Paulus brev till filipperna

Kapitel 1Paulus hälsar de kristna i Filippi, tackar Gud för deras arbete i evangelii tjänst, beder för dem, talar om huru hans fångenskap har länt till evangelii framgång, om ock evangelium av somliga predikas i orent sinne; hoppas att Kristus skall bliva förhärligad i honom, vare sig han får dö eller han skall leva kvar till församlingens fromma; uppmanar till endräkt och ståndaktighet.
1. Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, hälsa alla de heliga i
Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med
församlingsföreståndare och församlingstjänare.

2. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren
Jesus Kristus.

3. Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder,

4. i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder
alla.

5. Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu,
haven deltagit i arbetet för evangelium.

6. Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett
gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.

7. Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder
alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag
försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom
alla med mig delaktiga i nåden.

8. Ty Gud är mitt vittne, han vet huru jag längtar efter eder alla
med Kristi Jesu kärlek.

9. Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer
överflöda av kunskap och förstånd i allt,

10. så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva
rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag,

11. och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom
Jesus Kristus, Gud till ära och pris.

12. Jag vill att I, mina bröder, skolen veta att det som har
vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång.

13. Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och
för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor;

14. och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så
frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga
oförskräckt förkunna Guds ord.

15. Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika
Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja.

16. Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är
satt till att försvara evangelium.

17. De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent
sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare
bedrövelse i mina bojor.

18. Vad mer? Kristus bliver dock på ena eller andra sättet
förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet;
och däröver gläder jag mig. Ja, jag skall ock framgent få
glädja mig;

19. ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder
förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig.

20. Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall
komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig
med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske
genom liv eller genom död.

21. Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig
en vinning.

22. Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete
som bär frukt, vilketdera skall jag då välja? Det kan jag icke
säga.

23. Jag drages åt båda hållen. Ty väl åstundar jag att bryta upp
och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre;

24. men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden.

25. Och då jag är förvissad härom, vet jag att jag skall leva kvar
och förbliva hos eder alla, eder till förkovran och glädje i
tron,

26. för att eder berömmelse skall överflöda i Kristus Jesus, i fråga
om mig, därigenom att jag ännu en gång kommer till eder.

27. Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium,
så att jag — vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag
förbliver frånvarande — får höra om eder att I stån fasta i en
och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på
evangelium,

28. utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna. Ty
att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de
själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och
detta av Gud.

29. Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan
ock att lida för hans skull,

30. i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu
hören att jag har.

Kapitel 2Paulus uppmanar till endräkt och till ödmjukhet efter Kristi föredöme samt till allvarlig strävan efter frälsning; säger sig vilja sända Timoteus och Epafroditus till Filippi.
1. Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap
i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något,

2. gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till
sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade,

3. fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära.
Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än
sig själv.

4. Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en
också på andras.

5. Varen så till sinnes som Kristus Jesus var,

6. han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten
med Gud såsom ett byte,

7. utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när
han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara
såsom en människa

8. och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden
på korset.

9. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom
det namn som är över alla namn

10. för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i
himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under
jorden,

11. och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära,
att Jesus Kristus är Herre.

12. Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga,
så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder
frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var
närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.

13. Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att
hans goda vilja skall ske.

14. Gören allt utan att knorra och tveka,

15. så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt
ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom
himlaljus i världen,

16. i det att I hållen fast vid livets ord. Bliven mig så till
berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke
har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.

17. Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när
jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder
tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.

18. Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

19. Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till
eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör
om eder.

20. Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så
uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.

21. Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus
till.

22. Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har
verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.

23. Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se
huru det går med min sak.

24. Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få
komma.

25. Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern
Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder,
honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna
åt mig vad jag kunde behöva.

26. Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I
haven hört honom vara sjuk.

27. Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud
förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan
också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på
bedrövelse.

28. Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för
att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv
därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.

29. Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen
sådana män i ära.

30. Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte
sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst
som jag måste sakna från eder personligen.

Kapitel 3Paulus varnar för judekristna irrlärare. Själv räknar han den förmånsrätt han kunde hava såsom israelit för intet, i jämförelse med kunskapen om Kristus. Mot det målet jagar han, och han uppmanar filipperna att följa honom efter.
1. För övrigt, mina bröder, glädjen eder i Herren. Att skriva till
eder detsamma som förut, det räknar jag icke för något besvär,
och det är för eder tryggare.

2. Given akt på de hundarna, given akt på de onda arbetarna, given
akt på »de sönderskurna».

3. Ty vi äro »de omskurna», vi som genom Guds Ande tjäna Gud och
berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet –

4. fastän jag för min del väl också kunde hava skäl att förtrösta
på köttet. Ja, om någon menar sig kunna förtrösta på köttet, så
kan jag det ännu mer,

5. jag som blev omskuren, när jag var åtta dagar gammal, jag som är
av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré, född av
hebréer, jag som i fråga om lagen har varit en farisé,

6. i fråga om nitälskan varit en församlingens förföljare, i fråga
om rättfärdighet — den som vinnes i kraft av lagen — varit en
ostrafflig man.

7. Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi
skull räknat såsom en förlust.

8. Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt
mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för
hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar
det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus

9. och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den
som kommer av lag, utan med den rättfärdighet som kommer genom
tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud, på grund av tron.

10. Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få
känna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik
genom en död sådan som hans,

11. om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.

12. Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit
fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv
har blivit vunnen av Kristus Jesus.

13. Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit
det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och
sträcker mig mot det som är framför mig

14. och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför
oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.

15. Må därför vi alla som äro »fullkomliga» hava ett sådant
tänkesätt. Men om så är, att I i något stycke haven andra
tankar, så skall Gud också däröver giva eder klarhet.

16. Dock, såvitt vi redan hava hunnit något framåt, så låtom oss
vandra vidare på samma väg.

17. Mina bröder, varen ock I mina efterföljare, och sen på dem som
vandra på samma sätt som jag, eftersom I ju haven oss till
föredöme.

18. Ty det är såsom jag ofta har sagt eder och nu åter måste säga
under tårar: många vandra såsom fiender till Kristi kors,

19. och deras ände är fördärv; de hava buken till sin Gud och söka
sin ära i det som är deras skam, och deras sinne är vänt till
det som hör jorden till.

20. Vi åter hava vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta
vi ock Herren Jesus Kristus såsom Frälsare,

21. vilken skall så förvandla vår förnedringskropp, att den bliver
lik hans härlighetskropp — genom den kraft varmed han ock kan
underlägga sig allt.

Kapitel 4Förmaningar. Tacksägelser till filipperna för deras kärleksgåva. Hälsningar och slutönskan.
1. Därför, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och
min krona, stån fasta i Herren med detta sinne, I mina älskade.

2. Evodia förmanar jag, och Syntyke förmanar jag att de skola vara
ens till sinnes i Herren.

3. Ja, också till dig, min Synsygus — du som med rätta bär det
namnet — har jag en bön: Var dessa kvinnor till hjälp, ty
jämte mig hava de kämpat i evangelii tjänst, de såväl som
Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn äro skrivna i
livets bok.

4. Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder.

5. Låten edert saktmod bliva kunnigt för alla människor. Herren
är nära!

6. Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar
bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse.

7. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra
hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

8. För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad
rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad
dygd heter, och allt som förtjänar att prisas — tänken på allt
sådant.

9. Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och
sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara
med eder.

10. Det har varit för mig en stor glädje i Herren att I nu omsider
haven kommit i en så god ställning, att I haven kunnat tänka på
mitt bästa. Dock, I tänkten nog också förut därpå, men I haden
icke tillfälle att göra något.

11. Icke som om jag härmed ville säga att något har fattats mig; ty
jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter i vilka jag
är.

12. Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i
överflöd. Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst
är jag förtrogen: jag kan vara mätt, och jag kan vara hungrig;
jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist.

13. Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

14. Dock gjorden I väl däri att I visaden mig deltagande i mitt
betryck.

15. I veten ju ock själva, I filipper, att under evangelii första
tid, då när jag hade dragit bort ifrån Macedonien, ingen annan
församling än eder trädde i sådan förbindelse med mig, att
räkning kunde föras över »utgivet och mottaget».

16. Ty medan jag ännu var i Tessalonika, sänden I mig både en och
två gånger vad jag behövde. –

17. Icke som om jag skulle åstunda själva gåvan; nej, vad jag
åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer eder
själva till godo.

18. Jag har nu fått ut allt, och det i överflödande mått. Jag har
fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gåva, »en
välbehaglig lukt», ett offer som täckes Gud och behagar honom
väl.

19. Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på
ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven.

20. Men vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter.
Amen.

21. Hälsen var och en av de heliga i Kristus Jesus. De bröder som
äro här hos mig hälsa eder.

22. Alla de heliga hälsa eder, först och främst de som höra till
kejsarens hus.

23. Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska