Johannes uppenbarelse 11-15

Kapitel 11Befallning att mäta Guds tempel. Guds två vittnen. Den sjunde basunen.
1. Och ett rör, likt en mätstång, gavs åt mig, och mig blev sagt:
»Stå upp och mät Guds tempel och altaret tillika med dem som
tillbedja därinne.

2. Men lämna å sido templets yttre förgård och mät den icke; ty den
är prisgiven åt hedningarna, och de skola under fyrtiotvå
månader förtrampa den heliga staden.

3. Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra
sextio dagar profetera, höljda i säcktyg.

4. Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå
inför jordens Herre.

5. Och om någon vill göra dem skada, så går eld ut ur deras mun och
förtär deras ovänner; ja, om någon vill göra dem skada, så skall
han bliva dödad på det sättet.

6. De hava makt att tillsluta himmelen, så att intet regn faller
under den tid de profetera; de hava ock makt över vattnet, att
förvandla det till blod, och makt att slå jorden med alla slags
plågor, så ofta de vilja.

7. Och när de hava till fullo framburit sitt vittnesbörd, skall
vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i
strid med dem och skall övervinna dem och döda dem.

8. Och deras döda kroppar skola bliva liggande på gatan i den stora
staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad
där också deras Herre blev korsfäst.

9. Och människor av allahanda folk och stammar och tungomål och
folkslag skola i tre och en halv dagar se deras döda kroppar
ligga där, och de skola icke tillstädja att kropparna läggas i
någon grav.

10. Och jordens inbyggare skola glädjas över vad som har vederfarits
dem och skola fröjda sig och sända varandra gåvor; ty dessa två
profeter hade varit en plåga för jordens inbyggare.»

11. Men efter tre och en halv dagar kom livets ande från Gud in i
dem, och de reste sig upp på sina fötter; och en stor fruktan
föll över dem som sågo dem.

12. Och de hörde en stark röst från himmelen, som sade till dem:
»Kommen hit upp.» Då stego de i en sky upp till himmelen, i
sina ovänners åsyn.

13. Och i samma stund blev det en stor jordbävning, och tiondedelen
av staden störtade samman, och genom jordbävningen omkommo sju
tusen människor; och de övriga blevo förskräckta och gåvo ära åt
Gud i himmelen.

14. Det andra ve har gått till ända; se, det tredje ve kommer snart.

15. Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Då ljödo i himmelen
starka röster som sade: »Väldet över världen har blivit vår
Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i
evigheternas evigheter.»

16. Och de tjugufyra äldste, som sutto på sina troner inför Gud,
föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud

17. och sade: »Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är,
och som var, för att du har tagit i besittning din stora makt
och trätt fram såsom konung.

18. Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid
då de döda skola få sin dom, och då du skall löna dina tjänare
profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, både små
och stora, och då du skall fördärva dem som fördärva jorden.»

19. Och Guds tempel i himmelen öppnades, och hans förbundsark blev
synlig i hans tempel. Då kommo ljungeldar och dunder och tordön
och jordbävning och starkt hagel.

Kapitel 12Kvinnan och draken. Mikaels strid med draken.
1. Och ett stort tecken visade sig i himmelen: där syntes en
kvinna, som hade solen till sin klädnad och månen under sina
fötter, och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.

2. Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovånda.

3. Ännu ett annat tecken visade sig i himmelen: där syntes en stor
röd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och på sina
huvuden sju kronor.

4. Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor
och kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan
som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade
fött det.

5. Och hon födde ett barn gossebarn, som en gång skall styra alla
folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och
till hans tron;

6. Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats sig beredd
av Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle under ett tusen två
hundra sextio dagar.

7. Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig
i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem,

8. men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer
någon plats för dem.

9. Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som
kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev
nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom.

10. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: »Nu har frälsningen
och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty
våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt
anklagade dem inför vår Gud.

11. De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt
vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig
undan döden.

12. Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig,
du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i
stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.»

13. Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljde
han kvinnan, som hade fött gossebarnet.

14. Men åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att hon
skulle flyga ut i öknen till den plats där hon skulle få sitt
uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån
ormens åsyn.

15. Då sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan såsom en
ström, för att strömmen skulle bortföra henne.

16. Men jorden kom kvinnan till hjälp; jorden öppnade sin mun och
drack upp strömmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.

17. Och draken vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för att
föra krig mot de övriga av hennes säd, mot dem som hålla Guds
bud och hava Jesu vittnesbörd.

18. Och han ställde sig på sanden invid havet.

Kapitel 13De två vilddjuren.
1. Då såg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn
och sju huvuden, och på sina horn hade det tio kronor och på
sina huvuden hädiska namn.

2. Och vilddjuret, som jag såg, liknade en panter, men det hade
fötter såsom en björn och gap såsom ett lejon. Och draken gav
det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.

3. Och jag såg ett av dess huvuden vara likasom sårat till döds, men
dess dödssår blev läkt. Och hela jorden såg med förundran efter
vilddjuret.

4. Och de tillbådo draken, därför att han hade givit vilddjuret
sådan myndighet; de tillbådo och vilddjuret och sade »Vem är lik
vilddjuret, och vem kan strida mot det?»

5. Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad
hädiskt var, och det fick makt att så göra under fyrtiotvå
månader.

6. Och den öppnade sin mun till att föra hädiskt tal mot Gud, till
att häda hans namn och hans tabernakel och dem som bo i
himmelen.

7. Och det fick makt att föra krig mot de heliga och att övervinna
dem; och det fick makt över alla stammar och folk och tungomål
och folkslag.

8. Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som
icke har sitt namn från världens begynnelse skrivet i livets
bok, det slaktade Lammets bok.

9. Den som har öra, han höre.

10. Den som för andra bort i fångenskap, han skall själv bliva
bortförd i fångenskap; den som dräper andra med svärd, han skall
själv bliva dräpt med svärd. Här gäller det för de heliga att
hava ståndaktighet och tro.

11. Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade två
horn, lika ett lamms, och det talade såsom en drake.

12. Och det utövar det första vilddjurets hela myndighet, i dess
åsyn. Och det kommer jorden och dem som bo därpå att tillbedja
det första vilddjuret, det vars dödssår blev läkt.

13. Och det gör stora tecken, så att det till och med låter eld i
människornas åsyn falla ned från himmelen på jorden.

14. Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjurets
åsyn, förvillar det jordens inbyggare; det förmår genom sitt tal
jordens inbyggare att göra en bild åt vilddjuret, det som var
sårat med svärd, men åter kom till liv.

15. Och det fick makt att giva ande åt vilddjurets bild, så att
vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde låta döda
alla som icke tillbådo vilddjurets bild.

16. Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga,
både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra
handen eller på pannan,

17. så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som
är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal.

18. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut
betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och
dess tal är sex hundra sextiosex.

Kapitel 14Lammet med de tecknade på Sions berg. Domsförkunnelse genom tre änglar. Löfte till dem som dö i Herren. De två skördeänglarna.
1. Och jag fick se Lammet stå på Sions berg jämte det ett hundra
fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna
på sina pannor.

2. Och jag hörde ett ljud från himmelen, likt bruset av stora
vatten och dånet av ett starkt tordön; och ljudet som jag
hörde var såsom när harpospelare spela på sina harpor.

3. Och de sjöngo inför tronen och inför de fyra väsendena och de
äldste vad som tycktes vara en ny sång; och ingen kunde lära
sig den sången, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro
friköpta ifrån jorden.

4. Dessa äro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de äro
såsom jungfrur. Dessa äro de som följa Lammet varthelst det
går. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstling
åt Gud och Lammet.

5. Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen; de äro
ostraffliga.

6. Och jag såg en annan ängel flyga fram uppe i himlarymden; han
hade ett evigt evangelium, som han skulle förkunna för dem som
bo på jorden, för alla folkslag och stammar och tungomål och
folk.

7. Och han sade med hög röst: »Frukten Gud och given honom ära; ty
stunden är kommen, då han skall hålla dom. Ja, tillbedjen honom
som har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.

8. Och ännu en annan ängel följde honom; denne sade: »Fallet,
fallet är det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka
av sin otukts vredesvin.»

9. Och ännu en tredje ängel följde dem; denne sade med hög röst:
»Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess
märke på sin panna eller på sin hand,

10. så skall ock han få dricka av Guds vredesvin, det som är iskänkt
i hans vredes kalk, obemängt; och han skall bliva plågad med eld
och svavel, i heliga änglars och i Lammets åsyn.

11. Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evigheters
evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som
tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med
dess namn.

12. Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som
hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.»

13. Och jag hörde en röst från himmelen säga: »Skriv: Saliga äro de
döda som dö i Herren härefter. Ja, säger Anden, de skola få
vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.»

14. Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade en
människoson; och han hade på sitt huvud en gyllene krans, och i
sin hand en vass lie.

15. Och en annan ängel kom ut ur templet och ropade med hög röst
till den som satt på skyn: »Låt din lie gå, och inbärga skörden;
ty skördetiden är kommen, och säden på jorden är fullt mogen
till skörd.»

16. Den som satt på skyn högg då till med sin lie på jorden, och
jorden blev avbärgad.

17. Och en annan ängel kom ut ur templet i himmelen, och jämväl han
hade en vass lie.

18. Och ännu en ängel kom fram ifrån altaret, den som hade makt över
elden. Denne ropade med hög röst till den som hade den vassa
lien; han sade »Låt din vassa lie gå, och skär av druvklasarna
från vinträden på jorden, ty deras druvor äro fullmogna.»

19. Och ängeln högg till med sin lie på jorden och skar av frukten
ifrån vinträden på jorden och kastade den i Guds vredes stora
vinpress.

20. Och vinpressen trampade utanför staden, och blod gick ut från
pressen och steg ända upp till betslen på hästarna, på en
sträcka av ett tusen sex hundra stadier.

Kapitel 15De sju änglarna med de sju sista plågorna. Moses’ och Lammets sång.
1. Och jag såg ett annat tecken i himmelen, stort och underbart;
sju änglar med de sju plågor som bliva de sista, ty med dem är
Guds vredesdom fullbordad.

2. Och jag fick se något som såg ut såsom ett glashav, blandat med
eld. Och jag såg dem som hade vunnit seger över vilddjuret, med
dess bild och dess namns tal, stå vid glashavet, med Guds harpor
i sina händer.

3. Och de sjöngo Moses’, Guds tjänares, sång och
Lammets sång: de sjöngo:
»Stora och underbara äro dina verk,
Herre Gud, du Allsmäktige;
rättfärdiga och rätta äro dina vägar,
du folkens konung.

4. Vem skulle icke frukta dig, Herre,
och prisa ditt namn?
Du allena är helig,
och alla folk skola komma
och tillbedja inför dig.
Ty dina domar hava blivit uppenbara.»

5. Sedan såg jag att vittnesbördets tabernakels tempel i himmelen
öppnades.

6. Och de sju änglarna med de sju plågorna kommo ut ur templet,
klädda i rent, skinande linne, och omgjordade kring bröstet med
gyllene bälten.

7. Och ett av de fyra väsendena gav de sju änglarna sju gyllene
skålar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas
evigheter.

8. Och templet blev uppfyllt av rök från Guds härlighet och från
hans makt, och ingen kunde gå in i templet, förrän de sju
änglarnas sju plågor hade fått sin fullbordan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska