Esra 1-5

Kapitel 1Kores’ påbud. Judarnas tillredelser för hemfärden. Tempelkärlen.
1. Men i den persiske konungen Kores’ första regeringsår uppväckte
HERREN — för att HERRENS ord från Jeremias mun skulle
fullbordas — den persiske konungen Kores’ ande, så att denne
lät utropa över hela sitt rike och tillika skriftligen kungöra
följande:
>2 Krön. 36,22 f. Jer. 25,12. 29,10.
2. »Så säger Kores, konungen i Persien: Alla riken på jorden har
HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
3. Vemhelst nu bland eder, som tillhör hans folk, med honom vare
hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda för att bygga
på HERRENS, Israels Guds, hus; han är den Gud som bor i
Jerusalem.
>Esr. 4,3. 5,13. Ps. 76,2 f.
4. Och varhelst någon ännu finnes kvar, må han av folket på den ort
där han bor såsom främling få hjälp med silver och guld, med
gods och boskap, detta jämte vad som frivilligt gives till Guds
hus i Jerusalem.»

5. Då stodo huvudmännen för Judas och Benjamins familjer upp,
ävensom prästerna och leviterna, alla de vilkas ande Gud
uppväckte till att draga upp och bygga på HERRENS hus i
Jerusalem.
6. Och alla de som bodde i deras grannskap understödde dem med
silverkärl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara
skänker, detta förutom allt vad man eljest frivilligt gav.

7. Och konung Kores utlämnade de kärl till HERRENS hus, som
Nebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem och låtit sätta in
i sin guds hus.
>2 Kon. 24,13. 25,14 f. 2 Krön. 36,7, 18. Esr. 5,14.
8. Dem utlämnade nu Kores, konungen i Persien, åt skattmästaren
Mitredat, och denne räknade upp den åt Sesbassar, hövdingen för
Juda.
9. Och detta var antalet av dem: trettio bäcken av guld, ett tusen
bäcken av silver, tjugunio andra offerkärl,
10. trettio bägare av guld, fyra hundra tio silverbägare av ringare
slag, därtill ett tusen andra kärl.
11. Kärlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra
hundra. Allt detta förde Sesbassar med sig, när de som hade
varit i fångenskapen drogo upp från Babel till Jerusalem.

Kapitel 2Förteckning på dem som återvände med Serubbabel. Gåvor till templet.
1. Och dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den
landsflykt och fångenskap i Babel, till vilken de hade blivit
bortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände
tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,
>Esr. 8,1 f. Neh. 7,5 f.
2. i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,
Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.

Detta var antalet män av Israels meniga folk:
3. Pareos’ barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;
4. Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;
5. Aras barn: sju hundra sjuttiofem;
6. Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta
hundra tolv;
7. Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
8. Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
9. Sackais barn: sju hundra sextio;
10. Banis barn: sex hundra fyrtiotvå;
11. Bebais barn: sex hundra tjugutre;
12. Asgads barn: ett tusen två hundra tjugutvå;
13. Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
14. Bigvais barn: två tusen femtiosex;
15. Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
16. Aters barn av Hiskia: nittioåtta;
17. Besais barn: tre hundra tjugutre;
18. Joras barn: ett hundra tolv;
19. Hasums barn: två hundra tjugutre;
20. Gibbars barn: nittiofem;
21. Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
22. männen från Netofa: femtiosex;
23. männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta;
24. Asmavets barn: fyrtiotvå;
25. Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
26. Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
27. männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;
28. männen från Betel och Ai: två hundra tjugutre;
29. Nebos barn: femtiotvå;
30. Magbis’ barn: ett hundra femtiosex;
31. den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
32. Harims barn: tre hundra tjugu;
33. Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
34. Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
35. Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.

36. Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
37. Immers barn: ett tusen femtiotvå;
38. Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;
39. Harims barn: ett tusen sjutton.

40. Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn:
sjuttiofyra;
41. av sångarna: Asafs barn: ett hundra tjuguåtta;
42. av dörrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,
Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett
hundra trettionio.

43. Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
44. Keros’ barn, Siahas barn, Padons barn,
45. Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
46. Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
47. Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
48. Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
49. Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
50. Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
51. Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
52. Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
53. Barkos’ barn, Siseras barn, Temas barn,
54. Nesias barn, Hatifas barn.

55. Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas
barn,
56. Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
57. Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.

58. Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans
tre hundra nittiotvå.

59. Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa,
Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
och sin släkt och huruvida de voro av Israel:
60. Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotvå.
61. Och av prästernas barn: Habajas barn, Hackos’ barn, Barsillais
barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till
hustru och blev uppkallad efter deras namn.
>2 Sam. 19,31 f.
62. Dessa sökte efter sina släktregister, men kunde icke finna dem;
därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.
63. Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det
högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.
>2 Mos. 28,30. 4 Mos. 27,21.

64. Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre
hundra sextio,
65. förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre
hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra sångare och
sångerskor.
66. De hade sju hundra trettiosex hästar, två hundra fyrtiofem
mulåsnor,
67. fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu
åsnor.

68. Och somliga av huvudmännen för familjerna gåvo, när de kommo
till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gåvor till Guds hus,
för att det åter skulle byggas upp på samma plats.
69. De gåvo, efter som var och en förmådde, till arbetskassan i guld
sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, så ock ett
hundra prästerliga livklädnader.
70. Och prästerna, leviterna, en del av meniga folket, sångarna,
dörrvaktarna och tempelträlarna bosatte sig i sina städer: hela
Israel i sina städer.

Kapitel 3Brännoffersaltaret. Lövhyddohögtiden. Templets grundläggning.
1. När sjunde månaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i
sina städer, församlade sig folket såsom en man till Jerusalem.
>Dom. 20,1. Neh. 8,1.
2. Och Jesua, Josadaks son, och hans bröder, prästerna, och
Serubbabel, Sealtiels son, och hans bröder stodo upp och byggde
Israels Guds altare för att offra brännoffer därpå, såsom det
var föreskrivet i gudsmannen Moses lag.
>3 Mos. 6,9 f. 5 Mos. 12,13 f. Matt. 1,12.
3. De uppförde altaret på dess plats, ty en förskräckelse hade
kommit över dem för de främmande folken; och de offrade åt
HERREN brännoffer därpå, morgonens och aftonens brännoffer.
>4 Mos. 28,3 f.

4. Och de höllo lövhyddohögtiden, såsom det var föreskrivet, och
offrade brännoffer för var dag till bestämt antal, på stadgat
sätt, var dag det för den dagen bestämda antalet,
>3 Mos. 23,34 f. 4 Mos. 29,12 f.
5. och därefter det dagliga brännoffret och de offer som hörde till
nymånaderna och till alla HERRENS övriga helgade högtider, så
ock alla de offer som man frivilligt frambar åt HERREN.
>Neh. 10,32 f.

6. På första dagen i sjunde månaden begynte de att offra brännoffer
åt HERREN, innan grunden till HERRENS tempel ännu var lagd.
7. Och de gåvo penningar åt stenhuggare och timmermän, så ock
matvaror, dryckesvaror och olja åt sidonierna och tyrierna, för
att dessa sjöledes skulle föra cederträ från Libanon till Jafo,
i enlighet med den tillåtelse som Kores, konungen i Persien,
hade givit dem.
>2 Krön. 2,16.

8. Och året näst efter det då de hade kommit till Guds hus i
Jerusalem, i andra månaden, begyntes verket av Serubbabel,
Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras övriga bröder,
prästerna och leviterna, och av alla dem som ur fångenskapen
hade kommit till Jerusalem; det begyntes därmed att de anställde
leviterna, dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, till att
förestå arbetet på HERRENS hus.
9. Och Jesua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner,
Judas söner, allasammans, blevo anställda till att hava uppsikt
över dem som utförde arbetet på Guds hus, sammaledes ock
Henadads söner med sina söner och bröder, leviterna.
>Esr. 2,40.

10. Och när byggningsmännen lade grunden till HERRENS tempel,
ställdes prästerna upp i ämbetsskrud med trumpeter, så ock
leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter
Davids, Israels konungs, anordning.
>2 Krön. 29,25 f.
11. Och de sjöngo, under lov och tack till HERREN, därför att han är
god, och därför att hans nåd varar evinnerligen över Israel.
Och allt folket jublade högt till HERRENS lov, därför att
grunden till HERRENS hus var lagd.
>2 Krön. 5,13. 7,3. Ps. 136,1.
12. Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för
familjerna, de gamle som hade sett det förra huset, gräto
högljutt, när de sågo grunden läggas till detta hus, många åter
jublade och voro så glada att de ropade med hög röst.
>Hagg. 2,2 f.
13. Och man kunde icke skilja mellan det högljudda, glada jubelropet
och folkets högljudda gråt; ty folket ropade så högt att ljudet
därav hördes vida omkring.

Kapitel 4Tempelbygget förhindrat.
1. Men när ovännerna till Juda och Benjamin fingo höra att de som
hade återkommit ifrån fångenskapen höllo på att bygga ett tempel
åt HERREN, Israels Gud,
2. gingo de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och
sade till dem: »Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi söka
eder Gud, likasom I, och åt honom offra vi alltsedan den tid då
den assyriske konungen Esarhaddon lät föra oss hit.»
>2 Kon. 17,24 f.
3. Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels
familjer sade till dem: »Det är icke tillbörligt att I
tillsammans med oss byggen ett hus åt vår Gud, utan vi vilja för
oss själva med varandra bygga huset åt HERREN, Israels Gud,
såsom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.»
>Esr. 1,3. 5,13.
4. Men folket i landet bedrev det så, att judafolkets mod föll och
de avskräcktes från att bygga vidare.
5. Och de lejde mot dem män som genom sina råd gjorde deras rådslag
om intet, så länge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan
ända till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till
regeringen.

6. (Sedermera, under Ahasveros’ regering, redan i begynnelsen av
hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i
Juda och Jerusalem.
7. Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt
dennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien. Och
det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstäver
och avfattat på arameiska.
8. Likaledes skrevo rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett
brev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehåll.
9. De skrevo då, rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de
andra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna,
tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,
susaniterna, dehaviterna, elamiterna
10. och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört
bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och annorstädes i
landet på andra sidan floden o. s. v.
11. Och detta är vad som stod skrivet i det brev som de sände till
konung Artasasta: »Dina tjänare, männen på andra sidan floden
o. s. v.
12. Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp från
dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hålla nu på att
bygga upp den upproriska och onda staden, att sätta murarna i
stånd och att förbättra grundvalarna.
13. Så må nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och
murarna bliva satta i stånd, skola de varken giva skatt eller
tull eller vägpenningar, och sådant skall bliva till men för
konungarnas inkomster.
14. Alldenstund vi nu äta palatsets salt[1], och det icke är
tillbörligt att vi åse huru skada tillskyndas konungen, därför
sända vi nu och låta konungen veta detta,
15. för att man må göra efterforskningar i dina fäders krönikor; ty
av dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad har
varit en upprorisk stad, till förfång för konungar och länder,
och att man i den har anstiftat oroligheter ända ifrån äldsta
tider, varför ock denna stad har blivit förstörd.
16. Så låta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd
och dess murar bliva satta i stånd, så skall du i följd härav
icke mer hava någon del i landet på andra sidan floden.»
17. Då sände konungen följande svar till rådsherren Rehum och
sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder, som bodde i
Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden: »Frid
o. s. v.
18. Den skrivelse som I haven sänt till oss har noggrant blivit
uppläst för mig.
19. Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göra
efterforskningar, fann man att denna stad ända ifrån äldsta
tider har plägat sätta sig upp mot konungar, och att uppror och
oroligheter där hava anstiftats.
20. I Jerusalem hava ock funnits mäktiga konungar, som hava varit
herrar över allt land som ligger på andra sidan floden, och
skatt, tull och vägpenningar hava blivit dem givna.
>1 Kon. 4,21.
21. Så utfärden nu en befallning att man förhindrar dessa män att
bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning därom.
22. Och sen till, att I icke handlen försumligt i denna sak, så att
skadan icke växer, konungarna till förfång.»
23. Så snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade
blivit läst för Rehum och sekreteraren Simsai och deras
medbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och
hindrade dem med våld och makt.)

24. Så förhindrades nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Och det
blev förhindrat ända till den persiske konungen Darejaves’ andra
regeringsår.

[1] Se Salt i Ordförkl.

Kapitel 5Arbetet på tempelbyggnaden ånyo upptaget. Brev till konung Darejaves.
1. Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna,
profeterade för judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds
namn, efter vilket de voro uppkallade.
>Hagg. 1,1 f. Sak. 1,1 f. 6,11 f.
2. Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo då
upp och begynte bygga på Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds
profeter, som understödde dem.
>Syr. 49,12.
3. Vid samma tid kommo till dem Tattenai, ståthållaren i landet på
andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbröder, och
sade så till dem: »Vem har givit eder tillåtelse att bygga detta
hus och att sätta denna mur i stånd?»
4. Då sade vi dem vad de män hette, som uppförde byggnaden.
5. Och över judarnas äldste vakade deras Guds öga, så att man
lovade att icke lägga något hinder i vägen för dem, till dess
saken hade kommit inför Darejaves; sedan skulle man sända dem en
skrivelse härom.
>Ps. 33,18. 34,16.

6. Detta är nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,
ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Setar-Bosenai
och hans medbröder, afarsekiterna, som bodde på andra sidan
floden, sände till konung Darejaves;
7. de sände nämligen till honom en berättelse, och däri var så
skrivet:

»Frid vare i allo med konung Darejaves.
8. Det vare veterligt för konungen att vi kommo till det judiska
hövdingdömet, till den store Gudens hus. Detta håller man nu på
att bygga upp med stora stenar, och i väggarna lägger man in
trävirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgång
under deras händer.
9. Då frågade vi de äldste där och sade till dem så: ‘Vem har givit
eder tillåtelse att bygga detta hus och att sätta denna mur i
stånd?’
10. Vi frågade dem ock huru de hette, för att kunna underrätta dig
därom, och för att teckna upp namnen på de män som stodo i
spetsen för dem.
11. Och detta var det svar som de gåvo oss: ‘Vi äro himmelens och
jordens Guds tjänare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,
för många år sedan, var uppbyggt här, och som en stor konung i
Israel hade byggt och fulländat.
>1 Kon. 6,1 f.
12. Men eftersom våra fäder förtörnade himmelens Gud, gav han dem i
kaldéen Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han
förstörde detta hus och förde folket bort till Babel.
>2 Kon. 25,8 f. 2 Krön. 36,16 f.
13. Men i den babyloniske konungen Kores’ första regeringsår gav
konung Kores befallning att man åter skulle bygga upp detta Guds
hus.
>2 Krön. 36,22 f. Esr. 1,3.
14. Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de kärl av guld
och silver, som hade tillhört Guds hus, men som Nebukadnessar
hade tagit ur templet i Jerusalem och fört till templet i Babel;
och de överlämnades åt en man vid namn Sesbassar, som han hade
satt till ståthållare.
>Esr. 1,8. 6,5.
15. Och till honom sade han: Tag dessa kärl och far åstad och sätt
in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall åter byggas upp
på sin plats.
16. Så kom då denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i
Jerusalem. Och från den tiden och intill nu har man byggt
därpå, och det är ännu icke färdigt.’
17. Om det nu täckes konungen, må man göra efterforskningar i
konungens skattkammare därborta i Babel om det är så, att konung
Kores har givit tillåtelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;
därefter må konungen meddela oss sin vilja härom.»

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska