Paulus andra brev till korintierna 11-13

Kapitel 11Paulus beder korintierna hava fördrag med hans »dårskap», att han nämligen nu, då de visade sig icke uppskatta vad han oegennyttigt hade gjort för dem, måste framhålla att han dock i Kristi tjänst både hade arbetat och lidit mer än de falska apostlar som hålla på att förleda dem.
1. Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu
talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst
fördrag med mig.

2. Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har
trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa
fram inför honom en ren jungfru.

3. Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva,
så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas
ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.

4. Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava
predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut
haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut
haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

5. Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa
så övermåttan höga »apostlar».

6. Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i
fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla
stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

7. Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet
förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig,
på det att I skullen bliva upphöjda?

8. Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna
eder, tog lön av dem.

9. Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå
ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna,
när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig
för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta
mig därför.

10. Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen
skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.

11. Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag
så gör.

12. Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de
som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga
om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.

13. Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som
förskapa sig till Kristi apostlar.

14. Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju
till en ljusets ängel.

15. Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så
förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras
ände skall svara emot deras gärningar.

16. Åter säger jag: Ingen må mena att jag är en dåre; men om jag
vore det, så mån I ändå hålla till godo med mig — låt vara
såsom med en dåre — så att ock jag får berömma mig något litet.

17. Vad jag talar, då jag nu med sådan tillförsikt berömmer mig, det
talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter dårars sätt.

18. Då så många berömma sig på köttsligt vis, vill ock jag berömma
mig;

19. I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva ären så kloka.

20. I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, om
man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder
i ansiktet.

21. Till vår skam måste jag tillstå att vi för vår del hava »varit
för svaga» till sådant. Men eljest, vadhelst andra kunna göra
sig stora med, det kan också jag göra mig stor med — om jag nu
får tala efter dårars sätt.

22. Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jag
det ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock.

23. Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer — om jag nu får
tala såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftare
varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i
dödsnöd många gånger.

24. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när.

25. Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag
blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt
dygn har jag drivit omkring på djupa havet.

26. Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på
floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom
hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror
bland falska bröder –

27. allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under
hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och
nakenhet.

28. Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då
jag måste hava omsorg om alla församlingarna.

29. Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer på
fall, utan att jag bliver upptänd? –

30. Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min
svaghet.

31. Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet
att jag icke ljuger.

32. I Damaskus lät konung Aretas’ ståthållare sätta ut vakt vid
damaskenernas stad för att gripa mig;

33. och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren
och kom så undan hans händer.

Kapitel 12Paulus omnämner sina himmelska syner och tillika sin svaghet, vilken genom Guds nåd har blivit hans starkhet. Mot korintierna har varken han själv eller någon av de män han har sänt till dem förbrutit sig.
1. Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest
nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som
hava beskärts mig av Herren.

2. Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan
blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i
kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet
jag icke, Gud allena vet det.

3. Ja, jag vet om denne man, att han — huruvida det nu var i
kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet
jag icke, Gud allena vet det –

4. jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick
höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en
människa att uttala.

5. I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig
själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.

6. Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma
mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men
likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre
tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör
av mig.

7. Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina
övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt
kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag
icke skall förhäva mig.

8. Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett
till Herren.

9. Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften
fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje
berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och
vila över mig.

10. Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i
förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då
är jag stark.

11. Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig
därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än
är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka
för dessa så övermåttan höga »apostlar».

12. De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all
uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och
kraftgärningar.

13. Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra
församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min
del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då
förlåta mig.

14. Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till
eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert
söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga
att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.

15. Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad
jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så
högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

16. Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade
betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder,
jag som är så illfundig.

17. Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till
eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

18. Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre
brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning
av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava
vi icke båda gått i samma fotspår?

19. Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi
försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala,
men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.

20. Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall
finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av
eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag
fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet,
förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.

21. Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter
bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över
många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt
ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava
övat.

Kapitel 13Paulus förbereder korintierna på att han vid sin ankomst vill hålla rannsakning med dem och förmanar dem att redan förut hålla rannsakning med sig själva. Avslutande förmaningar. Sluthälsning och slutönskan.
1. Det är nu tredje gången som jag skall komma till eder; »efter
två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras».

2. Till dem som förut hava syndat och till alla de andra har jag
redan i förväg sagt, och jag säger nu åter i förväg — nu då jag
är borta ifrån eder, likasom förut då jag för andra gången var
hos eder — att jag icke skall visa någon skonsamhet, när jag
kommer igen.

3. I viljen ju hava ett bevis för att det är Kristus som talar i
mig, han som icke är svag mot eder, utan är stark bland eder.

4. Ty om han än blev korsfäst i följd av svaghet, så lever han dock
av Guds kraft. Också vi äro ju svaga i honom, men av Guds kraft
skola vi leva med honom och bevisa det på eder.

5. Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven eder
själva. Eller kännen I icke med eder själva att Jesus Kristus
är i eder? Varom icke, så hållen I ej provet.

6. Att vi för vår del icke äro av dem som ej hålla provet, det
hoppas jag att I skolen få lära känna.

7. Men vi bedja till Gud att I icke mån göra något ont, detta icke
för att vi å vår sida skola synas hålla provet, utan för att I
själva verkligen skolen göra vad gott är. Sedan må vi å vår
sida gärna anses icke hålla provet.

8. Ty icke mot sanningen, utan allenast för sanningen förmå vi
något.

9. Och vi glädja oss, när vi äro svaga, men I ären starka. Just
detta bedja vi också om, att I mån alltmer fullkomnas.

10. Och medan jag ännu är borta ifrån eder, skriver jag detta, för
att jag icke, när jag är hos eder, skall nödgas uppträda med
stränghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig,
till att uppbygga och icke till att nedbryta.

11. För övrigt, mina bröder, varen glada, låten fullkomna eder,
låten förmana eder, varen ens till sinnes, hållen frid; då skall
kärlekens och fridens Gud vara med eder.

12. Hälsen varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsa eder.

13. Herrens, Jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den helige Andes
delaktighet vare med eder alla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska