Psaltaren 81-90

81 Psalmen
En högtidspsalm för Israel.

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

17 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»

82 Psalmen
Guds dom över orättfärdiga »furstar»

1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:

2 »Huru länge skolen I döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.

3 Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa.

4 Befrien den arme och fattige, rädden honom från de ogudaktigas hand.

5 Men de veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla.

6 Jag har väl sagt att I ären gudar och allasammans den Högstes söner;

7 men I måsten dock dö, såsom människor dö, och falla, likaväl som var furste faller.»

8 Ja, stå upp, o Gud; håll dom över jorden, ty med arvsrätt råder du över alla folk.

83 Psalmen
Bön om hjälp mot förenade fiender.

1 En sång, en psalm av Asaf.

2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

5 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

6 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

7 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

10 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

12 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

13 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

14 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

15 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

16 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

17 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

18 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

19 Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.

84 Psalmen
Den frommes längtan till och glädje i Herren Sebaots gårdar.

1 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.

2 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!

3 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.

4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar[7]: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

5 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.

6 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.

7 När de vandra genom Tåredalen[8], göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

8 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

9 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.

10 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

11 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

12 Ty HERREN Gud är sol och sköld[9]; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.

13 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.

85 Psalmen
Bön och hopp om förnyad nåd över Herres folk.

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

2 HERRE, du var förr ditt land nådig, du upprättade åter Jakobs hus.

3 Du förlät ditt folks missgärning, du överskylde all dess synd. Sela.

4 Du lät all din förgrymmelse fara och vände dig ifrån din vredes glöd.

5 Så vänd dig nu åter till oss, du vår frälsnings Gud, och upphör med din förtörnelse mot oss.

6 Vill du då vredgas på oss evinnerligen och låta din vrede vara från släkte till släkte?

7 Vill du icke åter giva oss liv, så att ditt folk får glädjas i dig?

8 HERRE, låt oss se din nåd, och giv oss din frälsning.

9 Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; må de blott icke vända åter till dårskap.

10 Ja, hans frälsning är nära dem som frukta honom, och så skall ära bo i vårt land.

11 Godhet och trofasthet skola där mötas, rättfärdighet och frid kyssas;

12 trofasthet skall växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ned från himmelen.

13 HERREN skall giva oss vad gott är, och vårt land skall giva sin gröda.

14 Rättfärdighet skall gå framför honom, den skall ock stadigt följa i hans spår.

86 Psalmen
Den frommes bön under förföljelse.

1 En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.

2 Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.

3 Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.

4 Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.

5 Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.

6 Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.

7 På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.

8 Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.

9 Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.

10 Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.

11 Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.

12 Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;

13 ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup.

14 Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.

15 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.

16 Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.

17 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.

87 Psalmen
Sion moderstaden för alla folk.

1 Av Koras söner; en psalm, en sång. Den stad han har grundat står på de heliga bergen;

2 HERREN älskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar.

3 Härliga ting äro talade om dig, du Guds stad. Sela.

4 »Rahab och Babel skall jag nämna bland mina bekännare; så ock Filisteen och Tyrus och Kus, dessa äro födda där.»

5 Ja, om Sion skall det sägas: »Den ene som den andre är född därinne.» Och han, den Högste, skall hålla det vid makt.

6 Ja, när HERREN tecknar upp folken, då skall han räkna så: »Dessa äro födda där.» Sela.

7 Och under sång och dans skall man säga: »Alla mina källor äro i dig.»

88 Psalmen
Klagosång i svåraste lidande.

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

2 HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

3 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

4 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

5 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

7 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

8 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

10 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

11 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

12 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

13 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

14 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

15 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

16 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

17 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

18 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

19 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

89 Psalmen
Bön om hjälp under åberopande av Herrens nådelöften till David.

1 En sång av esraiten Etan.

2 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

3 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

4 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

5 ‘Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.’» Sela.

6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

8 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

10 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

11 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

12 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

14 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

16 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

18 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

19 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

20 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

23 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

24 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

25 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

26 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

27 Han skall kalla mig så: ‘Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.’

28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

29 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

30 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

32 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

33 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

34 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

36 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

37 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

38 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

39 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

40 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

42 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

43 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

44 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

45 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

46 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

47 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

48 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

49 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

50 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

51 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

52 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ––

53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
Fjärde boken

90 Psalmen
Guds evighet och människans förgänglighet.

1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

2 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

4 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

5 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

13 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

14 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

17 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska