Evangelium enligt Matteus 1-5

Kapitel 1Jesu släkttavla. Hans födelse och hans namn.
1. Detta är Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, släkttavla.

2. Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Judas och hans
bröder;

3. Judas födde Fares och Sara med Tamar, Fares födde Esrom, Esrom
födde Aram;

4. Aram födde Aminadab, Aminadab födde Naasson, Naasson födde
Salmon;

5. Salmon födde Boes med Rakab, Boes födde Jobed med Rut, Jobed
födde Jessai;

6. Jessai födde David, konungen, David födde Salomo med Urias’
hustru;

7. Salomo födde Roboam, Roboam födde Abia. Abia födde Asaf;

8. Asaf födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Osias;

9. Osias födde Joatam, Joatam födde Akas, Akas födde Esekias;

10. Esekias födde Manasses, Manasses födde Amos, Amos födde Josias;

11. Josias födde Jekonias och hans bröder, vid den tid då folket
blev bortfört i fångenskap till Babylonien.

12. Sedan folket hade blivit bortfört i fångenskap till Babylonien,
födde Jekonias Salatiel, Salatiel födde Sorobabel;

13. Sorobabel födde Abiud, Abiud födde Eljakim, Eljakim födde Asor;

14. Asor födde Sadok, Sadok födde Akim, Akim födde Eliud;

15. Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob;

16. Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som
kallas Kristus.

17. Så utgöra släktlederna från Abraham intill David tillsammans
fjorton leder, och från David intill dess att folket blev
bortfört i fångenskap till Babylonien fjorton leder, och från
det att folket blev bortfört i fångenskap till Babylonien intill
Kristus fjorton leder.

18. Med Jesu Kristi födelse gick det så till.

Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns
hon, förrän de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.

19. Nu var Josef, hennes man, en rättsinnig man och ville icke
utsätta henne for vanära; därför beslöt han att hemligen skilja
sig från henne.

20. Men när han hade fått detta i sinnet, se, då visade sig i
drömmen en Herrens ängel för honom och sade: »Josef, Davids son,
frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som är
avlat i henne är av helig ande.

21. Och hon skall föda en son, och honom skall du giva namnet
Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.»

22. Allt detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var
sagt av Herren genom profeten som sade:

23. »Se, jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall
giva honom namnet Emmanuel» (det betyder Gud med oss).

24. När Josef hade vaknat upp ur sömnen, gjorde han som Herrens
ängel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.

25. Och han kände henne icke, förrän hon hade fött en son; och honom
gav han namnet Jesus.

Kapitel 2De vise männen. Flykten till Egypten. Herodes’ barnamord. Återkomsten.
1. När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes’
tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem

2. och sade: »Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen
sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom
vår hyllning.»

3. När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela
Jerusalem med honom.

4. Och han församlade alla överstepräster och skriftlärde bland
folket och frågade dem var Messias skulle födas.

5. De svarade honom: »I Betlehem i Judeen; ty så är skrivet genom
profeten:

6. ‘Och du Betlehem, du judiska bygd,
ingalunda är du minst bland Juda furstar,
ty av dig skall utgå en furste
som skall vara en herde för mitt folk Israel.’»

7. Då kallade Herodes hemligen till sig de vise männen och
utfrågade dem noga om tiden då stjärnan hade visat sig.

8. Sedan lät han dem fara till Betlehem och sade: »Faren åstad och
forsken noga efter barnet; och när I haven funnit det, så låten
mig veta detta, för att också jag må komma och giva det min
hyllning.»

9. När de hade hört konungens ord, foro de åstad; och se, stjärnan
som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den
kom över det ställe där barnet var. Där stannade den.

10. Och när de sågo stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.

11. Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess
moder. Då föllo de ned och gåvo det sin hyllning; och de togo
fram sina skatter och framburo åt det skänker: guld, rökelse och
myrra.

12. Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i drömmen, befallning att
icke återvända till Herodes; och de drogo så en annan väg
tillbaka till sitt land.

13. Men när de hade dragit åstad, se, då visade sig i drömmen en
Herrens ängel för Josef och sade: »Stå upp och tag barnet och
dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar där,
till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter
barnet för att förgöra det.»

14. Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten,
och drog bort till Egypten.

15. Där blev han kvar intill Herodes’ död, för att det skulle
fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
»Ut ur Egypten kallade jag min son.»

16. När Herodes nu såg att han hade blivit gäckad av de vise männen,
blev han mycket vred. Och han sände åstad och lät döda alla de
gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro två år
gamla och därunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han
hade fått genom att utfråga de vise männen.

17. Då fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när
han sade:

18. »Ett rop hördes i Rama,
gråt och mycken jämmer;
det var Rakel som begrät sina barn,
och hon ville icke låta trösta sig,
eftersom de icke mer voro till.»

19. Men när Herodes var död, se, då visade sig i drömmen en Herrens
ängel for Josef, i Egypten,

20. och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och
begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets
liv äro nu döda.»

21. Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och
kom så till Israels land.

22. Men när han hörde att Arkelaus regerade över Judeen; efter sin
fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och på grund av
en uppenbarelse i drömmen drog han bort till Galileens bygder.

23. Och när han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette
Nasaret, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom
profeterna, att han skulle kallas nasaré.

Kapitel 3Johannes predikar och döper. Jesus döpes.
1. Vid den tiden uppträdde Johannes döparen och predikade i Judeens
öken

2. och sade: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.»

3. Det var om denne som profeten Esaias talade, när han sade:
»Hör rösten av en som ropar i öknen:
‘Bereden vägen för Herren,
gören stigarna jämna för honom.’»

4. Och Johannes hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel om
sina länder, och hans mat var gräshoppor och vildhonung.

5. Och från Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring
Jordan gick då folket ut till honom

6. och lät döpa sig av honom i floden Jordan, och bekände därvid
sina synder.

7. Men när han såg många fariséer och sadducéer komma för att låta
döpa sig, sade han till dem: »I huggormars avföda, vem har
ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen?

8. Bären då ock sådan frukt som tillhör bättringen.

9. Och menen icke att I kunnen säga vid eder själva: ‘Vi hava ju
Abraham till fader’; ty jag säger eder att Gud av dessa stenar
kan uppväcka barn åt Abraham.

10. Och redan är yxan satt till roten på träden; så bliver då vart
träd som icke bär god frukt avhugget och kastat i elden.

11. Jag döper eder i vatten till bättring, men den som kommer efter
mig, han är starkare än jag, och jag är icke ens värdig att bära
hans skor; han skall döpa eder i helig ande och eld.

12. Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin
loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han
bränna upp i en eld som icke utsläckes.»

13. Därefter kom Jesus från Galileen till Johannes, vid Jordan, för
att låta döpa sig av honom;

14. men denne ville hindra honom och sade: »Jag behövde döpas av
dig, och du kommer till mig?»

15. Då svarade Jesus och sade till honom: »Låt det nu så ske; ty det
höves oss att så uppfylla all rättfärdighet. Då tillstadde han
honom det.

16. Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se,
då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom
en duva och komma över honom.

17. Och från himmelen kom en röst, som sade: »Denne är min älskade
Son, i vilken jag har funnit behag.»

Kapitel 4Jesus frestas av djävulen, bosätter sig i Kapernaum, begynner predika, kallar lärjungar, botar sjuka.
1. Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han
skulle frestas av djävulen.

2. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev
han omsider hungrig.

3. Då trädde frestaren fram och sade till honom: »Är du Guds Son,
så bjud att dessa stenar bliva bröd.»

4. Men han svarade och sade: »Det är skrivet: ‘Människan skall leva
icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.’»

5. Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och
ställde honom uppe på helgedomens mur

6. och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är
ju skrivet:
‘Han skall giva sina änglar befallning om dig,
och de skola bära dig på händerna,
så att du icke stöter din fot mot någon sten.’»

7. Jesus sade till honom: »Det är ock skrivet: ‘Du skall icke
fresta Herren, din Gud.’»

8. Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg,
och visade honom alla riken i världen och deras härlighet

9. och sade till honom: »Allt detta vill jag giva dig, om du faller
ned och tillbeder mig.»

10. Då sade Jesus till honom: »Gå bort, Satan; ty det är skrivet:
‘Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du
tjäna.’»

11. Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och
betjänade honom.

12. Men när han hörde att Johannes hade blivit satt i fängelse, drog
han sig tillbaka till Galileen.

13. Och han lämnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger
vid sjön, på Sabulons och Neftalims område, och bosatte sig där,

14. för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
Esaias, när han sade:

15. »Sabulons land och Neftalims land,
trakten åt havet till,
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen –

16. det folk som där satt i mörker
fick se ett stort ljus;
ja, de som sutto i dödens ängd och skugga,
för dem gick upp ett ljus.»

17. Från den tiden begynte Jesus predika och säga: »Gören bättring,
ty himmelriket är nära.»

18. Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder,
Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät
i sjön, ty de voro fiskare.

19. Och han sade till dem: »Följen mig så skall jag göra eder till
människofiskare.»

20. Strax lämnade de näten och följde honom.

21. När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se
två andra bröder, Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans
broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och
ordnade sina nät; och han kallade dem till sig.

22. Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.

23. Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras
synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla
slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket.

24. Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till
honom alla sjuka som voro hemsökta av olika slags lidanden och
plågor, alla som voro besatta eller månadsrasande eller lama;
och han botade dem.

25. Och honom följde mycket folk ifrån Galileen och Dekapolis och
Jerusalem och Judeen och från landet på andra sidan Jordan.

Kapitel 5Början av Jesu bergspredikan.
1. När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han
hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.

2. Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:

3. »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket
till.

4. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.

5. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

6. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de
skola bliva mättade.

7. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras
barmhärtighet.

8. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

9. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

10. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty
dem hör himmelriket till.

11. Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och
förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.

12. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så
förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

13. I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed
skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än
till att kastas ut och trampas ned av människorna.

14. I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe
på ett berg?

15. Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan
man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som
äro i huset.

16. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att
de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i
himmelen.

17. I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen
eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för
att fullborda.

18. Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord
förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av
lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

19. Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och
lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i
himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han
skall räknas för stor i himmelriket.

20. Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de
skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i
himmelriket.

21. I haven hört att det är sagt till de gamle: ‘Du skall icke
dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens
dom.’

22. Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är
hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder:
‘Du odåga’, han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som
säger: ‘Du dåre’, han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.

23. Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager
dig till minnes att din broder har något emot dig,

24. så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och
förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.

25. Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu
är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför
domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du
bliver kastad i fängelse.

26. Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån,
förrän du har betalt den yttersta skärven.

27. I haven hört att det är sagt: ‘Du skall icke begå
äktenskapsbrott.’

28. Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en
annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i
sitt hjärta.

29. Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och
kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina
lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.

30. Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och
kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina
lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

31. Det är ock sagt: ‘Den som vill skilja sig från sin hustru han
skall giva henne skiljebrev.’

32. Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru
för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till
att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en
frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

33. Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: ‘Du
skall icke svärja falskt’ och ‘Du skall hålla din ed inför
Herren.’

34. Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid
himmelen, ty den är ‘Guds tron’,

35. ej heller vid jorden, ty den är ‘hans fotapall’, ej heller vid
Jerusalem, ty det är ‘den store Konungens stad’;

36. ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett
enda hår vare sig vitt eller svart;

37. utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej.
Vad därutöver är, det är av ondo.

38. I haven hört att det är sagt: ‘Öga för öga och tand för tand.’

39. Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan
om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra
till åt honom;

40. och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din
livklädnad, så låt honom få manteln med;

41. och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så
gå två med honom.

42. Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som
vill låna av dig.

43. I haven hört att det är sagt: ‘Du skall älska din nästa och hata
din ovän.’

44. Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som
förfölja eder,

45. och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå
upp över både onda och goda och låter det regna över både
rättfärdiga och orättfärdiga.

46. Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför?
Göra icke publikanerna detsamma?

47. Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad
synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?

48. Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är
fullkomlig.»

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska