Psaltaren 141-150

141 Psalmen
Bön om hjälp mot frestelser och fiender.

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.

8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

142 Psalmen
Rop om räddning ifrån förföljares våld.

1 En sång av David; en bön, när han var i grottan.

2 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

3 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

4 När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

5 Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

6 Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

7 Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

8 För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.

143 Psalmen
Klagan och åkallan.

1 En psalm av David. HERRE, hör min bön, lyssna till min åkallan, svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.

2 Och gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

3 Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden; han lägger mig i mörker såsom de längesedan döda.

4 Och min ande försmäktar i mig, mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.

5 Jag tänker på forna dagar, jag begrundar alla dina gärningar, dina händers verk eftersinnar jag.

6 Jag uträcker mina händer till dig; såsom ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.

7 HERRE, skynda att svara mig, ty min ande förgås; dölj icke ditt ansikte för mig, må jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven.

8 Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar på dig. Kungör mig den väg som jag bör vandra, ty till dig upplyfter jag min själ.

9 Rädda mig från mina fiender, HERRE; hos dig söker jag skygd.

10 Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud; din gode Ande lede mig på jämn mark.

11 HERRE, behåll mig vid liv för ditt namns skull; tag min själ ut ur nöden för din rättfärdighets skull.

12 Utrota mina fiender för din nåds skull, och förgör alla dem som tränga min själ; ty jag är din tjänare.

144 Psalmen
Tacksägelse och bön om räddning och välgång.

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator –

15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

145 Psalmen
HERRENS storhet och godhet.

1 En lovsång av David. Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen.

2 Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.

3 Stor är HERREN och högtlovad, ja, hans storhet är outrannsaklig.

4 Det ena släktet prisar för det andra dina verk, de förkunna dina väldiga gärningar.

5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underfulla verk.

6 Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt; dina storverk skall jag förtälja.

7 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.

8 Nådig och barmhärtig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

9 HERREN är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk.

10 Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig.

11 De skola tala om ditt rikes ära, och din makt skola de förkunna.

12 Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.

13 Ditt rike är ett rike för alla evigheter, och ditt herradöme varar från släkte till släkte.

14 HERREN uppehåller alla dem som äro på väg att falla, och han upprättar alla nedböjda.

15 Allas ögon vänta efter dig, och du giver dem deras mat i rätt tid.

16 Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.

17 HERREN är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i alla sina verk.

18 HERREN är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt.

19 Han gör vad de gudfruktiga begära och hör deras rop och frälsar dem.

20 HERREN bevarar alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra.

21 Min mun skall uttala HERREN lov, och allt kött skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen.

146 Psalmen
Lovsång till Herren, den rätte hjälparen.

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

147 Psalmen
Lovsång till HERREN, den allsmäktige och allgode.

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

148 Psalmen
Himmel och jord uppmanas att lova HERREN.

1 Halleluja! Loven HERREN från himmelen, loven honom i höjden.

2 Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här.

3 Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor.

4 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.

5 Ja, de må lova HERRENS namn, ty han bjöd, och de blevo skapade.

6 Och han gav dem deras plats för alltid och för evigt; han gav dem en lag, och ingen överträder den.

7 Loven HERREN från jorden, I havsdjur och alla djup,

8 eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning,

9 I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar,

10 I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar,

11 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden,

12 I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.

13 Ja, de må lova HERRENS namn, ty hans namn allena är högt, hans majestät når över jorden och himmelen.

14 Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk – ett ämne till lovsång för alla hans fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!

149 Psalmen
Uppfordran till HERRENS lov.

1 Halleluja! Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov i de frommas församling.

2 Israel glädje sig över sin skapare, Sions barn fröjde sig över sin konung.

3 Må de lova hans namn under dans, till puka och harpa må de lovsjunga honom.

4 Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.

5 De fromma fröjde sig och give honom ära, de juble på sina läger.

6 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand,

7 för att utkräva hämnd på hedningarna och hemsöka folken med tuktan,

8 för att binda deras konungar med kedjor och deras ädlingar med järnbojor,

9 för att utföra på dem den dom som är skriven. En härlighet bliver det för alla hans fromma. Halleluja!

150 Psalmen
Guds lov.

1 Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts fäste.

2 Loven honom för hans väldiga gärningar, loven honom efter hans stora härlighet

3 Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa.

4 Loven honom med puka och dans, loven honom med strängaspel och pipa.

5 Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler.

6 Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska