Evangelium enligt Matteus 11-15

Kapitel 11Jesus vittnar om sig och om Johannes döparen, bestraffar folkets otro, prisar sin Faders frälsningsråd, inbjuder till sig de arbetande och betungade.
1. När Jesus hade givit sina tolv lärjungar alla dessa bud, gick
han därifrån vidare, för att undervisa och predika i deras
städer.

2. Men när Johannes i sitt fängelse fick höra om Kristi gärningar,
sände han bud med sina lärjungar

3. och lät fråga honom: »Är du den som skulle komma, eller skola vi
förbida någon annan?»

4. Då svarade Jesus och sade till dem: »Gån tillbaka och omtalen
för Johannes vad I hören och sen:

5. blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra,
döda uppstå, och ‘för fattiga förkunnas glädjens budskap’.

6. Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»

7. När dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om
Johannes:
»Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör
som drives hit och dit av vinden?

8. Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd
i fina kläder? De som bära fina kläder, dem finnen I ju i
konungapalatsen.

9. Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag
säger eder: Ännu mer än en profet är han.

10. Han är den om vilken det är skrivet:
‘Se, jag sänder ut min ängel framför dig,
och han skall bereda vägen för dig.’

11. Sannerligen säger jag eder: Bland dem som äro födda av kvinnor
har ingen uppstått, som har varit större än Johannes döparen;
men den som är minst i himmelriket är likväl större än han.

12. Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger
himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka
det till sig.

13. Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;

14. och om I viljen tro det: han är Elias, den som skulle komma.

15. Den som har öron, han höre.

16. Men vad skall jag likna detta släkte vid? Det är likt barn som
sitta på torgen och ropa till andra barn

17. och säga:
‘Vi hava spelat för eder,
och I haven icke dansat;
vi hava sjungit sorgesång,
och I haven icke jämrat eder.’

18. Ty Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och så säger
man: ‘Han är besatt av en ond ande.’

19. Människosonen kom, och han både äter och dricker, och nu säger
man: ‘Se vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners
och syndares vän!’ Men Visheten har fått rätt av sina barn.»

20. Därefter begynte han tala bestraffande ord till de städer i
vilka han hade utfört så många av sina kraftgärningar, och
förehålla dem att de icke hade gjort bättring:

21. »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar
som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så
skulle de för länge sedan hava gjort bättring i säck och aska.

22. Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag
bliva drägligare än för eder.

23. Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen?
Nej, ned till dödsriket måste du fara. Ty om de kraftgärningar
som äro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, så skulle det
hava stått ännu i dag.

24. Men jag säger eder att det för Sodoms land skall på domens dag
bliva drägligare än för dig.»

25. Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du
himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för
de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.

26. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.

27. Allt har av min Fader blivit förtrott åt mig. Och ingen känner
Sonen utom Fadern, ej heller känner någon Fadern utom Sonen och
den för vilken Sonen vill göra honom känd. –

28. Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall
jag giva eder ro.

29. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och
ödmjuk i hjärtat; ‘så skolen I finna ro för edra själar’.

30. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»

Kapitel 12Jesus undervisar om sabbatsbudet, botar en man som har en förvissnad hand, så ock en besatt, försvarar sig mot fariséerna, varnar för hädelse mot den helige Ande, avvisar några som begära tecken, giver till känna vilka som äro hans rätta fränder.
1. Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält;
och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och
äta.

2. När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina
lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»

3. Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han
och de som följde honom blevo hungriga:

4. huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden,
fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom
var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?

5. Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta
sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?

6. Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.

7. Och haden I förstått vad det är: ‘Jag har behag till
barmhärtighet, och icke till offer’, så skullen I icke hava dömt
dem skyldiga, som äro utan skuld.

8. Ty Människosonen är herre över sabbaten.»

9. Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.

10. Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade
de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?»
De ville nämligen få något att anklaga honom för.

11. Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och
detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och
drager upp det?

12. Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså
är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»

13. Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han
räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den
andra. –

14. Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att
de skulle förgöra honom.

15. Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många
följde honom, och han botade dem alla,

16. men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.

17. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias,
när han sade:

18. »Se, över min tjänare, som jag har utvalt,
min älskade, i vilken min själ har funnit behag,
över honom skall jag låta min Ande komma,
och han skall förkunna rätten bland folken.

19. Han skall icke kiva eller skria,
och hans röst skall man icke höra på gatorna,

20. Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa,
och en rykande veke skall han icke utsläcka,
intill dess att han har fört rätten fram till seger.

21. Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»

22. Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum.
Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.

23. Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke
denne är Davids son?»

24. Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med
Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda
andarna.»

25. Men han förstod deras tankar och sade till dem:

»Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött,
och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig
självt kan hava bestånd.

26. Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med
sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?

27. Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså
vara edra domare.

28. Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda
andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. –

29. Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom
hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först
därefter kan han plundra hans hus.

30. Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke
församlar med mig, han förskingrar.

31. Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva
människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva
förlåten.

32. Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva
honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så
skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern
eller i den tillkommande.

33. I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess
frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt
vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.

34. I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I
själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.

35. En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en
ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.

36. Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna
tala skola de göra räkenskap på domens dag.

37. Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord
skall du dömas skyldig.»

38. Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och
sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av
dig.»

39. Men han svarade och sade till dem:

»Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken,
men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas’
tecken.

40. Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora
fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter
vara i jordens sköte.

41. Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta
släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas’
predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.

42. Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram
tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom
från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är
vad som är mer än Salomo.

43. När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han
omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.

44. Då säger han: ‘Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag
gick ut ifrån.’ Och när han kommer dit och finner det stå
ledigt och vara fejat och prytt,

45. då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro
värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver
för den människan det sista värre än det första. Så skall det
ock gå med detta onda släkte.»

46. Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans
bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.

47. Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå
härutanför och vilja tala med dig.»

48. Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom:
»Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

49. Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är
min moder, och här äro mina bröder!

50. Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min
broder och min syster och min moder.»

Kapitel 13Jesus undervisar i liknelser om himmelriket, bemötes i sin fädernestad med förakt.
1. Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig
vid sjön.

2. Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i
en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.

3. Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:

»En såningsman gick ut för att så.

4. Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och
åto upp det.

5. Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och
det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

6. men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det
icke hade någon rot, torkade det bort.

7. Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde
det.

8. Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
dels sextiofalt, dels trettiofalt.

9. Den som har öron, han höre.»

10. Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du
till dem i liknelser?»

11. Han svarade och sade:

»Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem
är det icke givet.

12. Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över
nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han
har.

13. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller
förstå.

14. Så fullbordas på dem Esaias’ profetia, den som säger:

‘Med hörande öron skolen I höra,
och dock alls intet förstå,
och med seende ögon skolen I se,
och dock alls intet förnimma.

15. Ty detta folks hjärta har blivit förstockat,
och med öronen höra de illa,
och sina ögon hava de tillslutit,
så att de icke se med sina ögon,
eller höra med sina öron,
eller förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bliva helade av mig.

16. Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.

17. Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga
män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.

18. Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.

19. När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer
den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en
sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.

20. Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl
hör ordet och strax tager emot det med glädje,

21. men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande
allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse
påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.

22. Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör
ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga
lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.

23. Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som
både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och
giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»

24. En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med
himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;

25. men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland
vetet och gick sedan sin väg.

26. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock
ogräset.

27. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ‘Herre,
du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?

28. Han svarade dem: ‘En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till
honom: ‘Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det
tillhopa?’

29. Men han svarade: ‘Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte
ogräset, när I samlen detta tillhopa.

30. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när
skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ‘Samlen
först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att
brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’»

31. En annan liknelse framställde han för dem; han sade:
»Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger
ned i sin åker.

32. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det
störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att
himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»

33. En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt
en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor[1]
mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»

34. Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
liknelser talade han intet till dem.

35. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
»Jag vill öppna min mun till liknelser,
uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»

36. Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans
lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss
liknelsen om ogräset i åkern.»

37. Han svarade och sade:

»Den som sår den goda säden är Människosonen.

38. Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men
ogräset är ondskans barn.

39. Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens
ände. Skördemännen är änglar.

40. Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall
det ock ske vid tidens ände.

41. Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla
tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till
fall, och dem som göra vad orätt är,

42. och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt
och tandagnisslan.

43. Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike.
Den som har öron, han höre.

44. Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och
en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går
han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

45. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker
efter goda pärlor;

46. och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer
vad han äger och köper den.

47. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i
havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.

48. När den så bliver full, drager man upp den på stranden och
sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar
man bort. –

49. Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och
skilja de onda från de rättfärdiga

50. och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och
tandagnisslan.

51. Haven I förstått allt detta?»
De svarade honom: »Ja.»

52. Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit
en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd
bär fram nytt och gammalt.»

53. När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort
därifrån.

54. Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket
i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han
fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?

55. Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder
Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och
Judas?

56. Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då
fått allt detta?»

57. Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En
profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget
hus.»

58. Och för deras otros skull gjorde han där icke många
kraftgärningar.

Kapitel 14Johannes döparen halshugges. Jesus bespisar fem tusen män, går på vattnet, botar sjuka i Gennesarets land.
1. Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.

2. Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han
har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i
honom.»

3. Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och
sätta honom i fängelse, för Herodias’, sin broder Filippus’
hustrus, skull.

4. Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig
att hava henne.»

5. Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket,
eftersom de höllo honom för en profet.

6. Men så kom Herodes’ födelsedag. Då dansade Herodias’ dotter
inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,

7. att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.

8. Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett
fat Johannes döparens huvud.»

9. Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas
skull bjöd han att man skulle giva henne det,

10. och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.

11. Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan;
och hon bar det till sin moder.

12. Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo
honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

13. Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde
trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra
härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.

14. Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och
han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

15. Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till
honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden.
Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa
sig mat.»

16. Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem
att äta.»

17. De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två
fiskar.»

18. Då sade han: »Bären dem hit till mig.»

19. Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och
han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till
himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt
lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

20. Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de
överblivna styckena, tolv korgar fulla.

21. Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom
kvinnor och barn.

22. Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och
före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att
folket skildes åt.

23. Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara
allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där
ensam.

24. Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt
av vågorna, ty vinden låg emot.

25. Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över
sjön.

26. När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade
och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.

27. Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott
mod; det är jag, varen icke förskräckta.»

28. Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig
att komma till dig på vattnet.»

29. Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på
vattnet och kom till Jesus.

30. Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och
då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp
mig.»

31. Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade
till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»

32. När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.

33. Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso
är du Guds Son.»

34. När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.

35. Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i
hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro
sjuka.

36. Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans
mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.

Kapitel 15Jesus bestraffar fariséernas skrymtaktiga nit, bönhör en kananeisk kvinna, botar många sjuka, bespisar fyra tusen män.
1. Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till
Jesus och sade:

2. »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju
icke sina händer, när de skola äta.»

3. Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva
Guds bud, för edra stadgars skull?

4. Gud har ju sagt: ‘Hedra din fader och din moder’ och: ‘Den som
smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.’

5. Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder:
‘Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i
stället såsom offergåva’, då behöver han alls icke hedra sin
fader eller sin moder.

6. I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.

7. I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

8. ‘Detta folk ärar mig med sina läppar,
men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

9. och fåfängt dyrka de mig,
eftersom de läror de förkunna äro människobud.’»

10. Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och
förstån.

11. Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går
ut ifrån munnen, det orenar människan.»

12. Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att
när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en
stötesten?»

13. Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader
icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.

14. Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind
leder en blind, så falla de båda i gropen.»

15. Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss
detta bildliga tal.»

16. Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?

17. Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken
och har sin naturliga utgång?

18. Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och
det är detta som orenar människan.

19. Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt,
tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

20. Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna
händer, det orenar icke människan.»

21. Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till
trakten av Tyrus och Sidon.

22. Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade:
»Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas
svårt av en ond ande.»

23. Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar
fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer
oss ju med sitt ropande.»

24. Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de
förlorade fåren av Israels hus.»

25. Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp
mig.»

26. Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet
från barnen och kasta det åt hundarna.»

27. Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de
smulor som falla ifrån deras herrars bord.»

28. Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är
stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån
den stunden.

29. Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön.
Och han gick upp på berget och satte sig där.

30. Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för
hans fötter, och han botade dem,

31. så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta
vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man
prisade Israels Gud.

32. Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar
mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt
kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta
dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på
vägen.»

33. Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en
öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»

34. Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju,
och därtill några få småfiskar.»

35. Då tillsade han folket att lägra sig på marken.

36. Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och
bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt
folket.

37. Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena
samlade man sedan upp, sju korgar fulla.

38. Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och
barn.

39. Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till
Magadans område.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska