Första Krönikeboken 11-15

Kapitel 11David konung över hela Israel. Hans erövring av Jerusalem. Förteckning på hans hjältar.
1. Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: »Vi
äro ju ditt kött och ben.
>2 Sam. 5,1 f. 1 Krön. 12,23 f.
2. Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du
som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN,
din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja,
du skall vara en furste över mitt folk Israel.»
>1 Sam. 13,14. 18,5 f. 19,8.
3. När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och
sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med
HERRENS ord genom Samuel.
>1 Sam. 16,18.

4. Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där
befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet.
>2 Sam. 5,6 f.
5. Och invånarna i Jebus sade till David: »Hitin kommer du icke.»
Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad
6. Och David sade: »Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han
skall bliva hövding och anförare.» Och Joab, Serujas son, kom
först ditupp och blev så hövding.
7. Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det
Davids stad.
8. Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo
och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden.
9. Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN Sebaot
var med honom

10. Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo
honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och
så skaffade honom konungaväldet, enligt HERRENS ord angående
Israel.
>2 Sam. 23,8 f.
11. Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en
hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt
spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång.
>1 Krön. 27,2.
12. Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en
av de tre hjältarna.
>1 Krön. 27,4.
13. Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade
församlat sig till strid. Och där var ett åkerstycke, fullt med
korn. Och folket flydde för filistéerna.
14. Då ställde de sig mitt på åkerstycket och försvarade det och
slogo filistéerna; och HERREN lät dem så vinna en stor seger.

15. En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över
klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning
filistéer var lägrad i Refaimsdalen.
>1 Sam. 22,1.
16. Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost
fanns i Bet-Lehem.
17. Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva
mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»
18. Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten
ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det
till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det
såsom ett drickoffer åt HERREN.
19. Han sade nämligen: »Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag
skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava
vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det
hit.» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre
hjältarna gjort.

20. Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde
en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och
han hade ett stort namn bland de tre.
21. Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och
han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock
icke.
22. Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab,
och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl
lejonet i brunnen.
>1 Krön. 27,5 f.
23. Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem
alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade
en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin
stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom
med hans eget spjut.
24. Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett
stort namn bland de tre hjältarna.
25. Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de
tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för
sin livvakt.

26. De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos
son, från Bet-Lehem;
>2 Sam. 2,18. f Krön. 27,7 f.
27. haroriten Sammot; peloniten Heles;
28. tekoaiten Ira, Ickes’ son; anatotiten Abieser;
29. husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;
30. netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;
31. Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam;
pirgatoniten Benaja;
32. Hurai från Gaas’ dalar; arabatiten Abiel;
33. baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
34. gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
35. harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
36. mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
37. Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son;
38. Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;
39. ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab,
Serujas son;
40. jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
41. hetiten Uria; Sabad, Alais son;
>2 Sam. 11,3, 6 f.
42. rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och
jämte honom trettio andra;
43. Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
44. astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;
45. Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;
46. Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och
moabiten Jitma;
47. slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.

Kapitel 12Förteckning på dem som gingo över till David i Sauls tid. Antalet av de krigare som gjorde David till konung i Hebron.
1. Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu
höll sig undan för Saul, Kis’ son; de hörde till de hjältar som
bistodo honom under kriget.
>1 Sam. 27,6.
2. De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och
med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från
bågen. Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kommo:
>Dom. 20,16.
3. Ahieser, den förnämste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner;
Jesuel och Pelet, Asmavets söner; Beraka; anatotiten Jehu;
4. gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna, anförare för de
trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad;
5. Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja;
6. koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam;
7. Joela och Sebadja, söner till Jeroham, av strövskaran.

8. Och av gaditerna avföllo några och gingo till David i bergfästet
i öknen, tappra män, krigsmän skickliga att strida, rustade med
sköld och spjut; de hade en uppsyn såsom lejon och voro snabba
såsom gaseller på bergen:
9. Eser, den förnämste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
10. Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte,
11. Attai, den sjätte, Eliel, den sjunde,
12. Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde,
13. Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte.
14. Dessa hörde till Gads barn och till de förnämsta i hären; den
ringaste av dem var ensam så god som hundra, men den ypperste så
god som tusen.
15. Dessa voro de som i första månaden gingo över Jordan, när den
var full över alla sina bräddar, och som förjagade alla dem som
bodde i dalarna, åt öster och åt väster.

16. Av Benjamins och Juda barn kommo några män till David ända till
bergfästet.
17. Då gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem:
»Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bistå mig, så
är mitt hjärta redo till förening med eder; men om I kommen för
att förråda mig åt mina ovänner, fastän ingen orätt är i mina
händer, då må våra fäders Gud se därtill och straffa det.»
18. Men Amasai, den förnämste bland de trettio, hade blivit beklädd
med andekraft, och han sade:

»Dina äro vi, David,
och med dig stå vi, du Isais son.
Frid vare med dig, frid,
och frid vare med dem som bistå dig
ty din Gud har bistått dig!»

Och David tog emot dem och gav dem plats bland de förnämsta i
sin skara.
>Dom. 6,34. 2 Krön. 24,80. Luk. 24,49.

19. Från Manasse gingo några över till David, när han med
filistéerna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bistå
dessa; ty när filistéernas hövdingar hade rådplägat, skickade de
bort honom, i det de sade: »Det gäller huvudet för oss, om han
går över till sin herre Saul.
>1 Sam. 29,4.
20. När han då drog till Siklag, gingo dessa från Manasse över till
honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och
Silletai, huvudmän för de ätter som tillhörde Manasse.
21. Dessa bistodo David mot strövskaran, ty de voro allasammans
tappra stridsmän och blevo hövitsmän i hären.
>1 Sam. 30,15 f.
22. Dag efter dag kommo nämligen allt flera till David för att bistå
honom, så att hans läger blev övermåttan stort.

23. Detta är de tal som angiva summorna av det väpnade krigsfolk som
kom till David i Hebron, för att efter HERRENS befallning flytta
Sauls konungamakt över på honom:
>2 Sam. 5,1 f. 1 Krön. 11,1 f.
24. Juda barn, som buro sköld och spjut, sex tusen åtta hundra,
väpnade till strid;
25. av Simeons barn tappra krigsmän, sju tusen ett hundra;
26. av Levi barn fyra tusen sex hundra;
27. därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom tre
tusen sju hundra;
28. så ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå
hövitsmän;
29. av Benjamins barn, Sauls stamfränder, tre tusen (ty ännu vid den
tiden höllo de flesta av dem troget med Sauls hus);
>2 Sam. 3,19.
30. av Efraims barn tjugu tusen åtta hundra, tappra stridsmän,
namnkunniga män i sina familjer;
31. av ena hälften av Manasse stam aderton tusen namngivna män, som
kommo för att göra David till konung;
32. av Isaskars barn kommo män som väl förstodo tidstecknen och
insågo vad Israel borde göra, två hundra huvudmän, därtill alla
deras stamfränder under deras befäl;
33. av Sebulon stridbara män, rustade till krig med alla slags
vapen, femtio tusen, som samlades endräktigt;
34. av Naftali ett tusen hövitsmän, och med dem trettiosju tusen,
väpnade med sköld och spjut;
35. av daniterna krigsrustade män, tjuguåtta tusen sex hundra;
36. av Aser stridbara män, rustade till krig, fyrtio tusen;
37. och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra
hälften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, väpnade med
alla slags vapen som brukas vid krigföring.
38. Alla dessa krigsmän, ordnade till strid, kommo i sina hjärtans
hängivenhet till Hebron för att göra David till konung över hela
Israel. Också hela det övriga Israel var enigt i att göra David
till konung.
39. Och de voro där hos David i tre dagar och åto och drucko, ty
deras bröder hade försett dem med livsmedel.
40. De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och
Naftali, tillförde dem ock på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar
livsmedel i myckenhet till föda: mjöl, fikonkakor och
russinkakor, vin och olja, fäkreatur och småboskap; ty glädje
rådde i Israel.

Kapitel 13Guds ark föres ifrån Kirjat-Jearim och sättes in i Obed-Edoms hus.
1. Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla
furstarna.
>2 Sam. 6,1 f.
2. Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen
för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända
bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels
landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de
städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig
till oss;
3. och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade
vi icke efter den.»
4. Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty
förslaget behagade hela folket.
5. Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända
dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från
Kirjat-Jearim.
>Jos. 13,3, 5.
6. Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är
Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp
Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter
vilken den hade fått sitt namn.
>Jos. 15,9, 60.
7. Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån
Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.
>1 Sam. 7,1.
8. Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt,
med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och
trumpeter.
9. Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för
att fatta I arken, ty oxarna snavade.
10. Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade
räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned
död där inför Gud.
>4 Mos. 4,15, 19 f. 1 Krön. 15,13.
11. Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade
brutit ned Ussa[1]; och han kallade det stället
Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.
12. Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han
sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»
13. Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad,
utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
14. Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt
eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus
och allt vad som hörde honom till.

[1] Hebr. parás péres be-Ussá.

Kapitel 14Davids vänskap med Hiram. Davids hustrur och söner. Filistéernas anfall och nederlag.
1. Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med
cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle
bygga honom ett hus.
>2 Sam. 5,11 f.
2. Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över
Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt,
för sitt folk Israels skull.
3. Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David
födde ännu flera söner och döttrar.
4. Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua,
Sobab, Natan, Salomo,
>2 Sam. 5,13 f. 1 Krön. 3,6 f.
5. Jibhar, Elisua, Elpelet,
6. Noga, Nefeg, Jafia,
7. Elisama, Beeljada och Elifelet.

8. Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till
konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga
David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
>2 Sam. 5,17 f.
9. Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo
plundringståg,
10. frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du
då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag
vill giva dem i din hand.»
11. Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då
sade David: »Gud har brutit ned[1] mina fiender
genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick
det stället namnet Baal-Perasim.
>Jes. 28,21.
12. De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att
dessa skulle brännas upp i eld.
>5 Mos. 7,5, 25.
13. Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
>2 Sam. 5,22 f.
14. När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke
draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du
kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
15. Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag
då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att
slå filistéernas här.»
16. David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo
filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
17. Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät
fruktan för honom komma över alla folk.

[1] Hebr. parás.

Kapitel 15Efter nödiga förberedelser föres Guds ark till Jerusalem. Mikal får förakt för David.
1. Och han uppförde åt sig hus i Davids stad; sedan beredde han en
plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den.
>2 Sam. 6,17. 1 Krön. 16,1.
2. Därvid befallde David: »Inga andra än leviterna må bära Guds
ark; ty dem har HERREN utvalt till att bära Guds ark och till
att göra tjänst inför honom för evärdlig tid.»
>4 Mos. 4,15.
3. Och David församlade hela Israel till Jerusalem för att hämta
HERRENS ark upp till den plats som han hade berett åt den.
4. Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;
5. av Kehats barn: Uriel, deras överste, och hans bröder, ett
hundra tjugu;
6. av Meraris barn: Asaja, deras överste, och hans bröder, två
hundra tjugu;
7. av Gersoms barn: Joel, deras överste, och hans bröder, ett
hundra trettio;
8. av Elisafans barn: Semaja, deras överste, och hans bröder, två
hundra;
9. av Hebrons barn: Eliel, deras överste, och hans bröder, åttio;
10. av Ussiels barn: Amminadab, deras överste, och hans bröder, ett
hundra tolv.

11. Och David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar jämte
leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
12. Och han sade till dem: »I ären huvudmän för leviternas familjer.
Helgen eder tillika med edra bröder, och hämten så HERRENS,
Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett åt
den.
>2 Mos. 19,10.
13. Ty därför att I förra gången icke voren tillstädes var det som
HERREN, vår Gud, bröt ned en av oss, till straff för att vi icke
sökte honom så, som tillbörligt var.»
>2 Sam. 6,6 f. 1 Krön. 13,10 f.
14. Då helgade prästerna och leviterna sig till att hämta upp
HERRENS, Israels Guds, ark.
15. Och såsom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu
Levi barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar.
>2 Mos. 25,14. 4 Mos. 7,9.

16. Och David sade till de översta bland leviterna att de skulle
förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med
musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle
låta ljuda, under det att de höjde glädjesången.
17. Leviterna förordnade då Heman, Joels son, och av hans bröder
Asaf, Berekjas son, och av dessas bröder, Meraris barn, Etan,
Kusajas son,
18. och jämte dem deras bröder av andra ordningen Sakarja, Ben,
Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja,
Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel,
dörrvaktarna.
19. Och sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle slå kopparcymbaler.
20. Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och
Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót.
21. Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja
skulle leda sången med harpor, till Seminit.
22. Kenanja, leviternas anförare, när de buro, skulle undervisa i
att bära, ty han var kunnig i sådant.
23. Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.
24. Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser,
prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark. Slutligen
skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken.
25. Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen
åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus,
under jubel.
>2 Sam. 6,12 f.
26. Och då Gud skyddade leviterna som buro HERRENS förbundsark,
offrade man sju tjurar och sju vädurar.
27. Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla
leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som
anförde sångarna, när de buro. Och därjämte bar David en
linne-efod.
28. Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och
basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och
lät psaltare och harpor ljuda.

29. När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal,
Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David
dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt
hjärta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska