Andra Konungaboken 11-15

Kapitel 11Atalja upphäver sig till regentinna i Juda. Prästen Jojada gör Joas till konung och dödar Atalja.
1. När Atalja, Ahasjas moder, förnam att hennes son var död, stod
hon upp och förgjorde hela konungasläkten.
>2 Krön. 22,10 f.
2. Men just när konungabarnen skulle dödas, tog Joseba, konung
Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade
honom jämte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; där höll
man honom dold för Atalja, så att han icke blev dödad.
3. Sedan var han hos henne i HERRENS hus, där han förblev gömd i
sex år, medan Atalja regerade i landet.

4. Men i det sjunde året sände Jojada åstad och lät hämta karéernas
och drabanternas underhövitsmän och förde dem in till sig i
HERRENS hus; och sedan han hade gjort en överenskommelse med dem
och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens
son.
>2 Krön. 23,1 f.
5. Därefter bjöd han dem och sade: »Detta är vad I skolen göra: en
tredjedel av eder, I som haven att inträda i vakthållningen på
sabbaten, skall hålla vakt i konungshuset
6. och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom
drabanterna; så skolen hålla vakt vid huset var i sin ordning.
7. Men de båda andra avdelningarna av eder, nämligen alla som hava
att avgå från vakthållningen på sabbaten, de skola hålla vakt i
HERRENS hus hos konungen.
8. I skolen ställa eder runt omkring; konungen, var och en med sina
vapen i handen; och om någon vill tränga sig inom leden, skall
han dödas. Och I skolen följa konungen, vare sig han går ut
eller in.

9. Underhövitsmännen gjorde allt vad prästen Jojada hade bjudit
dem; var och en av dem tog sina män, både de som skulle inträda
i vakthållningen på sabbaten och de som skulle avgå därifrån på
sabbaten, och de kommo så till prästen Jojada.
10. Och prästen gav åt underhövitsmännen det spjut och de sköldar
som hade tillhört konung David, och som funnos i HERRENS hus.
11. Och drabanterna ställde upp sig, var och en med sina vapen i
handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot
altaret och mot huset, runt omkring konungen.
12. Därefter förde han ut konungasonen och satte på honom kronan och
gav honom vittnesbördet[1]; och de gjorde honom till konung och
smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: »Leve
konungen!»
>5 Mos. 17,18 f. 1 Sam. 10,24. 1 Kon. 1,25, 39.

13. När Atalja nu hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in i
HERRENS hus till folket.
14. Där fick hon då se konungen stå vid pelaren, såsom övligt var,
och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid konungen, och fick
höra huru hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna. Då
rev Atalja sönder sina kläder och utropade: »Sammansvärjning!
Sammansvärjning!»
15. Men prästen Jojada gav underhövitsmännen som anförde skaran
denna befallning: »Fören henne ut mellan leden, och om någon
följer henne, så må han dödas med svärd.» Prästen ville nämligen
förhindra att hon dödades i HERRENS hus.
16. Alltså grepo de henne, och när hon hade kommit till den plats
där hästarna plägade föras in i konungshuset, dödades hon där.
17. Och Jojada slöt det förbundet mellan HERREN, konungen och
folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slöt ock ett
förbund mellan konungen och folket.
18. Och hela folkmängden begav sig till Baals tempel och rev ned det
och förstörde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan,
Baals präst, dräpte de framför altarna. Därefter ställde
prästen ut vakter vid HERRENS hus.
>2 Kon. 10,26 f. 2 Krön. 31,1.
19. Och han tog med sig underhövitsmännen jämte karéerna och
drabanterna och hela folkmängden, och de förde konungen ned från
HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och
han satte sig på konungatronen.
20. Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. Men
Atalja hade de dödat med svärd i konungshuset.
21. Joas var sju år gammal, när han blev konung.

[1] Se vittnesbördet i Ordförkl.

Kapitel 12Joas konung i Juda. Insamling för att sätta templet i stånd. Hasaels tåg mot Jerusalem. Joas dödad genom en sammansvärjning.
1. I Jehus sjunde regeringsår blev Joas konung, och han regerade
fyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba.
>2 Krön. 24,1 f.
2. Och Joas gjorde vad rätt var HERRENS ögon, så länge han levde,
prästen Jojada hade varit hans lärare.
3. Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
att frambära offer och tända offereld på höjderna.
>1 Kon. 15,14.

4. Och Joas sade till prästerna: »Alla penningar vilka såsom heliga
gåvor inflyta till HERRENS hus, gångbara penningar, sådana som
utgöra lösen för personer, efter det värde som för var och en
bestämmes, och alla penningar som någon av sitt hjärta manas att
bära till HERRENS hus,
>3 Mos. 27,2 f. 2 Kon. 22,4.
5. dem skola prästerna taga emot, var och en av sina bekanta, och
de skola därmed sätta i stånd vad som är förfallet på HERRENS
hus, överallt där något förfallet finnes.»
6. Men i konung Joas’ tjugutredje regeringsår hade prästerna ännu
icke satt i stånd vad som var förfallet på huset.
7. Då kallade konung Joas till sig prästen Jojada och de övriga
prästerna och sade till dem: »Varför sätten I icke i stånd vad
som är förfallet på huset? Nu fån I icke längre taga emot
penningar av edra bekanta, utan I skolen lämna dem ifrån eder
till det som är förfallet på huset.»
8. Och prästerna samtyckte till att icke taga emot penningar av
folket, och ej heller befatta sig med att sätta i stånd vad som
var förfallet på huset.
9. Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket och
ställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in i
HERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade dit
alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
>2 Krön. 24,8 f.
10. Men så snart de då märkte att mycket penningar fanns i kistan,
gick konungens sekreterare ditupp jämte översteprästen, och de
knöto in och räknade sedan de penningar som funnos i HERRENS
hus.
11. Därefter överlämnades de uppvägda penningarna åt de män som
förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och
dessa betalade ut dem åt de timmermän och byggningsmän som
arbetade på HERRENS hus,
12. och åt murarna och stenhuggarna, så ock till inköp av trävirke
och huggen sten för att sätta i stånd vad som var förfallet på
HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sätta huset i
stånd.
13. Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej heller
knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller av
silver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,
>1 Kon. 7,50.
14. utan man gav dem åt arbetarna, och dessa satte därför HERRENS
hus i stånd.
15. Och man höll icke någon räkenskap med de män åt vilka
penningarna överlämnades, för att de skulle giva dem åt
arbetarna, utan de fingo handla på heder och tro.
16. Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till
HERRENS hus utan tillföllo prästerna.
>3 Mos. 5,15 f. 7,7. 4 Mos. 5,9 f.

17. På den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belägrade Gat
och intog det, därefter ställde Hasael sitt tåg upp mot
Jerusalem.
>2 Kon. 8,12. 2 Krön. 24,23 f.
18. Då tog Joas, Juda konung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och
Ahasja, Juda konungar, hade helgat åt HERREN, och vad han själv
hade helgat åt HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i
HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Hasael,
konungen i Aram, och då lämnade denne Jerusalem i fred.
>1 Kon. 15,18 f. 2 Kon. 16,8. 18,15.

19. Vad nu mer är att säga om Joas och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
20. Och hans tjänare uppreste sig och sammansvuro sig och dräpte
Joas i Millobyggnaden, som sträcker sig ned mot Silla.
>2 Kon. 14,5.
21. Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers
son, som slogo honom till döds. Och man begrov honom hos hans
fäder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom

Kapitel 13Joahas konung i Israel; Israels betryck och räddning. Joas konung i Israel. Elisas sjukdom, profetia och död. Undret i hans grav. Joas’ segrar över araméerna.
1. I Joas’, Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsår
blev Joahas, Jehus son, konung över Israel i Samaria och
regerade i sjutton år.
>2 Kon. 10,35.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde efter de
Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
Israel att synda; från dem avstod han icke.
>1 Kon 12,28 f.
3. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i
Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels
sons, hand hela denna tid.
>Dom. 2,14. 1 Kon. 19,15. 2 Kon. 8,12 f. 1O,32 f.
4. (Men Joahas bönföll inför HERREN, och HERREN hörde honom,
eftersom han såg Israels betryck, då nu konungen i Aram
förtryckte dem.
5. Och HERREN gav åt Israel en frälsare, så att de blevo räddade ur
araméernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor såsom
förut.
6. Dock avstodo de icke från de Jerobeams hus’ synder genom vilka
denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran
fick också stå kvar i Samaria.)
>1 Kon. 16,33.
7. Ty han hade icke låtit Joahas behålla mer folk än femtio
ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; så illa förgjorde
dem konungen i Aram; han slog dem, så att de blevo såsom stoft,
när man tröskar.

8. Vad nu mer är att säga om Joahas, om allt vad han gjorde och om
hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
krönika.
9. Och Joahas gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i
Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom.
10. I Joas’, Juda konungs, trettiosjunde regeringsår blev Joas,
Joahas’ son, konung över Israel i Samaria och regerade i sexton
år.
11. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från
någon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.
>1 Kon. 12,28 f.

12. Vad nu mer är att säga om Joas, om allt vad han gjorde och om
hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
upptecknat i Israels konungars krönika.
>2 Kon. 14,8 f. 15 f. 2 Krön. 25,17 f.
13. Och Joas gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hans
tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.

14. Men när Elisa låg sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas,
Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom gråtande
och sade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är både
vagnar och ryttare!»
>2 Kon. 2,12.
15. Då sade Elisa till honom: »Hämta en båge och pilar.» Och han
hämtade åt honom en båge och pilar.
16. Då sade han till Israels konung: »Fatta i bågen med din hand.»
Och när han hade gjort detta, lade Elisa sina händer på
konungens händer.
17. Därefter sade han: »Öppna fönstret mot öster.» Och när han hade
öppnat det, sade Elisa: »Skjut.» Och han sköt. Då sade han: »En
HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå araméerna
vid Afek, så att de förgöras.»
18. Därefter sade han: »Tag pilarna.» Och när han hade tagit dem,
sade han till Israels konung: »Slå på jorden.» Då slog han tre
gånger och sedan höll han upp.
19. Då blev gudsmannen vred på honom och sade: »Du skulle slagit fem
eller sex gånger, ty då skulle du hava slagit araméerna så, att
de hade blivit förgjorda; men nu kommer du att slå araméerna
allenast tre gånger.»

20. Så dog då Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska
strövskaror plägade falla in i landet, vid årets ingång.
21. Så hände sig, att just när några höllo på att begrava en man,
fingo de se en strövskara; då kastade de mannen i Elisas
grav. När då mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han liv
igen och reste sig upp på sina fötter.

22. Och Hasael, konungen i Aram, hade förtryckt Israel, så länge
Joahas levde.
23. Men HERREN blev dem nådig och förbarmade sig över dem och vände
sig till dem, för det förbunds skull som han hade slutit med
Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke fördärva dem, och han
hade ännu icke kastat dem bort ifrån sitt ansikte.
>1 Mos. 17,7 f. 2 Mos. 2,24. 3 Mos. 26,42.
24. Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev
konung efter honom.
25. Då tog Joas, Joahas’ son, tillbaka från Ben-Hadad, Hasaels son,
de städer som denne i krig hade tagit ifrån hans fader
Joahas. Tre gånger slog Joas honom och återtog så Israels
städer.

Kapitel 14Amasja bliver konung i Juda och bestraffar sin faders mördare. Han segrar över edoméerna. Han förklarar Israels konung Joas krig, men bliver slagen. Han dödas genom en sammansvärjning. Asarja bliver konung i
Juda. Jerobeam II bliver konung i Israel och återställer sitt rikes gränser.

1. I Joas’, Joahas’ sons, Israels konungs, andra regeringsår blev
Amasja, Joas’ son, konung i Juda.
>2 Kon, 12,21. 2 Krön. 25,1 f.
2. Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han
regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, från
Jerusalem.
3. Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke såsom hans
fader David; men han gjorde i allt såsom hans fader Joas hade
gjort.
>2 Kon. 12,2 f.
4. Offerhöjderna blevo likväl icke avskaffade, utan folket fortfor
att frambära offer och tända offereld på höjderna.
5. Och sedan konungadömet hade blivit befäst i hans hand, lät han
dräpa dem av sina tjänare, som hade dräpt hans fader, konungen.
>2 Kon. 12,20 f.
6. Men mördarnas barn dödade han icke, i enlighet med vad
föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt:
»Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull, och barnen
skola icke dödas för sina föräldrars skull, utan var och en
skall dö genom sin egen synd.»
>5 Mos. 24,16. Hes. 18,20.
7. Han slog edoméerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela
med strid och gav det namnet Jokteel, såsom det heter ännu i
dag.
8. Därefter skickade Amasja sändebud till Joas, son till Joahas,
son till Jehu, Israels konung, och lät säga: »Kom, låt oss
drabba samman med varandra.»
9. Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och
lät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern
på Libanon och lät säga: ‘Giv din dotter åt min son till
hustru.’ Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över
törnbusken och trampade ned den.
>Dom. 9,8 f.
10. Du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig i ditt hjärta.
Men låt dig nöja med den äran, och stanna hemma. Varför utmanar
du olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?»
11. Men Amasja ville icke höra härpå, och Joas, Israels konung, drog
då upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja,
Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.
12. Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en
till sin hydda.
13. Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev
tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och när de
kommo till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems mur
vid Efraimsporten, och därifrån ända till Hörnporten, fyra
hundra alnar.
14. Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i
HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, därtill ock
gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.

15. Vad nu mer är att säga om Joas, om vad han gjorde och om hans
bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
upptecknat i Israels konungars krönika.
>2 Kon. 13,12 f.
16. Och Joas gick till vila hos sina fäder och blev begraven i
Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung
efter honom.
17. Men Amasja, Joas’ son, Juda konung, levde i femton år efter
Joas’, Joahas’ sons, Israels konungs, död.
18. Vad nu mer är att säga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda
konungars krönika.
19. Och en sammansvärjning anstiftades mot honom i Jerusalem, så att
han måste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis,
och dessa dödade honom där.
20. Sedan förde man honom därifrån på hästar; och han blev begraven
i Jerusalem hos sina fäder i Davids stad.

21. Och allt folket i Juda tog Asarja som då var sexton år gammal,
och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas ställe.
>2 Kon. 15,1 f. 2 Krön. 26,1 f.
22. Det var han som befäste Elat; ock han lade det åter under Juda,
sedan konungen hade gått till vila hos sina fäder.

23. I Amasjas, Joas’ sons, Juda konungs, femtonde regeringsår blev
Jerobeam, Joas’ son, konung över Israel i Samaria och regerade i
fyrtioett år.
24. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från
någon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
hade kommit Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
25. Han återvann Israels område, från det ställe där vägen går till
Hamat ända till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som
HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjänare profeten Jona,
Amittais son, från Gat-Hahefer.
>Jon. 1,1.
26. Ty HERREN såg att Israels betryck var mycket svårt, och att det
var ute med alla och envar, och att Israel icke hade någon
hjälpare.
>5 Mos. 32,36.
27. Och HERREN hade ännu icke beslutit att utplåna Israels namn
under himmelen; därför frälste han dem genom Jerobeam, Joas’
son.

28. Vad nu mer är att säga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och
om hans bedrifter och hans krig, så ock om huru han åt Israel
återvann den del av Damaskus och Hamat, som en gång hade
tillhört Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars
krönika.
>2 Sam. 8,6.
29. Och Jerobeam gick till vila hos sina fäder, Israels
konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom.
>2 Kon. 15,8.

Kapitel 15Asarja (Ussia) konung i Juda; hans spetälska. Sakarja konung i Israel; dödad av Sallum genom en sammansvärjning. Sallum konung i Israel; dödad av Menahem. Menahem konung i Israel; Puls infall i Israel. Pekaja
konung i Israel; dödad av Peka genom en sammansvärjning. Peka konung i Israel; Tiglat-Pilesers infall i Israel; Peka dödad av Hosea genom en sammansvärjning. Jotam konung i Juda.

1. I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regeringsår blev
Asarja, Amasjas son, konung i Juda.
>2 Kon. 14,21.
2. Han var sexton år gammal, när han blev konung, och han regerade
femtiotvå år i Jerusalem. Hans moder hette Jekolja, från
Jerusalem.
>2 Krön. 26,3 f.
3. Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans
fader Amasja hade gjort.
>2 Kon. 14,3 f.
4. Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
att frambära offer och tända offereld på höjderna.
5. Men HERREN hemsökte konungen, så att han blev spetälsk för hela
sitt liv; och han bodde sedan i ett särskilt hus. Jotam,
konungens son, förestod då hans hus och dömde folket i landet.
>3 Mos. 13,46.

