Andra Samuelsboken 6-10

Kapitel 6Guds ark föres ifrån Abinadabs hus och sättes in i Obed-Edoms hus. Den hämtas sedan till Jerusalem. Mikal visar David missaktning.
1. Åter församlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio
tusen man.
>1 Krön. 13,l f.
2. Och David bröt upp och drog åstad med allt sitt folk ifrån
Baale-Juda, för att därifrån föra upp Guds ark, som hade fått
sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar på keruberna.
>2 Mos. 25,17 f. Jos. 15,9,60. 1 Sam. 4,4. Ps. 80,2. 99,1.
3. Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån
Abinadabs hus på höjden; och Ussa och Ajo, Abinadabs söner,
körde den nya vagnen.
>1 Sam. 6,7. 7,1.
4. Så förde de Guds ark bort ifrån Abinadabs hus på höjden, och
följde själva med, och Ajo gick därvid framför arken.
5. Och David och hela Israels hus fröjdade sig inför HERREN, med
allahanda instrumenter av cypressträ, med harpor, psaltare,
pukor, skallror och cymbaler.
6. Men när de kommo till Nakonslogen, räckte Ussa ut sin hand mot
Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade.
7. Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom där för
hans förseelse, så att han föll ned död där vid Guds
ark.
>4 Mos. 4,15, 20.
8. Men det gick David hårt till sinne att HERREN så hade brutit ned
Ussa[1]; och han kallade det ställe Peres-Ussa, såsom det heter
ännu i dag.
9. Och David betogs av sådan fruktan för HERREN på den dagen, att
han sade: »Huru skulle jag töras låta HERRENS ark komma till
mig?»
10. Därför ville David icke låta flytta in HERRENS ark till sig i
David stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
>2 Sam 5,7,9.
11. Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre
månader; men HERREN välsignade Obed-Edom och hela hans hus.

12. När det nu blev berättat för konung David att HERREN hade
välsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, för Guds arks
skull, då gick David åstad och hämtade Guds ark ur Obed-Edoms
hus upp till Davids stad under jubel.
>1 Krön. 15,11 f.
13. Och när de som buro HERRENS ark hade gått sex steg framåt,
offrade han en tjur och en gödkalv.
>1 Kon. 8,5.
14. Själv dansade David med all makt inför HERREN, och därvid var
David iklädd en linne-efod.
>Ps. 84,3.
15. Så hämtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel
och basuners ljud.
16. När då HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls
dotter, ut genom fönstret, och när hon såg konung David hoppa
och dansa inför HERREN fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
>1 Krön. 15,29.
17. Sedan de hade fört HERRENS ark ditin, ställde de den på dess
plats i tältet som David hade slagit upp åt den; och därefter
offrade David brännoffer inför HERREN, så ock tackoffer.
>Krön 15,1. 16,1 f.
18. När David hade offrat brännoffret och tackoffret välsignade han
folket i HERREN Sebaots namn.
>1 Kon. 8,55.
19. Och åt allt folket, åt var och en i hela hopen av israeliter,
både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och
en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

20. Men när David kom tillbaka för att hälsa sitt husfolk, gick
Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: »Huru härlig har
icke Israels konung visat sig i dag, då han i dag har blottat sig
för sina tjänares tjänstekvinnors ögon, såsom löst folk plägar
göra!»
21. Då sade David till Mikal: »Inför HERREN, som har utvalt mig
framför din fader och hela hans hus, och som har förordnat mig
till furste över HERRENS folk, över Israel — inför HERREN
fröjdade jag mig.
22. Dock kände jag mig rätteligen för ringa till detta, ja, jag var
i mina ögon allt för låg därtill. Skulle jag då söka ära hos
tjänstekvinnorna, om vilka du talade?»
23. Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, så länge hon levde.

[1] Hebr. parás péres be-Ussá.

Kapitel 7David vill bygga ett hus åt Herren, men Herren förkunnar att han i stället skall bygga ett hus åt David. Davids tacksägelse och bön.
1. Då nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade låtit honom få
ro runt omkring för alla hans fiender,
>1 Krön. 17,1 f.
2. sade han till profeten Natan: »Se, jag bor i ett hus av
cederträ, under det att Guds ark bor i ett tält.
>2 Sam. 5,11. 6,17.
3. Natan sade till konungen: »Välan, gör allt vad du har i sinnet;
ty HERREN är med dig.»
4. Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade:
5. »Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Skulle du
bygga mig ett hus att bo i?
>1 Krön. 22,6 f. Jes. 66,1.
6. Jag har ju icke bott i något hus, allt ifrån den dag då jag
förde Israels barn upp ur Egypten ända till denna dag, utan jag
har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel.
>2 Mos. 26,1 f. 1 Kon. 8,16.
7. Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla
Israels barn, talat och sagt så till någon enda av Israels
stammar, som jag har förordnat till herde för mitt folk Israel:
‘Varför haven I icke byggt mig ett hus av cederträ?’
8. Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN
Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat
dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.
>1 Sam. 16,11 f. 2 Sam. 5,2. Ps. 78,70 f.
9. Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla
dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, så stort
som de störstes namn på jorden.
10. Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det,
så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva
oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer förtrycka det,
såsom fordom skedde,
>2 Mos. 15,17. Ps. 44,8. 80,9.
11. och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade
domare över mitt folk Israel; och jag skall låta dig få ro för
alla dina fiender. Så förkunnar nu HERREN för dig att HERREN
skall uppbygga ett hus åt dig.
12. När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter
dig upphöja den son som skall utgå ur ditt liv; och jag skall
befästa hans konungadöme.
>1 Kon. 8,19 f.
13. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans
konungatron för evig tid.
>1 Kon. 5,5. 6,1. 1 Krön. 28,6 f. Ps. 89,4 f.
14. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att
jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa honom med
ris, såsom människor pläga tuktas, och med plågor, sådana som
hemsöka människors barn;
>1 Krön. 22,10. Ps. 89,27. Hebr. 1,5. Upp.21,7.
15. men min nåd skall icke vika ifrån honom, såsom jag lät den vika
ifrån Saul, vilken jag lät vika undan för dig.
>1 Sam. 15,26.
16. Ditt hus och ditt konungadöme skola bliva beståndande inför dig
till evig tid; ja, din tron skall vara befäst för evig tid.»
17. Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn
talade nu Natan till David.
18. Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte
och sade: »Vem är jag, Herre, HERRE, och vad är mitt hus,
eftersom du har låtit mig komma härtill?
>1 Mos. 32,10.
19. Och detta har ändå synts dig vara för litet, Herre, HERRE; du
har ock talat angående din tjänares hus om det som ligger långt
fram i tiden. Och härom har du talat på människosätt, Herre,
HERRE!
20. Vad skall nu David vidare tala till dig? Du känner ju din
tjänare, Herre, HERRE.
>Ps. 139 1.
21. För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt
detta stora och förkunnat det för din tjänare.
22. Därför är du ock stor HERRE Gud, ty ingen är dig lik, och ingen
Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron.
>5 Mos. 3,24. 4,35. 32,39. 1 Sam. 2,2. Ps. 83,19. 86,19.
>Jes. 44,6. 45,21. Mark. 12,29, 32.
23. Och var finnes på jorden något enda folk likt ditt folk Israel,
något folk som en Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig
till ett folk, för att så göra sig ett namn — ja, för att göra
dessa stora ting med eder och dessa fruktansvärda gärningar med
ditt land, inför ditt folk, det som du förlossade åt dig från
Egypten, från hedningarna och deras gudar.
>5 Mos. 4,7 f., 32 f. 33,29. Ps. 147,19 f.
24. Och du har berett åt dig ditt folk Israel, dig till ett folk för
evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
25. Så uppfyll nu, HERRE Gud, för evig tid vad du har talat om din
tjänare och om hans hus; gör såsom du har talat.
26. Då skall ditt namn bliva stort till evig tid, så att man skall
säga: ‘HERREN Sebaot är Gud över Israel.’ Och så skall din
tjänare Davids hus bestå inför dig.
27. Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare
och sagt: ‘Jag vill bygga dig ett hus.’ Därför har din tjänare
fått frimodighet att bedja till dig denna bön.
28. Och nu, Herre, HERRE, du är Gud, och dina ord äro sanning; och
du du har lovat din tjänare detta goda,
29. så värdes nu välsigna din tjänares hus, så att det förbliver
evinnerligen inför dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det,
och genom din välsignelse skall din tjänares h

Kapitel 8Davids segrar och byte. Hans inre styrelse och hans ämbetsmän.
1. En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem. Därvid
bemäktigade sig David huvudstaden och tog den ur filistéernas
hand.
>1 Krön. 18,1 f.
2. Han slog ock moabiterna och mätte dem med snöre, i det att han
lät dem lägga sig ned på jorden: med två snörlängder mätte han
ut den del av dem, som skulle dödas, och med en full snörlängd
den del som han låt leva. Så blevo moabiterna David underdåniga
och förde till honom skänker.
>4 Mos. 24,17.
3. Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, när
denne hade dragit åstad för att utsträcka sitt välde till
floden.
>1 Sam. 14,47.
4. Och David tog till fånga av han folk ett tusen sju hundra
ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lät avskära
fotsenorna på alla vagnshästarna, utom på ett hundra hästar, som
han skonade.
>Jos. 11,6.
5. När sedan araméerna från Damaskus kommo för att hjälpa
Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutvå tusen man
av dem.
6. Och David insatte fogdar bland araméerna i Damaskus, och
araméerna blevo David underdåniga och förde till honom
skänker. Så gav HERREN seger åt David, varhelst han drog fram.
7. Och David tog de gyllene sköldar som Hadadesers tjänare hade
burit och förde dem till Jerusalem.
8. Och från Hadadesers städer Beta och Berotai tog konung David
koppar i stor myckenhet.

9. Då nu Toi, konungen i Hamat, hörde att David hade slagit
Hadadesers hela här,
10. sände han sin son Joram till konung David för att hälsa honom
och lyckönska honom, därför att han hade givit sig i strid med
Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois
fiende. Och han hade med sig kärl av silver, av guld och av
koppar.
11. Också dessa helgade konung David åt HERREN, likasom han hade
gjort med det silver och guld han hade tagit från alla de folk
som han hade underlagt sig:
12. från araméerna, moabiterna, Ammons barn, filistéerna och
amalekiterna, så ock med det byte han hade tagit från Hadadeser,
Rehobs son, konungen i Soba.

13. Och när David kom tillbaka från sin seger över araméerna, gjorde
han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, där han slog aderton
tusen man.
>Ps. 60,2.
14. Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar;
och alla edoméer blevo David underdåniga. Så gav HERREN seger åt
David, varhelst han drog fram.
>4 Mos. 24,18. 2 Kon. 8,20 f.

15. David regerade nu över hela Israel; och David skipade lag och
rätt åt allt sitt folk.
16. Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat
Ahiluds son, var kansler.
>2 Sam. 20,23 f.
17. Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro präster,
och Seraja var sekreterare.
18. Benaja, Jojadas son, hade befälet över keretéerna och
peletéerna; dessutom voro Davids söner präster.
>1 Kon. 1,38.

Kapitel 9David bevisar barmhärtighet mot Mefiboset.
1. Och David sade: »Finnes ännu någon kvar av Sauls hus, mot vilken
jag kan bevisa barmhärtighet för Jonatans skull?»
2. Nu hade Sauls hus haft en tjänare vid namn Siba; honom hämtade
man till David. Då sade konungen till honom: »Är du Siba?» Han
svarade: »Ja, din tjänare.»
3. Konungen frågade: »Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken
jag kan bevisa barmhärtighet, såsom Gud är barmhärtig?» Siba
svarade konungen: Ȁnnu finnes kvar en son till Jonatan, en som
är ofärdig i fötterna.»
>1 Sam. 20,14 f. 2 Sam. 4,4.
4. Konungen frågade honom »Var är han?» Siba svarade konungen: »Han
är nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.»
>2 Sam. 17,27 f.
5. Då sände konung David och lät hämta honom från Makirs, Ammiels
sons, hus i Lo-Debar.
6. När så Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David,
föll han ned på sitt ansikte och bugade sig. Då sade David:
»Mefiboset!» Han svarade: »Ja, din tjänare hör.»
7. David sade till honom: »Frukta icke, ty jag vill bevisa
barmhärtighet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill
giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall
äta vid mitt bord beständigt.»
8. Då bugade han sig och sade: »Vad är jag, din tjänare, eftersom
du vänder dig till en sådan död hund som jag är?»
>1 Sam. 24,15. 2 Kon. 8,13.

9. Därefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjänare, och sade till
honom; »Allt som Saul och hela hans hus har ägt giver jag åt
din herres son.
10. Och du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt
honom och inbärga skörden, för att din herres son må hava bröd
att äta, dock skall Mefiboset, din herres son, beständigt äta
vid mitt bord.» Siba hade nämligen femton söner och tjugu
tjänare.
11. Då sade Siba till konungen: »Din tjänare skall i alla stycken
göra såsom min herre konungen bjuder sin tjänare.» »Ja», svarade
han, »Mefiboset skall äta vid mitt bord, såsom vore han en av
konungens söner.»
12. Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde
i Sibas hus blevo Mefibosets tjänare.
13. Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han beständigt
skulle äta vid konungens bord. Och han var halt på båda
fötterna.

Kapitel 10Ammons barn vanära Davids sändebud. David slår dem och deras bundsförvanter araméerna.
1. En tid härefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev
konung efter honom.
>1 Krön. 19,1 f.
2. Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas’ son, vänskap,
likasom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David sände några
av sina tjänare för att trösta honom i hans sorg efter
fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land,
3. sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: »Menar du att
David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att
han ärar din fader? Nej, för att undersöka staden, för att
bespeja och sedan fördärva den har David sänt sina tjänare till
dig.»
4. Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget
och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät
dem så gå.
5. När man berättade detta för David, sände han bud emot dem; ty
männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: »Stannen
i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så
tillbaka.»

6. Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för
David, sände de bort och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba
tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och
av Tobs män tolv tusen.
7. När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de
tappraste krigarna.
8. Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid framför
stadsporten; men de från Aram-Soba och Rehob, ävensom Tobs män
och maakatéerna, ställde upp sig för sig själva på fältet.
>Dom. 11,3.
9. Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom
sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
ställde sedan upp sig mot araméerna.
10. Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai,
vilken med dem ställde upp sig mot Ammons barn.
11. Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du
komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga,
så vill jag tåga till din hjälp.
12. Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt
folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom
täckes.»
13. Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna
och de flydde för honom.
14. Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de
för Abisai och begåvo sig in i staden. Då drog Joab bort ifrån
Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.
15. Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel,
församlade de sig allasammans.
16. Och Hadadeser sände bud att de araméer som bodde på andra sidan
floden skulle rycka ut; dessa kommo då till Helam, anförda av
Sobak, Hadadesers härhövitsman.
17. När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel
och gick över Jordan och kom till Helam; och araméerna ställde
upp sig i slagordning mot David och gåvo sig i strid med honom.
18. Men araméerna flydde för Israel, och David dräpte av araméerna
manskapet på sju hundra vagnar, så ock fyrtio tusen ryttare;
deras härhövitsman Sobak slog han ock där till döds.
19. Då alltså Hadadesers alla lydkonungar sågo att de hade blivit
slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem
underdåniga. Efter detta fruktade araméerna för att vidare
hjälpa Ammons barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska