äldste, när de bygga på detta Guds hus. Av de
penningar som givas åt konungen i skatt från landet på andra
sidan floden skall vad som fordras för omkostnaderna redligt
utgivas åt dessa män, så att hinder icke uppstår i arbetet.
9. Och vad de behöva, ungtjurar, vädurar och lamm till brännoffer
åt himmelens Gud, så och vete, salt, vin och olja, det skall,
efter uppgift av prästerna i Jerusalem, utgivas åt dem dag för
dag utan någon försummelse,
10. för att de må kunna frambära offer, till en välbehaglig lukt åt
himmelens Gud, och för att de må bedja för konungens och hans
söners liv.
11. Och härmed giver jag befallning, att om någon överträder denna
förordning, så skall en bjälke brytas ut ur hans hus, och på den
skall man upphänga och fästa honom, och hans hus skall göras
till en plats för orenlighet, därför att han har så gjort.
12. Och må den Gud som har låtit sitt namn bo där slå ned alla
konungar och folk som uträcka sin hand till att överträda denna
förordning, och till att förstöra detta Guds hus i Jerusalem.
Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt
fullgjord!»

13. Alldenstund nu konung Darejaves hade sänt ett sådant bud, blev
detta redligt fullgjort av Tattenai, ståthållaren i landet på
andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, så ock av deras
medbröder.
14. Och judarnas äldste byggde vidare och hade god framgång i
arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
profetiska tal; man byggde och fullbordade det såsom Israels Gud
hade befallt, och såsom Kores och Darejaves och Artasasta, den
persiske konungen, hade befallt.
>Esr. 5,1.

15. Och huset blev färdigt till den tredje dagen i månaden Adar, i
konung Darejaves’ sjätte regeringsår.
16. Och Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade
återkommit ifrån fångenskapen, firade invigningen av detta Guds
hus med glädje.
17. Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra
tjurar, två hundra vädurar och fyra hundra lamm, så ock till
syndoffer för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels
stammar.
>4 Mos. 7,10 f. Esr. 8,35.
18. Och man anställde prästerna, efter deras skiften, och leviterna,
efter deras avdelningar, till att förrätta Guds tjänst i
Jerusalem, såsom det var föreskrivet i Moses bok.
>4 Mos. 3,6. 8,9 f.

19. Och de som hade återkommit ifrån fångenskapen höllo påskhögtid
på fjortonde dagen i första månaden.
>2 Mos. 12,6.
20. Ty prästerna och leviterna hade då allasammans renat sig, så att
de alla voro rena; och de slaktade påskalammet för alla dem som
hade återkommit ifrån fångenskapen, också för sina bröder,
prästerna, likasåväl som för sig själva.
21. Och de israeliter som hade återvänt ifrån fångenskapen åto
därav, jämte alla sådana som hade avskilt sig från den hedniska
landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem för att söka
HERREN, Israels Gud.
22. Och de höllo det osyrade brödets högtid i sju dagar med glädje;
ty HERREN hade berett dem glädje, i det att han hade vänt den
assyriske konungens hjärta till dem, så att han understödde dem
i arbetet på Guds, Israels Guds, hus.

Kapitel 7Esras avresa till Jerusalem. Konung Artasastas skrivelse.
1. Efter en tids förlopp, under den persiske konungen Artasastas
regering, hände sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,
son till Hilkia,
2. son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
3. son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
4. son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
5. son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till
Aron, översteprästen —
6. det hände sig att denne Esra drog upp från Babel; han var en
skriftlärd, väl förfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han begärde,
eftersom HERRENS, hans Guds, hand var över honom.
7. Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna,
sångarna, dörrvaktarna och tempelträlarna drog upp till
Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsår.
8. Och han kom till Jerusalem i femte månaden, i konungens sjunde
regeringsår.
9. Ty på första dagen i första månaden blev det bestämt att man
skulle draga upp från Babel; och på första dagen i femte månaden
kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom.
>Esr. 8,18, 31.
10. Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att begrunda HERRENS lag och
göra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rätt.

11. Så stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav åt
prästen Esra, den skriftlärde, som var lärd i det som HERREN
hade bjudit och stadgat för Israel:
12. »Artasasta, konungarnas konung, till prästen Esra, den i
himmelens Guds lag lärde, o. s. v. med övlig fortsättning.
13. Jag giver härmed befallning att var och en i mitt rike av
Israels folk och av dess präster och leviter, som är villig att
fara till Jerusalem, må fara med dig,
14. alldenstund du är sänd av konungen och hans sju rådgivare till
att hålla undersökning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,
som är i din hand,
>Est. 1,10, 14.
15. och till att föra dit det silver och guld som konungen och hans
rådgivare av fritt beslut hava givit åt Israels Gud, vilken har
sin boning i Jerusalem,
>Esr. 8,25.
16. så ock allt det silver och guld som du kan få i hela Babels
hövdingdöme, tillika med de frivilliga gåvor som folket och
prästerna giva till sin Guds hus i Jerusalem.
17. Alltså skall du nu för dessa penningar såsom en redlig man köpa
tjurar, vädurar och lamm, jämte sådant som behöves till
dithörande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra på
altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
>Esr. 6,9.
18. Och vad du och dina bröder finnen för gott att göra med det
silver och guld som bliver över, det mån I göra efter eder Guds
vilja.
19. Och alla de kärl som givas dig till tempeltjänsten i din Guds
hus skall du avlämna inför Jerusalems Gud.
20. Och vad du måste utbetala för det som härutöver behöves till din
Guds hus, det må du låta utbetala ur konungens skattkammare.
21. Och jag, konung Artasasta, giver härmed befallning till alla
skattmästare i landet på andra sidan floden att allt vad prästen
Esra, den i himmelens Guds lag lärde, begär av eder, det skall
redligt göras och givas,
22. ända till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat
vin och hundra bat olja, så ock salt utan särskild föreskrift.
23. Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och givas
till himmelens Guds hus, för att icke vrede må komma över
konungens och hans söners rike.
24. Och vi göra eder veterligt att ingen skall hava makt att lägga
skatt, tull eller vägpenningar på någon präst eller levit,
sångare, dörrvaktare, tempelträl eller annan tjänare i detta
Guds hus.
25. Och du, Esra, må, efter din Guds vishet, den som har blivit dig
betrodd, förordna domare och lagkloke till att döma allt folket
i landet på andra sidan floden, alla dem som känna din Guds
lagar; och om någon icke känner dessa, skolen I lära honom dem.
26. Och var och en som icke gör efter din Guds lag och konungens
lag, över honom skall dom fällas med rättvisa, vare sig till död
eller till landsförvisning eller till penningböter eller till
fängelse.»

27. Lovad vare HERREN, våra fäders Gud, som ingav konungen sådant i
hjärtat, nämligen att han skulle förhärliga HERRENS hus i
Jerusalem,
28. och som lät mig finna nåd inför konungen och hans rådgivare och
inför alla konungens mäktiga hövdingar!

29. Och jag kände mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var
över mig, och jag församlade en del av huvudmännen i Israel till
att draga upp med mig.

Kapitel 8Förteckning på dem som återvände med Esra. Leviter som följde med. Fasta. Guld och silver till templet. Ankomst till Jerusalem. Offer.
1. Och dessa voro de huvudmän för familjerna, som under konung
Artasastas regering med mig drogo upp från Babel, och så förhöll
det sig med deras släkter:
>Esr. 2,1 f. Neh. 7,5 f.
2. Av Pinehas’ barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn
Hattus;
3. av Sekanjas barn, av Pareos’ barn, Sakarja och med honom i
släktregistret upptagna män, ett hundra femtio;
4. av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom två
hundra män;
5. av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra män;
6. av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio män;
7. av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio män;
8. av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom åttio män;
9. av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom två hundra
aderton män;
10. av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio
män;
11. av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjuguåtta män;
12. av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra
tio män;
13. av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och
Semaja, och med dem sextio män;
14. av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio män.

15. Och jag församlade dessa till den ström som flyter till Ahava,
och vi voro lägrade där i tre dagar. Men när jag närmare gav
akt på folket och prästerna, fann jag där ingen av Levi barn.
16. Då sände jag åstad huvudmännen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan,
Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lärarna Jojarib
och Elnatan;
17. jag bjöd dem gå till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade
dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder
och till tempelträlarna i Kasifja, på det att man skulle sända
till oss tjänare för vår Guds hus.
18. Och eftersom vår Guds goda hand var över oss, sände de till oss
en förståndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn,
ävensom Serebja med hans söner och bröder, aderton män,
19. vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes
bröder och deras söner, tjugu män,
20. så ock två hundra tjugu tempelträlar, alla namngivna, av de
tempelträlar som David och hans förnämsta män hade givit till
leviternas tjänst.

21. Och jag lät där, vid Ahavaströmmen, lysa ut en fasta, för att vi
skulle ödmjuka oss inför vår Gud, till att av honom utbedja oss
en lyckosam resa för oss och våra kvinnor och barn och all vår
egendom.
22. Ty jag blygdes för att av konungen begära krigsfolk och ryttare
till att hjälpa oss mot fiender på vägen, eftersom vi hade sagt
till konungen: »Vår Guds hand är över alla dem som söka honom,
och så går det dem väl, men hans makt och hans vrede äro emot
alla dem som övergiva honom.»
23. Därför fastade vi och sökte hjälp av vår Gud, och han bönhörde
oss.

24. Och jag avskilde tolv av de översta bland prästerna, så ock
Serebja och Hasabja och med dem tio av deras bröder.
25. Och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, den gärd
till vår Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans
rådgivare och hövdingar och av alla de israeliter som voro där.
>Esr. 7,15.
26. Jag vägde upp åt dem sex hundra femtio talenter silver jämte
silverkärl till ett värde av ett hundra talenter, så ock ett
hundra talenter guld,
27. därtill tjugu bägare av guld, till ett värde av tusen dariker,
samt två kärl av fin, glänsande koppar, dyrbara såsom guld.
28. Och jag sade till dem: »I ären helgade åt HERREN, och kärlen äro
helgade, och silvret och guldet är en frivillig gåva åt HERREN,
edra fäders Gud.
29. Så vaken däröver och bevaren det, till dess I fån väga upp det i
Jerusalem inför de översta bland prästerna och leviterna och de
översta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.»
>Neh. 10,39. 12,44.
30. Då togo prästerna och leviterna emot det uppvägda, silvret och
guldet och kärlen, för att de skulle föra det till Jerusalem,
till vår Guds hus.

31. Och vi bröto upp från Ahavaströmmen på tolfte dagen i första
månaden för att draga till Jerusalem; och vår Guds hand var över
oss och räddade oss undan fiender och försåt på vägen.
32. Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla där i tre dagar.
33. Men på fjärde dagen uppvägdes silvret och guldet och kärlen i
vår Guds hus, och överlämnades åt prästen Meremot, Urias son,
och jämte honom åt Eleasar, Pinehas’ son, och jämte dessa åt
leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som —
34. alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev då
upptecknad.

35. De landsflyktiga som hade återkommit ifrån fångenskapen offrade
nu till brännoffer åt Israels Gud tolv tjurar för hela Israel,
nittiosex vädurar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar,
alltsammans till brännoffer åt HERREN.
>Esr. 6,17.
36. Och de överlämnade konungens påbud åt konungens satraper och åt
ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa gåvo
understöd åt folket och åt Guds hus.

Kapitel 9Israels äktenskapsförbindelser med främmande kvinnor. Esras klagan inför Gud över folkets otrohet.
1. Sedan allt detta hade skett, trädde några av furstarna fram till
mig och sade: »Varken folket i Israel eller prästerna och
leviterna hava hållit sig avskilda från de främmande folken,
såsom tillbörligt hade varit för de styggelsers skull som hava
bedrivits av dem, av kananéerna, hetiterna, perisséerna,
jebuséerna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna.
2. Ty av deras döttrar hava de tagit hustrur åt sig och åt sina
söner, och så har det heliga släktet blandat sig med de
främmande folken; och furstarna och föreståndarna hava varit de
första att begå sådan otrohet.»
>2 Mos. 34,15 f. 5 Mos. 7,3. Dom. 3,6.
3. När jag nu hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa
och ryckte av mig huvudhår och skägg och blev sittande i djup
sorg.
4. Och alla de som fruktade för vad Israels Gud hade talat mot
sådan otrohet som den de återkomna fångarna hade begått, de
församlade sig till mig, under det att jag förblev sittande i
min djupa sorg ända till tiden för aftonoffret.

5. Men vid tiden för aftonoffret stod jag upp från min bedrövelse
och rev sönder min livrock och min kåpa; därefter föll jag ned
på mina knän och uträckte mina händer till HERREN, min Gud,
6. och sade: »Min Gud, jag skämmes och blyges för att upplyfta mitt
ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar hava växt oss
över huvudet, och vår skuld är stor allt upp till himmelen.
>1 Mos. 18,20 f. 2 Krön. 28,9. Ps. 38,5. Dan. 9,7 f.
>Bar. 1,15 f.
7. Från våra fäders dagar ända till denna dag hava vi varit i stor
skuld, och genom våra missgärningar hava vi, med våra konungar
och präster, blivit givna i främmande konungars hand, och hava
drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, såsom det går
oss ännu i dag.
8. Men nu har ett litet ögonblick nåd vederfarits oss från HERREN,
vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bliva kvar av oss,
och givit oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår
Gud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och giva oss något
litet andrum i vår träldom.
9. Ty trälar äro vi, men i vår träldom har vår Gud icke övergivit
oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens konungar,
så att de hava givit oss andrum till att upprätta vår Guds hus
och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hägnad plats i Juda
och Jerusalem.
10. Och vad skola vi nu säga, o vår Gud, efter allt detta? Vi hava
ju övergivit dina bud,
11. dem som du gav genom dina tjänare profeterna, i det du sade:
’Det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning, är ett
besmittat land, genom de främmande folkens besmittelse, och
genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det
från den ena ändan till den andra.
>3 Mos. 18,25 f. 20,23.
12. Så given nu icke edra döttrar åt deras söner, och tagen icke
deras döttrar till hustrur åt edra söner. Ja, I skolen aldrig
fråga efter deras välfärd och lycka — detta på det att I mån
bliva starka, så att I fån äta av landets goda och lämna det
till besittning åt edra barn för evärdlig tid.’
>5 Mos. 7,2 f. 23,6.
13. Skulle vi väl nu, efter allt vad som har kommit över oss genom
våra onda gärningar och genom den stora skuld vi hava ådragit
oss, och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer än våra
missgärningar förtjänade, och låtit en skara av oss, sådan som
denna, bliva räddad —
14. skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med
folk som bedriva sådana styggelser? Skulle du då icke vredgas
på oss, ända därhän att du förgjorde oss, så att intet mer vore
kvar och ingen räddning funnes?
15. HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av oss har allenast
blivit kvar en räddad skara, såsom i dag nogsamt synes. Och se,
nu ligga vi här i vår skuld inför dig, ty vid sådant kan ingen
bestå inför dig.»

Kapitel 10Israel renar sig genom att avlägsna de främmande kvinnorna.
1. Då nu Esra så bad och bekände, där han låg gråtande framför Guds
hus, församlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,
män, kvinnor och barn; ty också folket grät bitterligen.
2. Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade
till Esra: »Ja, vi hava varit otrogna mot vår Gud, i det att vi
hava tagit till oss främmande kvinnor från de andra folken här i
landet. Dock finnes ännu hopp för Israel.
3. Så låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud, att vi, i kraft av
Herrens rådslut och de mäns som frukta för vår Guds bud, vilja
avlägsna ifrån oss alla sådana kvinnor jämte deras barn; så bör
ju ske efter lagen.
4. Stå upp, ty dig åligger denna sak, och vi vilja vara med dig.
Var frimodig och grip verket an.»

5. Då stod Esra upp och tog en ed av de översta bland prästerna,
leviterna och hela Israel, att de skulle göra såsom det var
sagt; och de gingo eden.
6. Och Esra stod upp från platsen framför Guds hus och gick in i
Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och när han hade kommit
dit, kunde han varken äta eller dricka; så sörjde han över den
otrohet som de återkomna fångarna hade begått.

7. Och man lät utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade
återkommit ifrån fångenskapen, att de skulle församla sig i
Jerusalem;
8. och vilken som icke komme till den tredje dagen därefter, i
enlighet med furstarnas och de äldstes beslut, hans hela egendom
skulle givas till spillo, och han själv skulle avskiljas från de
återkomna fångarnas församling.
>3 Mos. 27,28.
9. Så församlade sig då alla Judas och Benjamins män i Jerusalem
till den tredje dagen, det är på tjugonde dagen i nionde
månaden; och allt folket stannade på den öppna platsen vid Guds
hus, skälvande både på grund av den sak som förelåg och på grund
av det starka regnet.
10. Och prästen Esra stod upp och sade till dem: »I haven varit
otrogna, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor och
därigenom ökat Israels skuld.
11. Men bekännen det nu, HERREN, edra fäders Gud, till pris, och
gören hans vilja: skiljen eder från de andra folken här i landet
och från de främmande kvinnorna.»
12. Då svarade hela församlingen och sade med hög röst: »Såsom du
har sagt, så tillkommer det oss att göra.
13. Men folket är talrikt, och regntiden är nu inne, och man kan
icke stå härute; detta ärende kan ej heller avslutas på en dag
eller två, ty vi hava mycket förbrutit oss härutinnan.
14. Må därför våra furstar stå redo för hela församlingen, och må
alla i våra städer, som hava tagit till sig främmande kvinnor,
infinna sig på bestämda tider, och med dem de äldste i var stad
och domarna där, till dess att vi hava avvänt ifrån oss vår Guds
vredes glöd i denna sak.»
15. Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, trädde upp
häremot, och Mesullam jämte leviten Sabbetai understödde dem.
16. Men de som hade återkommit ifrån fångenskapen gjorde såsom det
var sagt. Och man utsåg prästen Esra och några av huvudmännen
för familjerna, efter de särskilda familjerna, alla namngivna;
och på första dagen i tionde månaden satte de sig att rannsaka
härom.
17. Och till första dagen i första månaden hade de avslutat
rannsakningen om allt som angick de män vilka hade tagit till
sig främmande kvinnor.

18. Bland prästernas söner befunnos följande hava tagit till sig
främmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans
bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
19. vilka nu gåvo sin hand därpå att de skulle avlägsna ifrån sig
sina kvinnor; och de skulle frambära en vädur såsom skuldoffer
för den skuld de hade ådragit sig;
20. av Immers barn: Hanani och Sebadja;
21. av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
22. av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och
Eleasa.
23. Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita,
Petaja, Juda och Elieser;
24. av sångarna: Eljasib; av dörrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
25. Av det övriga Israel: av Pareos’ barn: Ramja, Issia, Malkia
Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
26. av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och
Elia;
27. av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och
Asisa;
28. av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
29. av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
30. av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja,
Besalel, Binnui och Manasse;
31. vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
32. Benjamin, Malluk, Semarja;
33. av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai,
Manasse, Simei;
34. av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,
35. Benaja, Bedeja, Keluhi,
36. Vanja, Meremot, Eljasib,
37. Mattanja, Mattenai och Jaasu,
38. vidare Bani, Binnui, Simei,
39. vidare Selemja, Natan och Adaja,
40. Maknaddebai, Sasai, Sarai,
41. Asarel, Selemja, Semarja,
42. Sallum, Amarja, Josef;
43. av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och
Benaja.
44. Alla dessa hade tagit främmande kvinnor till hustrur; och bland
dessa funnos kvinnor som hade fött barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

bibeln på svenska