Fjärde moseboken 1-5

Kapitel 1Mönstring av Israels stammar i Sinais öken.
1. Och HERREN talade till Mose i Sinais öken, i uppenbarelsetältet,
på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras
uttåg ur Egyptens land; han sade:

2. »Räknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter
deras släkter och efter deras familjer, vart namn räknat
särskilt, allt mankön, var person för sig;

3. alla stridbara män i Israel, de män som äro tjugu år gamla eller
därutöver, dem skolen I inmönstra efter deras häravdelningar, du
och Aron.

4. I skolen därvid taga till eder en man av var stam, den som är
huvudman för sin stams familjer.

5. Och dessa äro namnen på de män som skola biträda eder: av Ruben:
Elisur, Sedeurs son;

6. av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;

7. av Juda: Naheson, Amminadabs son;

8. av Isaskar: Netanel, Suars son;

9. av Sebulon: Eliab, Helons son;

10. av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse:
Gamliel, Pedasurs son;

11. av Benjamin: Abidan, Gideonis son;

12. av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;

13. av Aser: Pagiel, Okrans son;

14. av Gad: Eljasaf, Deguels son;

15. av Naftali: Ahira, Enans son.»

16. Dessa voro ombud för menigheten, hövdingar för sina
fädernestammar, huvudmän för Israels ätter.

17. Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna män;

18. och sedan de hade församlat hela menigheten på första dagen i
andra månaden, blev folket infört i förteckningen efter sina
släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de
som voro tjugu år gamla eller därutöver, var person för sig,

19. allt såsom HERREN hade bjudit Mose; och han mönstrade dem i
Sinais öken.

20. Och avkomlingarna av Rubens, Israels förstföddes, söner,
upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart
namn räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som
voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

21. så många av Rubens stam som inmönstrades, utgjorde fyrtiosex
tusen fem hundra.

22. Avkomlingarna av Simeons söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, så många som inmönstrades, vart namn
räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

23. så många av Simeons stam som inmönstrades, utgjorde femtionio
tusen tre hundra.

24. Avkomlingarna av Gads söner, upptecknade efter sina släkter och
efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

25. så många av Gads stam som inmönstrades, utgjorde fyrtiofem tusen
sex hundra femtio.

26. Avkomlingarna av Judas söner, upptecknade efter sina släkter och
efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

27. så många av Juda stam som inmönstrades, utgjorde sjuttiofyra
tusen sex hundra.

28. Avkomlingarna av Isaskars söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

29. så många av Isaskars stam son inmönstrades, utgjorde femtiofyra
tusen fyra hundra.

30. Avkomlingarna av Sebulons söner upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

31. så många av Sebulons stam som inmönstrades, utgjorde femtiosju
tusen fyra hundra.

32. Avkomlingarna av Josefs söner:

Avkomlingarna av Efraims söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

33. så många av Efraims stam som inmönstrades; utgjorde fyrtio tusen
fem hundra.

34. Avkomlingarna av Manasses söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

35. så många av Manasse stam som inmönstrades, utgjorde trettiotvå
tusen två hundra.

36. Avkomlingarna av Benjamins söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

37. så många av Benjamins stam som inmönstrades, utgjorde trettiofem
tusen fyra hundra.

38. Avkomlingarna av Dans söner, upptecknade efter sina släkter och
efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

39. så många av Dans stam som inmönstrades, utgjorde sextiotvå tusen
sju hundra.

40. Avkomlingarna av Asers söner, upptecknade efter sina släkter och
efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

41. så många av Asers stam som inmönstrades, utgjorde fyrtioett
tusen fem hundra.

42. Avkomlingarna av Naftalis söner, upptecknade efter sina släkter
och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro
tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,

43. så många av Naftali stam som inmönstrades, utgjorde femtiotre
tusen fyra hundra.

44. Dessa voro de inmönstrade, de som blevo inmönstrade av Mose och
Aron och Israels hövdingar, tolv män, som företrädde var och en
sin stamfamilj.

45. Och alla de av Israels barn som inmönstrades, efter deras
familjer, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla
stridbara män i Israel,

46. alla dessa inmönstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra
femtio.

47. Men leviterna i sin fädernestam blevo icke inmönstrade med de
övriga.

48. Ty HERREN talade till Mose och sade:

49. Levi stam allenast skall du icke inmönstra, och du skall icke
räkna antalet av dem med de övriga israeliterna;

50. utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets
tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehör. De
skola bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst
därvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt läger.

51. När tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det,
och när tabernaklet skall slås upp, skola leviterna uppsätta
det; men om någon främmande kommer därvid, skall han dödas.

52. De övriga israeliterna skola lägra sig var och en i sitt läger,
och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar;

53. men leviterna skola lägra sig runt omkring vittnesbördets
tabernakel, för att icke förtörnelse må komma över Israels barns
menighet; och leviterna skola iakttaga vad som är att iakttaga
vid vittnesbördets tabernakel.

54. Och Israels barn gjorde så; de gjorde i alla stycken såsom
HERREN hade bjudit Mose.

Kapitel 2Föreskrifter om stammarnas plats i lägret och under tåget.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

2. Israels barn skola lägra sig var och en under sitt baner, vid de
fälttecken som höra till deras särskilda familjer; runt omkring
uppenbarelsetältet skola de lägra sig så, att de hava det
framför sig.

3. På framsidan, österut, skall Juda lägra sig under sitt baner,
efter sina häravdelningar: Juda barns hövding Naheson,
Amminadabs son

4. med de inmönstrade som utgöra hans här, sjuttiofyra tusen sex
hundra man.

5. Bredvid honom skall Isaskars stam lägra sig: Isaskars barns
hövding Netanel, Suars son,

6. med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiofyra tusen fyra
hundra man.

7. Därnäst Sebulons stam: Sebulons barns hövding Eliab, Helons son,

8. med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiosju tusen fyra
hundra man.

9. De inmönstrade som tillhöra Juda läger utgöra alltså tillsammans
ett hundra åttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina
häravdelningar. De skola vid uppbrott tåga främst.

10. Ruben skall lägra sig under sitt baner söderut, efter sina
häravdelningar: Rubens barns hövding Elisur, Sedeurs son,

11. med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiosex tusen fem
hundra man.

12. Bredvid honom skall Simeons stam lägra sig: Simeons barns
hövding Selumiel, Surisaddais son,

13. med de inmönstrade som utgöra hans här, femtionio tusen tre
hundra man.

14. Därnäst Gads stam: Gads barns hövding Eljasaf, Reguels son

15. med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiofem tusen sex
hundra femtio man.

16. De inmönstrade som tillhöra Rubens läger utgöra alltså
tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man,
delade i sina häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i
andra rummet.

17. Sedan skall uppenbarelsetältet med leviternas läger hava sin
plats i tåget, mitt emellan de övriga lägren. I den ordning de
lägra sig skola de ock tåga, var och en på sin plats, under sina
baner.

18. Efraim skall lägra sig under sitt baner västerut, efter sina
häravdelningar: Efraims barns hövding Elisama, Ammihuds son,

19. med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtio tusen fem hundra
man.

20. Bredvid honom skall Manasse stam lägra sig: Manasse barns
hövding Gamliel, Pedasurs son,

21. med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiotvå tusen två
hundra man.

22. Därnäst Benjamins stam: Benjamins barns hövding Abidan, Gideonis
son,

23. med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiofem tusen fyra
hundra man.

24. De inmönstrade som tillhöra Efraims läger utgöra alltså
tillsammans ett hundra åtta tusen ett hundra man, delade i sina
häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i tredje rummet.

25. Dan skall lägra sig under sitt baner norrut, efter sina
häravdelningar: Dans barns hövding Ahieser, Ammisaddais son,

26. med de inmönstrade som utgöra hans här, sextiotvå tusen sju
hundra man.

27. Bredvid honom skall Asers stam lägra sig: Asers barns hövding
Pagiel, Okrans son,

28. med de inmönstrade som utgöra hans har, fyrtioett tusen fem
hundra man.

29. Därnäst Naftali stam: Naftali barns hövding Ahira, Enans son,

30. med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiotre tusen fyra
hundra man.

31. De inmönstrade som tillhöra Dans läger utgöra alltså tillsammans
ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott
tåga sist, under sina baner.

32. Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som
inmönstrades. De som inmönstrades i lägren, efter sina
häravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem
hundra femtio man.

33. Men leviterna blevo icke inmönstrade med de övriga israeliterna,
ty så hade HERREN: bjudit Mose.

34. Och Israels barn gjorde så; alldeles så, som HERREN hade bjudit
Mose, lägrade de sig under sina baner, och så tågade de ock, var
och en i sin släkt, efter sin familj.

Kapitel 3Räkning av leviterna och av de förstfödde. Föreskrifter om leviternas tjänstgöring vid helgedomen.
1. Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt, vid den tid då
HERREN talade med Mose på Sinai berg.

2. Dessa äro namnen på Arons söner: Nadab, den förstfödde, och
Abihu, Eleasar och Itamar.

3. Dessa voro namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade
mottagit handfyllning till att vara präster.

4. Men Nadab och Abihu föllo döda ned inför HERRENS ansikte, när de
framburo främmande eld inför HERRENS ansikte i Sinais öken; och
de hade inga söner. Sedan voro Eleasar och Itamar präster under
sin fader Aron.

5. Och HERREN talade till Mose och sade:

6. Levi stam skall du låta få tillträde hit; du skall låta dem stå
inför prästen Aron för att betjäna honom.

7. De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela
menigheten har att iakttaga, inför uppenbarelsetältet, i det att
de förrätta tjänsten vid tabernaklet.

8. Och de skola hava vården om alla uppenbarelsetältets tillbehör,
och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de
förrätta tjänsten vid tabernaklet.

9. Alltså skall du giva leviterna åt Aron och hans söner; de skola
vara honom givna såsom gåva av Israels barn.

10. Men Aron och hans söner skall du anbefalla att iakttaga vad som
hör till deras prästämbete. Om någon främmande kommer därvid,
skall han dödas.

11. Och HERREN talade till Mose och sade:

12. Se, jag har själv bland Israels barn uttagit leviterna i stället
för allt förstfött bland Israels barn, allt som öppnar
moderlivet, så att leviterna skola tillhöra mig.

13. Ty mig tillhör allt förstfött; på den dag då jag slog allt
förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i
Israel, såväl människor som boskap. Mig skola de tillhöra. Jag
är HERREN.

14. Och HERREN talade till Mose i Sinais öken och sade:

15. Mönstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras släkter;
alla av mankön som äro en månad gamla eller därutöver skall du
inmönstra.

16. och Mose inmönstrade dem efter HERRENS befallning, såsom honom
hade blivit bjudet.

17. Och dessa voro Levis söner, efter deras namn: Gerson, Kehat och
Merari.

18. Och dessa voro namnen på Gersons söner, efter deras släkter:
Libni och Simei.

19. Och Kehats söner efter sina släkter voro Amram och Jishar,
Hebron och Ussiel.

20. Och Meraris söner efter sina släkter voro Maheli och Musi. Dessa
voro leviternas släkter, efter deras familjer.

21. Från Gerson härstammade libniternas släkt och simeiternas släkt;
dessa voro gersoniternas släkter.

22. De av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla dem av
mankön som voro en månad gamla eller därutöver dessa inmönstrade
utgjorde sju tusen fem hundra.

23. Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet,
västerut.

24. Och hövding för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.

25. Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet hava vården om
själva tabernaklet och dess täckelse, om dess överdrag och om
förhänget för ingången till uppenbarelsetältet,

26. vidare om förgårdens omhängen och om förhänget för ingången till
förgården, som omgav tabernaklet och altaret, så ock om dess
streck — vad arbete nu kunde förekomma därvid.

27. Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkt
hebroniternas släkt och ussieliternas släkt; dessa voro
kehatiternas släkter.

28. När man räknade alla dem av mankön som voro en månad gamla eller
därutöver, utgjorde de åtta tusen sex hundra; dessa voro de som
skulle hava vården om de heliga föremålen.

29. Kehats barns släkter hade sitt läger vid sidan av tabernaklet,
söderut.

30. Och hövding för de kehatitiska släkternas stamfamilj; var
Elisafan, Ussiels son.

31. De skulle hava vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna och
de tillbehör till de heliga föremålen, som begagnades vid
gudstjänsten, så ock om förhänget och om allt arbete därvid.

32. Men överhövding över alla leviterna var Eleasar, prästen Arons
son; han var förman för dem som skulle hava vården om de heliga
föremålen.

33. Från Merari härstammade maheliternas släkt och musiternas släkt;
dessa voro merariternas släkter.

34. Och de av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla dem
av mankön som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde sex
tusen två hundra.

35. Och hövding för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel,
Abihails son. De hade sitt läger vid sidan av tabernaklet,
norrut.

36. Och Meraris barn fingo till åliggande att hava vården om
bräderna till tabernaklet, om dess tvärstänger, stolpar och
fotstycken och om alla dess tillbehör och om allt arbete därvid,

37. så ock om stolparna till förgården runt omkring med deras
fotstycken, deras pluggar och streck.

38. Men mitt för tabernaklet, på framsidan, mitt för
uppenbarelsetältet, österut, hade Mose och Aron och hans söner
sitt läger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om någon
främmande kom därvid, skulle han dödas.

39. De inmönstrade av leviterna som Mose och Aron inmönstrade efter
deras släkter, enligt HERRENS befallning, alla av mankön som
voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde tillsammans
tjugutvå tusen.

40. Och HERREN sade till Mose: Mönstra allt förstfött av mankön
bland Israels barn, alla som äro en månad gamla eller därutöver,
och räkna antalet av deras namn.

41. Och tag ut åt mig — ty jag är HERREN — leviterna i stället för
allt förstfött bland Israels barn, så ock leviternas boskap i
stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.

42. Och Mose mönstrade allt förstfött bland Israels barn, såsom
HERREN hade bjudit honom.

43. Och de förstfödde av mankön, vart namn räknat särskilt, de som
voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde, så många som
inmönstrades, tillsammans tjugutvå tusen två hundra sjuttiotre.

44. Och HERREN talade till Mose och sade:

45. Du skall uttaga leviterna i stället för allt förstfött bland
Israels barn, så ock leviternas boskap i stället för dessas
boskap; så att leviterna skola tillhöra mig. Jag är HERREN.

46. Men till lösen för de två hundra sjuttiotre personer med vilka
antalet av Israels barns förstfödde överstiger leviternas antal,

47. skall du taga fem siklar för var person; du skall taga upp dessa
efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugu gera.

48. Och du skall giva penningarna åt Aron och hans söner såsom lösen
för de övertaliga bland folket.

49. Och Mose tog lösesumman av dem som voro övertaliga, när man
räknade dem som voro lösta genom leviterna.

50. Av Israels barns förstfödde tog han penningarna, ett tusen tre
hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.

51. Och Mose gav lösesumman åt Aron och hans söner, efter HERRENS
befallning, såsom HERREN hade bjudit Mose.

Kapitel 4Leviternas tjänsteåligganden.
1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

2. Räknen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras
släkter och efter deras familjer,

3. dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla tjänstbara män som kunna förrätta sysslor vid
uppenbarelsetältet.

4. Och detta skall vara Kehats barns tjänstgöring vid
uppenbarelsetältet: de skola hava hand om de högheliga
föremålen.

5. När lägret skall bryta upp, skola Aron och hans söner gå in och
taga ned den förlåt som hänger framför arken och med den
övertäcka vittnesbördets ark;

6. däröver skola de lägga ett överdrag av tahasskinn och över detta
ytterligare breda ett kläde, helt och hållet mörkblått; sedan
skola de sätta in stängerna.

7. Och över skådebrödsbordet skola de breda ett mörkblått kläde och
ställa därpå faten, skålarna och bägarna, ävensom kannorna till
drickoffren; »det beständiga brödet» skall ock läggas därpå.

8. Häröver skola de breda ett rosenrött kläde och betäcka detta med
ett överdrag av tahasskinn; sedan skola de sätta in stängerna.

9. Och de skola taga ett mörkblått kläde och därmed övertäcka
ljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor, så ock alla
tillhörande oljekärl som begagnas under tjänstgöringen därvid;

10. och de skola lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag av
tahasskinn och sedan lägga alltsammans på en bår.

11. Över det gyllene altaret skola de likaledes breda ett mörkblått
kläde och betäcka detta med ett överdrag av tahasskinn, sedan
skola de sätta in stängerna.

12. Och de skola taga alla gudstjänstredskap, som begagnas vid
tjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i ett mörkblått kläde
och betäcka dem med ett överdrag av tahasskinn, och sedan lägga
dem på en bår.

13. Och de skola taga bort askan från altaret och breda över det ett
purpurrött kläde

14. och lägga därpå alla tillbehör som begagnas under tjänstgöringen
därvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, korteligen,
altarets alla tillbehör; och däröver skola de breda ett överdrag
av tahasskinn och så sätta in stängerna.

15. Sedan nu Aron och hans söner, när lägret skall bryta upp, så
hava övertäckt de heliga föremålen och alla tillbehör till dessa
heliga föremål, skola därefter Kehats barn komma för att bära;
men de må icke röra vid de heliga föremålen, ty då skola de
dö. Detta är vad Kehats barn hava att bära av det som hör till
uppenbarelsetältet.

16. Och Eleasars, prästen Arons sons åliggande skall vara att hava
vården om oljan till ljusstaken, om den välluktande rökelsen, om
det dagliga spisoffret och om smörjelseoljan; hans åliggande
skall vara att hava vården om hela tabernaklet och om allt vad
däri är, de heliga föremålen och deras tillbehör.

17. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

18. Låten icke kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam.

19. Utan gören på följande sätt med dem, för att de må leva och icke
dö, när de nalkas de högheliga föremålen: Aron och hans söner
skola gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra
eller bära

20. men själva må de icke gå in och se de heliga föremålen, icke ens
ett ögonblick, ty då skola de dö.

21. Och HERREN talade till Mose och sade:

22. Räkna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och
efter deras släkter.

23. Dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, skall du inmönstra, alla tjänstbara män som kunna förrätta
arbete vid uppenbarelsetältet.

24. Detta skall vara gersoniternas släkters tjänstgöring, vad de
hava att göra och vad de hava att bära:

25. de skola bära de tygvåder av vilka tabernaklet bildas,
uppenbarelsetältets täckelse, dess överdrag och det överdrag av
tahasskinn som ligger ovanpå detta, förhänget för ingången till
uppenbarelsetältet,

26. vidare omhängena till förgården, förhänget för porten till
förgården, som omgiver tabernaklet och altaret, så ock
tillhörande streck och alla redskap till arbetet därvid; och
allt som härvid är att göra skola de förrätta.

27. På det sätt Aron och hans söner bestämma skall Gersons barns
hela tjänstgöring försiggå, i fråga om allt vad de hava att bära
och göra; och I skolen överlämna i deras vård allt vad de hava
att bära.

28. Detta är den tjänstgöring som Gersons barns släkter skola hava
vid uppenbarelsetältet; och vad de hava att iakttaga skola de
utföra under ledning av Itamar, prästen Arons son

29. Meraris barn skall du inmönstra, efter deras släkter och efter
deras familjer.

30. Dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, skall du inmönstra, alla tjänstbara män som kunna förrätta
arbete vid uppenbarelsetältet.

31. Och detta är vad som skall åligga dem att bära, allt vad som hör
till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: bräderna till
tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken,

32. så ock stolparna till förgården runt omkring med deras
fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbehör
och allt som hör till arbetet därvid; och I skolen lämna dem
uppgift på de särskilda föremål som det åligger dem att bära.

33. Detta skall vara de meraritiska släkternas tjänstgöring, allt
vad som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet; och
det skall utföras under ledning av Itamar, prästen Arons son.

34. Och Mose och Aron och menighetens hövdingar inmönstrade Kehats
barn, efter deras släkter och efter deras familjer,

35. dem som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år alla tjänstbara män som kunde göra arbete vid
uppenbarelsetältet.

36. Och de av dem som inmönstrades, efter deras släkter, utgjorde
två tusen sju hundra femtio.

37. Så många voro de av kehatiternas släkter som inmönstrades,
summan av dem som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de
som Mose och Aron inmönstrade, efter HERRENS befallning genom
Mose.

38. Och de av Gersons barn som inmönstrades, efter deras släkter och
efter deras familjer,

39. de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla tjänstbara män som kunde göra arbete vid
uppenbarelsetältet,

40. dessa som inmönstrades efter sina släkter och efter sina
familjer utgjorde två tusen sex hundra trettio.

41. Så många voro de av Gersons barns släkter som inmönstrades,
summan av dem som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de
som Mose och Aron inmönstrade, efter HERRENS befallning.

42. Och de av Meraris barns släkter som inmönstrades, efter deras
släkter och efter deras familjer,

43. de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla tjänstbara män som kunde göra arbete vid
uppenbarelsetältet,

44. dessa som inmönstrades efter sina släkter utgjorde tre tusen två
hundra.

45. Så många voro de av Meraris barns släkter som inmönstrades, de
som Mose och Aron inmönstrade efter HERRENS befallning genom
Mose.

46. De av leviterna som Mose och Aron och Israels hövdingar
inmönstrade, efter deras släkter och efter deras familjer,

47. de som voro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtio
år, alla som kunde förrätta något tjänstgöringsarbete eller
något bärarearbete vid uppenbarelsetältet,

48. dessa som inmönstrades utgjorde tillsammans åtta tusen fem
hundra åttio.

49. Efter HERRENS befallning blevo de inmönstrade genom Mose, var
och en till det som han hade att göra eller bära, och var och en
fick det åliggande som HERREN hade bjudit Mose.

Kapitel 5Åtgärder för lägrets renhet. Lag om orättrådighet mot Herren. Lag om hustru som misstänkes för otrohet.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:

2. Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lägret var och en som är
spetälsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
genom någon död.

3. En sådan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
något ställe utanför lägret skolen I skicka honom, för att han
icke må orena deras läger; jag har ju min boning mitt ibland
dem.

4. Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställe
utanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjorde
Israels barn.

5. Och HERREN talade till Mose och sade:

6. Tala till Israels barn: Om någon, vare sig man eller kvinna,
begår någon synd — vad det nu må vara, vari en människa kan
försynda sig — i det han gör sig skyldig till en orättrådighet
mot HERREN, och denna person alltså ådrager sig skuld,

7. så skall han bekänna den synd han har begått, och ersätta det
han har förbrutit sig på till dess fulla belopp och lägga
femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt den
som han har förbrutit sig emot.

8. Men om denne icke har efterlämnat någon bördeman, åt vilken
ersättning kan givas för det han har förbrutit sig på, då skall
ersättningen för detta givas åt HERREN och tillhöra prästen,
utom försoningsväduren, med vilken försoning bringas för den
skyldige.

9. Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd,
vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;

10. honom skola allas heliga gåvor tillhöra; vad någon giver åt
prästen skall tillhöra denne.

11. Och HERREN talade till Mose och sade:

12. Tala till Israels barn och säg till dem: Om en hustru har svikit
sin man och varit honom otrogen,

13. i det att någon annan har legat hos henne och beblandat sig med
henne, utan att hennes man har fått veta därav, och utan att hon
har blivit röjd, fastän hon verkligen har låtit skända sig; om
alltså intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
gripen på bar gärning,

14. men misstankens ande likväl kommer över honom, så att han får
misstanke mot sin hustru, och det verkligen är så, att hon har
låtit skända sig; eller om misstankens ande kommer över honom,
så att han får misstanke mot sin hustru, och detta fastän hon
icke har låtit skända sig:

15. så skall mannen föra sin hustru till prästen och såsom offer för
henne bära fram en tiondedels efa kornmjöl, men ingen olja skall
han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett
misstankeoffer, ett åminnelseoffer, som bringar en missgärning i
åminnelse.

16. Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENS
ansikte.

17. Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedan
skall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv och
lägga i vattnet.

18. Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte och
lösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händer
åminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skall
hålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.

19. Därefter skall prästen besvärja kvinnan och säga till henne: »Om
ingen har lägrat dig och du icke har svikit din man genom att
låta skända dig, så må detta förbannelsebringande olycksvatten
icke skada dig.

20. Men om du har svikit din man och låtit skända dig, i det att
någon annan än din man har beblandat sig med dig»

21. (prästen besvärjer nu kvinnan med förbannelsens ed, i det han
säger till kvinnan:) »Då må HERREN göra dig till ett exempel som
man nämner, när man förbannar och svär bland ditt folk; HERREN
må då låta din länd förvissna och din buk svälla upp;

22. ja, när du har fått detta förbannelsebringande vatten in i ditt
liv, då må det komma din buk att svälla upp och din länd att
förvissna.» Och kvinnan skall säga: »Amen, amen.»

23. Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser på ett blad
och därefter avtvå dem i olycksvattnet

24. och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet att
dricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva henne
till olycka, när hon har fått det i sig.

25. Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
vifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram till
altaret.

26. Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgör
själva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skall
han giva kvinnan vattnet att dricka.

27. Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skall
detta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin man
otrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon har
fått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
sväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall bliva
ett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.

28. Men om kvinnan icke har låtit skända sig, utan är ren, då skall
hon förbliva oskadd och kunna undfå livsfrukt.

29. Detta är misstankelagen, om huru förfaras skall, när en kvinna
har svikit sin man och låtit skända sig,

30. eller när eljest misstankens ande kommer över en man, så att han
misstänker sin hustru; han skall då ställa hustrun fram inför
HERRENS ansikte, och prästen skall med henne göra allt vad denna
lag stadgar.

31. Så skall mannen vara fri ifrån missgärning, men hustrun kommer
att bära på missgärning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska