Ordspråksboken 26-30

Kapitel 26
Fortsättning av Hiskias mäns samling.

1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära. >Ords. 17,16. 19,10.

2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg! >Ps. 32,9. Ords. 1O,13.

4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck. >Ords. 25,13.

7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft. >2 Petr. 2,22.

12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom. >Ords. 3,7. 29,20.

13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna. >Ords. 22,13.

14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen. >Ords. 19,21.

16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan. >Ords. 22,10.

21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man. >Ords. 15,18. Syr. 28,10 f.

22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen. >Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 18,8.

23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka. >Ps. 7,16. 9,16. 57,7. Pred. 10,8. Syr. 27,25 f.

28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.

Kapitel 27
Fortsättning av Hiskias mäns samling.

1 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte. >Syr. 18,26. Jak. 4,13 f.

2 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar. >Jer. 9,23.

3 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man. >Job 5,2. 6,3. Pred. 7,10.

4 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka? >Ords. 6,34 f. Jak. 1,20.

5 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

6 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

7 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

8 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

9 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran. >Ords. 18,24.

11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig. >Ords. 10,1. 23,15. 29,3.

12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför. >Ords. 22,3.

13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull. >Ords. 20,16. 22,26.

14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika. >Ords. 19,13.

16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta. >Ords. 30,16. Pred. 1,8. Hab. 2,5. Syr. 14,9.

21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte. >Ords. 17,3.

22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar. >Syr. 7,22.

24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.

Kapitel 28
Fortsättning av Hiskias mäns samling.

1 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon. >3 Mos. 26,36 f. Ords. 10,24.

2 För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande. >Ords. 29,8. Jes. 24,4 f., 20.

3 En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

4 De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

5 Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.

6 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar. >Ords. 19,1.

7 Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

8 De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma. >Pred. 2,26.

9 Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse. >Job 27,8 f. Ps. 18,42. 66,18. Joh. 9,31.

10 Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är. >Ords. 26,27. Matt. 15,14.

11 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

12 När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor. >Ords. 11,10. 29,2.

13 Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet. >Ps. 32,3 f. 1 Joh. 1,9.

14 Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka. >Ords. 14,16.

15 Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

16 Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva. >Ords. 29,4.

17 En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan. >1 Mos. 9,6. 2 Mos. 21,12. 5 Mos. 19,11 f.

18 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem. >Ords. 12,13.

19 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest. >Ords. 12,11. 20,4. Syr. 20,28.

20 En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad. >Ords. 20,21. 21,5. 1 Tim. 6,6, 9.

21 Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare. >Ords. 18,5. 24,23. Hes. 13,19.

22 Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.

23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal. >Ords. 9,8 f. 27,5 f.

24 Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren. >Ords. 19,26. Matt. 15,5 f.

25 Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

26 Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen. >Ords. 3,5, 7. 1 Kor. 3,19 f.

27 Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse. >5 Mos. 15,11. Ords. 19,17. Syr. 4,5.

28 När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till. >Job 24,4. Ords. 11,10. 29,7.

Kapitel 29
Slutet av Hiskias mäns samling.

1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning. >Jes 66,4. Jer. 7,13 f.

2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket. >Ords. 11,10. 28,12, 28.

3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger. >Ords. 10,1 15,20. 27,11 Luk. 15,13, 30.

4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det. >Ords. 28,16

5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.

6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas. >Ords. 12,13

7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.

8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden. >Ords. 28,2. Pred. 9,18.

9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro. >Jes. 57,20 f.

10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.

11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut. >Ords. 17,27.

12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga. >Syr. 10,2.

13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus. >Ords. 22,2.

14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen. >Ords. 16,12. 20,28.

15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder. >Ords. 13,24. 22,15. 23,13 f.

16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust. >Ps. 58,11. 91,8.

17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.

18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.

19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.

20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom. >Ords. 26,12. Pred. 5,1. Jak. 1,19 f. 3,5 f.

21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.

22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse. >Ords. 15,18. 22,24. 27,4. Jak. 1,20.

23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära. >Job 22,29. Ords. 15,33. 18,12. Luk. 14,11. 1 Petr. 5,5 f.

24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet. >3 Mos. 5,1.

25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad. >Matt. 10,28.

26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.

27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige. >Ps. 15,4. 1 Petr. 4,4.

Kapitel 30
Agurs ord.

1 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel — till Itiel och Ukal.

2 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

3 vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

4 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son — du vet ju det? >Job 38,4 f.

5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom. >Ps. 12,7. 18,31. 91,4.

6 Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn. >5 Mos. 4,2. 12,32.

7 Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

8 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer. >1 Tim. 6,8.

9 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn. >5 Mos. 8,12 f. 32,15.

10 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

11 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

12 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

13 ett släkte — huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

14 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

15 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

16 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» >Ords. 27,20.

17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det. >5 Mos. 27,16.

18 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

19 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

22 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt, >Ords. 19,10. Pred. 10,5 f.

23 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

24 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

25 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda; >Ords. 6,6 f.

26 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

27 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

28 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

29 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

30 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

31 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här. >Job 39,22 f.

32 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen. >Job 39,37. Mik. 7,16.

33 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska