Psaltaren 61-70

61 Psalmen
Bön om välsignelse över konungen.

1 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

2 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

3 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

4 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

5 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.

6 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

7 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

8 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

9 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

62 Psalmen
Allenast hos Gud är frälsning.

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.

6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.

10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

13 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

63 Psalmen
Längtan efter Gud och förtröstan på honom.

1 En psalm av David, när han var i Juda öken.

2 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

3 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

4 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

5 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

6 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

7 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

8 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

9 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

10 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

11 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

12 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

64 Psalmen
Bön om beskärm emot fiender.

1 För sångmästaren; en psalm av David.

2 Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

3 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

4 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

5 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

6 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

7 De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

8 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

9 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

10 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.

11 Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.

65 Psalmen
Guds godhets rikedom.

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

4 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

5 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

6 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

9 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

10 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

11 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

12 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

14 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

66 Psalmen
Tack och lov.

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

67 Psalmen
Guds välsignelse.”

1 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång.

2 Gud vare oss nådig och välsigne oss, han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,

3 för att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning.

4 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.

5 Folkslagen glädje sig och juble, ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden. Sela.

6 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.

7 Jorden har givit sin gröda. Gud, vår Gud, välsigne oss.

8 Gud välsigne oss, och alla jordens ändar frukte honom.

68 Psalmen
Israels Guds strider och segrar för sitt folk.

1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

2 Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

3 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

4 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

5 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

6 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

7 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

9 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

10 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

11 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

12 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

13 »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

14 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

15 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

16 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

17 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

18 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

19 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

20 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.

21 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

22 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

23 Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

24 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

26 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

27 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

28 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

30 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

31 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

32 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

33 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,

34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

35 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!

69 Psalmen
Den lidande rättfärdige.

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

37 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

70 Psalmen
Bön om snar hjälp.

1 För sångmästaren; av David, till åminnelse.

2 Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp.

3 Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

4 Må de vända tillbaka i sin skam, som säga: »Rätt så, rätt så!»

5 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare Gud!»

6 Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska