Kapitel 6 – Salomos tal och bön vid templets invigning.
1. Då sade Salomo: »HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.
>1 Kon. 8,12 f.
2. Men jag har byggt ett hus till boning åt dig och berett en plats
där du må förbliva till evig tid.»
3. Sedan vände konungen sig om och välsignade Israels hela
församling, under det att Israels hela församling förblev
stående.
4. Han sade: »Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina händer
har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det
han sade:
5. ’Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag
icke i någon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den
bygga ett hus där mitt namn skulle vara, ej heller har jag
utvalt någon man till att vara en furste över mitt folk Israel;
>2 Sam. 7,6
6. men Jerusalem har jag nu utvalt, för att mitt namn skall vara
där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk
Israel.’
7. Och min fader David hade väl i sinnet att bygga ett hus åt
HERRENS, Israels Guds, namn;
>1 Krön. 28,2 f.
8. men HERREN sade till min fader David: ’Då du nu har i sinnet att
bygga ett hus åt mitt namn, så gör du visserligen väl däri att
du har detta i sinnet;
9. dock skall icke du få bygga detta hus, utan din son, den som har
utgått från din länd, han skall bygga huset åt mitt namn.’
>2 Sam. 7,12 f.
10. Och HERREN har uppfyllt det löfte han gav; ty jag har kommit upp
i min fader Davids ställe och sitter nu på Israels tron, såsom
HERREN lovade, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds,
namn.
11. Och där har jag satt arken, i vilken förvaras det förbund som
HERREN slöt med Israels barn.»

12. Därefter trädde han fram för HERRENS altare inför Israels hela
församling och uträckte sina händer.
13. Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem
alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre
förgården, på den stod han nu. Och han föll ned på sina knän
inför Israels hela församling, och uträckte sina händer mot
himmelen
14. och sade: »HERRE, Israels Gud, ingen gud är dig lik, i himmelen
eller på jorden, du som håller förbund och bevarar nåd mot dina
tjänare, när de vandra inför dig av allt sitt hjärta,
>2 Mos. 15,11. 5 Mos. 4,39. 7,9.
15. du som har hållit vad du lovade din tjänare David, min fader; ty
vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, så
som nu har skett.
>1 Krön. 22,9.
16. Så håll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjänare
David, min fader, i det att du sade: ’Aldrig skall den tid
komma, då på Israels tron icke inför mig sitter en avkomling av
dig, om allenast dina barn hava akt på sin väg, så att de vandra
efter min lag, såsom du har vandrat inför mig.’
>2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. Ps. 132,11 f.
17. Så låt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din
tjänare David bliva sant.

18. Men kan då Gud verkligen bo på jorden bland människorna?
Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket
mindre då detta hus som jag har byggt!
>2 Krön. 2,6. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Apg. 7,48 f. 17,24.
19. Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, HERRE, min
Gud, så att du hör på det rop och den bön som din tjänare
uppsänder till dig
20. och låter dina ögon dag och natt vara öppna och vända mot detta
hus — den plats varom du har sagt att du där vill fästa ditt
namn — så att du ock hör den bön som din tjänare beder, vänd
mot denna plats.
>2 Mos 20,24.
21. Ja, hör på de böner som din tjänare och ditt folk Israel
uppsända, vända mot denna plats. Må du höra dem från himmelen,
där du bor; och när du hör, så må du förlåta.

22. Om någon försyndar sig mot sin nästa och man ålägger honom en ed
och låter honom svärja, och han så kommer och svär inför ditt
altare i detta hus,
23. må du då höra det från himmelen och utföra ditt verk och skaffa
dina tjänare rätt, i det att du vedergäller den skyldige och
låter hans gärningar komma över hans huvud, men skaffar rätt åt
den som har rätt och låter honom få efter hans rättfärdighet.

24. Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, därför att
de hava syndat mot dig, men de omvända sig och prisa ditt namn
och bedja och åkalla inför ditt ansikte i detta hus
25. må du då höra det från himmelen och förlåta ditt folk Israels
synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit
åt dem och deras fäder.

26. Om himmelen bliver tillsluten, så att regn icke faller, därför
att de hava syndat mot dig, men de då bedja, vända mot denna
plats, och prisa ditt namn och omvända sig från sin synd, när du
bönhör dem,
27. må du då höra det i himmelen och förlåta dina tjänares och ditt
folk Israels synd, i det att du lär dem den goda väg som de
skola vandra; och må du låta det regna över ditt land, det som
du har givit åt ditt folk till arvedel.

28. Om hungersnöd uppstår i landet, om pest uppstår, om sot och
rost, om gräshoppor och gräsmaskar komma, om fienderna tränga
folket i det land där deras städer stå, eller om någon annan
plåga och sjukdom kommer, vilken det vara må,
>2 Krön. 20,9.
29. och om då någon bön och åkallan höjes från någon människa,
vilken det vara må, eller ock från hela ditt folk Israel, när de
var för sig känna den plåga och smärta som har drabbat dem, och
de så uträcka sina händer mot detta hus,
30. må du då höra det från himmelen, där du bor, och förlåta och
giva var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner
hans hjärta — ty du allena känner människornas hjärtan —
>1 Sam. 16,7. 1 Krön. 28,9. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10. 20,12.
31. på det att de alltid må frukta dig och vandra på dina vägar, så
länge de leva i det land som du har givit åt våra fäder.

32. Också om en främling, en som icke är av ditt folk Israel, kommer
ifrån fjärran land, för ditt stora namns och din starka hands
och din uträckta arms skull, om någon sådan kommer och beder,
vänd mot detta hus,
>Jes. 56,6 f.
33. må du då från himmelen, där du bor, höra det och göra allt varom
främlingen ropar till dig, på det att alla jordens folk må känna
ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gör, och
förnimma att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt
namn.

34. Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, på den väg
du sänder dem, och de då bedja till dig, vända i riktning mot
denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt
åt ditt namn,
35. må du då från himmelen höra deras bön och åkallan och skaffa dem
rätt.

36. Om de synda mot dig — eftersom ingen människa finnes, som icke
syndar — och du bliver vred på dem och giver dem i fiendens
våld, så att man tager dem till fånga och för dem bort till
något annat land, fjärran eller nära,
>Ords. 20,9. Pred. 7,21. Rom. 3,23. 1 Joh. 1,8. Jak. 3,2.
37. men de då besinna sig i det land där de äro i fångenskap, och
omvända sig och åkalla dig i fångenskapens land och säga: ’Vi
hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga’,
38. om de så omvända sig till dig av allt sitt hjärta och av all sin
själ, i fångenskapens land, dit man har fört dem i fångenskap,
och bedja, vända i riktning mot sitt land, det som du har givit
åt deras fäder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det
hus som jag har byggt åt ditt namn,
39. må du då från himmelen, där du bor, höra deras bön och åkallan
och skaffa dem rätt och förlåta ditt folk vad de hava syndat mot
dig.

40. Ja, min Gud, låt nu dina ögon vara öppna och dina öron akta på
vad som bedes på denna plats.
41. Ja:

Stå upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,
du och din makts ark.
Dina präster, HERRE Gud, vare klädda i frälsning,
och dina fromma glädje sig över ditt goda.
>4 Mos. 10,35. Ps. 132,8 f. 16.
42. HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde;
tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.
>2 Sam. 7,13 f.

Kapitel 7 – Eld från himmelen. Fortsättning av templets invigning. Ny uppenbarelse för Salomo.
1. När Salomo hade slutat sin bön, kom eld ned från himmelen och
förtärde brännoffret och slaktoffren, och HERRENS härlighet
uppfyllde huset.
>3 Mos. 9,24. Dom. 6,21. 1 Kon. 8,10 f. 18,38 f. 2 Krön. 5,14.
>2 Mack. 2,10.
2. Och prästerna kunde icke gå in i HERRENS hus, eftersom HERRENS
härlighet uppfyllde HERRENS hus.
3. Då nu alla Israels barn sågo huru elden kom ned, och sågo
HERRENS härlighet över huset, föllo de ned på den stenlagda
gården, med ansiktena mot jorden, och tillbådo HERREN och
tackade honom, därför att han är god, och därför att hans nåd
varar evinnerligen.
>2 Krön. 5,13. Esr. 3,10 f. Ps. 136,1.
4. Och konungen och allt folket offrade slaktoffer inför HERRENS
ansikte.
>1 Kon 8,62 f.
5. Konung Salomo offrade såsom slaktoffer tjugutvå tusen tjurar
och ett hundra tjugu tusen av småboskapen. Så invigdes Guds hus
av konungen och allt folket.
6. Och prästerna stodo där i sina tjänstförrättningar, och
leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David
hade låtit göra, för att de med dem skulle tacka HERREN, därför
att hans nåd varar evinnerligen; David lät nämligen dem utföra
lovsången. Men prästerna stodo mitt emot dem och blåste i
trumpeter, medan hela Israel förblev stående.
7. Och Salomo helgade den mellersta delen av förgården framför
HERRENS hus; ty där offrade han brännoffren och fettstyckena av
tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade låtit göra
icke kunde rymma brännoffret, spisoffret och fettstyckena.
>2 Krön. 4,1

8. Tid detta tillfälle firade Salomo högtiden i sju dagar, och med
honom hela Israel, en mycket stor församling ifrån hela landet,
allt ifrån det ställe där vägen går till Hamat ända till
Egyptens bäck.
>1 Kon. 8,65 f.
9. Och på åttonde dagen höllo de högtidsförsamling. Ty altarets
invigning firade de i sju dagar och högtiden i sju dagar.
>3 Mos. 23,36.
10. Men på tjugutredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem
till sina hyddor; och de voro fulla av glädje och fröjd över det
goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt
folk Israel.

11. Så fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad
Salomo hade haft i sinnet att utföra i HERRENS hus och i sitt
eget hus hade lyckats honom väl.
>1 Kon. 9,1 f.
12. Och HERREN uppenbarade sig för Salomo om natten och sade till
honom: »Jag har hört din bön och utvalt denna plats åt mig till
offerplats.
>2 Mos. 20,24. 5 Mos. 12,5.
13. Om jag tillsluter himmelen, så att regn icke faller, om jag
bjuder gräshoppor att fördärva landet, eller om jag sänder pest
bland mitt folk,
14. men mitt folk, det som är uppkallat efter mitt namn, då ödmjukar
sig och beder och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina
onda vägar, så vill jag höra det från himmelen och förlåta deras
synd och skaffa bot åt deras land.
15. Så skola nu mina ögon vara öppna och mina öron akta på vad som
bedes på denna plats.
>2 Krön. 6,40.
16. Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, för att mitt namn
skall vara där till evig tid. Och mina ögon och mitt hjärta
skola vara där alltid.
17. Om du nu vandrar inför mig, såsom din fader David vandrade, så
att du gör allt vad jag har bjudit dig och håller mina stadgar
och rätter,
18. då skall jag upprätthålla din konungatron, såsom jag lovade din
fader David, när jag sade: ’Aldrig skall den tid komma, då en
avkomling av dig icke råder över Israel.’
19. Men om I vänden om och övergiven de stadgar och bud som jag har
förelagt eder, och gån bort och tjänen andra gudar och
tillbedjen dem,
20. då skall jag rycka upp dem som så göra ur mitt land, det som jag
har givit dem; och detta hus som jag har helgat åt mitt namn
skall jag förkasta ifrån mitt ansikte; och jag skall göra det
till ett ordspråk och en visa bland alla folk.
>5 Mos. 28,37. Jer. 7,15.
21. Och över detta hus, som har varit så upphöjt, skall då var och
en som går därförbi bliva häpen. Och när någon frågar: ’Varför
har HERREN gjort så mot detta land och detta hus?’,
>6 Mos. 29,24 f. Jer. 22,8 f.
22. då skall man svara: ’Därför att de övergåvo HERREN, sina fäders
Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höllo sig till
andra gudar och tillbådo dem och tjänade dem, därför har han
låtit allt detta onda komma över dem.’»

Kapitel 8 – Salomos byggnadsföretag. Hans arbetsfolk. Hans offerordning. Hans flotta.
1. När de tjugu år voro förlidna, under vilka Salomo byggde på
HERRENS hus och på sitt eget hus,
>1 Kon. 9,10.
2. byggde Salomo upp de städer som Huram hade givit honom och lät
Israels barn bosätta sig i dem.
3. Och Salomo drog till Hamat-Soba och bemäktigade sig det.
4. Och han byggde upp Tadmor i öknen och alla de förrådsstäder som
i Hamat äro byggda av honom.
>1 Kon. 9,17 f.
5. Vidare byggde han upp Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och
gjorde dem till fasta städer med murar, portar och bommar,
6. så ock Baalat och alla Salomos förrådsstäder, ävensom alla
vagnsstäderna och häststäderna, och allt annat som Salomo kände
åstundan att bygga i Jerusalem, på Libanon och eljest i hela det
land som lydde under hans välde.

7. Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amoréerna,
perisséerna, hivéerna och jebuséerna, korteligen, alla de som
icke voro av Israel —
8. deras avkomlingar, så många som funnos kvar i landet efter dem,
i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa pålade
Salomo att vara arbetspliktiga, såsom de äro ännu i dag.
9. Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till trälar vid
de arbeten han utförde, utan de blevo krigare och hövitsmän för
hans kämpar, eller uppsyningsmän över hans vagnar och ridhästar.
10. Och konung Salomos överfogdar voro två hundra femtio; dessa hade
befälet över folket.

11. Och Salomo lät Faraos dotter flytta upp från Davids stad till
det hus som han hade byggt åt henne; ty han sade: »Jag vill icke
att någon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det
är en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.»
>1 Kon. 3,1. 7,8. 9,24.

12. Nu offrade Salomo brännoffer åt HERREN på HERRENS, altare, det
som han hade byggt framför förhuset;
>1 Kon. 9,25.
13. han offrade var dag de för den dagen bestämda offren, efter
Moses bud, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre
gånger om året, nämligen vid det osyrade brödets högtid, vid
veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden.
>3 Mos. 23,37. 4 Mos. 28,2 f. 5 Mos. 16,16.
14. Och efter sin fader Davids anordning fastställde han de
avdelningar i vilka prästerna skulle tjänstgöra, ävensom
leviternas åligganden, att de skulle utföra lovsången och
betjäna prästerna — var dag de för den dagen bestämda
åliggandena — så ock huru dörrvaktarna, efter sina avdelningar,
skulle hålla vakt vid de särskilda portarna; ty så hade
gudsmannen David bjudit.
>1 Krön. 24,3 f. 26,1 f.
15. Och man vek icke av ifrån vad konungen hade bjudit angående
prästerna och leviterna, varken i fråga om någon annan
angelägenhet eller i fråga om förråden.
16. Så utfördes allt Salomos arbete, först intill den dag då grunden
lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev
fullbordat. Och så var då HERRENS hus färdigt.

17. Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, på
havsstranden, i Edoms land.
>1 Kon. 9,26 f.
18. Och Huram sände till honom skepp genom sitt folk, och därjämte
av sitt folk sjökunnigt manskap. De foro med Salomos folk till
Ofir och hämtade därifrån fyra hundra femtio talenter guld, som
de förde till konung Salomo.

Kapitel 9 – Drottningens av Saba besök hos Salomo. Salomos rikedom och prakt, hans vishet och storhet. Salomos död.
1. När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon för
att i Jerusalem sätta Salomo på prov med svåra frågor. Hon kom
med ett mycket stort följe och förde med sig kameler, som buro
välluktande kryddor och guld i myckenhet, så ock ädla
stenar. Och när hon kom inför konung Salomo, förelade hon honom
allt vad hon hade i tankarna.
>1 Kon. 10,1 f. Matt. 12,42. Luk. 11,31.
2. Men Salomo gav henne svar på alla hennes frågor; intet var
förborgat för Salomo, utan han kunde giva henne svar på allt.
3. När nu drottningen av Saba såg Salomos vishet, och såg huset som
han hade byggt,
4. och såg rätterna på hans bord och såg huru hans tjänare sutto
där, och huru de som betjänade honom utförde sina åligganden,
och huru de voro klädda, och vidare såg hans munskänkar, och
huru de voro klädda, och när hon såg den trappgång på vilken han
gick upp till HERRENS hus, då blev hon utom sig av förundran.
5. Och hon sade till konungen: »Sant var det tal som jag hörde i
mitt land om dig och om din vishet.
6. Jag ville icke tro vad man sade förrän jag själv kom och med
egna ögon fick se det; men nu finner jag att vidden av din
vishet icke ens till hälften har blivit omtalad för mig. Du är
vida förmer, än jag genom ryktet hade hört.
7. Sälla äro dina män, och sälla äro dessa dina tjänare, som
beständigt få stå inför dig och höra din visdom.
8. Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sådant behag i dig,
att han har satt dig på sin tron till att vara konung inför
HERREN, din Gud! Ja, därför att din Gud älskar Israel och vill
hålla det vid makt evinnerligen, därför har han satt dig till
konung över dem, för att du skall skipa lag och rätt.»

9. Och hon gav åt konungen ett hundra tjugu talenter guld, så och
välluktande kryddor i stor myckenhet, därtill ädla stenar;
sådana välluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav
åt konung Salomo hava eljest icke funnits.
10. När Hirams folk och Salomos folk hämtade guld från Ofir,
hemförde också de algumträ och ädla stenar.
11. Av algumträet lät konungen göra tillbehör till HERRENS hus och
till konungshuset, så ock harpor och psaltare för
sångarna. Sådant hade aldrig förut blivit sett i Juda land.
12. Konung Salomo åter gav åt drottningen av Saba allt vad hon
åstundade och begärde, förutom vad som svarade emot det hon hade
medfört åt konungen. Sedan vände hon om och for till sitt land
igen med sina tjänare.

13. Det guld som årligen inkom till Salomo vägde sex hundra
sextiosex talenter,
14. förutom det som infördes genom kringresande handelsmän och andra
köpmän; också Arabiens alla konungar och ståthållarna i landet
förde guld och silver till Salomo.
15. Och konung Salomo lät göra två hundra stora sköldar av uthamrat
guld och använde till var sådan sköld sex hundra siklar uthamrat
guld;
16. likaledes tre hundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde
till var sådan sköld tre hundra siklar guld; och konungen satte
upp dem i Libanonskogshuset.
17. Vidare lät konungen göra en stor tron av elfenben och överdrog
den med rent guld.
18. Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid
tronen; på båda sidor om sitsen voro armstöd, och två lejon
stodo utmed armstöden;
19. och tolv lejon stodo där på de sex trappstegen, på båda
sidor. Något sådant har aldrig blivit förfärdigat i något annat
rike.
20. Och alla konung Salomos dryckeskärl voro av guld, och alla kärl
i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke för
något i Salomos tid.
21. Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en
gång vart tredje år kommo Tarsis-skeppen hem och förde med sig
guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.

22. Och konung Salomo blev större än någon annan konung på jorden,
både i rikedom och i vishet.
23. Alla konungar på jorden kommo för att besöka Salomo och höra den
vishet som Gud hade nedlagt i hans hjärta.
24. Och var och en av dem förde med sig skänker: föremål av silver
och av guld, kläder, vapen, välluktande kryddor, hästar och
mulåsnor. Så skedde år efter år.

25. Och Salomo hade fyra tusen spann hästar med vagnar och tolv
tusen ridhästar; dem förlade han dels i vagnsstäderna, dels i
Jerusalem, hos konungen själv.
>1 Kon. 4,26. 2 Krön. 1,14 f.
26. Och han var herre över alla konungar ifrån floden ända till
filistéernas land och sedan ända ned till Egyptens gräns.
>1 Kon. 4,21.
27. Och konungen styrde så, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i
Låglandet.
28. Och hästar infördes till Salomo från Egypten och från alla andra
länder.

29. Vad nu vidare är att säga om Salomo, om hans första tid såväl
som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans
krönika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om
Jerobeam, Nebats son.
30. Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.
31. Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom
i hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung
efter honom.

Kapitel 10 – Rehabeam konung. De tio stammarnas avfall från Davids hus.
1. Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
Sikem för att göra honom till konung.
>1 Kon. 12,1 f.
2. När Jerobeam, Nebats son, hörde detta, där han var i Egypten —
dit hade han nämligen flytt för konung Salomo — vände han
tillbaka från Egypten.
3. Och de sände bort och läto kalla honom åter. Då kom Jerobeam
tillstädes jämte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
4. »Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra
arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi
tjäna dig.»
5. Han svarade dem: »Vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka
till mig.» Och folket gick.

6. Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade:
»Vilket svar råden I mig att giva detta folk?»
7. De svarade honom och sade: »Om du visar dig god mot detta folk
och är nådig mot dem och talar goda ord till dem, så skola de
för alltid bliva dina tjänare.»
8. Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom,
utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom,
och som nu voro i hans tjänst.
9. Han sade till dem: »Vilket svar råden I oss att giva detta folk
som har talat till mig och sagt: ’Lätta det ok som din fader har
lagt på oss’?»
10. De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och
sade: »Så bör du säga till folket som har talat till dig och
sagt: ’Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss’
— så bör du säga till dem: ’Mitt minsta finger är tjockare än
min faders länd.
11. Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat
eder med ris, så skall jag göra det med skorpiongissel.’»

12. Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje
dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen
tillbaka till mig på tredje dagen.»
13. Då gav konungen dem ett hårt svar; ty konung Rehabeam aktade
icke på de gamles råd.
14. Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: »Jag
skall göra edert ok tungt, ja, jag skall göra det ännu tyngre än
förut; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag göra det
med skorpiongissel.»
15. Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av
Gud, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade
talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.
16. Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem,
gav folket konungen detta svar:

»Vad del hava vi i David?
Ingen arvslott hava vi i Isais son.
Israel drage hem, var och en till sin hydda.
Se nu själv om ditt hus, du David.»

Därefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
17. Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev
Rehabeam konung.

18. Och när konung Rehabeam sände åstad Hadoram, som hade uppsikten
över de allmänna arbetena, stenade Israels barn denne till döds;
och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn
och fly till Jerusalem.
19. Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån
ända till denna dag.