6. Vad nu mer är att säga om Asarja och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
7. Och Asarja gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom
hos hans fäder i Davids stad. Och hans son Jotam blev konung
efter honom.

8. I Asarjas, Juda konungs, trettioåttonde regeringsår blev
Sakarja, Jerobeams son, konung över Israel i Samaria och
regerade i sex månader.
>2 Kon. 14,29.
9. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, såsom hans fäder hade
gjort; han avstod icke från de Jerobeams, Nebats sons, synder
genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
10. Och Sallum, Jabes’ son, anstiftade en sammansvärjning mot honom
och slog honom till döds i folkets åsyn, och blev så konung i
hans ställe

11. Vad nu mer är att säga om Sakarja, det finnes upptecknat i
Israels konungars krönika.
12. Så, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, när han
sade: »Dina söner till fjärde led skola sitta på Israels tron.»
Det skedde så.
>2 Kon. 10,30.

13. Sallum, Jabes’ son, blev konung i Ussias, Juda konungs,
trettionionde regeringsår, och han regerade en månads tid i
Samaria.
14. Men då drog Menahem, Gadis son, upp från Tirsa och kom till
Samaria och slog Sallum, Jabes’ son, till döds i Samaria, och
blev så konung i hans ställe
15. Vad nu mer är att säga om Sallum och om den sammansvärjning han
anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
16. Vid den tiden förhärjade Menahem Tifsa med allt vad därinne var,
så ock hela dess område, från Tirsa; ty staden hade icke öppnat
portarna, därför härjade han den, och alla dess havande kvinnor
lät han upprista.

17. I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regeringsår blev Menahem,
Gadis son, konung över Israel och regerade i tio år, i Samaria.
18. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke, så länge
han levde, från de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka
denne hade kommit Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
19. Och Pul, konungen i Assyrien, föll in i landet; då gav Menahem
åt Pul tusen talenter silver, för att han skulle understödja
honom och befästa konungadömet i hans hand.
>1 Krön. 5,26.
20. Och de penningar som Menahem skulle giva åt konungen i Assyrien
tog han ut genom att lägga skatt på alla rika män i Israel, en
skatt av femtio siklar silver på var och en. Så vände då
konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke där i landet.
>2 Kon. 23,35.

21. Vad nu mer är att säga om Menahem och om allt vad han gjorde,
det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
22. Och Menahem gick till vila hos sina fäder. Och hans son Pekaja
blev konung efter honom.

23. I Asarjas, Juda konungs, femtionde regeringsår blev Pekaja,
Menahems son, konung över Israel i Samaria och regerade i två
år.
24. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från de
Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
25. Och Peka, Remaljas son, hans livkämpe, anstiftade en
sammansvärjning mot honom och dräpte honom i Samaria, i
konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje;
därvid hade han med sig femtio gileaditer. Så dödade han honom
och blev konung i hans ställe.

26. Vad nu mer är att säga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Israels konungars krönika.

27. I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regeringsår blev Peka,
Remaljas son, konung över Israel i Samaria och regerade i tjugu
år.
28. Han gjorde vad ont var i HERRENS Ögon; han avstod icke från de
Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
Israel att synda.
>1 Kon. 12,28 f.
29. I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i
Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor,
Gilead och Galileen, hela Naftali land, och förde folket bort
till Assyrien.
>1 Kon. 15,20.
30. Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvärjning mot Peka,
Remaljas son, och slog honom till döds och blev så konung i hans
ställe, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsår.
>2 Kon. 17,1.

31. Vad nu mer är att säga om Peka och om allt vad han gjorde, det
finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
>2 Krön. 28,6.

32. I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regeringsår blev
Jotam, Ussias son, konung i Juda.
>2 Krön. 27,1 f.
33. Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han
regerade sexton år i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks
dotter.
34. Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon; han gjorde alldeles
såsom hans fader Ussia hade gjort.
35. Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
att frambära offer och tända offereld på höjderna. Han byggde
Övre porten till HERRENS hus.

36. Vad nu mer är att säga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes
upptecknat i Juda konungars krönika.
37. Vid den tiden begynte HERREN att låta Juda hemsökas av Resin,
konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son.
>2 Kon. 16,5. Jes. 7,1.
38. Och Jotam gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos
sina fäder i sin fader Davids stad. Och hans son Ahas blev
konung efter honom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

bibeln på svenska