Fjärde moseboken 21-25

Kapitel 21Konungen i Arad besegrad. Kopparormen. Sihon och Og slagna.
1. Då nu konungen i Arad, kananéen, som bodde i Sydlandet, hörde
att Israel var i antågande på Atarimvägen, gav han sig i strid
med Israel och tog några av dem till fånga.

2. Då gjorde Israel ett löfte åt HERREN och sade: »Om du giver
detta folk i min hand, så skall jag giva deras städer till
spillo.»

3. Och HERREN hörde Israels röst och gav kananéerna i deras hand,
och de gåvo dem och deras städer till spillo; så fick stället
namnet Horma.

4. Och de bröto upp från berget Hor och togo vägen åt Röda havet
till, för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev
folket otåligt.

5. Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: »Varför haven
I fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Här
finnes ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den
usla föda vi få.»

6. Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo
folket; och mycket folk i Israel blev dödat.

7. Då kom folket till Mose och sade: »Vi hava syndat därmed att vi
talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager
bort dessa ormar ifrån oss.» Och Mose bad för folket.

8. Då sade HERREN till Mose: »Gör dig en orm och sätt upp den på en
stång; sedan må var och en som har blivit ormstungen se på den,
så skall han bliva vid liv.»

9. Då gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den på en stång;
när sedan någon hade blivit stungen av en orm, såg han upp på
kopparormen och blev så vid liv.

10. Och Israels barn bröto upp och lägrade sig i Obot;

11. och från Obot bröto de upp och lägrade sig vid Ije-Haabarim i
öknen som ligger framför Moab, österut.

12. Därifrån bröto de upp och lägrade sig i Sereds dal.

13. Därifrån bröto de upp och lägrade sig på andra sidan Arnon, där
denna bäck från amoréernas område, där den har runnit upp,
flyter fram i öknen; ty Arnon är Moabs gräns och flyter fram
mellan Moabs land och amoréernas.

14. Därför heter det i »Boken om HERRENS krig»:
»Vaheb i Sufa
och dalarna där Arnon går fram,

15. och dalarnas sluttning,
som sänker sig mot Ars bygd
och stöder sig mot Moabs gräns.»

16. Därifrån drogo de till Beeri om brunnen där var det som HERREN
sade till Mose: »Församla folket, så vill jag giva dem vatten.»

17. Då sjöng Israel denna sång:

»Flöda, du brunn! Ja, sjungen om den,

18. om brunnen som furstar grävde,
som folkets ypperste borrade,
med spiran, med sina stavar.

19. Från öknen drogo de till Mattana, från Mattana till Nahaliel,
från: Nahaliel till Bamot,

20. från Bamot till den dal som ligger: på Moabs mark uppe på Pisga,
där man kan se ut över ödemarken.

21. Och Israel skickade sändebud till Sihon, amoréernas konung, och
lät säga:

22. »Låt mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifrån
vägen in i åkrar eller vingårdar, och icke dricka vatten ur
brunnarna. Stora vägen skola vi gå, till dess vi hava kommit
igenom ditt område.»

23. Men Sihon tillstadde icke Israel att tåga genom sitt område,
utan församlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen,
till dess han kom till Jahas; där gav han sig i strid med
Israel.

24. Men Israel slog honom med svärdsegg och intog hans land från
Arnon ända till Jabbok, ända till Ammons barns land, ty Ammons
barns gräns var befäst.

25. Och Israel intog alla städerna där; och Israel bosatte sig i
amoréernas alla städer, i Hesbon och alla underlydande orter.

26. Hesbon var nämligen Sihons, amoréernas konungs, stad, ty denne
hade fört krig med den förre konungen i Moab och tagit ifrån
honom hela hans land ända till Arnon.

27. Därför säga skalderna:

»Kommen till Hesbon!
Byggas och befästas
skall Sihons stad.

28. Ty eld gick ut från Hesbon,
en låga från Sihons stad;
den förtärde Ar i Moab,
dem som bodde på Arnons höjder.

29. Ve dig, Moab!
Förlorat är du, Kemos’ folk!
Han lät sina söner bliva slagna på flykten
och sina döttrar föras bort i fångenskap,
bort till amoréernas konung, Sihon.

30. Vi sköto ned dem — förlorat var Hesbon,
landet ända till Dibon;
vi härjade ända till Nofa,
Nofa, som når till Medeba.»

31. Så bosatte sig då Israel i amoréernas land.

32. Och Mose sände ut och lät bespeja Jaeser, och de intogo dess
underlydande orter; och han fördrev amoréerna som bodde där.

33. Sedan vände de sig åt annat hål. och drogo upp åt Basan
till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till
strid mot dem, till Edrei.

34. Men HERREN sade till Mose: »Frukta icke för honom, ty i din hand
har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och du
skall göra med honom på samma sätt som du gjorde med Sihon,
amoréernas konung, som bodde i Hesbon.»

35. Och de slogo honom jämte hans söner och allt hans folk, och läto
ingen av dem slippa undan. Så intogo de hans land.

Kapitel 22Balak låter hämta Bileam.
1. Och Israels barn bröto upp och lägrade sig på Moabs hedar, på
andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

2. Och Balak, Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort mot
amoréerna.

3. Och Moab bävade storligen för folket, därför att det var så
talrikt; Moab gruvade sig för Israels barn.

4. Och Moab sade till de äldste i Midjan: »Nu kommer denna hop att
äta upp allt som finnes här runt omkring oss, likasom oxen äter
upp vad grönt som finnes på marken.» Och Balak, Sippors son,
var på den tiden konung i Moab.

5. Och han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid
floden, i hans stamfränders land, för att kalla honom till sig;
han lät säga: »Se, här är ett folk som har dragit ut ur Egypten;
se, det övertäcker marken, och det har lägrat sig mitt emot mig.

6. Så kom nu och förbanna åt mig detta folk, ty det är mig för
mäktigt; kanhända skall jag då kunna slå det och förjaga det ur
landet. Ty jag vet att den du välsignar, han är välsignad, och
den du förbannar, han bliver förbannad.»

7. Så gingo nu de äldste i Moab och de äldste i Midjan åstad och
hade med sig spådomslön; och de kommo till Bileam och framförde
till honom Balaks ord.

8. Och han sade till dem: »Stannen här över natten, så vill jag
sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.» Då
stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.

9. Och Gud kom till Bileam; han sade: »Vad är det för män som du
har hos dig?»

10. Bileam svarade Gud: »Balak, Sippors son, konungen i Moab, har
sänt till mig detta bud:

11. ‘Se, här är det folk som har dragit ut ur Egypten, och det
övertäcker marken. Så kom nu och förbanna det åt mig; kanhända
skall jag då kunna giva mig i strid med det och förjaga det.’»

12. Då sade Gud till Bileam: »Du skall icke gå med dem; du skall
icke förbanna detta folk, ty det är välsignat.»

13. Om morgonen, när Bileam hade stått upp, sade han alltså till
Balaks furstar: »Gån hem till edert land, ty HERREN vill icke
tillstädja mig att följa med eder.»

14. Då stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade:
»Bileam vägrade att följa med oss.»

15. Men Balak sände ännu en gång åstad furstar, flera och
förnämligare än de förra.

16. Och de kommo till Bileam och sade till honom: »Så säger Balak
Sippors son: ‘Låt dig icke avhållas från att komma till mig;

17. ty jag vill bevisa dig övermåttan stor ära, och allt vad du
begär av mig skall jag göra. Kom nu och förbanna åt mig detta
folk.’»

18. Då svarade Bileam och sade till Balaks tjänare: »Om Balak än
gåve mig så mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde
jag dock icke överträda HERRENS min Guds befallning, så att jag
gjorde något däremot, vare sig litet eller stort.

19. Men stannen nu också I kvar har över natten, för att jag må
förnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.»

20. Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: »Om dessa
män hava kommit för att kalla dig, så stå upp och följ med dem.
Men allenast vad jag säger dig skall du göra.»

21. Om morgonen, när Bileam hade stått upp, sadlade han alltså sin
åsninna och följde med Moabs furstar.

22. Men då han nu följde med, upptändes Guds vrede, och HERRENS
ängel ställde sig på vägen för att hindra honom, där han red på
sin åsninna, åtföljd av två sina tjänare.

23. När då åsninnan såg HERRENS ängel stå på vägen med ett draget
svärd i sin hand, vek hon av ifrån vägen och gick in på åkern;
men Bileam slog åsninnan för att driva henne tillbaka in på
vägen.

24. Därefter ställde sig HERRENS ängel i en smal gata mellan
vingårdarna, där murar funnos på båda sidor.

25. När nu åsninnan såg HERRENS ängel, trängde hon sig mot muren och
klämde så Bileams ben mot muren; och han slog henne ännu en
gång.

26. Då gick HERRENS ängel längre fram och ställde sig på ett trångt
ställe, där ingen utväg fanns att vika undan, vare sig till
höger eller till vänster.

27. När åsninnan nu såg HERRENS ängel, lade hon sig ned under
Bileam. Då upptändes Bileams vrede och han slog åsninnan med sin
stav.

28. Men HERREN öppnade åsninnans mun, och hon sade till Bileam: »Vad
har jag gjort dig, eftersom du nu tre gånger har slagit mig?»

29. Bileam svarade åsninnan: »Du har ju handlat skamligt mot mig; om
jag hade haft ett svärd i min hand, skulle jag nu hava dräpt
dig.»

30. Men åsninnan sade till Bileam: »Är icke jag din egen åsninna,
som du har ridit på i all din tid intill denna dag? Och har jag
någonsin förut plägat göra så mot dig? Han svarade: »Nej.»

31. Och HERREN öppnade Bileams ögon, så att han såg HERRENS ängel
stå på vägen med ett draget svärd i sin hand. Då bugade han sig
och föll ned på sitt ansikte.

32. Och HERRENS ängel sade till honom: »Varför har du nu tre gånger
slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty
denna väg leder till fördärv och är mig emot.

33. Och åsninnan såg mig, och hon har nu tre gånger vikit undan for
mig. Om hon icke hade vikit undan för mig, så skulle jag nu hava
dräpt dig, men låtit henne leva.»

34. Då sade Bileam till HERRENS ängel: »Jag har syndat, ty jag
visste icke att du stod mig emot på vägen. Om nu min resa
misshagar dig, så vill jag vända tillbaka.»

35. Men HERRENS ängel svarade Bileam: »Följ med dessa män; men intet
annat än vad jag säger dig skall du tala.» Så följde då Bileam
med Balaks furstar.

36. När Balak hörde att Bileam kom, gick han honom till mötes till
Ir i Moab, vid gränsen där Arnon flyter, vid yttersta gränsen.

37. Och Balak sade till Bileam: »Sände jag icke enträget bud till
dig för att kalla dig hit? Varför ville du då icke begiva dig
till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillräcklig ära?»

38. Bileam svarade Balak: »Du ser nu att jag har kommit till
dig. Men det står ingalunda i min egen makt att tala något. Vad
Gud lägger i min mun, det måste jag tala.»

39. Sedan följde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.

40. Och Balak slaktade fäkreatur och småboskap och sände till Bileam
och de furstar som voro med honom.

41. Och följande morgon tog Balak Bileam med sig och förde honom upp
på Bamot-Baal; och han kunde från denna plats se en del av
folket.

Kapitel 23Bileam välsignar Israel.
1. Och Bileam sade till Balak: »Bygg här åt mig sju altaren, och
skaffa hit åt mig sju tjurar och sju vädurar.»

2. Balak gjorde såsom Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en
tjur och en vädur på vart altare

3. Därefter sade Bileam till Balak »Stanna kvar vid ditt
brännoffer; jag vill gå bort och se om till äventyrs HERREN
visar sig för mig; och vad helst han uppenbarar för mig, det
skall jag förkunna för dig.» Och han gick upp på en kal höjd.

4. Och Gud visade sig för Bileam; då sade denne till honom: »De sju
altarna har jag uppfört, och på vart altare har jag offrat en
tjur och en vädur.»

5. Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: »Gå
tillbaka till Balak och tala så och så.»

6. När han nu kom tillbaka till honom, fann han honom stående vid
sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs furstar.

7. Då hör han upp sin röst och kvad:

»Från Aram hämtade mig Balak,
från österns berg Moabs konung:
‘Kom och förbanna åt mig Jakob,
kom och tala ofärd över Israel.

8. Huru kan jag förbanna den gud ej förbannar,
och tala ofärd över den som HERREN ej talar ofärd över?

9. Från klippornas topp ser jag ju honom,
och från höjderna skådar jag honom:
se, det är ett folk som bor för sig självt
och icke anser sig likt andra folkslag.

10. Vem kan räkna Jakob, tallös såsom stoftet,
eller tälja ens fjärdedelen av Israel?
Må jag få dö de rättfärdigas död,
och blive mitt slut såsom deras!»

11. Då sade Balak till Bileam: »Vad har du gjort mot mig! Till att
förbanna mina fiender hämtade jag dig, och nu har du i stället
välsignat dem.»

12. Men han svarade och sade: »Skulle jag då icke akta på vad HERREN
lägger i min mun, och tala det?»

13. Och Balak sade till honom: »Följ nu med mig till ett annat
ställe, varifrån du ser dem; du ser här allenast en del av dem,
du ser dem icke allasammans. Från det stället må du förbanna dem
åt mig.»

14. Och han tog honom med sig till Väktarplanen på toppen av Pisga.
Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vädur på
vart altare.

15. Därefter sade han till Balak: »Stanna kvar har vid ditt
brännoffer; jag själv vill därborta se till, om något visar
sig.»

16. Och HERREN visade sig för Bileam och lade i hans mun vad han
skulle tala; han sade: »Gå tillbaka till Balak och tala så och
så.»

17. När han nu kom till honom, fann han honom stående vid sitt
brännoffer, och Moabs furstar stodo där med honom. Och Balak
frågade honom: »Vad har HERREN talat?»

18. Då hov han upp sin röst och kvad:

»Stå upp, Balak, och hör;
lyssna till mig, du Sippors son.

19. Gud är icke en människa, så att han kan ljuga,
icke en människoson, så att han kan ångra något.
Skulle han säga något och icke göra det,
tala något och icke fullborda det?

20. Se, att välsigna har jag fått i uppdrag;
han har välsignat, och jag kan icke rygga det.

21. Ofärd är icke att skåda i Jakob
och olycka icke att se i Israel.
HERREN, hans Gud, är med honom,
och jubel såsom mot en konung höres där.

22. Det är Gud som har fört dem ut ur Egypten;
deras styrka är såsom vildoxars.

23. Ty trolldom båtar intet mot Jakob,
ej heller spådom mot Israel.
Nej, nu måste sägas om Jakob
och om Israel: ‘Vad gör icke Gud!’

24. Se, det är ett folk som står upp likt en lejoninna,
ett folk som reser sig likasom ett lejon.
Det lägger sig ej ned, förrän det har ätit rov
och druckit blod av slagna man.»

25. Då sade Balak till Bileam: »Om du nu icke vill förbanna dem, så
må du åtminstone icke välsigna dem.

26. Men Bileam svarade och sade till Balak: »Sade jag icke till dig:
‘Allt vad HERREN säger, det måste jag göra’?»

27. Och Balak sade till Bileam: »Kom, jag vill taga dig med mig till
ett annat ställe. Kanhända skall det behaga Gud att du därifrån
förbannar dem åt mig.

28. Och Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, där man kan
se ut över ödemarken.

29. Och Bileam sade till Balak: »Bygg här åt mig sju altaren, och
skaffa hit åt mig sju tjurar och sju vädurar.

30. Och Balak gjorde såsom Bileam sade; och han offrade en tjur och
en vädur på vart altare.

Kapitel 24Bileam välsignar ytterligare Israel och återvänder hem.
1. Då nu Bileam såg att det var: HERRENS vilja att han skulle
välsigna Israel, gick han icke, såsom de förra gångerna, bort
och såg efter tecken, utan vände sitt ansikte mot öknen.

2. Och när Bileam lyfte upp sina ögon och såg Israel lägrad efter
sina stammar, kom Guds Ande över honom.

3. Och han hov upp sin röst och kvad:
»Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen med det slutna ögat,

4. så säger han som hör Guds tal,
han som skådar syner från den Allsmäktige,
i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade:

5. Huru sköna äro icke dina tält, du Jakob,
dina boningar, du Israel!

6. De likna dalar som utbreda sig vida,
de äro såsom lustgårdar invid en ström,
såsom aloeträd, planterade av HERREN,
såsom cedrar invid vatten.

7. Vatten flödar ur hans ämbar,
hans sådd bliver rikligen vattnad.
Större än Agag skall hans konung vara,
ja, upphöjd bliver hans konungamakt.

8. Det är Gud som har fört honom ut ur Egypten.
Hans styrka är såsom en vildoxes.
Han skall uppsluka de folk som stå honom emot,
deras ben skall han sönderkrossa,
och med sina pilar skall han genomborra dem.

9. Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en
lejoninna — vem vågar oroa honom? Välsignad vare den som
välsignar dig, och förbannad vare den som förbannar dig!»

10. Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop
händerna. Och Balak sade till Bileam: »Till att förbanna mina
fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stället nu tre
gånger välsignat dem.

11. Giv dig nu av hem igen. Jag tänkte att jag skulle få bevisa dig
stor ära; men se, HERREN har förmenat dig att bliva ärad.»

12. Bileam svarade Balak: »Sade jag icke redan till sändebuden som
du skickade till mig:

13. ‘Om Balak än gåve mig så mycket silver och guld som hans hus
rymmer, kunde jag dock icke överträda HERRENS befallning, så att
jag efter eget tycke gjorde något, vad det vara må.’ Vad HERREN
säger, det måste jag tala.

14. Se, jag går nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om
vad detta folk skall göra mot ditt folk i kommande dagar.»

15. Och han hov upp sin röst och kvad:
»Så säger Bileam, Beors son,
så säger mannen med det slutna ögat,

16. så säger han som hör Guds tal
och har kunskap från den Högste,
han som skådar syner från den Allsmäktige,
i det han sjunker ned och får sina ögon öppnade:

17. Jag ser honom, men icke denna tid,
jag skådar honom, men icke nära.
En stjärna träder fram ur Jakob,
och en spira höjer sig ur Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och slår ned alla söner till Set.

18. Edom skall han få till besittning
till besittning Seir — sina fienders länder.
Ty Israel skall göra mäktiga ting;

19. ur Jakob skall en härskare komma;
han skall förgöra i städerna dem som rädda sig dit.»

20. Och han fick se Amalek; då hov han upp sin röst och kvad:
»En förstling bland folken är Amalek,
men på sistone hemfaller han åt undergång.»

21. Och han fick se kainéerna; då hov han upp sin röst och kvad:
»Fast är din boning,
och lagt på klippan är ditt näste.

22. Likväl skall Kain bliva utrotad;
ja, Assur skall omsider föra dig i fångenskap.»

23. Och han lov åter upp sin röst och kvad:

»O ve! Vem skall bliva vid liv,
när Gud låter detta ske?

24. Skepp skola komma från kittéernas kust,
de skola tukta Assur, tukta Eber;
också han skall hemfalla åt undergång.»

25. Och Bileam stod upp och vände tillbaka hem; också Balak for sin
väg.

Kapitel 25Israeliternas synd med Moabs döttrar och deras avgudadyrkan. Pinehas’ nitälskan.
1. Och medan Israel uppehöll sig i Sittim, begynte folket bedriva
otukt med Moabs döttrar.

2. Dessa inbjödo folket till sina gudars offermåltider,

3. Och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig till
Baal-Peor. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel.

4. Och HERREN sade till Mose: »Hämta folkets alla huvudman, och låt
upphänga sådana i solen för HERREN, på det att HERRENS vredes
glöd må vändas ifrån Israel.»

5. Då sade Mose till Israels domare: »Var och en av eder dräpe
bland sina män dem som hava slutit sig till Baal-Peor.»

6. Nu kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en
midjanitisk kvinna, inför Moses och Israels barns hela menighets
ögon, under det att dessa stodo gråtande vid ingången till
uppenbarelsetältet.

7. När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg
detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand

8. och följde efter den israelitiske mannen in i tältets sovrum och
genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som ock
kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. Så upphörde
hemsökelsen bland Israels barn.

9. Men de som hade omkommit genom hemsökelsen utgjorde tjugufyra
tusen.

10. Och HERREN talade till Mose och sade:

11. »Pinehas, han som är son till prästen Arons son Eleasar, har
avvänt min vrede från Israels barn, i det att han har nitälskat
bland dem såsom jag nitälskar; därför har jag icke i min
nitälskan förgjort Israels barn.

12. Säg fördenskull: Se, jag gör med honom ett fridsförbund;

13. och för honom, och för hans avkomlingar efter honom, skall detta
vara ett förbund genom vilket han får ett evärdligt prästadöme,
till lön för att han nitälskade för sin Gud och bragte försoning
för Israels barn.»

14. Och den dödade israelitiske mannen, han som dödades jämte den
midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hövding
för en familj bland simeoniterna.

15. Och den dödade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till
Sur; denne var stamhövding, hövding för en stamfamilj i Midjan.

16. Och HERREN talade till Mose och sade:

17. »Angripen midjaniterna och slån dem.

18. Ty de hava angripit eder genom de onda råd som de lade mot eder
i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska
hövdingdottern, deras syster, vilken dödades på den dag då
hemsökelsen drabbade eder för Peors skull.»

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska