Ordspråksboken 1-5

Kapitel 1
Inledning (kap. 1—9): Varning för de ondas lockelser och förmaning att lyssna till vishetens röst.

1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs. >1 Kon. 4,32.

2 Av dem kan man lära vishet och tukt,

3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga. >Job 28,28. Ps. 111,10. Ords. 9,10. Syr. 1,14.

8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning. >Ords. 6,20. 19,20.

9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals. >Ords 4,9. 25,12.

10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke. >Ords. 16,29.

11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» —

15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod. >Jes. 59,7. Rom. 3,15.

17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet. >1Tim. 6,10.

20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord: >Ords. 8,1 f.

22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand, >Jes. 65,2. 66,4. Jer. 7,13.

25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten, >Ps. 2,4. 37,13. 59,9. Ords. 3,34.

27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig. >Jer. 11,11. 14.12. Hes. 8,18. Mik. 3,4. Sak. 7,13.

29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

Kapitel 2
Fortsättning av inledningen: Vishetens frukter.

1 Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,

2 så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,

3 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten, >Jak. 1,5.

4 Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,

5 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.

6 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd. >Job 32,8. Syr. 1,1.

7 Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,

8 ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han. >Ps. 1,6.

9 Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.

10 Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,

11 eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.

12 Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är,

13 från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar,

14 från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,

15 från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.

16 Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord, >Ords. 6,24. 7,5.

17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund.

18 Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar. >Ords. 5,5. 7,27.

19 Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.

20 Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.

21 Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri. >Ps. 37,9 f. Matt. 5,5.

22 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur. >Job 18,17. Ords. 1O,7, 30.

Kapitel 3
Fortsättning av inledningen: Förmaning till gudsfruktan; vishetens lov; barmhärtighetens och redlighetens välsignelse.

1 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud. >5 Mos. 8,1. 30,16.

2 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

3 Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla; >Ords. 6,21. 7,3.

4 så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

5 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd. >1 Krön. 28,9. Ords. 22,19.

6 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

7 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda. >Ords. 28,26. Jes. 5,21. Rom. 12,16.

8 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri. >Ords. 16,24.

9 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda, >2 Mos. 23,19. 5 Mos. 26,2 f.

10 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

11 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom. >Job 5,17. Hebr. 12,5 f. Upp. 3,19.

12 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär. >Ords. 13,24.

13 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.

14 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld. >Job 28,15 f. Ords. 8,10 f. 16,16. Vish. 7,8 f.

15 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. >Matt. 13,45 f.

16 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. >Ords. 8,18, 35. 9,11.

17 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.

18 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar. >Ords. 11,30.

19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd. >Jer. 10,12. 51,15.

20 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

21 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

22 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.

23 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

24 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött. >Ps. 4,9. 91,5 f.

25 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga. >Ps. 112,7 f.

26 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

27 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den. >Tob. 4,7 f.

28 Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax. >5 Mos. 24,14 f.

29 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

30 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

31 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar. >Ps. 1,1. Ords. 1,15. 4,14 f.

32 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse. >Ps. 25, 14.

33 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han. >3 Mos. 26,3 f., 14 f.

34 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd. >Ps. 37,13. 59,9. Ords. 1,26. Jes. 66,2. >1 Petr. 5,5. Jak. 4,10.

35 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

Kapitel 4
Fortsättning av inledningen: En faders lärdomar.

1 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd. >Ords. 1,8. 13,1.

2 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara.

3 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, varit späd och för min moder ende sonen.

4 Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva. >3 Mos. 18,5. 1 Krön. 28,9.

5 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.

6 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.

7 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd. >Vish. 6,17.

8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn. >1 Sam. 2,30.

9 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig. >Ords. 1,9. Syr. 1,11.

10 Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.

11 Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.

12 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla;

13 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.

14 Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg. >Ps 1,1. Ords. 1,15. 3,31.

15 Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.

16 Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.

17 Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.

18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;

19 men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.

20 Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord.

21 Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. >Ords. 3,21.

22 Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.

23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.

24 Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.

25 Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut.

26 Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta. >Ps. 19,5. Hebr. 12,13.

27 Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är. >5 Mos. 5,32. Jos. 1,7.

Kapitel 5
Fortsättning av inledningen: Varning för lösaktighet.

1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun. >Ps. 55,22. Ords. 6,24.

4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. >Ords. 2,18. 7,27.

6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet. >3 Mos. 20,10. 5 Mos. 22,24.

15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje; >Pred. 9,9

19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn? >Syr. 9,9.

21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt. >Job 34,21. Ords. 15,3. Jer. 16,17. 32,19. Hebr. 4,13.

22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror. >Ps. 9,17.

23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska