Psaltaren 31-40

31 Psalmen
Bön om räddning.

1 För sångmästaren; en psalm av David.

2 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

3 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

4 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

5 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

6 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

7 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

8 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

9 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

10 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

11 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

12 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

13 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

14 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

15 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

16 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

18 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

19 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

20 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

21 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

22 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

23 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

24 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

25 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

32 Psalmen
Syndabekännelse och förlåtelse.

1 Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.

2 Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.

3 Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

4 Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.

5 Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.

6 Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.

7 Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.

8 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

9 Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.

10 Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.

11 Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.

33 Psalmen
HERRENS allmakt och nåd.

1 Jublen i HERREN, I rättfärdige; lovsång höves de redliga.

2 Tacken HERREN på harpa, lovsjungen honom till tiosträngad psaltare.

3 Sjungen honom en ny sång, spelen skönt med jubelklang.

4 Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet.

5 Han älskar rättfärdighet och rätt; jorden är full av HERRENS nåd.

6 Himmelen är gjord genom HERRENS ord och all dess här genom hans muns anda.

7 Han samlar havets vatten såsom i en hög; han lägger djupen i deras förvaringsrum.

8 Hela jorden frukte HERREN; för honom bäve alla som bo på jordens krets.

9 Ty han sade, och det vart; han bjöd, och det stod där.

10 HERREN gjorde hedningarnas råd om intet, han lät folkens tankar komma på skam.

11 Men HERRENS råd består evinnerligen, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.

12 Saligt är det folk vars Gud HERREN är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.

13 Ja, från himmelen skådade HERREN ned, han såg alla människors barn.

14 Från sin boning blickade han ned till alla dem som bo på jorden,

15 han som har danat allas deras hjärtan, han som aktar på alla deras verk.

16 En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte räddas icke genom sin stora kraft.

17 Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.

18 Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd;

19 han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid.

20 Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld.

21 Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn.

22 Din nåd, HERRE, vare över oss, såsom vi hoppas på dig.

34 Psalmen
HERRENS godhet och räddande hjälp.”

1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

5 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

6 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

9 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

13 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

14 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

15 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

16 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

17 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

18 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

19 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

20 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

23 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

35 Psalmen
Mot förföljare och otacksamma vänner.

1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

36 Psalmen
Den ogudaktiges ondska. HERRENS godhet.

1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.

2 I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

3 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

4 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

5 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

6 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

7 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

8 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

9 De varda mättade av ditt hus’ rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

10 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

11 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

12 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

13 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

37 Psalmen
De ogudaktigas och de frommas olika lott.

1 Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.

2 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.

3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,

4 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.

5 Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.

6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.

7 Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.

8 Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.

9 Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.

10 Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.

11 Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.

12 Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;

13 men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.

14 De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.

15 Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.

16 Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.

17 Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.

18 HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.

19 De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.

20 Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.

21 Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.

22 Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.

23 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.

24 Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.

25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.

26 Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.

27 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.

28 Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.

29 De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.

30 Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.

31 Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.

32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,

33 men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.

34 Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

35 Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.

36 Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.

37 Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.

38 Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.

39 Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.

40 HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.

38 Psalmen
Den botfärdiges bön om förskoning.

1 En psalm av David; till åminnelse.

2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

23 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

39 Psalmen
Bön i svår nöd. Livets fåfänglighet.

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

3 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

4 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

5 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

6 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

7 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

8 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

9 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

10 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

11 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

12 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

13 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

14 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

40 Psalmen
Tacksägelse och bön. Det rätta offret.

1 För sångmästaren; av David; en psalm.

2 Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

3 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

4 han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

5 Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

6 Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

7 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag – öppna öron har du givit mig – brännoffer och syndoffer begär du icke.

8 Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

9 Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»

10 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

11 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

13 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

14 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

15 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

16 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»

17 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»

18 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska