Ordspråksboken 16-20

Kapitel 16
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar. >Ords. 19,21. Jer. 10,23.

2 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.

3 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång. >Ps. 37,5. 55,23. 1 Petr. 5,7.

4 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

5 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad. >Ords. 6,16 f. 11,21. 15,25.

6 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

7 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.

8 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt. >Ps. 37,16. Ords. 15,16 f. 17,1. Tob. 12,8.

9 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg. >Ords. 19,21. 20,24.

10 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.

11 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk. >Ords 11,1. 20,10, 23.

12 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst. >Ords. 20,28. 25,5. 29,4, 14. Vish. 6,1 f.

13 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad. >Ords. 22,11.

14 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den. >Ords. 20,2.

15 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn. >Ords. 19,12.

16 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver. >Job 28,15 f. Ords. 3,14 f. 8,10 f., 19.

17 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.

18 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall. >Ords. 11,2. 18,12. Syr. 10,13 f.

19 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.

20 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN. >Ords. 13,13.

21 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.

22 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan. >Ords. 13,14.

23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.

24 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.

25 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden. >Ords. 14,12.

26 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.

27 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar. >Jak. 3,6.

28 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense. >Ords. 18,6. 20,3.

29 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god. >Ords. 1,10,16.

30 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont. >Ords. 6,13. 10,10. Syr. 27,22 f.

31 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg. >Ords. 20,29

32 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad. >Ords. 14,17. 19,11.

33 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.

Kapitel 17
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv. >Ps. 37,16. Ords. 15,16 f. 16,8.

2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan. >Ps. 26,2. Jer. 17,10. Syr. 2,5.

4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad. >Ords 14,31. 22,2.

6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder. >Syr. 3,11.

7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång. >Ords. 18,16. 21,14.

9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense. >Ords. 10,12.

10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren. >Pred. 7,6.

11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika. >Rom. 12,17. 1 Tess. 5,15. 1 Petr. 3,9.

14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN. >5 Mos. 25,1. Jes. 5,23. Hes. 13,19, 22 f.

16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden. >Ords. 18,24.

18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa. >Ords. 6,1. 11,15. 20,16. 22,26. 27,13.

19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall. >Ords. 16,13. 18,12.

20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje. >Ords. 10,1. 15,20.

22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen. >Ords 15,13. 18,14.

23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar. >2 Mos. 23,8. 5 Mos. 16,19.

24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända. >Pred. 2,14.

25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom. >Ords. 19,13.

26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd. >Ords. 10,19. Jak. 1,19.

28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.

Kapitel 18
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

2 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat. >Ords. 13,16.

3 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek. >Ords. 11,2.

4 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa. >Ords. 13,14. 20,5.

5 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige. >3 Mod. 19,16. 5 Mos. 1,17. 16,19. Ords. 24,23. 28,21.

6 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag. >Ords. 16,23.

7 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

8 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen. >Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 26,22.

9 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

10 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad. >Ps. 31,4. 61,4. Ords. 14,26.

11 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning. >Ords. 10,15.

12 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära. >Ords. 15,33. 16,18. 22,4. 29,23. Syr. 10,13 f.

13 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam. >Syr. 11,8.

14 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det? >Ords. 15,13. 17,22.

15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

16 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store. >Ords. 17,8. 21,14.

17 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

18 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män. >Ords. 16,33.

19 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

20 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda. >Ords. 12,13 f. 13,2.

21 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt. >Syr. 37,18.

22 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN. >Ords. 19,11. 31,10 f.

23 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

24 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder. >Ords. 17,l7. Syr. 6,14.

Kapitel 19
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre. >Ords. 28,6.

2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän. >Ords. 14,20.

5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan. >5 Mos. 19,18 f. Ords. 21,28.

6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet. >Ords. 14,20.

8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar. >Ords. 17,16. 26,1. 30,22.

11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit. >Ords. 14,17, 26,1. 16,32.

12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset. >Ords. 16,14 f. 20,2.

13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp. >Ords. 15,20. 17,25. 27,15.

14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN. >Ords. 18,22. 31,10 f.

15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger. >Ords. 10,4 f. 12,24, 27. 13,4. 20,13.

16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort. >Matt. 10,42. 25,40.

18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död. >Ords. 13,24. 22,15. 23,13. Syr. 30,1 f.

19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre. >Syr. 30,24.

20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis. >Ords. 1,8.

21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande. >Ps. 33,11. Ords. 16,1, 9. Jes. 46,10.

22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger. >Mark. 12,43.

23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen. >Ords. 26,15.

25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap. >Ords. 21,11.

26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son. >Ords. 20,20.

27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap. >Ords. 23,12.

28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg. >Ords. 10,13. 20,30. 26,3

Kapitel 20
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav. >Ef. 5,18

2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv. >Ords. 16,14. 19,12.

3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid. >Ords. 16,28.

4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt. >Ords. 21,25. 28,19.

5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem. >Ps. 64,6 f. Ords. 26,24.

6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom. >Ps. 25,12 f. 112,1 f.

8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»? >1 Mos. 8,21. 1 Kon. 8,46. 2 Krön. 6,36. Pred. 7,21. 1 Joh. 1,8.

10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN. >Ords. 11,1. 16,11.

11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort. >Ps. 94,9.

13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest. >Ords. 6,9 f. 19,15. 24,30 f.

14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd. >Ords. 17,27.

16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull. >Ords. 17,18. 27,13.

17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar. >Job 20,12 f. Ords. 9,17.

18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig. >Ords. 11,13 . 24,5 f.

19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag. >Ords. 11,13. 25,9.

20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret. >2 Mos. 21,17. 3 Mos. 20,9. 5 Mos. 27,16. Ords. 13,9. 19,26. >Matt. 15,4 Mark. 7,10.

21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat. >Ords. 13,11. 28,20, 22.

22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig. >5 Mos. 32,35. Ords. 17,13. 24,29. Rom. 12,19. 1 Tess. 5,15.

23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg. >Ps. 37,23. Ords. 16,1, 9. 19,21.

25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda. >Pred. 5,1 f. Matt. 15,5 f.

26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen. >1 Kor. 2,11

28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron. >Ords. 16,12. 29,4, 14.

29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår. >Ords. 16,31.

30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska