Kapitel 16 – Ahas konung i Juda. Resins och Pekas tåg mot Jerusalem och Ahas’ förbund med Tiglat-Pileser. Ahas’ nya altare och olagliga offer; hans övriga försyndelser.
1. I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas, Jotams
son, konung i Juda.
>2 Krön. 28,1 f.
2. Tjugu år gammal var Ahas, när han blev konung, och han regerade
sexton år i Jerusalem. Han gjorde icke vad rätt var i HERRENS,
sin Guds, ögon, såsom hans fader David,
3. utan vandrade på Israels konungars väg; ja, han lät ock sin son
gå genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN
hade fördrivit för Israels barn.
>3 Mos. 18,21. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 8,18.
4. Och han frambar offer och tände offereld på höjderna och
kullarna och under alla gröna träd.

5. På den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas
son, Israels konung, upp för att erövra Jerusalem; och de
inneslöto Ahas, men kunde icke erövra staden.
>2 Kon. 15,37. Jes. 7,1
6. Vid samma tid återvann Resin, konungen i Aram, Elat åt Aram och
jagade Juda män bort ifrån Elot. Därefter kommo araméerna till
Elat och bosatte sig där, och där bo de ännu i dag.
>1 Kon. 9,26. 2 Kon. 14,22.
7. Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, konungen i
Assyrien, och lät säga: »Jag är din tjänare och din son. Drag
hitupp och fräls mig från Arams konung och från Israels konung,
ty de hava överfallit mig.»
8. Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i
konungshusets skattkamrar, och sände det såsom skänk till
konungen i Assyrien.
>1 Kon. 15,18 f. 2 Kon. 12,18. 18,15.
9. Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien
drog upp mot Damaskus och intog det och förde bort folket till
Kir och dödade Resin.
>Am. 1,5.
10. Sedan for konung Ahas till Damaskus för att där möta
Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och när konung Ahas fick se
altaret i Damaskus, sände han till prästen Uria en avteckning av
altaret och en mönsterbild till ett sådant, alldeles såsom det
var gjort.
11. Sedan byggde prästen Uria altaret; alldeles efter den föreskrift
som konung Ahas hade sänt till honom från Damaskus gjorde
prästen Uria det färdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka
från Damaskus.
12. När så konungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se
altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det.
13. Därefter förbrände han sitt brännoffer och sitt spisoffer och
utgöt sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han
offrade stänkte han på altaret.
14. Men kopparaltaret, som stod inför HERRENS ansikte, flyttade han
undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret
och HERRENS hus, och ställde det på norra sidan om detta altare.
>2 Krön 4,1.
15. Och konung Ahas bjöd prästen Uria och sade: »På det stora
altaret skall du förbränna morgonens brännoffer och aftonens
spisoffer, ävensom konungens brännoffer jämte hans spisoffer,
så ock brännoffer, spisoffer och drickoffer för allt folket i
landet; och allt blodet, såväl av brännoffer som av slaktoffer,
skall du stänka därpå. Men vad Jag skall göra med kopparaltaret,
det vill jag närmare betänka.»
16. Och prästen Uria gjorde alldeles såsom konung Ahas bjöd honom.
17. Konung Ahas lösbröt ock sidolisterna på bäckenställen och tog
bort bäckenet från dem; och havet lyfte han ned från
kopparoxarna som stodo därunder och ställde det på ett stengolv.
>1 Kon. 7,27 f.
18. Och den täckta sabbatsgången som man hade byggt vid huset, så
ock konungens yttre ingångsväg, förlade han inom HERRENS hus,
för den assyriske konungens skull.
19. Vad nu mer är att säga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes
upptecknat i Juda konungars krönika.
20. Och Ahab gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos
sina fäder i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efter
honom.
>2 Kon. 18,1.

Kapitel 17 – Israels rikes undergång genom assyrierna. Samariterna och deras blandade gudsdyrkan.
1. I Ahas’, Juda konungs, tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son,
konung i Samaria över Israel och regerade i nio år.
>2 Kon. 15,30.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS; ögon, dock icke såsom de
israelitiska konungar som hade varit före honom
3. Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea
måste bliva honom underdånig och giva honom skänker.
4. Men sedan märkte konungen i Assyrien att Hosea förehade
stämplingar, i det att han skickade sändebud till So, konungen i
Egypten och icke, såsom förut, vart år sände skänker till
konungen i Assyrien Då lät konungen i Assyrien spärra in honom
och hålla honom bunden i fängelse.
5. Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog
upp mot Samaria och belägrade det i tre år.
>2 Kon. 18,9 f.
6. I Hoseas nionde regeringsår intog konungen i Assyrien Samaria
och förde Israel bort till Assyrien och lät dem bo i Hala och
vid Habor — en ström i Gosan — och i Mediens städer.

7. Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade
fört dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske
konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.
>3 Mos.18,3.
8. De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade
fördrivit för Israels barn, och efter de stadgar som Israels
konungar hade uppgjort.
>1 Kon. 14,24. 2 Kon. 16,3.
9. Ja, Israels barn hade bedrivit otillbörliga ting mot HERREN, sin
Gud; de hade byggt sig offerhöjder på alla sina boningsorter,
vid väktartornen såväl som i de befästa städerna.
10. De hade rest stoder och Aseror åt sig på alla höga kullar och
under alla gröna träd.
>2 Kon. 16,4.
11. Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld, likasom de folk
som HERREN hade drivit bort för dem, och hade gjort onda ting,
så att de förtörnade HERREN.
12. De hade tjänat de eländiga avgudarna, fastän HERREN hade sagt
till dem: »I skolen icke göra så.
>2 Mos. 20,2 f. 23,12, 24. 5 Mos 5,7 f.
13. Och HERREN hade varnat både Israel och Juda genom alla sina
profeter och siare och sagt: »Vänden om från edra onda vägar och
hållen mina bud och stadgar — efter hela den lag som jag gav
edra fäder — så ock vad jag har låtit säga eder genom mina
tjänare profeterna.»
>1 Sam. 9,9.
14. Men de ville icke höra, utan voro hårdnackade såsom deras fäder,
vilka icke trodde på HERREN, sin Gud.
>2 Mos. 34,9. 5 Mos. 31,27. Mal. 3,6.
15. De förkastade hans stadgar och det förbund som han hade slutit
med deras fäder, och de förordningar som han hade givit dem, och
följde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet,
likasom de folk som voro omkring dem, fastän HERREN hade
förbjudit dem att göra såsom dessa.
>3 Mos. 18,3, 24. Rom. 1,21 f.
16. De övergåvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna
beläten, två kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbådo
himmelens hela härskara och tjänade Baal.
>2 Mos. 32,4, 8. 1 Kon. 12,28 f. 16,31 f.
17. Och de läto sina söner och döttrar gå genom eld och befattade
sig med spådom och övade trolldom de sålde sig till att göra vad
ont var i HERRENS ögon och förtörnade honom därmed.
>3 Mos. 18,21. 20,3 f. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 16,3.

18. Därför blev ock HERREN mycket vred på Israel och försköt dem
från sitt ansikte, så att icke något annat blev kvar än Juda
stam allena.
>1 Kon. 14,15 f, Hos. 1,6.
19. Dock höll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade
efter de stadgar som Israel hade uppgjort.
>2 Kon. 8,18.
20. Så förkastade då HERREN all Israels säd och tuktade dem och gav
dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifrån
sitt ansikte.
>Dom. 2,14.
21. Ty när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort
Jerobeam, Nebats son, till konung, förförde Jerobeam Israel till
att avfalla från HERREN och kom dem att begå en stor synd.
>1 Kon. 12,16 f., 20, 28 f.
22. Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade
gjort; de avstodo icke från dem.
23. Men till slut försköt HERREN Israel från sitt ansikte, såsom har
hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel;
bortfört från sitt land till Assyrien, där de äro ännu i dag.
>5 Mos. 28,36 f., 63 f. Am. 5,27.

24. Och konungen i Assyrien lät folk komma från Babel, Kuta, Ava,
Hamat och Sefarvaim och bosätta sig i Samariens städer, i
Israels barns ställe. Så togo då dessa Samarien i besittning och
bosatte sig i dess städer.
25. Men då de under den första tiden av sin vistelse där icke
fruktade HERREN, sände HERREN bland dem lejon, som anställde
förödelse bland dem.
>3 Mos. 26,21 f.
26. Och man omtalade detta för konungen i Assyrien och sade: »De
folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens
städer veta icke huru landets Gud skall dyrkas därför har han
sänt lejon ibland dem, och dessa döda dem nu, eftersom de icke
veta huru landets Gud skall dyrkas.»
27. Då bjöd konungen i Assyrien och sade: »Låten en av de präster
som I haven fört bort därifrån fara dit; må de fara dit och
bosätta sig där. Och må han lära dem huru landets Gud skall
dyrkas.»
28. Så kom då en av de präster som: de hade fört bort ifrån Samarien
och bosatte sig i Betel; och han lärde dem huru de skulle frukta
HERREN.

29. Väl gjorde sig vart folk sin egen gud och ställde upp denne i de
offerhöjdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk för sig,
i de städer där det bodde.
30. Folket ifrån Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifrån Kut
gjorde sig en Nergal, och folket ifrån Hamat gjorde sig en
Asima;
31. aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna
brände upp sina barn i eld åt Adrammelek och Anammelek,
Sefarvaims gudar.
32. Men de fruktade också HERREN. Och de gjorde män ur sin egen
krets till offerhöjdspräster åt sig, och dessa offrade åt dem i
offerhöjdshusen.
>1 Kon. 12,31.
33. Så fruktade de visserligen HERREN, men de tjänade därjämte sina
egna gudar, på samma sätt som de folk ifrån vilka man hade fört
bort dem.
34. Ännu i dag göra de likasom förut: de frukta icke HERREN och göra
icke efter de stadgar och den rätt som de hava fått, icke efter
den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans åt
vilken han gav namnet Israel.
>1 Mos. 32,28. 35,10. 1 Kon. 18,31.
35. Ty HERREN slöt ett förbund med dem och bjöd dem och sade: »I
skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller
tjäna dem eller offra åt dem.
>2 Mos. 23,13. Dom. 6,10.
36. Nej, HERREN allena, som förde eder upp ur Egyptens land med stor
makt och uträckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I
tillbedja och åt honom skolen I offra.
37. Och de stadgar och rätter, den lag och de bud som han har
föreskrivit eder, dem skolen I hålla och göra i all tid; men I
skolen icke frukta andra gudar.
38. Det förbund som jag har slutit med eder skolen I icke förgäta; I
skolen icke frukta andra gudar.
39. Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, så skall han rädda
eder ur alla edra fienders hand.»
40. Men de ville icke höra härpå, utan gjorde likasom förut.
41. Så fruktade då dessa folk HERREN, men tjänade därjämte sina
beläten. Också deras barn och deras barnbarn göra ännu i dag
såsom deras fäder gjorde.

Kapitel 18 – Hiskia konung i Juda. Sanheribs tåg mot Jerusalem. Rab-Sakes tal.
1. I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsår blev
Hiskia, Ahas’ son, konung i Juda.
>2 Kon. 16,20. 2 Krön. 28,27. 29,1 f.
2. Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han
regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas
dotter.
3. Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans
fader David hade gjort.
4. Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ned
Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty
ända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åt
denne. Man kallade honom Nehustan.
>2 Mos. 34,13. 4 Mos. 21,9. 5 Mos. 7,5. 2 Krön. 31,1.
5. På HERREN, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen var honom
lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem
som hade varit före honom.
>2 Kon. 23,25.
6. Han höll sig till HERREN och vek icke av ifrån honom, utan höll
hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
>5 Mos. 10,20. 11,22 f. Ps. 119,51, 102.
7. Och HERREN var med honom, så att han hade framgång i allt vad
han företog sig. Han avföll från konungen i Assyrien och
upphörde att vara honom underdånig.
>Jos. 1,7. 1 Sam. 18,14. 2 Kon. 16,7 f.
8. Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa med
dess område, såväl väktartorn som befästa städer.

9. I konung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons,
Israels konungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, konungen i
Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det.
>2 Kon. 17,5 f.
10. Och de intogo det efter tre år, i Hiskias sjätte regeringsår;
under detta år, som var Hoseas, Israels konungs, nionde
regeringsår, blev Samaria intaget.
11. Och konungen i Assyrien förde Israel bort till Assyrien och
förflyttade dem till Hala och till Habor, en ström i Gosan, och
till Mediens städer —
12. detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan
överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade
bjudit; de ville varken höra eller göra det.

13. Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib,
konungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda
och intog dem.
>2 Krön. 32,1 f. Jes. 36,1 f. Syr. 48,18 f.
14. Då sände Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och
lät säga: »Jag har försyndat mig; vänd om och lämna mig i fred.
Vad du lägger på mig vill jag bära.» Då ålade konungen i
Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter
silver och trettio talenter guld.
15. Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och
i konungshusets skattkamrar.
>1 Kon. 15,18. 2 Kon. 12,18. 16,8.
16. Vid detta tillfälle lösbröt ock Hiskia från dörrarna till
HERRENS tempel och från dörrposterna den beläggning som Hiskia,
Juda konung, hade överdragit dem med, och gav detta åt konungen
i Assyrien.

17. Men konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Tartan, Rab-Saris
och Rab-Sake med en stor här mot konung Hiskia i
Jerusalem. Dessa drogo då upp och kommo till Jerusalem; och när
de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Övre
dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
>Jes. 7,3.
18. Och de begärde att få tala med konungen. Då gingo
överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och
kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
>Jes. 22,20 f.
19. Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den
store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en
förtröstan som du nu har hängivit dig åt?
20. Du menar väl att allenast munväder behövs för att veta råd och
hava makt att föra krig. På vem förtröstar du då, eftersom du
har satt dig upp mot mig?
21. Du förtröstar val nu på den bräckta rörstaven Egypten, men se,
när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och
genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för
alla som förtrösta på honom.
>Hes. 29,6 f.
22. Eller sägen I kanhända till mig: ’Vi förtrösta på HERREN, vår
Gud’? Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia
avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: ’Inför detta
altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem’?
23. Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till
dem.
24. Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av
min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till
Egypten, i hopp om att så få vagnar och ryttare!
25. Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta
ställe för att fördärva det? Nej, det är HERREN som har sagt
till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»

26. Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake:
»Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket,
och tala icke med oss på judiska inför folket som står på
muren.»
27. Men Rab-Sake svarade dem: »Är det då till din herre och till dig
som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke
fastmer till de män som sitta på muren, och som jämte eder skola
nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»
28. Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på
judiska och talade och sade: »Hören den store konungens, den
assyriske konungens, ord.
29. Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår
icke rädda eder ur min hand
30. Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN,
därmed att han säger: ’HERREN skall förvisso rädda oss, och
denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens
hand.’
>2 Kon. 19,10.
31. Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp
i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och
en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en
ur sin brunn,
32. till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt
edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och
vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung; så skolen I få
leva och icke dö. Men hören icke på Hiskia; ty han vill förleda
eder, när han säger: ’HERREN skall rädda oss.’
33. Har väl någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt
land ur den assyriske konungens hand?
>2 Kon. 19,12 f. Jes. 10,10 f.
34. Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims, Henas och
Ivas gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
35. Vilken bland andra länders alla gudar har väl räddat sitt land
ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rädda Jerusalem
ur min hand?»
36. Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade
så bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»
37. Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna
kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
>1 Mos. 37,29, 34. 2 Sam. 1,11. Matt. 26,65.

Kapitel 19 – Jesajas profetia mot assyrierna. Sanheribs fall.
1. Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och
höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.
>Jes. 37,1 f.
2. Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste
bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten
Jesaja, Amos’ son.
3. Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och
smälekens dag är denna dag, ty fostren hava väl kommit fram till
födseln, men kraft att föda finnes icke.
>Hos 13,13.
4. Kanhända skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, med
vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att
smäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessa
ord, som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för
den kvarleva som ännu finnes.»
>2 Kon. 18,28 f.
5. När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,
6. sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så
säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem med
vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.
7. Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han, på
grund av ett rykte som han skall få höra, vänder tillbaka till
sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget
land.
8. Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen
upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört att han hade
brutit upp från Lakis.

9. Men när Sanherib fick höra säga om Tirhaka, konungen i Etiopien,
att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han
åter sändebud till Hiskia och sade:
10. »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud,
som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker:
’Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
hand.’
>2 Kon. 18,30 f.
11. Du har nu hört vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle
nu bliva räddad!
12. Hava väl de folk som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef
och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
13. Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över
Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»

14. När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick
han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför
HERRENS ansikte.
15. Och Hiskia bad inför HERRENS ansikte och sade: »HERRE, Israels
Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råder
över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.
>1 Sam. 4,4. Ps. 80,2. 99,1.
16. HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och
se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap varmed han har smädat den
levande Guden.
17. Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött folken
och deras land.
18. Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde
de förgöra dem.
>Ps. 115,4. 135,15 f.
19. Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla
riken på jorden förnimma att du, HERRE, allena är Gud.»

20. Då sände Jesaja, Amos’ son, bud till Hiskia och låt säga: »Så
säger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angående
Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hört.
21. Så är nu detta det ord som HERREN har talat om honom:

Hon föraktar dig och bespottar dig,
jungfrun dottern Sion;
hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
22. vem har du smädat och hädat,
och mot vem har du upphävt din röst?
Alltför högt har du upplyft dina ögon —
Ja, mot Israels Helige.
23. Genom dina sändebud smädade du Herren,
när du sade: ’Med mina många vagnar
drog jag upp på bergens höjder,
längst upp på Libanon;
jag högg ned dess höga cedrar
och väldiga cypresser;
jag trängde fram till dess innersta gömslen,
dess frodigaste skog;
24. jag grävde brunnar och drack ut
främmande vatten,
och med min fot uttorkade jag
alla Egyptens strömmar.’
25. Har du icke hört att jag för länge sedan
beredde detta?
Av ålder bestämde jag ju så;
och nu har jag fört det fram:
du fick makt att ödelägga befästa städer
till grusade stenhopar.
26. Deras invånare blevo maktlösa,
de förfärades och stodo med skam.
Det gick dem såsom gräset på marken
och gröna örter,
såsom det som växer på taken,
och säd som förbrännes,
förrän strået har vuxit upp.
>Ps. 129,6.
27. Om du sitter eller går ut
eller går in, så vet jag det,
och huru du rasar mot mig.
>Ps. 139,2
28. Men då du nu så rasar mot mig,
och då ditt övermod har nått till mina öron,
skall jag sätta min krok i din näsa
och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg
som du har kommit på.
>Hes. 29,4. 38,4.

29. Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta vad
som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd; men det
tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och
äta deras frukt.
>3 Mos. 25,5.
30. Och den räddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall åter
skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.
31. Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från
Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta.
32. Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien:

Han skall icke komma in i denna stad
och icke skjuta någon pil ditin;
han skall icke mot den föra fram någon sköld
eller kasta upp någon vall mot den.
33. Samma väg han kom skall han vända tillbaka,
och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.
34. Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad
för min och min tjänare Davids skull.»
>2 Kon. 20,6.

35. Och samma natt gick HERRENS ängel ut och slog i assyriernas
läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida
följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där
överallt
>2 Krön. 32,20 f. Syr. 48,21. 1 Mack. 7,41. 2 Mack. 8,19.
36. Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka;
och han stannade sedan i Nineve.
37. Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
dräpt med svärd av Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessa
undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung
efter honom.
>Tob. 1,21.

Kapitel 20 – Hiskias sjukdom. Sändebuden från Babel. Hiskias död.
1. Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk; och profeten Jesaja, Amos’
son, kom till honom och sade till honom: »Så säger HERREN:
Beställ om ditt hus; ty du måste dö och skall icke tillfriskna.»
>2 Krön. 32,24 f. Jes. 38,1 f.
2. Då vände han sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN och
sade:
3. »Ack HERRE, tänk dock på huru jag har vandrat inför dig i trohet
och med hängivet hjärta och gjort vad gott är i dina ögon.» Och
Hiskia grät bitterligen.
4. Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS
ord till honom; han sade:
5. »Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger
HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett
dina tårar. Se, jag vill göra dig frisk; i övermorgon skall du
få gå upp i HERRENS hus.
6. Och jag skall föröka din livstid med femton år; jag skall ock
rädda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja,
jag skall beskärma denna stad, för min skull och för min tjänare
Davids skull.
>2 Kon. 19,34.
7. Och Jesaja sade: »Hämten hit en fikonkaka.» Då hämtade man en
sådan och lade den på bulnaden. Och han tillfrisknade.

8. Och Hiskia sade till Jesaja: »Vad för ett tecken gives mig
därpå att HERREN skall göra mig frisk, så att jag i övermorgon
får gå upp i HERRENS hus?»
9. Jesaja svarade: »Detta skall för dig vara tecknet från HERREN
därpå att HERREN skall göra vad han har lovat: skuggan har gått
tio steg framåt; skall den nu gå tio steg tillbaka?»
10. Hiskia sade: »Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg
framåt. Nej, låt skuggan gå tio steg tillbaka.»
11. Då ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lät skuggan på
Ahas’ solvisare gå tillbaka de tio steg som den redan hade lagt
till rygga.
>Syr. 48,23.

12. Vid samma tid sände Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i
Babel, brev och skänker till Hiskia, ty han hade sport att
Hiskia hade varit sjuk.
>Jes. 39,1 f.
13. Och när Hiskia hade hört på dem, visade han dem hela sitt
förrådshus, sitt silver och guld, sina välluktande kryddor och
sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns
i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i
hans ägo, som han icke visade dem.

14. Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
»Vad hava dessa män sagt, och varifrån hava de kommit till dig?»
Hiskia svarade: »De hava kommit ifrån fjärran land, ifrån
Babel.»
15. Han sade vidare: »Vad hava de sett i ditt hus?» Hiskia svarade:
»Allt som är i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina
skattkamrar, som jag icke har visat dem.»
16. Då sade Jesaja till Hiskia: »Hör HERRENS ord:
17. Se, dagar skola komma, då allt som finnes i ditt hus, och som
dina fäder hava samlat ända till denna dag skall föras bort till
Babel; intet skall bliva kvar, säger HERREN.
>2 Kon. 24,13 f.
18. Och söner till dig, de som skola utgå av dig, och som du skall
föda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjänare i den
babyloniske konungens palats.»
>Dan. 1,3 f.
19. Hiskia sade till Jesaja: »Gott är det HERRENS ord som du har
talat.» Och han sade ytterligare: »Ja, om nu blott frid och
trygghet få råda i min tid.»
20. Vad nu mer är att säga om Hiskia och om alla hans bedrifter,
och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde
vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars
krönika.
>Syr. 48,17.
21. Och Hiskia gick till vila hos sina fäder. Och hans son Manasse
blev konung efter honom.